Metrobloggen

Hjälp mig nu... Jessica Biel för snygg?!?!! Jag vill ju inte vara elak emot någon, och smaken är ju som baken. Men så jäkla snygg är hon väl ändå inte att hon skulle ha problem med att få seriösa roller?

Här ligger minst en hund begraven om ni frågar mig...

Biel: Jag är för snygg

Hunden kräktes - av Biels käk

I vanliga fall brukar jag inte ha så mycket till övers för våra kändisar - de flesta tycks leva någonstans mitt emellan dröm och verklighet och göra i princip vad som helst som krävs för att få uppmärksamhet. Dock ingen regel utan undantag. Mitt i smeten av utseendefixering, taskig självdistans, dryghet, vitt pulver och botox så kliver svenska skådisen Tuva Novotny fram och visar var det berömda skåpet ska stå.

Hon har tillverkat ett eget "manifest", som hon skickar ut tidningar som ska intervjua och fotografera henne. Där kan man bland annat läsa att hon inte använder mer smink än normalt vid fotograferingar, och att hon vägrar ta på sig kläder som hon inte skulle kunna tänka sig att använda privat ("så att er stylist inte blir frustrerad över att jag vägrar ta på mig den superfunky pinke galla-kjolen", som hon själv uttrycker det).

Så res er alla upp nu och give it up för Tuva Novotny! En klok och normal människa bland alla Gynningar och Rosingar och Hiltonar och Anistonar som kämpar dagarna i ända med att försöka stå rätt. Tänk om vi kunde få slippa retuscherade supermodeller en gång för alla!

Läs Tuvas manifest här:
Tuva Novotnys skönhetsprotest

Det har jag länge undrat. Visst, hon är mörkhårig (dvs inte dumblond), har festligare kläder än en kvinnlig genomsnittkändis och stirrar in varenda kamera med uppspärrade tefatsögon. Men vad har hon presterat mer än det?

Hon har släppt två hitsinglar, "I kissed a girl" och "Hot and cold".

"I kissed a girl" innehåller den intelligenta motsägelsen "bara för att jag kysser en tjej och inte en kille så hoppas jag att min kille inte har något emot det" (och inser att jag är otrogen, vilket jag ju faktiskt är eftersom otrohet inte har med kön att göra. Men killar tycker säkert att det är hett att två brudar kysser varandra... häh). 
Brrr... min tonårsstarletlolitabimolampa blinkar för högtryck.

Nästa käcka låt, "Hot and cold", är en riktig umpa umpa-slagdänga, en sorts upphottad dansbandslåt med ihåligt slagkomp som verkligen är skittrist på alla vis.

Åh, så har hon ju varit programledare för MTV-galan. Det löste hon genom att skrika sig igenom hela showen, leverera trista skämt och få publikskocken att reagera genom upprepade "How are you"-utrop. Girl power när den är som sämst? Jag jämför osökt med Petra Mede, och rodnar.

Har sett en bild där hon snubblar i en tårta också... bästa meriten hittills?  :=)

Stackars Josh... och alla andra som råkat halka på gräddkanten. Hoppas att de får med sig lite av garnityren i alla fall.

Läs mer:

Katy Perry dejtar Josh Groban

Schimpans kissade på Katy Perry, he he

Här hånglar Hollywood-tönten - med Katy Perry

Katy Perrys heta Valentinekväll - med Benji Madden

Katy Perry snuvad på konfekten - prisades av misstag

Katy Perry singel

Jag tycker att det blir ganska skojigt när Kleerup kallar sig själv för ärlig (se nedan citat i artikeln "Jag är trött på att vara galjonsfigur").

– Bara för att man är ärlig och säger det som händer i världen så framstår man som dryg och whatever. Det känns inte kul.

Låter lite självbedrägligt om någon frågar mig... han var ju inte vidare ärlig (och inte särskilt rakryggad heller) när han rushade ut från Grammisgalan efter att ha testat positivt för droger. Dags att jobba lite med självbilden?

Som grädde på moset lovar han också att han gjort sin sista intervju för svensk media. Som om allt vore deras fel. I SVT:s "Debatt"  rekommenderar (konstigt verb där) han ungdomar att inte att börja med droger eftersom han själv lidit mycket av dem men konstaterar i nästa andetag att han har haft jävligt kul också.

På sätt och vis är det synd att han gjort sin sista svenska intervju (någon som tror på det förresten?). Vill han avråda folk från att börja knarka är han ju själv det bästa avskräckande exemplet. Föredrag i skolorna nästa? Eller varför inte en singelduett med Lily Allen?

