Metrobloggen

Mamma är nu på väg in till sjukhuset igen. Hon ramlar många gånger varje dag, har olika uppseglande krämpor och behöver ånyo sjukhusvård.

Hur länge ska hon orka?

Mitt i alltihop så känner jag en lättnad. När hon är under vård, vet jag att hon har det bra och inte är ensam något alls.

Älskade mamma, att det skulle bli såhär?

Just nu är jag inne i en period då jag minns min mamma som hon var i sin krafts dagar. Antar att det är en form av bearbetning av situationen.

Detta är min absoluta favoritbild av mamma. Hon är så vacker och stark här!

En nyklippt kille i kväll!

Glad, som vanligt!

William 3 månader

Behöver muntra upp mig lite i dag. Har fått en ny infektion, eller så är det bronkiten som seglat upp igen, läkaren var osäker, men hur som helst är jag sjukskriven med stränga order om VILA fram till den 17/2. VET att det går mycket skit, men det är rätt jobbigt när det liksom inte blir bra...Är nu inne på 4:e veckan och det börjar bli tungt...

Får inte åka till Helsingborg på min utbildning heller enligt läkaren, så jag har avbokat rum, meddelat läraren och surar över faktum att jag missar 2 underbara dagar därnere

Därför muntrar jag upp mig och förhoppningsvis Er ,med några bilder av sonen!

William 13 månader

William en dryg månad

Min absoluta favoritbild av min son! William 10 månader

William 8 månader

William februari-2010

Såhär fin är min son när han tagit på sig mössan själv!

Hemma i Jämtland, nedanför vårt sommarhus. Känns långt borta nu, men snart är det sommar igen!

Utsikt från vår altan på sommarhuset, vackert eller hur?!

Såhär såg det ut i julas, men, som sagt, snart är där varmt och inbjudande!

Efter en natt på Barnsjukhuset i 2 omgångar, med William, så har vi sovit hela dan, hela familjen!

William fick ett kruppanfall i gårkväll, som var "värre än vanligt" så vi åkte in vid 23-tiden. Han fick många adrenalin-inhalationer och blev bättre. Han var så duktig och grät inget, utan höll masken själv och gjorde som sköterskan sa. Feber runt 39 grader då.

Hemma vid 02-tiden. William somnade direkt.

Vid 05-tiden vaknade han och var rejält tät. Det blev bara värre och värre, för att göra att han nästan tuppade av tillslut. Vi hade öppna fönster, honom över axeln och provade ALLT som vi hade fått info att vi skulle göra, men inget hjälpte.

Blandade då Betapred-tabletter (sista utvägen-Kortison) och gav honom, men han kräktes upp de direkt.

Åkte in vid 06-tiden.

Läkaren tyckte då att han var "väldigt tät" och funderade på att lägga in honom på avdelningen.
Dock bestämde vi tillsammans att vi skulle stanna på akuten och vänta ut effekterna av Kortison (som han ånyo fick där), inhalationerna och Iprentabletten (William hade då 40.2 i feber).

Successivt blev han bättre, men det täta gick inte bort.

Fick åka hem 09,15 c a och då var det lugnt, men tätt i bröstet.

Han sov sen mellan 12.30-16.50 (vi också).

Nu är tempen nere på 36.4 och andningen är lugn. Endast den skällande hostan och hesheten kvar.

Får hoppas att det inte blir nåt mer i natt (kan i en del fall hålla på i 3 nätter sa läkaren, men då ska vi åka in direkt, om det börjar igen).

Så till det positiva!

Mamma mår SÅÅÅÅ bra!!! Hon är pigg och glad! Pulsen är bra nu och syresättningen är normal. När man talar med henne, är det som att prata med "gamla mamma" hur hon var innan allt började 30/6-09!

Känns så härligt och hoppfullt! Tänk att en felmedicinering kan förstöra en människa så totalt?!

Nu blir det nog fart på henne igen!

Ha en fin kväll. Vi ska äta pizza och ha myskväll.

Glada nyheter! Mamma har ringt mig och var superpigg! Hördes ungefär på rösten som hon gjorde i höstas, d v s riktigt pigg!

Helt redig i huvudet också och tyckte att det var så skönt att kunna sitta upp och läsa utan att det snurrade i huvudet, som det gjort hemma.

Sedan talade jag med sköterskan och hon berättade att mammas puls nu ökat från 33 slag  per minut, till 55-60 slag per minut!Skönt och tydligen rätt gjort av läkarna.

