Metrobloggen

Man säger ju att släkten är värst men den finns ju ändå alltid där och det är en ganska skön känsla. Ingen har väl undgått att vi ska till thailand. vi ska till bl a Koh lanta och jag har en faster som varit där flera gånger. Jag mailade henne för ett tag sen och häromdagen kom ett svar; ring mig, jag har lite bra tips.

Ikväll tyckte jag att jag hade en liten stund över så jag ringde henne. Tänkte att ett snabbt samtal kan jag hinna med innan jag börjar med matlagningen.

Jag hade glömt!!!! Man ringer inte "lite snabbt" till min faster. Jag kan prata jag, men jämfört med henne ligger jag i lä. 37 minuter tog det lilla samtalet!!

Men det är så kul att prata med henne. vi kanske träffas en gång om året men ändå är det som att vi träffats varje vecka. Hon pratade på och jag fick massor av bra tips som jag hoppas att vi hinner med några i alla fall. Men det är en så härlig känsla att fast man inte träffas så ofta så finns man där för varandra. Ibland är det skönt med stor släkt även om det tar lite tid ibland....

Ni som känner min släkt, gissa vem?

13 dagar kvar tills planet lyfter till Thailand. Det ska bli sååååå skönt att komma iväg.

Ikväll ska jag påbörja packningen på allvar och det tycker jag är lite kul. Jag älskar att plocka fram, fundera, plocka tillbaka fundera lite till. Till slut vet jag att halva huset och halva apoteket är med packat och antagligen behöver jag inte använda mer är hälften.

Men det är lite tjusningen ändå. Det är nog typiskt kvinnligt tror jag. vi har diskuterat detta på jobbet för där åker alla kors och tvärs i världen just nu. vi tjejer vill gå och packa länge i förväg, killarna packar dagen innan. Är det inte rent eller helt som skulle med får man väl ta något annat. Så skulle ALDRIG vi kvinnor kunna göra eller hur??

Garderoberna väntar, här ska det röjas bland sommarkläderna!!!

Ja, jessus!! Fråga mig inte hur det gick till men nu är det gjort. Jag har Facebook!! i tre dagar har jag funnits med och har inte koll på hur något fungerar än. Men jag lär mig sakta men säkert. idag har jag chattat, med brorsan och det gick ganska bra. Var bara ett inlägg som inte kom med riktigt...

Jag har bloggat i ett år, hade ett-års jublileum häromveckan och det har varit jättekul. jag älskar att skriva och ibland får jag hejda mig så att det inte blir för långt. Jag träffar folk ibland som säger "Jag läser din blogg, den är jättebra". jag blir självklart jätteglad och stolt över mig själv men sen börjar jag fundera: läser han/hon min blogg? Och vet så mycket om mig? Och inte kommenterat en enda gång! Jag hr några vänliga själar som kommenterar och det sätter ju guldkant på tillvaron att veta vem som läser. Ibland känns det lite skrämmande att man lämnar ut sig till hela världen och inte har en aning om vem som läser om en.

Så nu är det payback time! Nu ska jag läsa om alla andra och hålla koll på världen och skriva mindre om mig på bloggen. Men det blir säkert någon inlägg då och då så häng kvar.

Kommer säkert att skriva om min bok som ges ut till försäljning till våren, det blir något att längta efter eller hur....

Fattar ni vad mycket sopor det finns egentligen? Jag gör nog inte det, jag hr fullt upp med familjens. Jag tycker jag är på återvinningsstationen jämt men ändå ligger det alltid sopor i källaren. Vem slänger dem där? Har grannarna något hemligt hål i väggen någonstans där de trycker ner sina sopor?

Man får en liten känsla för hur man lever också när man står där borta och slänger pizzakartong efter pizzakartong. Finns en hel del ägg-kartonger också och det är ju nyttigt. Jag har ju ätit GI ett tag nu och då går det åt ägg vill jag säga. en och annan vindunk slinker också ner i sopcontainerna men rödvin är ju nyttigt har jag hört så det känns ju bra. Kanske inte lever så onyttigt ändå....

Jag är ledig imorgon, kanske ska ta mig ett glas vin...

