Metrobloggen

Nu flyttar jag över bloggen till Blogger, följ med till den nya adressen.

Vad kommer att hända på 2010-talet? På Vetenskap Voltaire undersöker jag fem viktiga trender för det kommande årtiondet. På Skiften så berättar jag mer om hur pandemier av infektionssjukdomar kan påverka samhället de närmaste tio åren.

Jag sammanfattar det gångna 00-talet på Skiften, där pekar på att det gångna årtiondet fortsatt äldre trender, och på Vetenskap Voltaire skrev jag om vad som hände inom forskning, teknik och vetenskap. Kolla också in min intervju med Anders Sandberg på video om det gångna årtiondet.

Stockholm är Europas Miljöhuvudstad 2010. Jag rapporterar från invigningen på Kulturhuset i Voltaire Vetenskap.

Jag skriver artikeln CSI ser dig om kriminaltekniska metoder i Kulturmagasinet Voltaire december 2009/ januari, februari 2010.

Ett brasilianskt ordspråk lyder glömskans träd växer inte där blod spillts. Nu växer glömskan inte heller där saliv, svett, urin, tårvätska, sperma, snor eller vaginalsekret spillts.

Jag recenserar boken Noll Noll- decenniet som förändrade världen, redigerad av Tobias Nielsén och Anders Rydell i Östgöta Correspondenten den 4 januari 2010 i artikeln 00-talet: Det osäkra decenniet då vi sökte efter status och lyx.

"Noll Noll - decenniet som förändrade världen". Bonuskultur, deltagarkultur, lyx, mat, allvar, pretention ... De gångna tio åren sammanfattas i en ny bok. Och domen är hård.

Idag ser vi en rätt lågmälda diskussion kring nätneutralitet. Det kan bero på att det är svårt att diskutera juridik online. Fast för att kunna se den sprängkraften så behövs inte bara kunskap utan ett ideologiskt tänkande, och där är visionärens plats. Läs mer av det jag skrivit på Skiften, i Den visionära striden kring EULA.

Den 5 november så ledde jag ett intressant samtal hos Voltaire Publishing mellan Sofia Arkelsten, Anders Ygeman och Rolf Hasselström kring den nyligen utgivna boken Hett, platt och trångt av Thomas Friedman.

Med allvarlig stämma drog Sighsten Herrgård en av de många vitsar som gick om honom; vet ni varför Sighsten alltid är så finklädd? Jo, det är därför att han snart skall gå bort. Det vi är rädda för, det skämtar vi om. Ta reda på fakta istället!

Första december är Världsaidsdagen. Kulturmagasinet Voltaire uppmärksammar den med min artikel Blodets pest.

Jag intervjuas av Calle Fleur i nyhetsmagasinet Fokus i Odells digitala broar den 20 november 2009.

En del lärdomar från andra länders arbete med e-förvaltning har jag samlat i min skrift om E-demokrati.

Kan växter kommunicera? För tjugo år sedan hade inte vetenskapen tagit riktigt seriöst på frågan om växters socialitet. Ny forskning visar att växter kan ha ett socialt liv, känna igen sina släktingar och motarbeta främlingar. Jag skriver mer i Vetenskap Voltaire.

I Vetenskap Voltaire berättar jag om några nya rön kring hjärnan. Hur mycket av vår kunskap är gamla hjärnspöken?

Jag intervjuas av Bertholof Brännström tillsammans med Lars Ilshammar i Västerbottens-Kuriren den 25 september 2009, sidan 11 (ej online) i artikeln It-forskare: vill inte släppa makten.

Intervjun handlar om den rankning som SKL gjort av e-förvaltningen bland Sveriges kommuner, och där jag tar upp tankegångar från min skrift om e-demokrati för Arvid Lindmans 60-års fond.

Jag skriver i Vetenskap Voltaire om filmen 2012 och den förutsägelse som mayaindianerna sägs ha gjort om världens undergång. Är den nya eonen nära?

I Vetenskap Voltaire skriver jag om att forskningen har upptäckt fler jordlika planeter än tidigare trott. Särskilt superjordar verkar vara vanliga.

Jag skriver i Aftonbladet den 17 oktober 2008 om att Genmodifierat+ekologiskt=sant.

Jag skriver i Aftonbladet den 7 december 2006 att Rymden är för alla.

Jag skriver i Aftonbladet 4 oktober 2006 om att politikerna bör Ge oss en kemikaliepolitik som skyddar både miljön och jobben.

Jag och Oscar Swartz skriver den 15 juli 2005 i Aftonbladet om det är Dags för krig mot error.

I Vetenskap Voltaire uppmärksammar jag att FAO börjar sin kongress om världshungern och matsäkerhet i Rom idag. Jacques Diouf säger att 1,2 miljarder människor svälter, vad beror svälten på? Jag undersöker skälen och tittar på några av lösningarna.

Jag tipsar i Vetenskap Voltaire om serien PhD Comics, som handlar om forskarlivets vedermödor.

