Metrobloggen

Har gått och drömt om en höstträdgård full av astrar i säkert en veckas tid nu, säkerligen inspirerad av att jag läser Bodil Malmstens utmärkta Priset på vatten i Finistére just nu. Mitt huvud har varit fyllt med dessa vackra höstblommor, och igår när jag var på väg till myrorna för att inhandla en hylla till badrummet gick jag förbi ett charmigt litet grönsaksstånd i en charmig liten del av staden. Och vad sålde de där om inte astrar, ett knippe för trettio kronor. Döm om min lycka, som muminpappan skulle sagt.

Egentligen hade jag tänkt skriva ett ilsket inlägg om innehavaren till tvättstugenyckel nr 3 (en vanlig svensk kille, säkert i min ålder, som lydigt super skallen av sig varje lördag, har sex som tillvarons högsta mål och heter Daniel Svensson eller Jonas Karlsson eller något annat i samma stil (jag vet jag är kategorisk, men låt oss låtsas för denna gång att jag är lika korkad som en sverigedemokrat)) Jag har ofta tvättid efter honom, och han lämnar alltid ludd efter sig i torktumlaren, som jag måste ta bort. Man blir galen för mindre.

Men det är trevligare att skriva om astrar, tycker ni inte?

På någon av alla mina promenader hittade jag Tommy. Jag hade helt glömt bort honom fram till nu, men när jag laddade ner bilder från kameran för att skriva ett helt annat inlägg dök han upp igen. Tommy som bara blev tretton år gammal, och som dog för femtio år sedan, som ingen kommer ihåg idag. Det har i alla fall inte varit någon där och tagit hand om hans grav, den står alldeles ensam i skuggan under träden och där finns inga blommor, inga utsmyckningar. Han har inte ens något efternamn.

Det ser oerhört sorgligt ut men å andra sidan är han ju död så jag gissar att han inte lider nämnvärt av saken. Min fantasi sätter dock omedelbart igång och börjar väva en helt ny och helt annorlunda historia runt Tommy.

Nu har jag gjort DNs test, högskoleprovet 2010, orddelen. Jag hade minsann 37 rätt av 40 möjliga. Det ni . Annars har jag inte tänkt några stora tankar sedan sist. Jag har jobbat i sex dagar i streck, träffat på mängder av skumma människor, druckit för mycket kaffe och tagit en hel del fina bilder på insidan av mitt vackra slott.

Fönsterraden i salongen

Ett av fönstren i hörnrummet

Gula tamburen

Just det, till de som kanske minns kalsongmannen, vår granne med de nakna vanorna. Han har nu fått sällskap av trostjejen, även om hon för anständighetens skull även bar en uppknäppt, vit herrskjorta till sina trosor. och kalsongmannen hade av pur glädje bytt till svarta kalsonger. Kanske för att matcha hennes svarta trosor. Är det inte gulligt när kärleken spirar ogenerat i huset bredvid?

Gick på min sedvanliga kvällspromenad igår och kände mig sädär lagom höstmelankolisk. Jag älskar hösten, men man får en stark känsla varje år av förändring och avslut, innan det hunnit bli vinter och allt ligger i vila. Sedan blir det ju vår och allting börjar om igen.

Nåväl, jag vandrar längs en av mina favoritgator här i stan och på denna gata står det en antik buss, med namnet Drömmelinjen. Med tanke på min melankoli och tankar på vart jag ska rikta in mig här näst kändes det nästan löjligt symboliskt. Följ dina drömmar, typ. Smsar med min syster om saken, och hon kommer på att man ju lika gärna kan tolka det som att man ska gå i ide och drömma sött nu när vintern kommer...

Okej, det var ett BRA tag sedan jag skrev här, och det av den enkla anledningen att jag inte haft tillgång till internet på min dator, men sedan igår är jag hemkommen till min söta mellansvenska hemstad som just nu skjuder av liv och ska göra ett litet förtvivlat försök att reda ut de över 300 bilder och miljoner intryck som den här sommaren har bestått av.

Jag har på många sätt haft en helt oslagbar sommar, jobbig, varm, regnig, underbar... mitt i alltihop går dock min älskade mobil c905 sönder, så bildkvalitén försämrades avsevärt efter det. Det är andra gången den telefonen går sönder och jag misstänker att jag snart får se mig om efter en ny telefon.