Läs mer:

Kleerup: Börja aldrig knarka

Lily: Låt barn ta droger

"Jag såg en man klyvas” - Olle Ljungström om sin blodiga resa och det tunga missbruket

I all sin trasighet - en film om Olle Ljungström är sorglig

Jag var nog lite småkär i Olle Ljungström en gång i tiden. I källaren står fortfarande en ihoprullad turnéaffisch från "Tack"-turnén någon gång på 90-talet med texten "Ikväll: Olle Ljungström" högst upp. Min dåvarande pojkvän snodde den från en fasad när vi snubblade hem från en Olle-spelning, och tejpade upp den på sovrumsdörren. Rätt kul tyckte vi. Då.

Jag vet inte vem Olle Ljungström var då, och heller inte vem han är nu. Filmen om Olle Ljungström - som går på SVT nu i dagarna - är väldigt varm, lite sorglig, men visar framför allt att det är en svår ekvation att vara Olle Ljungström. Hans fantastiska röst och begåvade låttexters nakna, naiva vardagsrealism står på högkant mot hur komplicerat och svårbemästrat det dagliga, verkliga livet verkar vara.

Man kan vara krass också, och tycka att livet bör föra med sig vissa insikter. En 47-årig man vars mamma forfarande behöver vara orolig för att han inte sköter om sig och lever ett sundare liv är inte precis min idé om en 47-årig man. (Plötsligt känns min egen bångstyriga tonåring ganska vuxen.) Att man inte skadar någon annan än sig själv när man lever på gränserna är mäkta självupptaget. Att mogna som människa handlar ju delvis om att ta ansvar för andra - och förstå att man verkligen skadar dem som bryr sig om en varje gång man skadar sig själv.

"Jag är så jäkla uppfylld av mig själv", säger Olle i filmen. Men av viljan att göra något åt det på riktigt, det berömda modet att förändra sitt liv, ser vi inte mycket mer än enstaka punktinsatser. Kanske är det lättare att bara fortsätta vara Olle. Vem det nu är. För dessvärre verkar det som om de flesta av våra beteenden är inlärda. Och om vi har lärt oss att vara allt vi är, var/när förlorade vi då oss själva?

I artikeln gnäller Olle på det mesta, tycker synd om sig själv och konstaterar lakoniskt att alla människor som ser lyckliga ut naturligtvis inte kan vara särskilt glada utan bara går runt och håller ut. Livet är fittigt, men tydligen inte särskilt kukigt. Saker som gör en olycklig är barn, avbetalningar på huset (huvva, ansvar igen) och bilar av märket Saab (japp, just det märket har en djupt deprimerande inverkan på folk. Märkligt att inte alla som jobbar på Saab tagit livet av sig för länge sedan... fast de kanske håller ut, de också?). Mot slutet av artikeln längtar han plötsligt efter barn, de "är det bästa som kan hända en människa".  

Det finns många ursäkter att alltid vara olycklig, helst när man blir olycklig av allt (t o m det som också gör en lycklig). Livet blir en odyssé i motsägelser. Man kan välja att se det som får en att må bra eller det som får en att må dåligt. 

Det låter säkert klyschigt, men nog kan man väl förvänta sig att någon som sett en man klyvas och upplevt det fasansfulla kriget i Afghanistan skulle uppfatta livet här hemma i Svedala som rätt så behagligt. Här får man skriva musik, göra film och dricka rödvin. Det är fullt möjligt att slippa ta ansvar, vara offer, förakta det ondsinta medelklasslivet och alla ömkliga mesar som krigat utan att få en rikoschett i foten.

Det är också tillåtet att tycka om sig själv och njuta av livet utan att nödvändigtvis bli en sorglig svensson.

Så Olle, kom igen nu och ryck upp dig för fan! Bara du kan göra det. Vi är många som hoppas. Och längtar efter nästa skiva.

Läs mer:

Olle Ljungström spelar live igen  - najs!

Voff voff. Först återförenas hon med lilla valpsingen John Mayer, sedan knaprar hon hundkex i tysk teve. Vad blir nästa steg? Torkat älgbajs? Uppblött Frolic i tortellinisås?

Effektivt var det dock - vi har redan glömt att hon inte gjort någon film att tala om på länge.

Läs mer:

Här äter stjärnorna hundkex i tysk pratshow

Så har då ordkriget mellan de gamla vapenbröderna Slash och Axl Rose gått in i ett nytt, spännande skede. Rasta-Axl kallar sunk-Slash för "cancer", och nu väntar vi med spänd förväntan på motdraget från andra sidan sandlådan.