Skål på er!!

Ja, jag också. Jag vill gärna sätta mig ner vid min dator och göra lite inlägg. Jag brukar har bloggdag på fredagar och det är lite av meditation att sätta sig och låta fingrarna bestämma vad jag ska skriva.

Just nu är det så intenivt på jobbet med folk som är på semester/sjuka/vab eller annat. Jag som inte är något av det kämpar på och det tar just nu musten ur mig fullständigt. Är dödstrött när jag kommer hem på kvällarna och att jag fått gå in och jobba extra flera fredagar gör inte saken bättre.

Men det kommer väl en tid när jag får energi igen och då är jag tillbaka!! Solen skiner ju och då brukar det komma energi tillbaka till den gamla vintertrötta kroppen...

Be Ware!!!!!!

Varje vecka får jag inbjudningar om att gå med i Facebook. Men jag har min blogg så jag har hela tiden tackat nej för hur mycket som helst hinns inte med. Vem man än pratar med så säger de: det såg jag på Facebook, det skrev den och den på Facebook. Alla vet allt om alla på Facebook. Kanske skulle testa det eller vad tror ni?

Jag kanske missar något om inte jag har det också....hmmmm tål att tänkas på...

Är Facebook bättre än bloggning? Har just DU Facebook? Tar det inte hemskt mycket tid?

Har ni läst min blogg i veckan och sett de häftiga bilderna? Tyvärr kan jag inte ta åt mig äran för dem, jag själv ritar som en riktig kratta.

Bilderna är från en bok av Anna-Karin Elde och det finns massor av roliga teckningar och kommentarer som stämmer mycket väl in på det liv jag lever just nu. Och många fler i min ålder har nog samma problem/tankar/känslor.

Boken heter " Om ingen nyper mig i rumpan snart går jag hem", och ser ut så här:

fler guldkorn:

...i februari! Kan bara meddela att det är ingen höjdare att prova ny bikini just nu. Men vi ska snart på semester (som jag tror snart de flesta vet) och jag vill gärna ha något nytt att sola och bada i. Det är inte lätt att hitta bikini som passar min välbyggda kropp i Thailand så jag beställde via nätet häromdagen.

Visst de är jättefina men...

Hur vill man att sitt liv ska se ut egentligen? Djupa frågor som inte är så lätta att besvara. Men jag fick ett mail från en coach som avslutade med citatet:

"One day your life will flash before your eyes. Make sure it´s worth watching!"

Men vad vill man se? Just nu ser jag en sönderstressad person som flänger som en blådåre fram och tillbaka för att få ut företagets nya katalog till ca 4000 kunder runt om i vårt avlånga land. till vilken nytta kan man fråga sig? Barnen sitter hemma och har sportlov och skulle säkert vilja att jag tog ledigt en dag för att hitta på något. Istället får man jobba över och när man väl är hemma så man så trött så man somnar i soffan alldeles för tidigt.

visst, man ska vara glad att man har ett jobb och för det mesta är mitt jobb ganska kul och varierande men vissa veckor undrar man... Till och med chefen (han äger också en del i företaget) klagade häromdagen och ville säga upp sig. DÅ kan man undra om man lägger energin på rätt ställen.

Men nu är i allafall katalogerna iväg och jag hoppas att livet kan återgå till det normala på måndag.

tiden går och det är snart 5 veckor tills planet till Thailand lyfter med familjen Axelsson med ombord. Hur fint det än är med all snö så ska det bli skönt att byta kängorna mot sandaler, den tjocka jackan mot ett linne, långkalsongerna mot ett par shorts och den otroligt fina vita hudfärgen mot något lite mer färgat. Det känns lite panikartat att börja packa redan men det brukar vara bra att se över så saker i allafall finns hemma. Det är inte kul att försöka packa badkläder, solklänningar som ligger i sommarstugan 13 mil bort. Visst kan manhandla allt i thailand för det är så billigt och finns i stort sett hur mycket som helst men är man en välbyggd kvinna som jag så räcker inte ens: " fits all sizes madame, same, same but different".