Finns det något som kan kallas en faktabaserad världsbild? Hans Rosling, professor på Karolinska utmanade med stiftelsen Gapminder världens syn på statistik och hur den kan användas. Ofta har Hans Rosling setts som bara en skönmålare, men bakom Power Point presentationen ryms intressanta tankar om världsläget. Säger fakta och siffror oss något om vilka åtgärder som bör användas? Läs mer om Hans Rosling och Gapminder i Vetenskap Voltaire

Jag intervjuar Jonas Sjöstedt om hans kommande bok om Västsahara i Tidningen Kulturen den 13 november.

Läs mer i Brännhet politisk thriller i Saharas sand

På Bok- och biblioteksmässan i Göteborg presenterar Jonas Sjöstedt sin kommande politiska thriller om storpolitiken, med en handling som spänner från Europakvarteren i Bryssel, Västerbotten och sanddynerna i Sahara.

I botten för alla kriminalromaner ligger ett sökande efter identitet och sanning, från enkla deckargåtor av typen whodunnit (vem gjorde det?), till sofistikerade analyser av det mänskliga psyket.

Detektivromanen har blivit en politisk litterär form i Sverige, ända sedan Maj Sjöwall och Per Wahlöö skrev sina kriminalromaner för mer än trettio år sedan. I svenska kriminalromaner är oftast komplexa processer i samhället skyldiga, vilket kan hänföras till de marxistiska rötterna, snarare än att Pastor Grön gjorde det i köket med dolken för att få ta del av testamentet. En komplexitet som givit svenska kriminalromaner en enorm framgång utomlands, där Stieg Larsson postumt blivit världens näst mest sålda författare.

Därför är det inte konstigt att många politiker, som f.d. justitieminister Thomas Bodström och Miljöpartiets tidigare språkrör Per Gahrton, har prövat på att skriva deckare. Ett av de mer lyckade exemplen spänningsförfattande politiker är Jonas Sjöstedt, som var europaparlamentariker för Vänsterpartiet mellan 1995 till 2006.

I sin debut på Bokförlaget hström, Sammanflöden från 2009, skriver han om en gåta i spåren av olagliga miljögiftutsläpp hos fattiga länder utanför Europa. ”Politik och deckare hör ihop, för att deckaren är samhällstillvänd”, säger Jonas Sjöstedt. Finns risken att en thriller som skrivs av en politiker blir för färgad av politiska idéer? Sjöstedt håller med, han vill undvika att föreläsa, ”jag utgår från en politisk miljö, inte EU i sig. Det viktigaste är att ha en god historia”.

”Mitt skrivande började under tråkiga möten, då jag tänkte på utkast till berättelser, där frågorna kunde dramatiseras. År 2006 fick jag tid att skriva, och resultatet blev Sammanflöden som utkom i år”.

”Karaktärer är svåra att utveckla”, nämner Jonas Sjöstedt när han tänker på den svåraste delen av författandet. Många politiker lyckas inte med att skapa litterär spänning, då de ger en för officiell bild av politiken, som sällan är spännande. Just därför har publiken förväntningar på Sjöstedts nya bok. Sammanflöden lyckades att skapa trovärdiga karaktärer, med en handling som speglar både storpolitiken och den grå vardagen i det parlamentariska arbetet. Oavsett vad läsaren anser om de politiska tendenser som finns i hans debut, så finns även underhållningsvärdet där.

Återigen står den lilla sammansvetsade svenska partigruppen i Europaparlamentet i centrum, med assistenten David Löf i spetsen. Sjöstedt vill återanvända dem som huvudpersoner, dels för att kunna använda sina egna upplevelser från europaparlamentet som inspiration, dels för att assistenterna har större handlingsfrihet än om boken skulle ha en politiker i huvudrollen.

Sammanflöden inspirerades av händelser inom miljöpolitiken, och den nya boken inspireras av Sjöstedts engagemang för en av samtidens många glömda konflikter; konflikten om Västsahara.

Västsahara var en tidigare spansk koloni, som lämnades vind för våg av kolonialisterna när Spanien gav upp sina anspråk 1975. Ökenlandet invaderades av grannländerna Marocko och Mauretanien, efter gamla anspråk på territoriet. Landet är rikt på fosfatfyndigheter och har några av världens bästa fiskevatten. Det finns dessutom förhoppningar att hitta olja.

Många västsaharier flydde, och självständighetsrörelsen Polisario utropade i exil den Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken, en stat som erkänts av 46 nationer (dock inte Sverige). Efter långa strider gav Mauretanien upp sina anspråk, och ett eldupphör utropades mellan Marocko och Polisario 1991. Då skulle egentligen en folkomröstning i Förenta Nationernas regi hållits om Västsaharas framtid, men den har ständigt skjutits fram av Marocko.

Jonas Sjöstedt avslöjar att hans nya bok börjar med ett mord på en avhoppad marockansk säkerhetsagent, som drar in David Löv och de andra assistenterna i en härva av korruption, flyktinghandel, droger och mord. Handlingen spänner över Bryssel, Berlin, Västerbotten och Saharas öken där den marockanska muren spelar en roll i handlingen.

Den marockanska muren är en 2700 kilometer lång mur som delar Västsahara itu. Muren är tre meter hög, med bunkrar, staket och vidsträckta minfält. Ett formidabelt hinder som David Löf måste ta sig över.