Vad blir nästa rafflande steg? Slush-Slash blandar cellgift i Alzheimer-Axls medicinspottkopp? Alzheimer-Axl ska just till att kontra, men kommer inte ihåg vad fan han tänkte säga...

Oh la la småttingar - ryck upp er nu, för faaaan!

Läs mer:

Axl Rose till vild attack mot Slash

Urp burp... då har vi tvingats slicka i oss ännu ett klockrent exempel på kändishjärnsläpp i den högra skolan. Låtom oss stötta OJ Simpson, Chris Brown och Michael Jackson ty alla gör vi misstag, mässar superslicka rapparen Kanye West från sin självutnämnda himmelska tron.

Det finns väl ingen som inte håller med om att Jackson är mäkta begåvad och att OJ skrev oförglömlig idrottshistoria? (Vad Chris Brown skulle ha åstadkommit har jag svårare att förstå.) Men varför i hela friden skulle det ursäkta pedofili, dubbelmord, rån och kvinnomisshandel?

Det är just sån't här som förminskar, slätar över och normaliserar sjuka handlingar. Och skapar ilska och frustration över att lagen särbehandlar och ger mildare straff till personer som är kända.

Nej skomakare, bliv vid din läst. Och Kanye, helt ärligt - ryck upp dig, för fan!

Läs mer:
Stöttade OJ, Brown och Jackson - censureras

Det är tydligen fler än jag som tycker att det är dötrist att höra sexanspelningarna hagla över skärpta och ambitiösa Laila Bagge vecka efter vecka i småunkna Let’s Dance. Man får tydligen inte vara både snygg och duktig i janteland. Finns inget annat att klanka ner på så varför inte ta till härskarteknik nummer sex (passande nog) och "kommentera eller diskutera kvinnors/mäns utseende i irrelevanta sammanhang".

Ännu konstigare är väl att programledaren Jessica Almenäs, som för inte allför länge sedan själv fick utstå en hel del liknande påhopp när hon dök upp som sportkommentator, sänker sig till att stå bredvid och spela med. Med ett överslätande leende förstås, eftersom hon ska föreställa den snälla i programmet.

Usch och bleh - ryck upp er både gubbar och kärringar - för faen!

Läs mer:

"Vi är ingen cirkusakt"

Melodifestivalens fjärde delfinal bjöd som väntat inte på några större överraskningar. Det var blandat bandat enligt regelboken.

Kvällens mest omaskade låtstöld stod Star Pilots för. För en rakare ripp-off av refrängen i Boy Meets Girls gamla slagdänga "Waiting for a Star to Fall" får man väl leta efter? 

Varför vara ett mediokert original när man kan bli en skaplig kopia? (av ett mediokert original :=)

Vad bjöd den fjärde deltävlingen mera på då? Ja vi hade:

Agnes. De första sex stroferna i hennes låt var nog bland de konstigaste jag någonsin hört. Resten var heller inget vidare. Men allra värst var nog den guldiga kroppskondomstrumpan. Inte ens Abbagrabbarna hade tagit på sig den.

Susanne Alfvengrens ballad var fin och det var kul med goatländskan. Dessvärre var hon nog chanslös från början, eftersom hon varken varit med i Idol eller Fame Factory...

Maria Haukaas Storeng och Anna Sahlene körde på lite flörtigt Bondtema med oförutsägbar trist refräng. Jeeesp.

Thorleifs: Nää jag vet inte om ens jag orkar vara så elak... varenda sleten dansbandskliché kom med i mischmaschet. Fast refrängen var ändå bättre än Annas och Marias.

Sarah Dawn Finers klassiska powerballad, som byggdes upp efterhand, har man hört tusentals gånger. Men fasen vilken pondus hon har. Tänk vad hon skulle kunna göra med en riktigt bra låt. Och en snygg klänning.

Next 3 gav intryck av lite gymnasiemusikalhopkok, inte så illa men de behöver nog något år för att slipa bort tonårsvalpigheten.

Malena Ernman operasjöng en kaxig elektrosak. Men hur kommer det sig att hon inte rikigt klarar av att sänka sig till versen?

Största behållningen var som tidigare underhållningen runt omkring. Kapten Krok-rapen var dödsfestlig och (det här trodde jag aldrig att jag skulle säga) pausunderhållande Darin var kvällens bästa artist trots lite småsvaj i sången.

