Metrobloggen

Har inte uppdaterat här på länge. Känner att det är dags..

Mitt beslut om operation blev aldrig mitt beslut utan läkarens. Lite snopet kanske men efter en rad blodprover så skjuts op-tiden upp tills värdena stabiliserats. Min sänka är för hög för en operation. Detta tyder på att nåt pågår i min kropp som de ska försöka lista ut vad.

Till saken hör att vi varit sjuka hela vintern. Varannan vecka har vi dragits med förkylningar, öroninflammationer, luftrörsinflammatoner, halsfluss och nu senast lunginflammation. Dottern har dessutom astma vilket förvärrat allt. Vanliga dagisbaciller kan man ju tänka men inte i vårt fall. Utredning pågår på Barnmedicin för barnen och jag hos min läkare men även i lägenheten där de upptäckt dålig ventilation, fukt och mögel. Jättetrevligt!

Nåja, tillbaka till operationen. Lite lättad känner jag mig. Jag var ju inte 100% redo och mogen i mitt beslut. Nu har jag max 6 månader på mig att vänja mig vid tanken att jag kanske inte fixar det själv. Ja, gå ned i vikt menar jag. Min op-tid kvarstår men inte datumet. Och inom 6 månader ska jag opereras om bara min kropp mår bättre.

Tills dess ska fler prover tas. Jag ska även till reumatologen där de ska kolla upp mig mera. Vi har reumatism i min familj, på båda sidor. Och jag har haft ont så gott som överallt sedan första barnet kom för 3 år sen. Men allt har jag skyllt på min övervikt. Nu är det dock bekräftat att inte allt kan skyllas på den. Så vi får se hur det går. En sak är säker iallafall, gå ned i vikt bör jag göra, för hälsans skull.

Så med det ska jag fortsätta med flyt (www.modifast.net) kombinerat med GI - GI som jag ÄLSKAR!!!! Underbar mat och inspiration finns det gott om, inte minst Anna (Vägen från 137 kg) här på Bloggen.

Fortsättning följer på min resa..Förhoppningsvis har jag lyckats med en hel del innan det blir dags med ett nytt op-datum. Drömmen är fortfarande att kunna gå in där och säga nej tack, jag behöver den inte :)))

Nyss hemkommen från en tjejmiddag. Är inte ett steg närmare någon form av beslut om operation eller inte. Mitt datum är fortfarande inbokat men jag vacklar åt alla håll och kanter. Och dagen D närmar sig med stormsteg.

Tills dess gör jag allt för att samla på mig info coh träffar folk i samma sits, både före och efter en GBP-operation.

Men jag ska klart påpeka att jag är enormt imponerad av alla er där ute som har lyckats gå ned i vikt själva och sen lyckats behålla den nya vikten. Det är strongt gjort.

Nåja, än har jag tid på mig att bestämma mig..Tills dess kör jag på i det vanliga GI-stuket. Kilona rasar inte av mig direkt men sakta men säkert rör det sig nedåt..Om jag bara fick en rutin på motionen. Tänk att det ska vara så tråkigt att röra på sig..*suck*

Tänkte att det var ett tag sen jag delade med mig av mina GI-rätter. Detta var dagens middag;

Bladspenat, kikärter, linser, grillad paprika, tomatsås, nötfärsröra, squash, röd paprika, tomatskivor, aioli. MUMS!!!

Jag har inte kommit så långt i tankarna ännu. Sedan sist har jag hunnit med samtal med narkosläkaren på Carlanderska, Göteborg och även ett samtal med en sjuksköterska.

Idag var jag hos min gamla vanliga dietist och väl där inne bröt jag ihop fullständigt. Allt bara bubblade upp till ytan, alla tankar, all frustration att jag låtit mig själv bli som jag är nu, rädsla och ilska över att jag ens överväger en operation. Ja, stackars dietist. Hon blev mer som en psykolog idag. Istället för ett besök på typ 15-20 minuter så blev jag kvar en timme. Puh!!!

Jag läser en hel del på internet, forum, bloggar. Jag har köpt boken Operation - Nytt liv av Hanna Kjöller. Jag fick även med mig två böcker hem från dietisten. En om tiden innan operation och en om tiden efter. Allt för att samla på mig så mycket kunskap och erfarenheter jag bara kan innan jag fattar beslut.

Inom mig så råder en strid kring "jag kan fasiken fixa detta själv" till "även om jag fixar det, orkar jag hålla det". Ja ni fattar. Min hjärna går på högvarv.

