Metrobloggen

I morgon ska jag bli vuxen, eller jag ska i alla fall blir mer vuxen än vad jag är nu. Äntligen kommer det fina ansvaret jag har velat ha så länge.

Jag "flyttar", endast till ett studentrum,
men jag flyttar i alla fall hemidrån.

I dag har jag storstädat hela rummet hemma i Pauls och min kära mammas hus. Ett rum som enligt de kommer finnas kvar så länge jag vill att det ska finnas - även om jag aldrig flyttar hem igen.

Jag kommer sakna mamma, mamma är min bästis! Hon är den absolut bästa jag har och jag lär åka hem och träffa henne rätt ofta, i annat fall får hon komma och dricka te i mitt studentrum.

Mamma - jag älskar dig (L)

Den 19 augusti

Då jävlar smäller det

Journalistlinjen

Jag kan knappt berätta hur nervös jag börjar bli. Jag kom i alla fall in och det måste faktiskt betyda att de tror att jag har lite chans att bli journalist - om de inte planerade att lägga in en misslyckad typ som kan hålla snittet nere, men det tror jag inte.

Äh håll tummarna hörni, jag lovar att blogga mer när jag börjar!

Vissa dagar är jag mer road än andra, denna dag har jag underhållt mig själv med att snöra om snörena på mina skor. Jag måste säga att det blev enormt mycket bättre än vad det var innan.

Tankar. Huvudet är fullt av olika funderingar som snurrar runt i huvudet. Snabbt, snabbare virvlar de runt och gör mig bara mer och mer förvirrad. Vad, var, hur, när, varför? Alldeles för mycket saker som händer på en gång, det ger upphov till alla dessa tankar som också de blir för många på en gång.

Förlåt att jag inte har varit här, det är tankarna. Jag kan inte heller skriva av dem här för jag vill inte dela dem med vissa speciella. Huvudet är fullt och det är fullt av sådant som inte vill delas. Jag kommer tillbaka. Då och då, när och hur vet jag inte. Men jag kommer hit. Små inlägg då och då, jag lovar, glöm mig inte.

Bekant - Kompis - Vän - Linda

Det känns så enormt skönt att du är min vän, du betyder väldigt mycket och jag hoppas verkligen att vi alltid, alltid kommer vara vänner. Det känns så. Även om vi kommer vara ifrån varandra 364 av årets dagar kommer vi ändå, den där enda dagen vi ses vara precis som alltid.

Det är som ett speciellt band. Ett band som knyter våra själar samman, som knyter oss samman. Jag tror inte att vi hade kunnat sluta vara vänner även om vi hade velat. Hur mycket vi än drar åt olika håll kommer det här bandet alltid hålla oss samman.

"A friend is a person who know what you are saying,
even if you’re not talking."
---Sarah Bennett

En vän, det är du!

I morgon kommer vi, jag, Linda och Malin.

Jag kör bilen...

Tänkte liksom bara varna...

Kolla datumet, det har blivit den tjugofemte ännu en månad och de få sidvisningarna som fanns försvann när klockan var 00.00 i natt. Jag måste erkänna att det känns lite sorgligt. Även att det är mindre än vad de tidigare har varit är de färre än vad de har varit de senaste månaderna..

Heja mig.

I bland ångrar jag att jag berättade, för mamma, Paul och kompisarna. Jag ångrar att morfar fick veta och satte min blogg som startsida på datorn. Jag ångrar att bloggen blev ett ställe för alla människor runt omkring mig att få reda på allting jag skrev.

Det var nästan bättre i början, när bloggen nästan var okänd och bara helt främmande människor kunde ta del av alla tankar som kastades ur mig. Nu är det inte längre ett ställe att lufta varenda tanke som behöver raderas ur huvudet, det är istället ett ställe där jag måste tänka mig för vad jag skriver för att inte såra, avslöja eller erkänna någonting jag inte vill att vem som helst ska veta.

