Metrobloggen

...skulle jag be henne trolla fram en gul Fjällräven Kånken av någon gammal ful väska jag har, och sedan göra en Pippi-tröja av min fula tjocktröja.

...vid extrem trötthet...

"You Don’t Understand Me"
(Roxette)

I’ve been up all night, you’ve been puttin’ up a fight.
Seems like nothin’ I say gets through.
How did this old bed fit a world between me and you.
We said "Goodnight" but the silence was so thick
you could cut it with a knife.
We’ve hit the wall again and there’s nothin’ I can do.
You’re the one, yea, I’ve put all my trust in your hands.
C’mon and look in my eyes, here I am, here I am

You don’t understand me, my baby.
You don’t seem to know that I need you so much.
You don’t understand me, my feelings,
the reason I’m breathin’, my love

The mornin’ comes and you’re reaching out for me
just like everything’s the same
and I let myself believe things are gonna change.
When you kiss my mouth and you hold my body close,
do you wonder who’s inside?
Maybe there’s no way we could feel each other’s pain.
Tell me why it gets harder to know where I stand.
I guess loneliness found a new friend, here I am

You don’t understand me...

You don’t seem to get me, my baby.
You don’t really see that I live for your touch.
You don’t understand me, my dreams or the things I believe in, my love.
You don’t understand me. You don’t understand me. Understand me.

Ägg, bacon, Oboy och Star Trek.

Funderar på att starta en ny blogg; lite ärligare, lite råare. Hmm...

The differens between you and me is that you suck in a bad way and I suck in a great way. So to speak.

Jag skulle ha köpt studentlitteratur, men det blev en klänning från STOCK LM och gardiner från Indiska.

Här är gardinerna, en bild med blixt, en bild utan.

...undrar hur mycket vin man måste dricka för att våga epilera bikinilinjen.

Wow... Nice!

Vaknar INTE av alarmklockan, för mobilen är helt död, den lyser blått och ser miserabel ut.

Kommer till jobbet och fixar om kylen, packra varor, letar i minilagret, ordnar i butiken, fixar nere på lagret. Mycket måste bort på nästa leverans.

Sitter ned och äter i 15 minuter.

Fortsätter med golv, hylla, flaskor, minilagret, massageoljor, lagret, golvet, kylen, hyllorna.

Börjar inse att vi måste plocka bort ännu mer från nästa leverans. Uppe i 50 produkter nu.

Gamze går hem.

Fortsätter att fixa och dona.

Äntligen stängning!

Låser och går ut. Det regnar. Bussen går om 25 minuter, jag tar Gränby C-bussen och hoppar av på vägen.

Det regnar, det regnar, det regnar.

Får gå i 10 minuter, men vill inte. Springer.

Regn, regn, regn.

Lagar broccoli- och blomkålssoppa. Utan stavmixer, men med potatismosare.

Äta.

Sova.

Han är så het het het het het het het het het het !!!

Hur sjutton funkar det? Bara sådär liksom. Wow, even I'm surprised!

Jag läser och jag skriver och jag tänker och jag tror.

Jag hoppas att du vet hur mycket jag älskar dig, för det är jobbigt att berätta det.

Det är inget läskigt, jag lovar. Det är bara... kärlek?

Ibland gör detta att jag känner mig jätteharmonisk och ibland känner jag mig helt psycho. Men jag är inte psycho, jag är bara kär.

Jag läser mina gamla Lunar-dagböcker. Det är snart 5 år sedan nu, tiden går så fort. Jag kan inte låta bli att undra hur mitt liv ser ut om ytterligare 5 år. Hur bor jag? Vad gör jag om dagarna? Har jag ett förhållande? Har jag dig? Har jag barn? Har vi barn?!?!! Vilka vänner har jag? Är vi ens vänner? Pratar vi ens? Älskar jag dig fortfarnade?

5 år. Fem år.

Ett. Två. Tre. Fyra. Sen är jag där.

Om fem år, är det tio år sedan händelserna för fem år sedan skedde. Det är läskigt.

Jag vet inte vad jag vill, men det är nog tjusningen i det hela.

(L)

Gott, gott, gott!

...mina nya skor:

Jag kände mig väldigt osnygg idag.

Utanför jobbet stod som vanligt eventförsäljare, denna gång för Telenor.

"Du är så himla snygg!"

"Tack"

Några timmar senare:

"Har du pojkvän?"

"Nej..."

"Får jag ditt nummer?"

"Nej"

"MSN?"

"Nej"

"Men kan jag inte få bjuda ut dig på middag ikväll då? Du är så jäkla snygg!"

"Tack, men tyvärr"

Det hela slutade med att jag var tvungen att säga åt pojkstackarn att han kunde ju komma förbi butiken nästa gång han var i Uppsala för då kaaanske jag skulle svara annorlunda (eller ja, snarare kankse INTE.). Jag kände mig så himla dissig så jag kände att jag kunde ju ge honom lite hopp i alla fall...

Det skrämmer mig när jag hör att så många i min ålder (+-1-2 år) gifter sig och får barn.

Men varför? Varför skrämmer det mig?

Tack tack tack. Du betyder mycket för mig. Men det vet du.

Idag när jag kom hem från jobbet lyste det i hallen.

"Attans, jag glömde att släcka lampan!"

Sedan såg jag ett par vita Converse i storlek ~43.

"JIPPI P. ÄR HEMMA JAG SOM INTE HAR SETT HONOM PÅ ÖVER EN MÅNAD OCH NU ÄNTLIGEN JIPPI JIPPI YES YES YAHOO YAHOO IIIIHHH IIHHH HALLELUJA!!!"

(Pusselipusselipuss)

(Kramelikramelikram)

...skulle det vara. Inte S-P-O-C-K, då fungerade inte ordet "TITANIC".

NIMOY NIMOY NIMOY NIMOY! Duuuh!

Bravo där, jag kunde inte ens göra rätt på den första.

Eftersom att jag sög på korsord lekte jag lite med Tipex istället.

...för att du ringde.

Fast jag har inga skäl. Tror jag. Jag borde inte vara sur. Men jag är det. Utan skäl...

Eller har jag skäl? Vi är väl ändå vänner? Eller har jag missuppfattat det hela?

Jag känner mig som en 12:a, definitivt!

Måste fråga P. vad han tycker att jag är.

För övrigt så blir det nog en omställning till hösten, det känns som det är dags.