Tack för de kommentarer jag fått. De uppskattas MYCKET. Jag har dock inte orkat svara.Jag har fullt upp med att orka med mig själv och samtidigt  fixa vardagen här hemma. Men på nåt sätt ska det gå.

En "livlina" jag har i bakfickan är möjligheten att skjuta på operationen i sex månader. Kanske kommer jag använda mig av den.

Återkommer när jag kommit längre...Tills dess lever jag vidare med min GI-mat, kämpar, och kombinerar med Modifast (www.modifast.net) för att inte hoppa över nåt mål när stressen sätter in...

En fundering. Handen på hjärtat ni som gjort GBP. Nu har jag läst igenom hur mycket som helst om operationen och en hel del solskenshistorier. Även en del med komplikationer. Men ändå, de har alla lyckats gå ned i vikt. Iallafall de jag hittade. Och helt otroliga före och efter bilder. Ni är hur modiga som helst som vågar lägga ut såna bilder. Vem vet, kanske även jag gör det längre fram.

Men i alla tankar och frågor som snurrar i huvudet nu när jag själv står vid vägskälet, att operera eller inte, så är det ändå en fundering som återkommer hela tiden;

Är allt så rosenrött? Finns det ingen som ångrar sin operation? Inom psykologin talar man om att när man fattat ett beslut så står man bakom det totalt även om man innerst inne omedvetet ångrar beslutet. Detta fenomen kallas nånting inom psykologin men jag har glömt bort det.

T.ex. att byta bostad eller inte. Man väger för- och nackdelar. Och när man väl fattat beslutet och flyttar så fortsätter man att finna fördelar i ens beslut för att minska det negativa. Usch, jag är en usel förklarare. Men iallafall.

Ni som är opererade. Hur tänker ni? Själv är jag inne i en fas där tankarna går mot att fasiken oxå, ska det vara så j*vla svårt att fixa det själv? Ska det behövas nåt så drastiskt som en operation som för alltid förändrar mitt liv? Varför valde ni operation? Hade ni gett upp att försöka?

Jag vet ju själv hur det är. Jag är ju en av er, som ni var innan ni blev opererade. Jag har försökt, i många herrans år. Jag går ned men så fort jag tappar fokus så börjar jag gå upp igen. Och mer därtill. Det klassiska.

Men nu infinner sig ändå tanken. Har jag verkligen försökt? Till 100%? Jag är ju slö helt enkelt. Karaktär har jag när jag väl sätter igång, som nu med GI. Motionen är det däremot värre med och det är nog det som krävs för att det ska gå bättre. Ska det vara så svårt att lyckas liksom?!

Usch. Den här operationstiden vände upp och ned på allt. Jag trodde jag hade typ ett år till på mig att försöka själv. 600 personer står i kö sa de och de opererar ca 200 personer per år. Nu är det min tur!

Sen kommer tankar på sånt man försakar. Inte onyttigheter direkt men ändå sånt som det blir svårt att äta i framtiden.

Ni fattar att jag är snurrig va. Jag trodde ändå jag hade kommit långt i mitt beslut när jag fick remissen. Men ändå...

Herregud..Jag som trodde jag hade minst ett år på mig innan jag skulle bli kallad till operation av magsäcken. Jag trodde i min drömvärld att jag skulle segla in där och säga nej tack till operationen eftersom jag lyckats själv.

Men idag ringde de från kirurgen på Sahlgrenska. Min operationsdag är bestämd till den 5 maj. Nästa vecka ska jag dit för samtal och snack med narkosläkaren. Fy farao..Nu har jag ångest.

Jag slukar allt jag kan om GBP. Jag läser all info jag kan komma över och alla bloggar om de som genomgått operationen. De flesta är solskenshistorier om nytt liv osv. Men rädslan kvarstår, den där procenten det går fel för.

Jag tänker på mina småbarn här hemma vars mamma är kraftigt överviktig. Som inte har ork att rulla runt på golvet och leka. Som inte orkar lyfta och bära runt på dem. Eller som lever under ständig risk att drabbas av följdsjukdomar, diabtetes, hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck osv osv.

Vad är alternativet? Jag sliter redan med viktnedgången. Jag lyckas om än det går sakta. Med GI-metoden har jag funnit en väg. Men kommer jag orka hela vägen eller ramlar jag tillbaka i gamla banor.

Miljoner frågor och drygt två månader på mig innan det är dags.