Summering, sommaren 2010:

Jobb: ständigt

Trevligt folk: massor

Turister: jag hatar dem, de är som ohyra

Sommarens kändis (på visning jag hade): Bosse bildoktorn

Nyupptäckt musik: Lo Cor de la Plana

Sommarens låt: Fanfarneta med ovanstående artister

Ny skiva: Wermland, Detektivbyrån, Tant Deman med Lo Cor de la Plana

Nya kläder: ja... och skor...

Resor: Hem och tillbaka, samt en del resor på cykel och nu hem men inte tillbaka

Höjdpunkt: Medeltidsdagarna, 1700-talsdagarna på Löfstad

Bottennapp: att inte få tillbringa sommaren med min älskling, mannen som skällde ut mig för att man inte hade ficklampor på 1600-talet, samt att telefonen gick sönder.

Överraskning: Att jag visade mig vara en jävel på titanicvisningen.

Nästa drag: augustifesten!

utsikt från fästningsterrassen

medeltidsdagarna, första dagen innan allt öppnat

oslagbara medeltidsbanden Själ

Invigningen...

ett skönt gäng trötta arbetare

systerdyster och Julia sov i informationstältet, men inte jag. Hatar tält.

solnedgång över havet

Modiga riddar Sebastian

Borggården... när det var som mest folk fanns det inte en kvadratmeter utan människor på

och hemma hade vi kattungar

cykelmuseet

en älg i trädgården

en av de sista bilderna med min älskade telefon

sötisar

lillebror lagar mat

promenad

lillebror femton år

den döende glasstårtan

varberg är sig alltid likt, präktighetens högborg.

Det var i alla fall några bilder. kanske kommer upp några till från de närmaste dagarna om jag får till några bra...

Hej så länge.

Det har varit några intensiva dagar med många resor på sista tiden, först for vi ned till Göteborg och tittade på balettsystrarnas föreställning, och på kvällen åt vi sushi med en stor liten del av min släkt...

Balettsystrarna äter sushi...

min portion. Maten var ljuvligt god.

Sedan begav vi oss ut till förorten till balettsystrarnas lägenhet och sov där. På morgonen skulle vi masa oss iväg till coop för att handla frukost, men affären öppnade inte förrän tio så det blev en promenad först.

Vi hamnade vid Härlanda tjärn och hälsade på ankorna...

sedan köpte vi frukost, men vi var så hungriga att jag inte hann fota frukosten innan den var slut. Men så här såg det ut efteråt.

T. och jag hade en heldag på stan innan vi skulle med våra respektive tåg, det regnade och jag köpte ett prickigt paraply. Men vi hade det mysigt och fikade en massa.

Favvokaféet Condecco. Och T. köpte världens vackraste klänning på shock. Sedan åkte T. hem och jag for ned till Varberg för introdagar på fästningen...

Hos mamsen hade det fötts kattungar bara några dagar tidigare. Bilden blev suddig för de kunde inte ligga still.

Sedan var jag två dagar på den här platsen innan jag åkte hem med ett försenat tåg och hamnade mitt i en grillfest med min pappas familj (de vill inte vara med på internet så jag kan inte lägga upp bilder) som kommit upp för att hälsa på lite snabbt innan de for vidare norrut.

Och igår var det midsommar. Jag jobbade hela dagen, och sedan cyklade jag ut till svärfar på midsommarmiddag.

Pappa Roger grillar för fullt.

Midsommartårtor...

Sedan cyklade T. Nathalie och jag hem i den underbara sommarnatten. Vi cyklade som dårar och himlen var alldeles ljus och allting doftade helt underbart.

Satt igår kväll klockan kvart i tio och häckade framför teven när plötsligt...

Så mycket fint under bara några minuter, så är det över. Men magiskt är det.

... eftersom jag varit ganska så dålig på att blogga. Nu är ju sommaren här på riktigt och jag har jobbat en hel del (jobbar även idag).... men bilder intresserar ju alla, eller hur (?) eller inte.

en spännande begravning jag såg från balkongen, ursäkta bildkvalitén, jag var tvungen att zooma som fan.

detta var förra helgen. Den här helgen ska jag bara jobba... plågar er väl med fler bilder så småningom...

