Metrobloggen

Idag går det långsamt. Dumma harlequin som har förstört romantiken.

Morr

Dags att lägga av för ikväll, tittar på lyxfällan och längtar efter sängen. Förstår inte hur folk tänker ibland. Varför alla dessa nya saker?

Jag vill skriva färdigt men orkar inte.

Och varför är det alltid en sådan mardröm att flytta från huset? Folk är konstiga, att förlora ett hus är väl inte hela världen.

Dags att sätta sig framför datorn och göra som alla andra dagar. Ju närmare jag kommer desto svårare är det att hålla kvar envisheten. Misslyckandet hägrar.

Efter att ha flängt runt på stan med lillasyster och rivit ner tapeterna i deras kök känner jag mig alldeles för trött för att skriva något kreativt.

Det är ju bara att sätta sig och göra. Finns inga andra alternativ. Romanhelvetet ska bli klar.

Jag vill sova...

Låg i sängen, med grå himmel utanför och grannen som drack kaffe eller te, klinkandet från skeden när han rörde runt i sin kopp. Romantiskt på något sätt, som om man inte är ensam riktigt lika mycket.

Nu har han gått sin väg och jag sitter mysklädd i köket och dricker kaffe och läser bloggar. Tog på mig mer jobb i veckan fast jag egentligen vill ligga sjukskriven under täcket. Får nästan en bild av att snö ska börja falla ner från den tunga himlen.

Nej nu ska jag dricka upp mitt kaffe och cykla till stan. Behöver komma igång lite.

Det är svårt att vara logisk och praktisk när cynismen håller ett så starkt grepp om än. För tillfället hatar jag min roman. Kanske tillhör det min skrivprocess; att hata alla mina ord och sätta mig framför teven med en stor skål glass? Viktuppgång och fyrkantiga ögon.

"Romanarbete byggde denna kropp"

Mötte en jättekonstig unge i trappuppgången på väg till affären, söt men konstig. Konstig är bra, gör världen lite mer intressant. Ett glas rött vin och cigaretter skulle inte sitta helt fel just nu. (Jag röker inte).

Skitroman.

Idag är det svårare för mig att skriva, är för självkritisk och allt suger. Vet att jag bara borde skriva förbi den känslan men det är svårt. Borde kanske ta en promenad. Behöver ju köpa kaffe i alla fall.

Fan jag ska bli klar. Borde kanske läsa lite så jag inser att jag har för höga krav på min text.

Suck.

Har tvättat jobbkläder, bytt i kattlådan, utfodrat katten, diskat och duschat. Nu kan jag äntligen sätta mig ner med en kopp kaffe och njuta av dagen.

Måste iväg till affären och köpa mjölk och kaffe också, men inte än.

I morgon är det dags att gå tillbaka till jobbet. Jag vill inte jobba, jag vill skriva. Varför kan inte skrivandet vara jobbet för

Men men, just nu ser det ut så här och dessutom är det inte den här veckan som kommer som är hemsk utan de följande tre. Dumma, dumma, dumma jobb.

Det regnar fortfarande. Luktar landet och avslut. Regn får mig alltid att tänka på avslut, nya kapitel och en era förflugen. Något som inte kommer tillbaka, en dåtid som tvättas bort och ett förflutet som suddas ut. Jag älskar regn.

Kanske därför det regnar så mycket i mina historier. Det är så lätt att skapa stämning med regn. Efter en tryckande värmebölja och oenigheter kommer regnet och städar bort allt, lättar upp och rensar bort.

En ny tid tar sin början.

Regnet öste ner hela natten, slog mot taket och jag kunde inte sova, vred och vände mig till in på morgonen. Sen kom jag på att jag kunde stänga balkongdörren och genast blev det tyst. Jag somnade.

Himlen är fortfarande alldeles grå och det regnar fortfarande. Mörkret får det att kännas som höst. Vilket inte är så konstigt, snart är det augusti.

Det är mysigt med höst.

Mer kaffe kanske, fast det är ju så jobbigt att göra.

Tänk att det kan vara så trevligt att dricka kaffe. Lite mer kaffe och jag kommer inte kunna sova ikväll.

Men spelar roll. Ska ju skriva klart romanhelvetet. Den är faktiskt ganska rolig, sitter och skrattar för mig själv när jag läser igenom den. Stackars mina pojkar, de är så tragiska och lite ynkliga

Undrar om männen i min närhet kommer känna igen sig själva när de läser min historia? Det återstår att se.

Dags att fortsätta skriva.

Ska snart sätta mig och skriva på romanen. Nu jävlar ska den bli klar. Även om den aldrig blir utgiven så ska den åtminstone bli ett färdigt dokument på min dator istället för ett ofärdigt.

Jag är så trött på att aldrig avsluta saker. Dags att sluta analysera så mycket och bara komma till skott. Jisses.

Skrev ner en lista igår på framtida mål jag vill uppnå. Ingenstans där kom barn in. Det borde ju betyda att jag inte vill ha barn. I alla fall inte än. Kanske om några år.

Förstår inte alla som ska stressa. Min lillasyster hoppar från pojke till pojke eftersom allt hon kan tänka på är man och barn. Varför detta statursökande genom att skaffa familj?

Jag är cynisk och hemsk och alla har sin väg att gå, jag bara undrar varför samhället ser ut så att om folk runt omkring mig skaffar barn så kommer pressen och ångesten att jag måste skaffa barn. Bara från mig själv, är medveten om det. Men varför blir det så, att jag reagerar så starkt på någon annans val så att jag vill göra det till mitt eget och känner mig misslyckad för att jag inte får det att hända?

Är så trött på att jag i svaga stunder ska falla in i alla-andra-gör-ju-mentaliteten. Allt handlar om att bli accepterad, och en slags tävling om att passa in bäst i samhället (släkten, närmaste familjen, vännerna).

