Metrobloggen

Bella och jag drog till Malmö igår.
Hon fixa lite och så gick vi i affärer och luncha med Lejla. 
Jag hitta en klänning på ZARA. Det var rea. 
En svart-vit med stjärnprint. Hade bara en axel. Grymt snygg med gladiatorsandaler till sommaren!

Det verkar som Audrina har börjat dejta Ryan Cabrera
(Ashlee Simpsons ex.)
Första gången jag var på Apple (uteställe) i West Hollywood
så såg vi han där. Nu hade jag i och för sig klackar på mig men han var minst tio cm kortare än mig. Alltså:Audrina är inte så lång som jag trodde!
Speciellt snygg är han inte iheller. 
Om man ser en närbild..

Jag sitter här och har nästan ont i magen så avundsjuk jag är. Var nyss inne på Jennifer Åkermans blogg (Malin's lillasyster) och läste om henne liv i L.A. 
Jag träffa henne när jag själv var i L.A i våras. Halka på nått sätt in på ett bananskal i hennes umgänge första tiden. Festa lite och så tillsammans och hjälpte mig med saker. Hade ingen aning om vem hon var. Föräns hon berätta att hon skulle på "sin syster biopreimär". Då förstod jag. 

Jag kan inte förneka att jag alltid gillat, och kommer alltid göra, kändisar, glamour och fest. Men bara att få vara i Los Angeles och känna värmen, atmosfären, folket, samhället, ja allt, så blir jag lycklig. Jag skiter i kändisarna och all glamour och lyx. Det är såfall bara ett plus i kanten. Jag vill också hålla till där borta. Jag får aldrig nog av att säga det, men jag ÄLSKAR L.A! 
Att då se på hennes blogg hur hon lever, ut och äter, festar, träffar folk (då mycket kändisar, men ändå) jag blir självklart avundsjuk och önskar jag också var där. Och är ändå glad att vi svenskar lyckats ta oss dit och leva. 
Läste ett inlägg där hon och en kompis halkat in på Lauren Conrads födelsedasfest på Hotel Roosevelts penthouse. Samma hände mig. Nästan. Istället för födesledagsfest var det Playboy Mansions efterfest. På bilden ser ni hur nära bokstäverna jag stod. Ah, underbart! Allt kan verkligen hända. Det gäller bara att träffa rätt folk vid rätt tillfälle.

Nu återstår då bara frågan hur jag också kan få ett liv i L.A. Ett lite längre än de fem månader jag var där sist. Jag vill inte plugga där. Det går inte att åka dit och söka jobb bara sådär om jag inte går med i green-card lotteriet och vinner. Kanske får påbörja en utbildning här hemma och sen försöka ta mig över atlanten?

Jag får rysningar av denna låten. Texten är så fin och för mig påminner den inte bara om "OC tiden" utan också om gymnasietiden. Frida (klasskompis) och jag älskar den. Vi bestämde oss för att lyssna på den samma dag som vår egen bal var. Och låten som de spelar i avsnittet "The Graduates" bestämde vi oss också för att spela på vår graduation, studenten. 
Hopplöst förälskade var (och är) vi

Kanske inte den bästa bilden på mig, men hela kortet är så mysigt. Ett mycket fint student ID-kort. Med Santa Monica och havet i bakgrunden. Jag trodde jag blitt av med det, men jag hitta det som tur var. Så jag blev glad.

Sen hitta jag även detta kort. ETT ÅRS GRATIS inträde på Six Flags. Jag var där dock bara en gång, men det var ju lika bra att ta ett års-pass när det ända kosta lika mycket. Likadant var det på Universal Studios. Ett års pass köpte jag där med, lika mycket dollar som ett en dags.

Jag hade glömt bort denna låten. Hitta den på spotify. Den spelas i pilot avsnittet. För nån vecka sen börja jag jobba mig igenom säsong tre igen. Sista avsnittet såg jag idag. Tårarna rann, men inte lika mycket som första gången jag såg det. Då sved hela ansiktet av mina salta tårar. 
OC är en kultförklarad serie som alltid kommer leva kvar. Och alla äkta fans kommer föralltid ha den i sitt hjärta. Detta var serien som lärde en älska musik på ett helt annat sätt.