William är väldigt tungandad och nåt recept på hans hostmedicin (som dessutom är slemlösande)som han har haft hela tiden,kan man inte få, utan att söka sjukhus och det gör jag bara inte, nu när han har nästan 39 graders feber!

Vi får härda ut och hoppas att han kan sova i natt utan allt för svåra besvär.

Ha det gott!

Nu ska vi se när Idolrabbibben åker ut ur Lets dance, förhoppningsvis!

Talade med sköterskan på intensiven nu och mamma har tydligen fått för mycket hjärtmedicin, d v s blivit felmedicinerad!!!

Därav hennes låga puls, svimningar=ramlat och förvirring.

Är jätteglad att det berodde på detta, men samtidigt förtvivlad över att man inte kan lita på att läkarna ger rätt medicin för rätt sjukdom..

För övrigt har vi haft en jobbig natt. Jag på mitt sätt med min djävulska hosta och sen fick William krupp i natt.

Tänkte där jag satt, vid 2 tiden, att det kändes nästa surrealistiskt.

Sedan den 30 juni förra året har det inte varit mycket positivt.

Nu får det vända!

Och "Lena" det går inte att bota hjärtsjukdomar, bronkit eller krupp med positiva tankar eller affirmationer. Det borde väl du som "kurator" veta...

Det är som en gammal LP-skiva som hoppar tillbaka i samma hack, gång efter gång...

Mamma är återigen dålig och ligger på hjärtintensiven. Denna gång är det riktigt kritiskt, då hon syresätter sig dåligt och har låg puls. Hon har förmodligen också vätska i lungorna igen.

Jag har dock ett lugn denna gång (mycket tack vare min nya utbildning, där jag fått så många upplevelser och verktyg) och är inte rädd längre. Jag har försonats med tanken att mamma förmodligen inte kommer finnas med oss så länge till.

Jag vet att hon är nöjd. Jag vet att hon inte är rädd. Allt blir bra.

Mamma på morsdag, maj 2009

Mår fortfarande skit, såklart, det händer ju inga mirakel med en antibiotikatablett! 
Hostade i natt, så när klockan var 02.45 gick jag ner och satte mig i soffan och glodde ut i mörkret. Helt meningslöst att ligga ner och försöka sova, då jag hostar hela tiden! Blir helt slut!!!

William är dock, tack och lov, frisk! Det första barnomsorgsåret är ju tydligen det värsta, för både barn och förälder, enligt barnläkaren som min släkting lyssnade på via BVC. 12-15 förkylningar skall barnet hinna med (och föräldrarna blir ju då oftast smittade också!) under det första barnomsorgsåret och då får man räkna bort sommarmånaderna, vilket betyder att barnet, i princip, är förkyld hela tiden!

Ett under att jag inte varit sjuk så mycket under hösten!

På mitt jobb är det manfall tydligen. Många har nog detta som jag fått, då det inte går över, utan tar om igen och igen och igen!

I mitt fall blev det, denna andra gång, bronkit, vilket jag inte haft sedan jag var 18 år och rökare!

Nåväl, det är bara att låta kroppen bestämma och just nu är den inte på nåt superbra humör....

Till er goa fina läsare önskar jag en fortsatt fin vecka  och till er andra.... önskar jag ingenting....

Doktorn sa "Bronkit", jag sa "skit"!

Nu antibiotika, astmaspray (svårt att andas när jag hostar, vilket jag gör nåt alldeles för jävligt mycket!) och hostmedicin.

Suck.....

Bloggen vilar, men jag lägger in lite smått och gott i dag, så att ni inte helt glömmer bort mig

Från djup till ytlighet:

Vinnaren av min omröstning "vilken man som var snyggast" blev:

Mikael Persbrandt! Grattis från mammakb!

Tillbaka till djupet- ny fråga i min sidokolumn för er att besvara.

Kram och vi hörs snart igen-kanske

Tycker denna text är så bra att jag bara måste dela med mig av den till er:

Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet. När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person. När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt. Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de! De är där, för det du behöver dem för. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.

Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättat, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare. Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le! Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det! Det är äkta! Men bara för en period.

Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv. Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.

Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en period eller för resten av livet.

En kommentar som jag bara måste publicera!