HJÄLP!!!!!

Jodå..Jag är kvar. Men datorn har kommit i andra hand ett par veckor. Jag är in och läser mina favvobloggar då och då dock. Men har bara inte orkat blogga. Är ju ingen bloggare egentligen utan började med detta för min egen skull.

GI-metoden funkar..Efter senaste vägningen så pekar vågen nedåt. Om än inga storkliv men sakta men säkert. När jag kommit ned en större bit ska jag göra en sån kurva och lägga in. Kan vara kul att se hur den faller nedåt.

Jag äter fortfarande enligt GI. Inget speciellt slarv egentligen förutom en del Latte då och då. Usch, dricker för mycket kaffe. Nåja..

Däremot har jag de dagar jag inte hinner fixa lunch/middag el.dyl börjat dricka Modifast www.modifast.net Inte första gången. För nåt år sedan drack jag Modifast, enbart Modifast, i tre månader. Tappade 25 kg och blev sen snabbt gravid, två gånger dessutom.

När nu barnen är avklarade så har jag börjat tänka på mig själv. Och tro det eller ej men imorgon åker baddräkten på. Jag ska börja simma. Kvällssim, vuxensim. Känns helt absurt. Men skit samma. Här ska tränas!!! De som vill glo på valen som flyter får väl göra det liksom. Jag är där av en anledning, att så småningom ses som en säl. Hehe..

Iallafall, det här med Modifast. Det är efter samråd med min dietist jag gör detta. Hellre det än hoppa över mål. Och jag märker resultat snabbt. Det är dags att köpa nya byxor, de jag har hasar liksom ned.

Jag har dock inte vägt mig regelbundet en gång i veckan på ett tag. Känner att jag litar mest på Sahlgrenskas våg. Och det brukar kännas bra då jag går därifrån. *peppar peppar* Två veckor kvar till nästa vägning..

Återkommer..

Dagen försvann..Vill bara uppdatera med att vågen stod på minus. Ett extremt litet minus dock. Vet inte vad jag hade för förväntningar med tanke på de senaste veckornas strul med sjukdomar och slarv med måltider. Men minus 0,6 på nästan tre veckor är pinsamt lite.

Nåja, jag är vid gott mod. Det kunde varit värre. Och med tanke på att jag de senaste två veckorna knappt rört mig från soffan och knappt fått i mig 3 fasta mål per dag så ska jag väl kanske vara glad.

Nu mår jag som sagt bättre och är igång igen. Ny vägning blir på tisdag!

..än på länge.

Dietist, vägning och tandläkaren idag. Hövvaligen.

Återkommer..Kanske :S

Ja vad ska jag säga. Jag är fortfarande utslagen här hemma. Förkylningen är enorm. men inget allvarligt sa farbror doktor som jag var hos i torsdags. Inga smaklökar alls och det är ju ganska positivt för vem vill äta gott då?!

Ser fram emot vägningen i veckan. Ska bli spännande att se vad dessa veckor gjort med vikten. Slarvet består fortfarande i att jag inte äter tillräckligt ofta. Normalt brukar jag äta var tredje timme men det har inte funkat. Och det där vattnet har jag fortfarande svårt att få i mig. Men maten jag äter är enligt GI. Så nu återstår att se om det gett nån form av resultat.

Återkommer...

Det tar aldrig slut. Nu har jag legat däckad de senaste dagarna. Har knappt haft ork att kolla mailen, då är det illa. Maten ska vi inte snacka om. Äta, vad är det? Ingenting smakar och snoret rinner. Det känns som om en fotboll tagit sig innanför skallen på mig. Kan det vara bihålsinflammation?

Med drygt en vecka kvar till vägning hos dietisten så känner jag mig en aning oroad.

Hur gott är det att dricka vatten när man är sprängförkyld? och vatten är en stor del i viktnedgången inbillar jag mig iallafall. Jag får knappt i mig nån vätska förutom te då.

Jaja, det visar sig. Nu ska jag återgå till soffan. Min 10-månaders son går omkring här och är måttlig road över att mamma inte orkar engagera sig. Kanske dags för pappan att vabba på grund av att ordinarie vårdnadshavare är sjuk?!

För exakt tre månader sedan idag så avslutade jag mitt gamla liv och inledde mitt nya nyttigare, mer engagerande liv. Jag har satsat på mig själv, totalt. Men det är långt kvar, en hel livstid hade jag tänkt. För detta med GI är mitt nya levnadssätt.