För någon månad sedan, eller kanske mer, adressändrade jag. Någon vecka efter att det gått igenom fick jag ett brev från landstinget där man frågade om jag ville byta vårdcentral. Om jag inte ville behövde jag inte svara utan bara ignorera brevet.

Men vem vet, de trodde kanske inte att jag fattade de första fem gångerna. Eller så är det helt osannolikt för dem att en fullt frisk tjugofemåring (har inte ens några allergier) som varit på vårdcentralen en gång i hela sitt liv inte skulle vilja byta till en närmare vårdcentral. För jag är ju där SÅ ofta.

Heteropar - ja ni läste rätt. Inte alla natutligtvis, och genrellt mest de yngre, men i alla fall: de par som känner sig tvungna att skrika ut sin kärlek på varenda offentlig plattform de kan hitta (som om de tror att de kommit på nåt nytt), och samtidigt talar lätt nedlåtande till mig, som om min relation inte är RIKTIGT äkta, eftersom den råkar vara samkönad. Som om min kärlek inte räknas. Det är säkert inte illa ment, och förmodligen inte ens medvetet, men fan vad irriterande det är i längden. Har gått och retat mig på detta länge nu, var bara tvungen att skriva ned det, för att få det ur systemet.

Dagens andra stora minus är att kungen ska leda Viktoria till altaret.

1. Det är inte ens svenk tradition, det är en amerikansk tradition, i Sverige går brudparet sida vid sida.

2. Kvinnor är inte ett paket som överlämnas från man till man. Vad skickar hovet ut för budkap om jämställdhet egentligen?

Bernadotterna har gjort sitt, låt oss återinföra vasaätten, 200 år bör ju tagit bort de dåliga generna (om man kan hitta några ättlingar vill säga ).

Ännu en solig dag, och jag ska snart iväg till jobbet...

Gårdagen blev mycket lyckad, jag vädrade mina nya gamla skor (har haft dem sen i vintras men det är ju först nu det är väder för att använda dem)

Nej nu måste jag sminka mig inför jobbet.

Hej igen. Det var ett tag sedan nu. Bloggandet känns plötsligt inte lika viktigt som förut. Det är vår och vackert ute och att sitta bakom en skärm halva dagen och hela kvällen är mest en hädelse. Åsikter behöver jag inte skriva, det gör ju Hanna Fridén (världens bästa bloggare) åt mig.

Det är vår nu. Snart sommar. Guidesäsongen har kommit igång ordentligt och det är äntligen, äntligen grönt ute. Igår köpte vi öl och vandrade in i ett bostadsområde där ingen av oss varit förut, oehört vackra tegelhus och innergårdar med blommor på. Och nyss hörde jag klockorna i st. Johannes slå, vi bor så nära och med alla fönster öppna fyller klockklangen hela lägenheten och får luften att vibrera.

Och så klart har det blivit utrymme för en hel del bilder.

Kometnatt 18/19 maj. Var tillsammans med Blei, hans fru och barn, av och till hörde jag mig själv inifrån, det lät inte mer än en ung katts jamande, men i alla fall.

Ansträngningar med ny blogg fortgår, men nu har datorn börjat ogilla sidan så varje kommando tar ett år att genomföra. Har inte riktigt tålamod till det.

Har idag bakat brödbullar med tranbär, till T. och vandrat som en vålnad genom rummen i blommig sommarklänning medan allt det som man borde göra ligger och hukar ovanför bokhyllorna och ler hånfullt. Varför så håglös? Gör nåt vettigt nu för en gång skull...

När man är håglös och molnen hopar sig över himlen, eon skickar räkningar som man helst inte vill titta på (nä bara en) vad behöver man mer än en underbar verklighetsflykt? Som att baka cupcakes och äta dem till morden i midsommer.

Sedan bröt solen genom molnen och vi begav oss ut på promenad, hela skogen var täckt av vitsippor. Nästan som snö. Men ändå inte.