Så bikini var denna veckans mål. Det skulle beställas via internet och det är inte lätt med storlekarna alltid. Men beställningen är gjord och så här ska jag och min man se ut på stränderna i Thailand! Någon som vill åka med oss?

Ni som tycker denna är snygg, vänta tills ni ser den på min kropp....

Jocke kommer att passa bra i grönt...

Så kome det lite mer snö och vad jag förstått så ska det komma ännu mer!! Hur fint det än är så tycker jag att det är bra nu. Det kan börja smälta bort och när vi kommer hem från vår resa ska det vara full vår!!

Men efter morgonens promenad så har jag skottat snö!!! och det är med livet som insats i vår familj. Min man älskar att köra snöslunga och han sitter säkert på jobbet som på nålar för han längtar hem för att skotta och så har jag redan gjort det. Aj, aj, aj det blir nog inte så poppis.

Men jag lovar, älskling: jag har bara tagit lite i gångarna framför huset. Det finns lite kvar till dig. Puss!

...familjens infrastruktur! Varje kväll sitter man där framför TV:n och hejar och ropar. Jag tycker det är jättekul och gläds med de framgångar som blivit och tycker synd om dem som missar.

Hade det inte varit OS hade jag spenderat dessa timmar framför spisen eller i tvättstugan. Nu lever familjen på nudlar och mackor och tvätthögarna i tvättstugan svämmar över.

Ja, inte så riktigt illa är det kanske men lite däråt i alla fall.

Men idag är det fredag och jag är ledig. Så idag ska jag passa på att tvätta och röja upp, laga mat åt familjen och självklart blogga lite.

Ikväll blir det lite god mat och förhoppningsvis en bra hockymatch som börjar kl. 21. Hoppas bara vi är vakna då....

Trevlig helg!!!

Hade jag fått svära hade jag skrivit Faan istället för attans men fostrad som jag är gör jag inte det.

Men vem i hundan gav OS till Vancouver!!?? Mitt i natten för oss svenskar. Ilördags hade jag hela dagen sett framemot att se skidskyttet med start kl.22.00. Vi satt hela familjen och såg melodifestivalen, åt lite god mat och drack ett glas vin. Det var så trevligt så och en av låtarna jag höll på gick direkt till finalen.

Sen var det dags!! Skidskytte och jag såg intervjuer, försnack, uppvärmningar och kände hur jag drogs med i OS-yran. Sen gick starten, första svenskan startade och sen blev allting svart!!!! Herregud vad arg jag blev!! Jag somnade...

Där låg jag i soffan och sov medans skidtjejerna slet i spåren! Och jag ville så gärna se. Jag satte mig upp, rak och fin i ryggen. Hämtade vatten för att piggna till men vad hjälpte det? Kanske det påverkar att en del av vattnet gick till en liten whisky också, jag vet inte. Men ändå!!

Till slut vann John blund. Jag såg knappt hälften men sov skönt i soffan ännu en lördag kväll...så trött jag blir...

Så var den stora dagen kommen då vår kära dotter skulle spela sitt livs första distriktsmästerskap i bowling. Som jag skrivit om tidigare så vann hon semifinalen som spelades i Ulricehamn och då gick hon direkt till final. Hon har länge sett fram emot att få spela och det skulle bli så bra. Men det är då kroppen säger ifrån (eller vad det nu kan vara), hon har legat sjuk nästan hela veckan, piggnade till lite ifredags och lördags men imorse var det ett vrak som kommer ner från övervåningen! Hon grät och grät men ville så gärna spela. Vi chansar sa jag, kanske blir det bättre längre fram på dagen. Vi åkte iväg vid 9 och kl.11.00 var det matchstart. Efter ett smärre bryt 5 i 11 så var det bara att packa med sina grejer ner på banan där 3 andra tjejer väntade. Trots huvudvärk, yrsel och illamående tog Julia sig samman och spelade 6 serier med ett snitt på ca 145!!! Det var riktigt bra och hon blev 3:a i grundspelet. Sen var det utslagsserier och sämsta serienslogs ut. Då smäller hon till och gör årets bottennapp, 98 poäng och hon slogs ut och dagens äventyr var över.