Från att i början totalt uteslutit kolhydrater så har jag nu hittat nån form av GI-diet som passar mig. Jag äter fullkornspasta, fullkornsris, bulgur, quinoa osv i mycket måttliga mängder. Ibland inte alls. Av den anledningen att ibland behövs inte den formen av kolhydrater. Jag blir mätt ändå.

Vad gäller bröd så tar jag en knäckebröd-smörgås då och då. Och då enbart det suveränt goda Wasa Sport Plus med linfrö. Underbart med skinka och paprika på. Oftast sker detta till frukosten.

I övrigt äter jag allt som är gott. Jag frossar i kyckling, fisk, kött, ostar, diverse grönsaker osv. Kan inte säga att jag saknar nåt.

Den tiden då jag vräkte i mig fika med mammagruppen på våra dagliga promenader, den tiden är förbi. Jag äter knappt frukt. Vet inte varför, det bara är så. Bär till smoothies är dock en favorit.

Såå utan ett direkt mål mer än att tappa kilon för att bli hälsosam och förhoppningsvis leva längre utan övervikts-komplikationer, det är mitt mål. Inte antal kilo på vågen. Dock är det kul att se framstegen som hittills varit blygsamma men fortfarande i snitt ca 0,7 kg per vecka.

Så grattis till mig som lyckats i tre hela månader. Nu satsar jag på tre till och sen tre till och sen tre till... :)

...blir lite av ett frosseri. Usch då. Men gott ska det bli :)

Frukost: A-fil, solrosfrön, kanel, Paulúns müsli

Lunch: Wokade grönsaker, pannbiff (från igår), en klick aioli

Mellanmål: Två skinkrullar med philadelphiaost

Middag: Persisk mat (hos väninnan) Får se vad det blir?!

Jag gillar verkligen exotisk mat men fullkomligt ÄLSKAR persisk mat så det ska bli intressant att se vad hon kokat ihop idag. MMmm

Snart dags för vägning hos dietisten. Jag är såå nervös. Det var svårt att hämta sig efter två maginfluenser och sen hitta tillbaka till nån form av GI-diet. Ingenting smakade gott och jag var inte alls törstig så det var svårt att få i sig vatten efteråt. Men nu har två veckor gått sedan nyår så nu är jag någotsånär inne i gamla GI-vanor igen. Dock känner jag att en tråkig förkylning är på intågande. Fattas bara..

sladdertackan kommenterade;  Jag älskar halloumi, men har fått för mig att den inte är så nyttig? Jag kanske har fel?

Hur är det egentligen med det? Jag har fått för mig att den är helt ok ur GI-synpunkt. Men har jag fel? Jag är urkass på att räkna ut kolhydrater osv ur livsmedel. Högt GI eller lågt GI? Nån som vet?

Dagen avnjutes i ensamhet med en god film. Jag måste bara rekommendera "The Notebook" för er som gillar de mer snyftiga romantiska filmerna. Herregud vad tårarna flödade. Den fick en att fundera lite kring livet och gav iallafall mig en del sporrar att kämpa mer med förhållandet.

Japp, men snyftiga filmer gör en hungrig. Dagens lunch bestod i Halloumi, diverse wokade grönsaker med pesto, en skivad tomat och den älskade löken. Allt ätes med en skvätt olivolja och havssalt över;

Nu tillbaks till soffan och ännu mer film. Dags för "Conversations with other women". Ha en skön söndag!

Nyss hemkomna från Disney on ice. En fin föreställning och rolig för de små. Det luktade popcorn överallt. Så där varm god popcorn som luktar alldeles nypoppad. Snacka om att fresta sig själv.

Jag undrar hur förbjuden popcorn är i GI-hänseende? Nån som vet?

Tiden springer iväg. Jag har haft fullt upp första veckan på året men nu börjar det lugna ned sig och vardagen är åter.

Jag fattar inte att det snart gått tre månader med GI-metoden. Jag trivs kanon fortfarande om än jag äter kolhydrater i form av fullkornsprodukter och i väldigt små portioner av dessa. Min viktnedgång har varit ganska stadig då jag kollar in kurvan och det rör sig fortfarande i snitt omkring 0,7 kg minus/vecka, med vissa veckor på plus men ändå utslaget på alla veckor är jag rätt nöjd. Det kunde gå snabbare förstås men jag är nöjd.