Det har hällregnat sedan vi gick upp i morse, och lätt bakis som jag är har jag ingen energi till att göra något alls, och glo på teve går inte heller, det är så förbannat trist. Så vad gör man då, när vädret ser ut så här:

Jo, man tar foton av sig själv och redigerar dem till oigenkänlighet  i fotoDJ på sin mobiltelefon. Mycket underhållande. Eller nåt.

Tycker särskilt om mustaschen, visst skulle jag vara snygg i en sån...

Men här har jag kanske tagit i lite väl mycket...

Mustaschen hänger med än...

Jag börjar tröttna lite på att blogga - igen. Ibland vill jag bara lägga ner hela skiten och återgå till att vara en - så långt det nu går - helt privat männika och kanske skriva dagbok (som när jag dör efter att ha blivit jättekänd kommer att bli publicerad och analyserad sönder och samman )

Men just nu orkar jag inte med bloggen. Sommaren är på väg, den mest spännande tiden och jag ska pussla ihop mina två jobb så gott det går, har lite panik över detta . Så om jag har några trogna läsare där ute får ni ursäkta över dålig uppdatering.

Nu ska jag göra lunch, sedan ska vi åka och handla och ikväll ska vi dricka drinkar och mysa. På söndag ska jag hålla i ett barnkalas. Ha det.

... och plötsligt såg jag ljuset... och valde att inte gå mot det, även om mina döda släktingar försökte få mig till det...

... nej, så var det inte. Och jag har inga döda släktingar, min närmaste familj är livs levande... MEN...

...idag då jag cyklade till jobbet i lugn och ro var jag tre sekunder från att dö. Vägen jag cyklar på är en vanlig landsväg, men den går parallellt med motorvägen och har en hel del av- och påfarter ut mot den. Jag var halvvägs över en av avfarterna till motorvägen, nästan mitt på den, då en bil i hög fart plötsligt kommer bakifrån och svänger framför mig in på avfarten. Hade jag varit några centimeter längre fram hade jag varit död. Jag fattade inte vad som hände, det gick så snabbt, men efteråt var jag så klart chockad.

Vad jag inte fattar är hur någon kan göra så, bryta mot varenda djävla trafikregel och riskera att döda någon, bara för att... ja vad?

Vilken jäkla idiot. Dessutom var det en tjänstebil, Fonus. Är inte det en begravningsbyrå? började de få ont om klienter?

Minsann här sitter man igen, som en hösäck framför datorn och Navy CIS är just till att börja. Mysigt värre och allt jag orkar göra efter att ha cyklat tre mil i motvind. Benen känns fortfarande som gelé, men vad gör man inte för att ta sig till jobbet.

På jobbet hade jag en pensionärsgrupp igen, en trevlig samling, och för första gången blev allting precis rätt, visningen gick superduperbra och jag drog över en kvart eftersom gruppen var så trevlig, men de blev inte sura för det. Ledaren tog i hand och tackade för en trevlig tur och en liten tant kom fram till mig och sa "Du var den bästa guide jag haft i hela mitt liv, och jag är gammal."

Sånt värmer verkligen . Nej nu ska jag fortsätta vegetera framför teven.

Valborg firades med dunder och med brak - en stilla middag med drinkar hemma hos svärmor, samt yatsy. Mycket mysigt faktiskt. Efter drinkarna och yatsyn gick vi och tittade på brasa, de hade fläskat på ordentligt med fackeltåg och fyrvekerier. Jag som bara älskar att titta på brasor hade lite svårt att slita mig därifrån- hade gärna stannat kvar tills den brunnit ut och druckit öl.

Lördagen, första maj, tillbringades framför sex and the city - okej inte enbart men en stor del av den. Jag är i princip för rätten att demonstrera men inte under så ordnade former, första maj är symbolisk inte praktisk. Personligen tycker jag det är dödstrist att hasa fram med en blomma i handen och skandera slagord som man vet inte kommer ha den minsta effekt eftersom alla andra skanderar sina slagord samtidigt. Men vi tittade lite på folk och skrattade åt trafikkaoset samt köpte tapas och ben and jerrys till våran sex and the city- dag...

Idag har vi städat vår lägenhet skinande blank, gått på stan och druckit årets första frappino på Espresso House... T. bjöd eftersom jag köpte min dyra (men bästaste) ansiktstvätt...