Jag har aldrig velat ha det. Gav upp för länge sen när det kom till att passa in och ärligt talat

Alla omkring mig gifter sig och skaffar barn, delar av mig vill också ha det men det känns som om man blir fast då. Jag vet inte vad jag vill.

Åh...

Det är underbart när jag träffar människor som är äldre än mig och som inte har svenssonlyckan. Det är så skönt och befriande. Att det finns andra som inte bara vill skynda in i familjelivet.

Jag vet inte vad jag vill ha. Eller snarare jag vill inte bli bara ännu en mamma.

Nu ska jag snart till jobbet. Äntligen fredag i alla fall.

Kvällen närmar sig sitt slut, vinden susar i träden och tjuter genom fönstret. Sitter i underkläder och är alldeles varm.

Jag är ensam igen, vill bara att sommaren tar slut så att jag får hem älsklingen igen. Dessutom är hösten favoritårstiden, innan den blir alldeles för kall.

Och så har jag ett beslut att ta inför hösten. Vad göra?

vaknade jag och kunde inte somna om. En lördag.

Har nyss ätit frukost och sitter med en kopp kaffe och njuter av att vädret är vackert. Tänker cykla ut till landet senare idag. Ligga på stranden och bada, kanske äta lite kakor och skvallra med mamma. Låter som en bra lördag

Satte mig under träden vid strömmen.

Och så lite änder.

När jag väl får en enkel vecka så erbjuder jag mig frivilligt att jobba mer. Inte för att jag tänker på pengarna utan för att jag vill vara snäll. Jag är ju dum i huvudet

Det är en underbar kväll, en dricka te och mysa kväll. Men mest försöker jag fördriva tiden så att det blir fredag nästa vecka för då kommer älsklingen hem.

Tjugo över fem satte jag mig i pappas bil med kudden i högsta hugg. Det var svalt och skönt ute och jag slumrade till då och då. Vi stannade vid en seven eleven och köpte dricka.

Vid brahehus slott (ruin) stannade vi för att äta frukost i det gröna.

Sen blev det dags att åka vidare och väl på fästningen tittade vi på riddarspelen.

Efteråt åkte vi vidare till pappas bror, drack kaffe och sen åkte vi hem igen. En lång dagstur men mycket trevig. Och i morgon blir det jobb igen. Dock inget jävla e**

Ta i trä...

Hemma igen efter en dag på landet. Har satt mig framför, ja datorn, med en kall öl. Har hunnit handla, duscha och tvättat jobbkläderna för hand eftersom jag åkte till landet istället för att tvätta. Och i morgon blir det en biltur till varberg för att se riddare och titanic? Ja udda kombination.

Katten ligger fridfullt bredvid mig och det är fortfarande varmt ute. Är redan mer utvilad bara för att jag slipper vara på ett visst ställe nästa vecka. Inga mer tårar. Fantastiskt.

Jag hatar e**

Åh, vad skönt att vara glad igen

På landet hos pappa. Underbart soligt och härligt. Och i morgon bär det kanske av till Varberg över dagen. Får träffa älsklingen i någon minut eller två

Mätt, nyduschad och glad att det är fredag imorgon.

Dricker te och lyssnar på fågelkvitter. Det blir stressigt i morgon men ack vad svårt det kommer vara att gå och lägga sig. Bara en dag kvar sen blir det helg.

Monsterkatten the sööb ligger vid min sida och sover så sött. Man kan nästan inbilla sig att hon inte är en riktig liten subba. Förutom att tvätten till lördag fördubblats pågrund av att hon kissade i min säng igår.

Mina ben är alldeles utmattade av allt springande, har jag tur blir de smala och snygga av jobbtortyren

Är helt slut. Har stressat som en idiot idag, sprungit i trappor och burit tungt.

Mina värden har i alla fall blivit bättre fick jag veta hos läkaren, är ju alltid något.

Passade på att fira lillasysters nya lägenhet, överraskade henne hos mamma med en massa biskvier. Vi pratade skit (om jobbet och hennes ex), drack kaffe och bara umgicks. Väl hemma åt jag pasta för två personer och nu smyger sig huvudvärken på.

Dagen är redan slut för min del.

Skitsommar.

Vill skriva fina inlägg om vackra sommarnätter och underbara promenader. Men nej, det går inte. Lägger mig senast tio och sover som en klubbad säl.

Har aldrig haft en sån hemsk sommar, missar den ju helt och hållet.

Trött, ensam och alldeles febrig av utmattning. Och det är bara måndag. En hel vecka kvar till helgen som inte är så mycket att se fram emot  i alla fall.

Ska titta på

Och sen

spenderades på landet tillsammans med familjen. Natta och jag cyklade stoiskt ut i motvinden. Väl där blev vi bjudna på öl och cider av pappa.  Vi pratade tills klockan blev tre och det var dags att röra sig ner mot dansbanan.

Mamma, jag Natta och Alex.

Lottodragningen tog en evighet och till slut gav vi upp och gick hem. Pappa började grilla och älsklingen dök upp efter jobbet, lagom till maten.

I väntan på maten

Runt åtta flydde vi undan myggen och åt efterätt i köket.

Vid tio cyklade jag, älsklingen och Natta in till stan. Med en underbar himmel över oss och i snabb takt. Och så tog midsommaren slut den här gången.

en sommrig drink som motpol till det trista vädret.

Och...

Fick en sån faslig lust att lyssna på hårdrock och dricka öl i en mörk lokal. Kanske för att jag sitter ensam hemma och bara väntar. Älsklingen firar midsommar på slottet och själv ska jag ta cykeln ut till landet med lillasyster.

Ack denna väntan.