Nu har jag inte vägt mig sen helgerna och jag tvekar inför att ställa mig på vågen hemma som jag inte alls litar på. Dock känner jag att det snart är dags för det dröjer ytterligare ett par veckor innan jag ska till dietisten. Hmm. Återkommer om detta den dan jag ställt mig på "sanningen".

Iallafall, nytt år, nya tag. I år ska jag lyckas med hälften av hela den vikten jag vill gå ned. Baske mig alltså.

Dagens meny;

Frukost: A-fil, Paulúns müsli, solrosfrön, linfrö, kanel, ett knäckebröd med skinka och paprika, te

Lunch: Kesoplättar

Middag: Korvstroganoff, fullkornsris och broccoli

Något mellanmål har jag tyvärr inte hunnit med idag. Inte bra. Men imorgon blir det bättre.

Dags att städa ut Julen...

Åter hemma efter en Jul i sjukdomens tecken. Ja för er som läst min blogg så vet ni att vi hade kräksjukan för ett par veckor sedan. Denna gången var det vanlig maginfluensa. Jag började dan innan Julafton sen följde familj och släkt efter. Inte alls kul och Julhelgen sprang snabbt förbi. Snacka om att det blev mat över. Tråkigt!

Men nu är det Nyårsafton i goda vänners lag. Och den ska gå i GI-tecken.

Jag har inte vägt mig efter Jul. Jag har insett att jag måste införskaffa mig en ny våg. Min har ett par år på nacken och den gör mig bara besviken gång på gång. Så jag förlitar mig på dietistens våg tills jag köpt en ny. Men jag antar att efter julens maginfluensa så står nog vågen på minus.

Gott Nytt År till er alla. Och välkommen mitt nya jag, för under 2008 ska mycket förverkligas.

Avslutar bloggandet innan jul med bilder från gårdagens besök på Liseberg. Imorgon bär det iväg för julfirande norrut. God Jul!!

Tänkte fresta er med Saffransbullarna jag och barnen bakade häromdan, med illröd fyllning till barnens stora förtjusning. Blev riktigt lyckade trots att jag inte är nån bagare direkt. Men de är INTE bra ur GI-synvinkel *snyft* Det doftade ljuvligt dock;

Saffransbullar med fyllning 48 st.

Du behöver:

50 g jäst
125 g smör
5 dl mjölk
250 g lätt kesella
2 påsar saffran
1 dl socker
0,5 tsk salt
ca 15 dl vetemjöl
Fyllning:
150 g smör
ca 500 g mandelmassa
vaniljsocker

Gör så här:

Smula jästen i en bunke. Smält smöret i en kastrull, tillsätt mjölk och saffran och värm till fingervarmt. Häll degspadet över jästen och rör tills den löst sig. Tillsätt socker, salt, kesella och det mesta av mjölet och knåda ihop till en smidig deg. Jäs i 30 minuter.

Knåda eventuellt in mer mjöl tills degen släpper från händerna.
Dela degen i två delar och kavla ut varje del till en platta. Antingen kan du först bre smör och sen riva över mandelmassa och pudra över vaniljsocker (och lite extra socker om man vill) eller röra ihop allt i en bunke med lite karamellfärg och sen bre över hela massan på den utkavlade degen. Rulla sen ihop som när man gör kanelbullar och skär varje del i 24 bitar. Lägg bullarna i formar och jäs övertäckt i 30 minuter.

Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö över pärlsocker.

In i ugn 250°C i cirka 8-10 min. Mums!

Minus 1 kg prick sedan förra veckan. Nu har det nog jämnat ut sig svackan som blev då vi hade kräksjukan. Det blev total obalans i viktnedgången från att ligga en massa minus till att ligga massa plus. Jag blev inte klok på vågen. Men nu är jag back on track igen.

Läkarbesöket gick kanon. Alla värden var bra. Och jag som oroade mig för diabetes, men även det värdet såg fint ut. Läkaren sa dessutom att jag inom ett år kommer bli kallad på magoperation, gastric by pass. Jag hoppas att jag vid den tidpunkten lyckats så pass själv att jag kan tacka nej till den operationen.

Kampen fortsätter!

Ja ni som följer mig i mitt bloggandet märker att det varit lite torftigt med inlägg på sistone. Det beror inte på att jag tappat intresset utan för att jag har så fullt upp med saker som ska hinnas innan Jul att jag börjar fundera starkt på att ta in på Pensionat nästa Jul.