Och Petra Mede, fattar svenska folket verkligen hur bra hon är? Jag kan bara vrålskrikande instämma i inledningsketchtextraden: "Släpp ut den lilla arga Petra"!

Läs mer:

Star Pilots låt splittrar läsarna

Star Pilots låt - en kopia?

Het guldhud och fejkpiloter

"Jag ska börja med hångel"

Jag har alltid gillat Noomi Rapace, och tyckt att hon verkat både sympatisk och seriös på ett positivt sätt. Blev onekligen lite besviken när hon dök upp hos Skavlan för ett par veckor sedan och mest var dryg mot Michael Nyqvist. Deras lilla "jag känner inte honom/henne så väl"-lek som fortsatt i pressen talar tråkigt nog för sig själv.

Avsaknaden av glimten i ögat, valet att fokusera på olikheterna ("vi är väldigt olika som personer") och den omaskerade kritiken av Nyqvists ömklighet under inspelningen pekar i sämsta fall på viss självgodhet och brist på inlevelseförmåga. Fast huvudsaken är kanske att man kan leva sig in i sina karaktärer - när man är skådespelare... :=)

Att vara stel, obekväm i intervjusituationer och framstå som pretentiös för att man så gärna vill visa att man är seriös är väl annars mest brist på rutin. Och tecken på att man tar det gör man gör på alltför stort allvar.

Man får bara hoppas att maken Olas rekorddryga stil inte smittar, och att humorn och bekvämligheten får lite mer utrymme framöver. Även om Ola också kan vara rolig. Ni har väl inte missat intervjun i TV4:s Nyhetsmorgon (länk nedan i så fall)? Omedveten komik på hög nivå när Ola snackar tjackpundare och konsten att ställa om och bygga muskler snabbt.

Råbrutalt, Rapace 
Här får Rapace sitt genombrott

Ola Rapace i TV4:s Nyhetsmorgon 
Ola Rapace nekar till knarkbrott 

Box, bom, bang! En sprucken läpp, blodig näsa, några blåklockor och ett uppsvullet ansikte senare förlåter popprinsessan Rihanna sin sorglige f d? pojkvän Chris Brown och inser att allt är hennes fel eftersom det var hon som startade bråket.

Hallå? 
HALLÅ?

Dags för en liten reality-check: man kan vara ganska så dryg och kaxig utan att det för den skull betyder att någon får slå en. Och om någon, i alla fall och mot all förmodan, väljer att slå en så är det absolut inte någon annans fel än den som slår. Visst kan man få en jäkla lust att klappa till någon ibland (tro mig, jag vet - jag har tonåringar hemma!). Men gör man det så ska man banne mig ta konsekvenserna.

Duktiga, rediga tjejer som ägnar sina liv åt att ta fram de goda sidorna hos omogna, missförstådda sluskar har vi redan ett överskott av. Nu väntar vi med spänning på det ögonblick då Rihanna inser att hon inte är en av dem. Dessvärre så finns det väl en rätt stor chans att det inte blir så...

Läs mer:

Chris Brown till rätten på torsdag

"Vi är oroliga" - Rihannas familj ogillar återföreningen med Chris Brown

Därför stannar hon kvar

Rihanna tillbaka hos Chris - stön... ryck upp dig för fan!

Rihanna har förlåtit Chris - tar på sig skulden för deras bråk

Ingen har väl kunnat missa Joaquin Phoenix fåniga framträdande hos David Letterman i mitten av februari. Sedan dess har diskussions-vågorna gått höga huruvida Joaquin fejkar och ljuger om sin rapkarriär eller om han helt enkelt har ballat ur och är stenad (Fågel Phoenix, he he).

Frågan är bara: spelar det någon roll?!!

Jag menar, hur mycket uppmärksamhet ska en skådis med alldeles för mycket fritid få för ett i bästa fall tämligen mediokert metaskämt (och i sämsta en tragisk referens till brodern Rivers sorgliga slut). 
Börja spela golf eller skaffa hund i stället - dessa hobbies gör ju underverk med människor som tidigare även kunde prata om annat.

En kul sak förde Phoenix hål-i-huvudet-uppror dock med sig, men den stod dessvärre Ben Stiller för. Och han behövde inte ens anstränga sig - det var bara att sno hela akten rakt av. Just där uppstod - för första gången i det här händelseförloppet - något som kan likna humor.