2010-01-17 kl 12:42 Anne

Ja, vad ska man säga annat än att det är rent åt helvete att vissa inte verkar ha något vettigare för sig än att sabba för andra!! Om nu dessa inskränkta personer inte har annat att göra än att kritisera och komma med elaka kommentarer, bör de kanske söka hjälp någonstans för att må bättre! Din blogg är en blogg man kan identifiera sig med! Du beskriver den verkliga vardagen för en människa som lever! Du delar med dig av både glädje och sorg i din vardag! Du tar upp aktuella händelser och kommenterar dessa med dina ögon, och dessutom inte räds diskussinoner! Man kan ju fråga sig varför dessa människor överhuvud taget lägger ner energi på att läsa just din blogg och spy galla över den i elaka kommentarer??? Varför läser de inte någon av alla andra fantastiska bloggar som finns som beskriver hur vissa med liv och lust inte gör annat än att träna och visa upp sina muskler och ordagrant skriva vad de ätit för att bygga upp sin kropp så mycket som möjligt? Eller alla jätteintressanta bloggar som inte går ut på annat än att visa upp snygga, smala storbröstade kvinnor med så lite kläder på kroppen som möjligt? Eller någon som här tusentals bilder på olika fester i parti och minut? Ja, listan går att göra hur jävla lång som helst! Gå in på dessa och läs ni som inte har ett eget liv, och försök att skaffa er det först innan ni kastar skit på andra! I mina ögon verkar det som att det handlar om ren och skär avundsjuka att dessa personer inte lyckas själva med bedriften att gång på gång resa sig upp när benen slås undan! Tack och lov är ju du min vän sen långt tillbaks, så vår kontakt håller ju i sig. Men det tråkiga är att detta forum har varit helt fenomenalt då jag kunnat hålla mig direkt uppdaterad om vad som skett, tex de svängar lilla mamma varit dålig och vi inte pratat varje dag! Det var dessutom tack vare denna blogg vi hittade tillbaks till varandra igen efter ett längre uppehåll! Så tack så jävla mycket ni som drivit denna underbara öppenhjärtliga person, som inte publicerat varken text eller bilder utan att tillfråga berörda först, till att bli en ytlig och halvtrist bloggare!!!!! Jag hoppas att du så småningom orkar gå tillbaks till ditt "riktiga" sätt att blogga och inte låta dessa fega personer vinna i långa loppet!! Kram min fantastiska vän och vapendragare! Anne

Tillbaka från Helsingborg.
En helt fantastisk utbildning jag börjat! Fått så många aha-upplevelser och även förståelse för en del människor i min närhet och deras beteenden och utfall. Fått en ny syn på dem och förstår hur sorgligt det egentligen är för dem...
Två otroligt starka upplevelsedagar och hela gruppen "törstar" efter nästa träff om en månad!

Denna utbildning betyder otroligt mycket för mig och känns som en privat sak för mig och därför kommer jag inte att dela med mig av vad som händer till så många. Detta går inte att förklara ifall man inte har djupet, öppenheten, nyfikenheten och intresset.

Är så lycklig och tillsammans med denna grupp är jag redan trygg.
Vi har dessutom otroligt roligt ihop!

Nu är jag hemma med min underbara familj, vilket också är skönt. Två nätter ifrån mina älskade är alldeles tillräckligt.

Hoppas ni får en fin helg!

Passar på att ta en bloggpaus nu. Har så mycket annat som tar plats och tid just nu.

På återseende så småningom, kanske...

Kramar

Nu sticker jag iväg!

Vi hörs kanske fredagkväll eller lördag!

Ha det gott!

Brrr så kallt det är ute, men otroligt vackert!

Skönt att sitta med kaffekoppen i soffan och kolla på tv!

Ha en fin dag!

Läste just om den 23-åriga studenten i japan som körde på en 80 årig fotgängare och fick panik!

Hon körde med den skadade/döda kvinnan liggandes tvärs genom rutan i 7 km ända hem!

När polisen kom till dit var den 80 åriga kvinnan död!

Studenten hade gripits av panik och riskerar trots det upp till 17 års fängelse!

Läs om olyckan här

Känner att jag får stå till svars både i verkliga livet och sen få alla dessa elaka kommentarer (som jag inte publicerar såklart) för mitt innehåll i denna blogg, varför jag bestämt att bli mindre privat hädanefter.

Jag trodde, i min enfald, att man kunde få dela med sig av livet, utan att missunnsamma och avundsjuka människor drar egna slutsatser och talar om mina tillkortakommanden och t o m går till personangrepp! Avskyr de som ger mig råd utan att jag bett om det!
Jag är faktiskt vuxen, även om jag har barnasinnet kvar och kan ta egna beslut, både för mig och tillsammans med min familj.

Så för er som tyckt att denna "resa" med oss varit rolig, får jag bara beklaga att den här tar slut. Önskar att jag kunde va öppenhjärtig, men elaka människor gör inte detta roligt längre och därför väljer jag att från nu göra som så många andra bloggare-bara blogga om icke privata saker.