Jag älskar Julen!!! Tro inget annat. Men då jag har min familj mellan 40-140 mil bort och vi alltid åker bort över Julen så är det massor som ska fixas innan. Julklappar som ska köpas och slås in innan sista datum för att posat julkartongen. Nästa lass med paket som ska inhandlas och slås in innan vi far iväg. Ja herregud, det är inte lätt.

Jag vill njuta över Julen men samtidigt träffa mina nära och kära som jag bara träffar 2 ggr per år. Jag har starka funderingar på att flytta hemåt för att vara närmre men det är en annan historia. Nu till Julen, detta år firas den i Västerås hos min pappa med familj/släkt. Och som alltid är jag ute rätt sent så jag är stressad i allt.

Imorgon bär det iväg till Sahlgrenska för dietist-besöket, provtagningar och läkarbesök. Ska bli spännande att se vad jag får ut av dagen. Det har ju gått aningen segt med viktnedgången med i snitt 0,7 kg per vecka. Denna veckan har jag inte ens vägt mig ännu. Vill spara det till imorgon.

Så hur hektiskt det än är just nu så återkommer jag med uppdateringen innan vi åker iväg.

Senaste dagarna har jag haft fullt upp. Ja herregud, jag hinner knappt med mig själv. Skulle behöva ta in en vecka på nåt hälsohem känner jag. Hmm...*drömmer*

Nåja, nu är Luciaveckan avklarad med allt vad det innebar. Diverse tråkigheter har hänt inom vår närmsta krets vad gäller sjukdomar och skador så denna veckan har varit ganska tung, där av de få inläggen.

GI har funkat så där denna vecka. Jag vågar knappt tänka på den 19e då jag ska till min dietist igen. Det har trots allt blivit en del glögg och nån liten pepparkaka.. December är nog, för mig iallafall, den svåraste månaden att avstå från goda saker. Hövvaligen. Men å andra sidan så är ju julmaten rätt bra ur GI-synpunkt sååå Julafton ser jag fram emot.

Ikväll är jag hemma ensam med barnen och ska strax spola upp ett bad till oss alla tre. Sen ska vi mysa i soffan. Och när barnen sover ska jag, än en gång, unna mig en kopp varm glögg. Mmm..

Ingredienser för 4 portioner;

ca 400 g fiskfiléer
ca 100 g smulad fetaost
2 dl lättcrème fraiche
2 msk kapris
2 msk hackad dill
1-2 tsk rivet limeskal
1/2 dl riven smakrik ost (t ex svecia eller italiensk pecorino)
1-2 msk sesamfrö (gärna rostade)
salt, pepparmix, dillvippor till garnering

 Gör så här
1. Sätt ugnen på 225°C.
2. Skölj och torka fiske. Krydda med 1 tsk salt och 1 krm peppar (tex pepparmix). Lägg filéerna på ett ugnssäkert fat.
3. Rör eller mixa samman smulad fetaost och crème fraiche till en kräm. Blanda ner kapris, dill och väl tvättat, rivet limeskal. Häll blandningen över fisken och bre ut den jämnt. Strö över ost och sesamfrön.
4. Stek fisken mitt i ugnen 12–15 minuter.
5. Garnera med dillvippa och bjud genast med spenat- eller fullkornspasta och en rejäl salladstallrik.

Jag äter min tallrik med sallad, broccoli, fiskgratäng och lite lite fullkornspasta.

Ni som vet? När i cirkeln är det man väger som mest? Vid ägglossning, mens? Det ska ju finnas svar på detta och jag vet aldrig riktigt när det är. Jag vet dock att man samlar på sig vätska inför mens och då bär man väl väga mer? Men om ni vet svaret kommentera gärna. För här hemma blir jag inte klok på vågen.

Efter kräksjukan förra veckan så visade vågen ett minus på 2,8 kg. Nu står den plötsligt på plus 3 kg nåt. Och det kan INTE stämma. Inte 3 kg upp på en vecka eller? Vad fasiken, jag har inte slarvat nämnvärt ju. Blir inte klok på detta.

Jag kanske ska sluta väga mig hemma och enbart gå på dietistens våg en gång i månaden. Den vet jag ju att den stämmer. Det vore väl hemskt annars med tanke på att den står på Överviktsenheten på Sahlgrenska. Hmm. Trött jag blir. Kanske ska satsa på den där viktoperationen iallafall. För jag är TRÖTT på detta. Suck! Nästa vecka får vi se hur det ser ut när jag ska till dietisten.