Men jag var så stolt över henne!! Med tanke på dagsformen så gjorde hon en kanoninsats. De tjejerna som spelade final har runt 200p/serie så där hade hon inte haft mycket att hämta ändå, de var alldeles för duktiga. De har spelat i många år och har massor av klot att välja bland. Julia kör med ett klot, både som strike och spärrklot. Det gör ingen av de som spelade final idag! så av 17 startande så slutade hon som 4:a.

Så Grattis Julia till en hedrande 4:e plats i Västergötlands bowlingförbund..

Korten är sådär men alltid något...

Gruppfoto av finalisterna, jag hoppas det kommer bättre bild på deras hemsida. Ska lägga in det då.

Nu är årets största tävling igång. Olympiska spelen och jag tycker faktistk det är riktigt kul. Att få följa våra duktiga idrottare i spåren, i backen och var de nu är. Jag tar gärna fram en flagga och sätter på bordet så man kommer i rätt stämning. Övriga familjen idiotförklarar mig men det är jag så van vid så det bryr jag mig inte om. Måste ju få ha lite kul ibland eller hur??

Det konstiga är ändå att när de vinner är det vi som vinner, förlorar de är det de som förlorar. Det är ärliga supporters eller hur?

Det är nu det är skiljsmässornas tid också eller? Familjerådgivarna gnuggar händerna och bara väntar på att telefonerna ska ringa från fruar som inte ser sina män under hela denna tiden. Hos oss är det nog tvärtom, det kommer att vara jag som sitter mest vid OS-sändningarna och gråter.

Ja, ni läste rätt. Jag gråter så lätt i sportsammanhang, gråter för att de förlorar, gråter för att de vinner och blir så lyckliga. Jag är nog lite knäpp i alla fall...

Nu är det i allafall igång så:

HEJA SVERIGE!!!!!!!

Får ni många spammail? Jag får massor till jobbet och det är så tråkigt. Det kan komma 30-40 om dagen och de vill sälja viagra, klockor, ryskor, betyg och all möjlig skit. Men finns det folk som svarar på dessa mail, tänker att det kanske vore bra med en ryska som springer omkring här hemma? Att de ens orkar hålla på att skicka.

Häromdagen kom ett spammail med överskriften: " I arrived only a week, very much want to see you!

Redan här börjar man tvivla och sen kommer nästa text: "Hello! Spring has finally come, Romance is in the air.Beatyful and still single Russian and Ukranian women are eager to meet you!"

Vaddå Spring har come!!! När jag såg mailet tittade jag ut för att se om våren kommit men det var precis vitt i luften och snö överallt. Det kallar inte jag för vår. Någon far med osanning!!!!

Tänk om du svarar till ryska Irina som är så vacker och framgångsrik och ber henne komma hit. Och detta är vad som kommer:

erkänner man att det är jag som "beställt" henne då. Hmmm...tänkvärt!
Nej, det finns mycket konstigt folk här i världen....

Tredje matchen i bowlingen är avklarad och då kom första förlusten. Vi spelade mot ett annat föräldrapar, deras dotter spelar med våran Julia. de heter anette och olle och är riktigt duktiga. Det fick vi verkligen känna på i måndags. Vi förlorade med 6-4 så det var väl ingen katastrof. Mitt spel därmot var katastrof, 108 p i sista serien. Det vinner man inga matcher med. olle hade iofs bara 110 och vann på det så det är ingen match som går till historien för att den var bra. Men det var kul och det är huvudsaken. Kom gärna och titta på oss. Måndag kvällar i bowlinghallen i Ulricehamn. Välkomna!!!

Schack är visst kul har jag hört, eller fia med knuff( men då blir väl syrran arg, bäst att hålla sig till schack...)

Ibland har jag en mun som talar liksom lite för sig självt. Hjärnan hänger inte med i munnens tempo och då ramlar det ut en och annan groda ur min min.

Som igår, jag pratade med pappa i telefonen och han sa att han tittade på Antikrundan. DÅ hände det. Helt utan förvarning säger min mun: Är det mamma som springer en runda? Jag hörde hur pappa såg ut som ett frågetecken och fattade ingenting. Jag förklarade: antikrundan, alltså något gammalt som springer en runda, typ mamma? När poletten väl trillat ner för honom så skrattade han så han nästan tappade telefonen. Hoppsan!!