”Jag var tvungen att åka” berättar Sjöstedt om sin utbytesresa med hjälporganisationen Röda halvmånen, ”för att själv se, och kunna förklara”. Fram till muren gick det inte att åka, övervakningen från den marockanska säkerhetstjänsten var för stark, men han kom fram till staden Smara nära muren.

Ekonomiska intressen spelar en roll. Jonas Sjöstedt anser att Frankrike ofta agerar som Marockos ombud i EU, och att även den forna kolonialmakten Spanien spelar ett spel om fiskevattnen. Det var i samband med att EU skrev ett fiskeriavtal med Marocko om att fiska sardiner i vattnen utanför Västsaharas kust, som Sjöstedt fick inspiration till sin nya thriller. Marocko försöker också att hävda sina anspråk genom att försöka koppla Polisario till terrornätverket Al Qaida och kriget mot terrorismen.

”Mitt hjärta är med Sahara”, och avsikten med boken är uppmärksamma den fjärran konflikten, och samtidigt berätta en spännande historia om storpolitikens intriger och mysterier. En blandning som lovar gott då boken utkommer på Bokförlaget hström i mars 2010.

I Vetenskap Voltaire skriver jag om husdjur och nya framavlade raser. För några år sedan var minigrisen ett trendigt och populärt husdjur, nu kommer mikrogrisen endast 35 centimeter hög i manken. Är mikrogrisen ett bra husdjur för allergiker? Hur skapas den här typen av extrema husdjur?

En ny inomborgerlig strid om Ayn Rand, rasar sedan Johan Wennström på Svenska Dagbladet skrivit att Atlas Shrugged är som böckerna från Dan Brown.

Som vanligt säger en bild mer än tusen ord Peter Bagge som tecknar i Reason magazine Will everyone please stop freaking out over Ayn Rand? Peter Bagge summerar mycket av min upplevelse kring Atlas Shrugged, hon ger ett passionerat och tänkvärt försvar för individuell frihet men Ayn Rand överdriver och överdramatiserar sin poäng. Rand känns ganska så moralistisk och självrättfärdig. Jag kände uppskattande igen Rands litterära förebilder i den klassiska romantiska romanen med Fjodor Dostojevski och Victor Hugo, men förundrades även av att hon skrivit en företagsekonomi enligt Friedrich Nietzsche, snarare än den myllrande marknad som Adam Smith beskrev. Det stärker oron kring bilden av marknadsekonomi som en elitverksamhet.

Ändå freakar alla på Ayn Rand, och Bagge beskriver det känslostormande bemötandet av Ayn Rand i samhället (fast i mindre utsträckning i Sverige). Peter Bagges svar om rigiditeten i objektivismen som provokation för de häftiga reaktionerna har en poäng. Jag kan också rekommendera It usually begins with Ayn Rand av Jerome Tucille, även om bokens innehåll pekar på att undertiteln skulle kunna vara ... and it often ends with her too. Detta för att objektivismen ofta var det första mötet med filosofi och politik överhuvudtaget, för hennes unga läsare. När man sedan står i talarstolen är det svårt att dra en rak linje från citat av Dagny Taggart och John Galt till den praktiska politiken. Alla politiska idéer har skillnader mellan det politiskt möjliga och det politisk önskvärda, men vissa gör det svårare att tänka gradvist. Då blev de lite för besvikna på alla frihetliga idéer och vandrade samma väg som Hillary Clinton och Alan Greenspan.

För att vara rättvis mot Ayn Rand gäller det att se på hennes samtid. Mitten av 1900-talet var de stora allomfattande filosofiska systemens tid. Den klassiska marxismen hade ännu inte riktigt angrips av att 60-talet filosoferade med hammaren, Jean-Paul Sartre hade börjat bygga upp sin existensialism. Därför låg det nära till hands att även den klassiska liberalismen återuppstod i en lika systematisk version, som kunde erbjuda den kontinentala filosofins visshet. Allting följer från människans natur eller definitionen av frihet. Det liberala samhället är inte något relativt, antingen så har vi ett frihetligt samhälle nu, eller så har vi det inte. Det finns inga gradskillnader mellan mat och gift, även om toxikologerna säger annorlunda. Antingen går USA segrande ur kalla kriget, eller så gör Sovjetunionen det.

För mer om den tiden, stämningarna och deduktiva ahistoriska tankesystem läs antologin Vi trodde på kommunismen av bl.a. Arthur Koestler, Ignazio Silone och André Gide.

Litterärt är Ayn Rands böcker intressanta, och för den delen spännande som en modern thriller, om än tunglästa. Filosofiskt inspirerande, de visar på att en bättre värld är möjlig. Men praktiskt landar det ofta i isoleringen i Galt’s klyfta, likaväl som marxisterna landade i det klasslösa samhället någongång i framtiden.

Filosofi är inte en fotbollsmatch, som man freakar ut på. Det finns intressanta tankegångar att hämta från många håll för att kunna tänka själv. Och som Bagge skriver, Rand förespråkade aldrig våld och tvång som metod, vilket många av hennes motståndare gjorde.