Metrobloggen

Idag så fyller 8 mars 100 år. Internationella kvinnodagen, varför finns det inte då en internationella mansdagen? Jo, för alla andra dagar är ju mänens. Dåligt skämt, jag vet men jag tycker det är tråkigt att det ska behöva finnas en sådan här dag. Det är viktigt att uppmärksamma kvinnors problem nu när det finns en del stora så kallade kvinnoproblem. Ett problem som jag tycker är mycket viktigt är alla kvinnors rätt till abort. I Polen, på Malta och Irland har kvinnor inte rätt till fri abort av EU-länderna. Det suger! Om en vill göra något åt det så kan en skriva på en petition för att en vill att kvinnorna i Polen, på Malta och Irland ska få rätt att göra abort om de vill det. Den heter Make Noise For Free Choice! Det är den omtalade Birgitta Ohlsson som har startat den och oavsett vad en tycker om hen så tycker jag att det är viktigt att skriva under.

Förstås finns det en del andra länder där kvinnor inte har rätt till fri abort som t. ex Afgahanistan där får kvinnor endast göra abort om det räddar hennes liv. 20 tusen olagliga aborter görs årligen enligt WHO. För 15 tusen kvinnor får dessa aborter allvarliga konsekvenser.

Två peppiga feministiska progg-låtar: Befrielsen är nära och Vi måste höja våra röster

Bildlänk

Eller varför inte, när din katt river dig, gör såret till en smiley?

Nu i helgen har jag varit på Grön Ungdoms Riksårsmöte. Det har varit kul, inspirerande och roligt. Det är underbart att omge sig av massa härliga människor med liknande åsikter som en själv. En fin grej som en av de härliga människorna gjorde var att säga till mig att; ta inte på dig för mycket, om du behöver hjälp så är det bara att säga till. Det är en väldigt bra sak att säga tycker jag av flera andledningar. Tidsoptimism är ett skäl. Duktig-flicka-syndromet är en annan. Det är lätt att tänka att, nej, jag klara av det här. Jag ska bevisa det, jag är bra. Du behöver inte göra allt för att vara bra. Jag har lite svårt för den där duktigt flicka termen men jag antar att de flesta förstår vad jag menar om en säger så. Duktig-flicka-syndromet gäller också pojkar. Sen har jag svårt att se mig som en duktig flicka eftersom jag är en latmask. En annan viktig sak med det hon sa tycker jag är att när en vill vara snäll mot folk och göra grejer åt dem o s v kan det leda till att en blir elak mot sig själv. För det är inte snällt mot någon att göra någon stressad.

Det kliar i mina vinterbleka ben. Det kliar i hela mig efter att få åka bort. Se något nytt. Se ett annat land. En annan kontinent.

Bästa jag-vill-bort-här-ifrån-låten är ju Belle & Sebastians Get Me
Away from Here I’m Dying (1:a länken är youtube, 2:a spotify, fotograf: jag igen)

Ibland när jag ser hemska saker på nyheterna vill jag bara koppla bort, stänga av. För att jag vet att jag inte kan göra något. Men ibland så kan jag göra något. Som att samla in pengar till Plan som jobbar på Haiti bland annat. Det fokuserar på barn och det är ju bra då många barn har blivit hemlösa och/eller föräldralösa.

(Och förresten så är det jag som har tagit kortet, det är på vår bössa såklart!)

Fin dag idag. Lika fin som tulpaner, girlanger och sovande katter.

Dagen har innehållit en massa flumm, prat, te, Norweigan wood-läsning och musik. (Plugg såklart i form av folkhemmet, franska verb och Sartre.) Förresten, för en gångs skull är det jag som har tagit bilderna.

Ett litet collage jag snickra ihop förrut.

Jag har tänkt på en sak, man kan ju vara frankofil eller anglofil. Finns det inga fler "filer" man kan vara. Vore ju typ grymt att bli botswanofil eller att ha läst Damernas Dektektivbyrå eller typ japofil efter att ha läst Haruki Murakami böcker. Hans böcker är så gryma, Murakamis alltså. Den senaste jag läste av honom var Sputnikälskling. Den var fin, intressant och spännande. Kan det bli bättre? Här har ni förresten lite foton för en botwsanofil:

Länkar såklart: leopard, kvinnor, sansfolk, fågel, acacia, lejon, rooiboste, staty/växter & elefant.