Sen ringde mamma och förklarade att det inte var alls kul. Det kanske det inte var men jag vet inte. Pappa skrattade ju..

Det är inte lätt alltid...

men visst är det härligt! så här mycket snö har jag nog aldrig sett och jag tycker det är jättehäftigt. Snöhögar stora som hus, sånt som man upplevde när man var liten. Äntligen en riktig vinter kan jag tycka och det gäller att njuta nu när det är som finast. Snart blir det smutsigt, grått och nerkissat av alla hundar och då är det bara äckligt. Det kan ligga några veckor till och sen kan våren komma. Så hade det varit om jag fått bestämma!!!

Jag tog med kameran ut i morse när jag och maria tog vår fredagsrunda. vi gick kl.8, solen var på väg upp över de vita grantopparna och det är underbart vackert.

vi kunde inte låta bli. snön låg där så vit och mjuk. Det blev till att kliva i halvmeterdjup snö för att få till Snöänglen. Men kul var det!!

(tur att ingen såg oss, då hade vi nog blivit inburade någonstans "far-far-away")

Ett äldre par, Arne och Elsa, är på semester i mellersta USA. En dag är Arne ute och promenerar själv på gatorna i en småstad. Arne, som alltid har drömt om att äga ett par äkta cowboyboots, blir alldeles till sig när han får syn på ett par i ett skyltfönster. Dessutom är de nedsatta till halva priset. Han går in och köper dem, sedan promenerar han tillbaka mot hotellet med stolta steg för att visa frugan sitt inköp.

- Ser du något som är annorlunda, Elsa? frågar han och ställer sig mitt i rummet.

Elsa slänger en blick på honom och svarar:
- Nix.

Arne blir frustrerad och stormar in i badrummet där han tar av sig alla kläder tills han står spritt språngande naken, iklädd endast sina nya, blänkande boots. Han går ut i rummet igen och ställer samma fråga:
- Nå Elsa, ser du något ANNORLUNDA?

Elsa tittar upp och säger:
- Vad skulle det vara? Den pekar neråt i dag, den pekade neråt i går och den kommer att peka neråt i morgon.

Arne blir ännu mer frustrerad och skriker:
- OCH VET DU VARFÖR DEN PEKAR NERÅT, ELSA? DEN PEKAR NERÅT FÖR ATT DEN TITTAR PÅ MINA NYA BOOTS!

Elsa skakar på huvudet och suckar:
- Du skulle ha köpt en hatt, Arne, du skulle ha köpt en hatt ... 

Vi var i Thailand november 2008 och det var helt underbart. Varmt och skönt och massa god mat. vi var på flera snorkelturer och det är så fint under vattnet  och jag kan njuta av det när min hjärna väl vant sig vid att det går att andas under vattnet i snorkeln. Det känns inte riktigt bekvämt i början och jag hyperventilerar och har hjärtklappning. Sånt är ju härligt!! Men till slut så vänjer man sig, till och med jag.

vi framkallade korten för ett tag sen, alltså alldeles för länge efter hemkomsten men av olika anledningar blev det så. Jag hade bantat ner antalet ordentligt men det blev ändå över 1000 kort som nu ska sorteras in och skrivas text till. Kul men enormt tidskrävande! Men något som slår mig när jag tittar på korten är denna sjöko som hela tiden tycks dyka upp mitt ibland min familj. Sjökon i svart bikini eller i grön bikini och alltid på samma ställe som vi. Hade vi en som förföljde oss på vår resa, åkte snålskuts på oss!! Inte konstigt att det gick åt mycket pengar. EFter lite funderande gjorde jag upptäckten, det var mina bikinis den hade på sig!!! Och min man den kramade!! Och min man den åt!!! Huuuu....

Till slut gjorde jag ännu en fasansfull upptäckt: Det är jag!!!! Jag ser ut som en sjöko som glatt guppar fram i vattnet, men skillnaden är att jag har mina fyra magar på utsidan, sjökon har sina på insidan.