Men samtidigt som jag ångar enormt hur många runt omkring mig fick tillgång till mina tankar känns det också bra. Känner jag någonting som är svårt att berätta kan jag skriva det och så em människor ändå. Vill jag att speciella människor ska läsa så vet jag ändå att de gör det, det har blivit ett ställe för mig att berätta om olika saker för de jag tycker om (och inte tycker om).

Tack för att ni (som vet vilka ni är) alltid läser

Det finns alla olika sorters svin...

DRA ÅT HELVETE
You’re already there

Det verkar som att disney bara har gjort en film, to bad..
Jag som gillar dom så..

Extreme make-over? Eller inte...

Dagens första etapp var duscha, nästa blir en sax. Jag ska klippa mig. Antingen klipper jag bort det slitna, klipper upp håret och fixar mer lugg, och ser ut ungefär som jag gör nu.

Eller så klipper jag av 2½-3 dm på håret och fixar en page. Jag har inte riktigt bestämt mig än...

Hjälp mig med mitt i-landsprobleem?

Idag har jag lekt med Qollan, mitt underbara, fantastiska, gröna lilla monster. Dagen började med frukost på Thimons och fortsattes hemma i hennes soffa där vi hade disneymaraton tema hundar: Askungen (hon har en hund som hete Bruno), Taran och den magiska kittlen (där är en liten lurvig sak som heter nått på G, han ser ut som en hund), Lady och Lufsen (behöver jag motivera?) och sist men inte minst Oliver och Gänget (handlar om en katt och ett hundgäng). Sen skjutsade Fröken Q. Söt mig ner till stationen för det var dags att åka hem.

Qollan, du är en helt fantastisk människa, så du vet det. Du lyser alltid upp och lyckas nästan (i 99 % av fallen) alltid få mig på bra humör. Du lyser upp, och kommer göra tiden minnesvärd för alla andra som kommer ta lumpen med dig uppe i Umeå.

Om 38 dagar flyttar hon långt bort från mig...
Det kommer bli tomt utan solskenet herself som lyser upp...

ILY!

Mamma och jag hade alldeles nyss en diskussion om det här jag skrev om i förra inlägget: om att människor inte kan fatta att man faktiskt i bland inte orkar med dem och vill vara i fred.

Vi kom fram till att det handlar om gränser. Jag har mina gränser som jag vill att människor ska acceptera och när de inte gör det blir jag frustrerad. Sen blir jag ännu mer frustrerad när de inte förstår att jag blir det.

Nej, jag tror jag känner många människor som inte är så bra socialt, som inte kan läsa av andra människor och känna när de faktiskt vill vara i fred från dem för en gångs skull.

Bara för att man vill vara i fred betyder det inte att man inte längre tycker om någon, och bara för att man inte vill att någon ska stalka en med att ha koll på allting hela tiden betyder inte det att man inte vill att människor ska bry sig.

För att förtydliga...

Det är ett mysterium för mig, att människor alltid vill ha kontakt med varandra och alltid veta allt och allting.

Jag dör på människor som smsar när man loggar ut från msn och har sagt "Jag ska göra XXXXXXXXX nu. Hejdå". Jag fattar inte grejen, vad är det de inte förstår med att man ska göra någonting annat och loggar ut från msn för att  man INTE VILL prata mer och istället vill göra nått annat. Det betyder INTE "Jag loggar ut från msn men messa gärna för jag vill fortsätta snacka" Nej för då hade jag ju stannat kvar på msn. Man loggar ut för att man inte längre VILL prata.

Jag fattar inte heller människor:
jag: "Nu ska jag sova, vi hörs. Godnatt!"
de: "Okej du ska få sova, sovgott. Vad ska du göra imorgon förresten?"
vad är det de inte förstår i JAG SKA SOVA? För helvete sluta störa mig!