Nån bild här och där lär jag nog lägga in, men annars inte mycket om mig och min familj.

För er som drivit mig hit, har jag inget att säja mer än att "ni har fått som ni vill".

Ett Stort Tack till alla underbara läsare som följt med mig på denna 1 åriga resa i bloggens värld!

Nu börjar jag om, utan att radera det som redan finns här. Det var då och betyder massor för mig, men jag gör en nystart från och med detta inlägg!

Välkomna till min nya-gamla blogg!

Några bilder från förra veckan och två från längre tillbaka:

Sagostund innan läggdags.

Nyklippt och nöjd!

Nu duschat och ska göra välling till sonen som sover oroligt däruppe. Han håller på att bli förkyld igen! Han grät för ett tag sen och när jag kom upp var han genomtät i näsan. Kurt hämtade Nezeril och nu är det bättre.

SÅÅÅ jäkla less dessa förkylningar och dessutom oron över om det ska bli en kruppnatt eller inte...

Hålle tummarna för att natten blir lugn för honom och oss.

God natt kära ni!

Inläggen växlar mellan svåra ämnen och roliga saker, som livet är..

Nu ska jag till frissan kl 18.20, så det är dags att gå!

Hörs sen och bilder på nya frippan kommer!

En kvinna som jag känner har fått beskedet att hennes 7 åriga dotter har en hjärntumör. Den är tydligen aggressiv och dessutom inoperabel, d v s, man kan inte avlägsna den kirurgiskt.

Vad man ska göra vet jag inte riktigt. Hörde nåt om strålning, men är osäker om man ska göra det eller funderat på det.

Hela dagen har varit svart efter detta besked. 
Jag känner inte mamman jätteväl, men det spelar ingen roll, jag berörs och blir så förtvivlad å´deras vägnar!

Mycket är ju att jag, nu när jag har fått barn, kan relatera till hur jag skulle känna om, Gud förbjude, det skulle hända oss!

Jag känner mig så ledsen. Livet är många gånger oerhört orättvist och grymt..

Antingen håller vi på att bli gamla eller så håller vi på att förändra vad som är intressant att titta på, på tv!?

I kväll har vi sett ett program på kanal 9 om 5 feta britter som åkte till norra Pakistan,där det är ytterst ovanligt med hjärtsjukdomar och cancer, hos de delar av befolkningen som lever på jakkött, 8 årigt jaksmör  balgväxter, frukt, nötter och deras speciella bröd. Man ville mäta ifall det var möjligt att dessa britters hälsa kunde förbättras på en månad i Pakistan. 

Ett mycket speciellt och intressant program om hur dessa britter från början var lata, apatiska och respektlösa inför befolkningens mat!

Detta förändrades successivt och tillslut gillade faktiskt britterna maten som serverades!

Ett tårfyllt avsked, men desto roligare testresultat, som visade otroliga förbättringar! Allt från leverfettreducering med 88%, normalt BMI till normalvärde av ett tidigare högt kolesterol-samt naturligtvis en enorm viktnedgång hos deltagarna. Den som gick ner mest, förlorade 11,5 kg och då åt de mycket mat, men rätt!

Sen såg vi del tre, sista avsnittet, i en naturserie på kunskapskanalen om en expedition från England som åkte till Guyana och utforskade orörda regnskogar. Såg del två förra söndagen och är ledsna att vi missade del ett, eftersom detta var så otroligt intressant!

Fullproppad med kultur- och naturupplevelser går vi nu nöjda till sängs!

God natt!

Vi hörs i morgon!

PS: Blidväder här, endast -4,4 grader!DS

Hemma igen efter vår lilla utflykt...

Vi har kollat på en bostadsrätt! 3 rum, 82 kvm, som på bilderna såg suuuperfiiiin ut, MEN ack vad bilder kan ljuga!

Trångt, slitet och liten (trots att vi har exakt lika många kvm, dock har vi ju snedtak i sovrummet, vilket gör att det är rätt många kvm som är omätta och gratis för oss). Dessutom ska de göra stambyte i år och då läggs 100 000 kronor på för oss! Never!

Inget för oss och nu vet vi att det området inte är vad vi söker, eftersom lgh ser likadana ut där.

Tråkigt, men roligt att varit på en visning. Nu kan vi kolla igen, när andan faller på, eftersom vi inte har nån brådska härifrån, utan bara kollar för "skojs skull" och skulle det va nåt som känns "hemma" så kan man ju va med en stund på budgivning också!

Hörs mer sen!