Då insåg jag att något måste göras. Vi har beställt ny resa till detta fantastiska land och sjökon skall INTE få följa med!!

Så nu kör jag GI, får se hur länge det går. Håll tummarna!

Så tänkte nog min man när jag i höstas kom med förslaget " ska vi inte åka till Thailand igen"? Barnen var ju på min sida så vad kunde den stackarn göra. Nu vet jag att han också älskar Thailand så det är inte så svårt att få honom att åka med.

Sagt och gjort! Det bokades och 30 mars åker vi och är borta 16 dagar. Vi kommer åka lite omlott med våra resekompisar Wademyr/Inhammar(herregud vad långt att skriva, gift er så blir det enklare för mig...)så det kommer att bli några dagar tillsammans med dem och några dagar för oss själva.

Jag och Maria på Phiphi.

similan islands, helt underbart!

Maya beach. Har alltså badat i samma vatten som Leonardo di Caprio.

Vi försökte ta en romantisk bild på bara oss två. Det gick sådär...

Det snöade ju lite häromdagen. Jag antar att alla i hela landet kände av det. Jag tycker det är kul med lite nysnö. Den gamla snön har blivit lite smutsig och nu är det fint och fräscht igen. Snön kan ligga kvar till sportloven är över sen kan det börja bli vår. Längtar efter att få känna vårkänslorna bubbla...

Så här kunde min dag sett ut i snöstormen...

Alla skulle till jobbet på morgonen Tuff start på dagen men vad gör man inte för jobbets skull?

Barnen tyckte det var kul, kunde ha snöbollskrig inomhus.

På väg till jobbet, det hade blåst lite vid Dalstorpsjön...

Väl på jobbet insåg vi att det var inte mycket vi kunde göra så vi tog oss en paus.

vi fick fint besök under dagen. Familjen simpsons för er som inte känner igen dem.

alla ville ha kall öl. Detta var mycket praktiskt...

vi blev lite hungriga så några av killarna erbjöd sig fixa maten.

En härlig dag på Götessons....

Idag fyller min lillasyster år. 38 år!!!! Snart 40 men det är ju 2 år kvar, jag vet, jag vet. Ville bara påminna lite.

Hoppas du får en trevlig födelsedag, du får ju fint besök ikväll. jag ska inte äta på hela dagen så jag kan äta riktigt mycket ikväll.

Skål på dig också!!!

Fredag morgon och jag är ledig hela dagen. Fredagar är min "ta-hand-om-själen"-dag och då gör jag bara som jag vill. Sen att det blir mycket tvättstuga, städning och sånt det får man ta och det är ganska ok. I alla fall ibland...

Imorse skickade jag iväg barnen till skolan vid 7, bäddade alla sängar, plockade ur diskmaskinen, slängde i en tvätt i tvättmaskinen och ändå blev det ca en halvtimma tills morgonens stavrunda med Maria. Då släckte jag ner, lade in mer ved i öppna spisen, tog fram en sackosäck och lade mig framför den nu sprakande och vilda elden. Åhh, så härligt det är. Bara jag och tystnaden...hade nog legat kvar där än om inte äggklockan ringt och påminnt om att nu ska du ut i kylan och traska!!!

Men ingen återvändo, på med skidkläder och bra skor. Jag får lite ont i ryggen när jag går och det är halt ute, jag spänner mig nog för mycket så idag bestämde jag mig för att ta dotterns kängor som är med små spikar på under. väldigt praktiskt när det är halt. De är också lite stora så jag tryckte ner ett par raggsockor för förra gången fick jag sånt skoskav för skorna glappade lite. Kan meddela att raggsockor INTE är att föredra när man ska på promenad!!!

Det ca 7 km promenaden var skön i 2 km sen började det bränna i hälarna. Hade jag kunnat med hade jag gått i bara sockorna det sista... Det var fruktasnsvärt!! Med skoskav är 7 km lååååååångt!!             Tur att Maria är så trevlig och pratar bort det mesta smärtan.

Så här ser mina hälar ut nu. Snälla, tyck synd om mig någon???