Jag förstår inte heller människor som absolut måste veta allting jämt: Vad gör du? Vad ska du göra? När ska du göra? Varför ska du göra? Hur ska du göra? Vad gör du? Vad ska du göra? När ska du göra? Varför ska du göra? Hur ska du göra? Vad gör du? Vad ska du göra? När ska du göra? Varför ska du göra? Hur ska du göra? Vad gör du? Vad ska du göra? När ska du göra? Varför ska du göra? Hur ska du göra? Vad gör du? Vad ska du göra? När ska du göra? Varför ska du göra? Hur ska du göra?

ÅT HELVETE MED ER OCH LÅT MIG VA I FRED!
Mvh: Irriterad Anna på dåligt humör!

Just slip out the back, jack
Make a new plan, stan
You dont need to be coy, roy
Just get yourself free
Hop on the bus, gus
You dont need to discuss much
Just drop off the key, lee
And get yourself free

Det här med tid...

Det är ett väldigt spännande begrepp tycker jag, ett spännande och överskattat begrepp. Ett ord som får hela världen att rasa och människor att stressa mer än nödvändigt.

Tiden är någonting vi alla, tyvärr, är beroende av. Vi anpassar oss efter olika klockslag och behöver absolut vara i tid för att inte missa någonting viktigt - helst ska vi till och med vara några minuter tidiga för säkerhets skull.

Jag själv har länge använt min mobil som klocka, det är tiden som har gjort mig mobilberoende. För att det ska vara smidigt att se hur mycket klockan är har jag haft mobilen i byxfickan för att snabbt komma åt att kolla. Där känner jag också när jag får sms och om någon ringer, tyvärr, och missar inte det heller.

Min kära mor räddade mig, i studentpresent fick jag är oerhört fin DILLIGAF-klocka (Does It Look Like I Give A Fuck). Så nu kan mobilen för alltid ligga i väskan och jag kan se vad klockan är utan den.

Det är inte klockan på bilden..

Jag måste ärligt talat säga att jag inte förstår grejen.

En av mina bästa vänner pratar alltid om sin pojkvän som "min pojkvän" även att alla vänner runt omkring hade vetat att det handlade om pojkvännen även om dennes namn nämndes istället. För grejen är att pojkvännen har ju faktiskt ett namn (som vi alla känner till)...

... och dessutom tillhör han faktiskt inte någon. Jag vet att det inte heller är någon annans pojkvän, men jag gillar inte uttrycket. Vissa kanske tycker det är sött - men inte jag. Jag tycker det är bättre om paren visar att de faktiskt vet vad deras pojkvän/flickvän heter och nämner dem vid namn?

Nu är jag hemkommen från mitt äventyr i Värmland, och det första jag tänkte när jag satt på bussen på väg hem var ’släpp av mig jag vill stanna kvar’ - precis som jag tänkte på bussen hem från Turkiet.

Jag börjar tro att jag i ett tidigare liv har varit en nomad (för det heter väl så?) som har rest runt och nästan aldrig haft en fast boplats, alternativt att jag har varit med och upptäckt världen, antingen själv eller som assistans till Columbus eller någon sådan där festlig man.

Det är helt enkelt inte meningen att jag ska sitta fast på ett ställe och stanna där för alltid. Jag älskar när saker förändras, att se nya platser, vara med om nya saker och träffa människor jag inte har träffat innan.

Det är inte meningen att jag ska sitta fast,
släpp mig fri och låt mig försvinna här i från.

Godmorgon Godmorgon! Först måste jag tacka för att det går blogga från mobilen, annars hade jag nog blivit desperat... Nu är vi på väg mot mårbacka, Selma Lagerlöfs ställe, där ska vi på guidad tur och få höra mer om underverket!

OM TJUGOEN DAGAR

Får jag leka med min kära Mr Karloff. Jag längtar någonting så enormt och det kommer bli så himla skoj. Först åker jag iväg, sen åker hon iväg, (här trycker vi in varandra) sen åker jag iväg.

Men om tjugoen dagar, den 30 juni har vi lyckats pressa in varandra och vi får äntligen leka. Snacka om att jag kommer få världens abstinens!

(L)