Ben Stiller imiterar Joaquin Phoenix på Oscarsgalan:

Joaquin Phoenix märkliga framträdande hos Letterman 11/2 2009: http://www.youtube.com/watch?v=zAQ4x7rgS6I

Joaquin Phoenix slutar med skådespelandet - intervju med fjantigt uppträdande Casey Affleck i en biroll:
http://www.youtube.com/watch?v=7z-kzE1eHls

Läs mer:
"Du ser ut som att du jobbar i ett judiskt knarklabb" - 10 knäppaste citaten under Oscarsgalan

Därför lägger Joaquin Phoenix av med skådespeleriet

Joaquin Phoenix: "Jag är ingen bluff"

Hrr... ni missar väl inte kanal 5:s nya dokusåpa Den rätte för Rosing?

Jag kommer att titta med skräckblandad förtjusning (och förmodligen också skämmas lite över att jag tittar över huvud taget).

Har man lite otur kan man kanske få se Ola "polisen vet att det inte var mitt" Rapace skymta förbi i kulisserna. Eller förresten, Ola i en bi-roll...? Höh. Dramaten är en plats där man kan jobba. Liksom.

Medan ni avvaktar nästa avsnitt med blandade känslor vill jag gärna påminna om följande lilla insikt: nästan en miljon svenska män vill ha en relation med Linda Rosing. Där blev ni allt lite snopna, va?

Ingen mer än jag som drömmer om den tid då det var viktigare varför man var känd än att man var känd? Innan så många kvinnliga kändisar över 30 såg ut som Kajsa Anka. (Jag vet att det är insidan som räknas, men jag tänker på våra ungdomar, de som skriker efter förebilder ni vet. De som inte gör sig vi säger, utan som vi gör.)

Läs mer:

Flopp för Linda Rosings program

"Jag föll alltid för machomän"

Låt den rätte (för Rosing) komma in

Rosing lover hångel

Den rätte för Rosing@kanal5.se

Att artistbranschen i mångt och mycket är en skyddad verkstad för folk med särskilda behov visade sig ännu en gång när årets Grammisgala gick av stapeln. Jag menar, i vilken annan bransch kan man komma packad och påtänd till jobbet och dessutom anse att det är helt i sin ordning?

Nu kan man kanske hävda att själva galan ligger utanför arbetstid (om dessa känsliga själar nu kan sägas ha något som ens minner om "arbetstid" i ordinär bemärkelse) men säg så här då: vem över 12 år har inte fattat att det är inte är coolt att gå på firmafest och bli störtpackad? I teve och på bästa sändningstid dessutom.

Ibland har man dessutom oflytet att bli avslöjad/påkommen. Då kan man välja att hantera det på olika sätt.

Man kan välja att vara rakryggad och följa den ganska självfallna informationsstrategin att erkänna sitt misstag, anse att man klantat sig och be om ursäkt. Så blir man nämligen förlåten, eftersom alla människor gör misstag och har lik i garderoben. Vanliga dödliga som inte får knarka på jobbet kommer att känna igen känslan av att tabba sig och sympatisera med den ångerfulla artisten. Man visar dessutom att man lärt sig något (sympatisk allmänmänskligt drivkraft, kallas även för utveckling) och att man inte tror att man står över allt.

Eller så kan man dra en Kleerup och rusa ut, fly förbannad över risken att bli avslöjad (vilket skulle bevisas). Det var kanske väntat av någon som gärna berättar att han varit påtänd programledare i teve utan att fatta det sorgliga i det. För han "gör ju musik" och "jobbar för svältande barn". Faktiskt. (Ursäkta, nu kom den igen - kräkreflexen. Sverige är ju så torrt... :=)
Snälla någon, ge grabben en spegel.

Ja jag vet att det är gamla nyheter, men känner ändå ett inre tvång att skriva några förhoppningsfulla rader om den "mycket kände och folkkära popartisten" Freddie Wadling som greps på Arlanda med knark i fickorna och nu har gripits igen.

Det är ju inte så att Wadling, som många andra pulver- och pillerkåta kändisar, springer runt och låtsas vara mamma Teresa. Men nog skulle det väl gå att visa lite mod, speja inåt och försöka snoka rätt på orsakerna bakom eventuella yttre och inre smärtor i stället för att locka igen allt på konstgjord väg?

Vi gillar ju dig, Freddie, så kom igen nu! Äkthet har ingenting med missbruk att göra. Den nersupne rockromantikern är faktiskt bara en sorglig myt. I verkligheten ser han ut som Keith Richards och faller ur kokospalmer.

Stjärna misstänkt för nytt knarkbrott

Stjärna greps med knark på Arlanda

Freddie Wadling dömd för knarkbrott