Sicken kväll. 
Vi drog inte föräns vid 1 tiden. 
Direkt när vi börjat köra blev folket såklart nödiga. 
Så vi körde inom Järavallen. Fastna i snön, Bella och Malin fick ut coh putta. Sen vidare mot Malmö. Blev ytterligare ett kissestopp vid Slagthuset sen iväg igen. Sen äntligen kom vi fram till Stor Torget. Kom in på klubben. Dansa dansa dansa. Till klockan slog halv fyra. Tog jackorna och körde inom McDonalds. Där vi bland annat såg tre däckade människor och en Edward Cullen-Look A like. Vi tappa hakan. 
Nora hade blivit av med sin kamera och vantar så vi kom på det måste varit där vi stanna först. Järavallen. Så vi körde dit. Körde i tio och alla spana efter kamera och vantar. Och där framme låg dem. Mitt i vägen. Oskadda. Både vantar och kamera. 
Lämna av alla hemma sen. Sen gick Bella och jag och la oss. 
TACK FÖR DENNA UNDERHÅLLANDE KVÄLL!

Bella kom på besök idag. Hon hade med sig bullar så fika vi. Sen la jag slingor i hennes hår. Sådär man gör med folie. Första gången för mig. Och det ser verkligen lättare ut än vad det är. Iallafall för mig. Jag har hunnit städa hela huset också idag. Nu snart ska jag köra mitt 20-minuters träningspass, duscha och invänta klockan. För när den slår nio är det American Pie (The Wedding) som gäller. 
Imorgon ska vi till Malmö och klubba!

Innan jag visste vem det var såg jag honom i "Tjenare Kungen". Där stod han inte ut så jättemycket. Men efter att jag blivit tipsad om "Johan Falk" - filmerna så fick jag en helt annan uppfattning om denna man. Där spelar han "kriminelle" Frank Wagner.
Och nu, med huvudrollen i en ny film, blir han bara ännu snyggare. Kolla bara KINGS's omslag!

I somras adda en Jordan Johnson mig på facebook. Jag acceptera. Ingen aning vem snubben är. Han hitta väl mig eftersom mitt network då var Los Angeles.
Fick mejl av facebook nu. "Jordan invited you to "Stephanie Pratt and Jordan Johnson host Charity Pre-Grammy Party at H. Wood" on Friday, January 29 at 9:00pm."Tackar så mycket! Men kan ju tyvärr inte komma..Men tackar hjärtligt för inbjudan

Just nu vill jag både skratta, gråta och gå och gömma mig. Det kändes som en kniv i hjärtat när jag var inne på Linas blogg. www.linabina.blogg.se . Hon går just nu igenom allt det jag gick igenom för nästan exakt ett år sen. Strax efter jag vatt inne och läst skaka jag i händerna när jag skrev igen på tangentbordet. Jag vill gå igenom det igen. Göra den där stora resan själv. Sitta där på planet och vara nervös och förväntansfull inför kommande månader. Sitta där och se ner på Los Angeles högt uppe i luften. Jag är glad att jag våga göra det. Och det kommer föralltid vara ett underbart minne. Även om lite av tiden där var jobbig, så kan jag egentligen bara tacka dem och det som gjorde det jobbigt ibland, för det har gjort mig starkare. Jag vann nånting på det. 
Jag är även väldigt glad att jag fick med mig min pion-blomma i nacken tillbaka till Sverige. Något av det bästa jag gjort. Varje gång jag vänder mig om och ser den i spegeln så påminns jag, om det underbara, på andra sidan atlanten, 11 timmars flygresa härifrån, borta i drömmarnas stad, staden där allt är möjligt, bubblan Los Angeles..