Förresten, så är rubriken ett afrikanskt talesätt, smart va?

Eftersom jag förut skrev ett lite elakt inlägg om modebloggar så kommer nu ett snällt inlägg om fotobloggar. Finns massa fina därute. Har spanat in några och lyssnat på lite fin musik samtidigt. Trevligt,trevligt!

De här fotona har Camilla Lindberg tagit. Hon tar massa fina porträtt och bilder på djur och natur.

Beatrice tar mer stillsamma och mysiga kort.

Länkar såklart till fotona: katt, hus, lampa och skog.

Den var grymt bra som de dokumentärer jag sett tidigare av Michael Moore. Den var faktist ovanligt humoristisk. Det är hemskt att se vilka konsekvenser kapitalism har fått i Usa och det faktum att det är ett väldigt rikt land men ändå har läskigt dålig välfärd. Att demokratin inte alltid är särskilt demokratisk. Såklart så vet en att han vinklar saker så att de ska se värre ut och att han överdriver men det gör inte filmen mindre sevärd.

Då skulle ni få se det här kortet.

Då skulle ni få läsa den här lilla berättelsen om när jag köpte mitt första second handplagg. Jag köpte den på en vintagemarknad i Skrapan. Jag hade inte så mycket i kontanter som den kostade men jag fick den i alla fall. Om jag skulle ta hand om den väl, inte tvätta den i maskin och känna mig stark och fin i den. Då skulle jag få köpa den. För att du verkar vara så gullig sa hon jag köpte den av. Det var fint sagt.

I helgen har jag varit i Köpenhamn. Gått på demos, lyssnat på intressanta personer som Desmund Tutu, Pär Holmgren, Vanda Shiva och Angélique Kidjo. Den sistnämda sjöng lite på den underbara låten Agolo. Det har varit en fantastiskt fin helg. Nu känner jag mig pepp igen på att engagera mig i världs problem igen. Ofta så brukar jag känna att det är få som faktist bryr sig men efter att ha varit på den största klimatdemostrationen känner jag inte så längre. Jag hade inte med min systemkamera eftersom jag trodde den skulle kunna bli skada i demosarna så ni får se andras kort istället.

 

Billie Holiday är helt klart den mysigaste kvällsmusiken. Brukar inte lyssna på henne men hitta en underbar skiva på spotify. One Hour Holiday heter den. Det är ungefär lika fint som de här bilderna:

Länkar: trumpetpojken, & dansande kvinna

 

* Fina flickr foton

Länkar till bilderna:

Rad #1: #1, #2, #3, #4, #5

Rad #2: #1, #2, #3, #4, #5

Rad #3: #1, #2, #3, #4, #5

Ibland blir jag tokig när jag trycker på slumpmässigt utvalda bloggars bästa inlägg här på metrobloggen. Ska det där vara deras bästa inlägg? Felstavat och ointressant. Kan man kalla det där för ens bästa inlägg? Ibland kan jag inte hålla mig för skratt när jag kollar på fjortisbloggar. Speciellt när man lägger upp youtube-klipp där man småpratar framför spegeln med sig själv, fnissar och mm-ar i varannan mening. Då brukar jag tänka att förstår man inte att ens liv inte är så himla intressant, att man kanske inte kommer bli känd genom den. Saknar de här människorna helt någon slags självinsikt eller? Jag brukar känna mig lite smått elak också när jag tänker så här eller skrattar åt någons blogg.

Jag själv har inte världens bästa självinsikt och mitt liv är inte sjukt intressant. Vad jag vet är att jag inte kommer att bli känd genom min blogg. Vet att jag skriver den för min egen skull. För det höga nöjet att skriva ner tankar och funderingar. Koppla ihop tankar med fina bilder och länkar.

Jag brukar inte spela spel på internet men spel från orisinal är ibland ett undantag. Spelen är så himla fina och mysigt gjorda. De är så snälla, man dödar inte eller slår någon i spelen. Jag gillar även spelmusiken på flera spel. Jag läste en sak på hemsidan som jag tyckte var rätt så kul "Orisinal is not responsible for any damages (including time loss) due to using the website."