Scream 2 ikväll. Jag laddar redan nu. För en vecka sen var det ettan och då satt jag med en skål chips i famnen och ett glas vitt i ena handen. Det var kämpigt men vinet slank ner till slut. (är ju ingen hajjare på att dricka vin. inte min grej. men nån gång får man väl lära sig). 
Igår för ett år sen fick jag mitt körkort. Bara ett år kvar nu tills jag kan slappna av. Är ju extra noga nu så jag följer alla regler till punkt och pricka. 
Som planerat la jag endast ut 13 kr igår. Tummen upp!
Efter dessa månader som arbetslös kommer jag verkligen att bli grym på kommande studentliv (när det nu kommer. om ett par år kanske)

Jag körde igår. och det är jag glad för. Sammanlagt la jag ut 5 kronor på hela kvällen. Jag hitta en tjugo på marken. Så jag la till fem så fick jag falafel. Jag har räknat ut att jag endsat har 100-200kr att leva på per vecka fram tills jag åker i maj. Hårt. Har ju glassat runder hela hösten. Det är klart det går! Men det blir jobbigt. 
Ikväll ska jag inte heller lägga ett enda öre hade jag tänkt. Bara för blannevannet som kosta 13kr. 
Inflyttningsfest hos Linnea @ 7pm.

Jag blev övertalad att följa med ut idag. Hade först inte tänkt det eftersom jag ska iväg imorgon. Och nu förtiden brukar det bara bli en gång per helg. Men undantag ikväll. Louise åker ju snart så får passa på att umgås mycket med henne.

Jag rensa ut min garderob. Igen. Fast på ett annat sett idag. Jag rensa bara ut det som jag tryckt in där för längesen. Kläder som ska kastas osv. När jag fått ut allt täckte det halva golvet i mitt rum. Va i helvete har jag tänkt en gång i tiden när jag sparat all den skit!
Ut åkte det och det snabbt. Nu har jag plats för viktiga grejor som tar plats på fel ställen just nu. Så det blev en suverän utrensning. Nu återstår bara skiten under sängen, sen har jag skannat igenom hela mitt rum.

Här ser det mörkare ut än vad det egentligen är. Men färgen jag har nu är väl rätt lik min naturliga, som inte fått kika fram på flera år..

Här sitter jag i kylan och drömmer mig bort till värmen i LA. Nazli saknar sin "kändiskåta skåning". Om jag har jobb i höst och inga planer inför nästa vår kan det nog hända att jag och Lotta tar oss en tripp dit och hälsar på.

Om nästan exakt fyra månader befinner jag mig i Grekland. Det ska bli så underbart awesome! Har fått kontakt med lite fler som ska dit då. Och de har också likadana planer som jag; boka enkel biljett och försöka stanna där. Iallafall över sommaren.

Imorgon kommer en efterlängtad eftermiddag med Louise. Vi ska laga lax och pasta. Vår favoriträtt att äta tillsammans. Bara hon och jag.

Forever and for always kommer 80- och 90-talet alltid finnas i mitt hjärta. Framförallt 90. Förra veckan visade först svensk tv "Three men and a baby". Det var längesen jag såg den. Jag har bara tvåan: "Three men and a little lady" själv på video. Dagen efter visade svensk tv den också. Tvåan. Nån dag efter det visade dansk tv första filmen och dagen efter andra filmen. Dansk tv visa även filmen "Big" med Tom Hanks minst två gånger på bara några dagar. (eller så var det på svensk tv. kan vara att jag blandat ihopa vart jag kolla. För oss skåningar är ju dansk tv två extra kanaler.) Sen nån dag innan det visa dansk tv "En prins i New York". Alla dessa underbara 80- och 90- filmer. Även om jag är född 89 så har både filmer från 80 och 90 talet visats flitigt både på tv och på video hemma hos mig. Och med filmerna kommer också den ljuva underbara musiken. Inte att förglömma; imorse visa dem "Den Oändliga Historien". 
Jag skulle vilja skrutta runt på New Yorks gator där vid decennie-skiftet mellan åttio och nittio-talet. Gå där i höga ljusa levi's-jeans eller ett par osmakliga tights och keps. Solbrillorna på, och så självklart det rosa snöret som håller tag i dem även om man skulle råka tappa dem. Länge leve!

Vi checka in, lämna väskorna och gick längs Ströget till Café Norden och spisa där. Sedan tillbaka till hotellet, korka upp vid fyra tiden. Vid sju befann vi oss i baren på Hardrock Café. Det var Happy Hour! Fyrtiofem minuter senare fick vi ett bord. Och det blev hamburgare a la America. Efter ett tag kom två tyska tjejer och fråga om de fick sitta vid vårt bord. För annars skulle de inte kunna äta där. Så mycket folk ju. Och de fick dem såklart. Så de lärde vi känna och vid tolv stod vi ute på terassen och såg på alla raketer. Nån timme senare fick vi tips om nattklubben Luux så jag och Louise tog taxi dit. Dansa lite. Sen blev vi så trötta så vi åkte tillbaka till hotellet och somna gott! Det var inte en jätte jätte händelserik dag, men vi träffa en massa folk (hela Norden var där kändes det som) vi var med om mycket, åt god mat och drack skumpa. Och fick prövat på Köpenhamns nattliv. Men framförallt: Så himla skönt att komma bort och slippa vara i Landskrona på nyår. Bara vara. Vi två.

Jag undrar hur länge jag kommer fortsätta bli känslosam så fort jag ser eller hör något som har med Los Angeles att göra. Igår kollade vi på Top 150 - 2009 på MTV. Då kom denna. Det var första gången jag hörde den och då första gången jag såg videon. Som utspelar sig i just Los Angeles. Och speciellt i slutet hur man ser alla cykla ner på piren i Santa Monica. Jag blir varm i kroppen och känner att ingenting i omöjligt och man lever bara en gång. Gör då det du älskar

Kl 10.22 beger vi oss på vår resa över sundet. Har fått höra nu att en del andra bekanta också ska till Köpenhamn över nyår. Hoppas bara vi inte springer på allt för många..
Att bo på hotell är halva nöjet. Vi kommer dit, checkar in, går ut och käkar på stan, går tillbaka, korkar upp, fixar oss samtidigt som musiken är på högsta volym. SÅ UNDERBART! Sen ut i natten!

Ha en underbar nyår allesamman!
Det tänker jag och Louise ha
GOTT NYTT 2010!

Jag fick några sura blickar av bland annat Malm när hon såg att jag slutat blogga. Sanna blev inte heller så glad. Och inte Ida iheller. Så egentligen är det positivt att blogga. Speciellt nu när jag har mina vänner i alla världens hörn. Man vill ju kunna läsa vad som händer i deras liv då. Och dem vill läsa om mitt. 
Så vi kör på lite till!

Nu hoppas jag inte mor&far läser min blogg längre. Men jag har kommit tillbaka lite i tankarna om att göra en Dermal Anchor. Bredvid ögat. Jag fick idén i våras när jag var i USA. Såg några som hade det och tänkte först göra det där. Men det var i slutet så jag hade inte råd. Om ni inte vet hur det ser ut, så om ni ser Paradise Hotel, Francesca som var med där, hade en sån. På denna bilden illustreras hur man gör den och hur stort smycket är. Den avlånga silversaken sitter under huden. Det är lite skrämmande faktiskt.

Inte vatt inne här på tre dagar nu. Har haft fullt upp!
Tages i fredags var det bästa jag varit med om. I Landskrona. ALDRIG sett så mycket folk stå i kön för att komma in på just Tages. Nästan värre än kön på Tivoli. Alla puttades och hade sig. Det kändes som om vi alla Landskrona-bor som befann oss där den 25:e och dansa loss till Spink, var en enda stor familj. Man kanske inte känner alla, men man visste iallafall vem alla är. En skön känsla. Faktiskt. Jag gillar hellre storstadkänslan. Men detta var underbart.

Och igår blev det Tivoli. Först var vi på avskedsmiddag hos Peggy i Rydebäck. Sen bra ös resten av kvällen.

Jag har insett, igen, att blondiner har roligare. Ska till frissan och fixa tid. Sen har jag även insett att jag kommer ingenvart med mitt bloggande. Så varför blogga? Jag har tröttnat. Jag vill börja känna mig lite anonym. 
För om ni inte vet det redan, så kan jag berätta:
Här, i Landskrona, vet ju i princip alla vem alla är. Och jag kan genom att läsa en massa bloggar få reda på en hel livshistoria, gräl mellan personer, eller nya/påhittade/påstådda romanser, om folk jag aldrig ens pratat med! Och allt det genom skrift på nätet.
Men, man vet aldrig, maybe i'll be back..