Det stämmer. Jag ska till Ghana, jag vet inte när, hur länge eller exakt vad jag ska göra där men jag vet det viktigaste, att jag ska åka dit. Jag skrev i ett tidigare inlägg om Development Youth Prize. Så jag vann tillsamans med 26 andra ungdomar. Det känns fantastiskt. Jag har velat åka till Afrika sen jag var ett litet barn. Det ska bli så spännande. Just nu försöker jag läsa på om Ghana och kollar på bilder därifrån på flickr. Här har ni bilder från prisutdelningen:

1:a bilden: alla finalister och Shire. 2:a bilden: Mokoomba ett grymt band från Zimbabwe. 3:a bilden: finalisterna från Storbritannien, Sverige (jag) och Finland, artisten Youssou N’Dour och EU-kommissionären Karel De Gutch. 4:a bilden är på mig mellan finalisterna från Storbritannien och Finland.

Foto: Emma Frankl

Den här låten är fin, i låten sjunger de "I'm gonna get a boat to Norway". Just nu är jag väldigt sugen på att åka till Norge. Min brorsa kom precis hem från Nordnorge och det verkar vara grymt fint där. Tänk att vara norr om Sverige. Jag har bara varit i Norge när jag var riktigt liten så jag minns inte hur det var där. Så det vore grymt att åka dit igen någon dag.

De senaste dagarna har jag funderat på om det går att vara idealistisk och konkret samtidigt. I skolan har vi hållt på mycket med klimatpolitik för tillfället. Vi har haft ett FN-rollspel. Det får mig att undra om man borde tumma på sina ideal för att kunna föra en konkret politik eller om man verkligen borde hålla sig till sina ideal utan att göra något. Ett exempel på att det är svårt att förena i alla fall mina ideal med konkret handling är att jag är emot löner som man inte kan leva på men ändå köper kläder på t.ex HM. Antagligen så har de som sytt mina kläder från olika butiker antagligen fått väldigt lite betalt för sitt jobb. Så lite betalt att de antagligen har ett ganska tufft liv. Även fast jag vet om det fortsätter jag att köpa nya kläder. Det finns väldigt få kläder som man vet att de som har sytt dem har fått bra betalt. Det klart att det finns, dessutom kan man ju köpa kläder second hand. Det krånliga är väl bara att om man ska förverkliga sina ideal i konkret handling blir många saker väldigt krångliga. Det känns också som mycket luddigt och löjligt att bara prata utan att göra.

Jag var med i en tävling i skolan och nu har jag blivit en av finalisterna. Det är en EU-tävling. Det är två från varje EU-land som går till final. Den 22:a oktober är det prisutdelning och då får jag se om jag får åka på en resa till något land i Afrika. Förra årets finalister var i Zambia och kollade på lite olika utvecklingsprojekt. Det är en från varje land som får åka så det är 50 % chans. Jag hoppas verkligen att jag får åka. Vi finalister ska få vara med på lite olika aktiviteter under European Development Days och prisutdelningen är i Kulturhuset. Jag och alla andra finalister ska få bo på hotell i Stockholm. Det är ju roligt för alla andra att få en resa till Stockholm men det ska bli mysigt att bo på hotell i sin egen stad.

Min dag beskriven med några bilder. Klimatpolitik, plommon, filmen Milk, flumm och te. Det har varit en nice dag.

Just nu skulle jag verkligen behöva vakna och leva. Jag känner mig lite som en zombie. Jag gör inget vettigt, jag bryr mig inte och jag slöar hela tiden. Jag börjar bli sjukt uttråkad och rastlös men jag är för lat för att göra något. Därför lyssnar jag på Bob Marleys trevliga låt: Wake up and live. Måste göra något innan jag blir alldeles förslappad. Livet är för fint för att inte göra något vettigt av det. Frågan är ju bara vad är något vettigt för mig? Jag hittar nog något. Allt känns redan lite bättre efter att ha lyssnat på Bob Marley.

länk till bilden.

Åh, jag såg idag att Moa har en rosett-tävling på sin blogg. Jag var förstås tvungen att vara med och tävla. Gör det du också.

Här är några av de 55 rosetterna man kan vinna.

För att spinna vidare på rosett temat, så här är en annan rosettbild :) (Den kan man inte vinna dock)

Jag försöker fixa i ordning i mitt kaosiga rum nu när jag har tid (innan skolan början dvs). Så idag har jag köpt lite prylar för att få fint i rummet. Här har ni lite foton:

Liten notis. På flickr kan man välja other på gender på sin profil. Det är queer det.