Metrobloggen

Frukost i flytande form.. Yeeah men kan man inte gapa så är det följdaktligen svårt att äta och då får man snällt låta bli. Det är den bistra sanningen. Därför ser min lilla frukostbricka ut så här med kaffe, fil, vatten och ett litet piller. Godare har jag varit med om men man ska inte klaga. Jag sitter i goa sängen och häller i mig all vätska. Solen strilar in genom persiennen och fåglarna kvittrar utanför. Jag passar på att fundera lite på novellen som ska bli till under skrivarkursen...

Jodå kinden har börjat anta en pikant liten rundning. Blodsmaken gör sig emellanåt påmind och jag håller mig mest i ryggläge. På bekvämt räckhåll även när jag ligger ner har jag Citodon, kompresser och en skål med glass som jag  med jämna mellanrum "tvingar" älskling att fylla på. Sämre kan man nog ha det tänker jag:)

Sneglade precis på klockan och konstaterade att det bara är drygt två timmar kvar till Saltön. Passar ju perfekt nu när jag ligger raklång här i soffan. 

Mysiga lilla Saltön med Truliga Mc Fee, Sara med sitt humör värre än en argbiggas, mesige Blomgren och veliga Emily, lilla Hundens restaurang & allt det där andra....Så typiskt svenskt i en vacker skärgårdsmiljö. Kanske lite fånig och en smula banal serie men det kan inte hjälpas. Jag gillar den och är tveklöst fast. Har dessutom läst böckerna så den får mina måndagkvällar framöver. Var så säkra....(Hollywoodfruarna spelar vi in såklart:)

                                 

                                  Bild lånad från www.allapriser.se

I en sal på lasarettet... Skål på er med 12mm lugnande. Nu är det snart dags för nästa tandoperation. Efter mardrömmen sist i januari så ser jag inte alls fram emot det här...

Mitt hjärta blöder och tårarna har runnit nerför mina kinder idag trots denna soliga söndag.

Ni som följt mig minns när jag för några månader sen bloggade om svårt cancersjuka Anna och hennes lilla familj. För er som inte följt mig så kan ni läsa mitt inlägg här.

Idag när jag klickade mig in på sidan så var det över för Anna. Hennes kamp mot den vedervärdiga cancern är slutligen över. Hon blev bara 36 år......

Hennes modiga starka man Henrik skriver här så vackert och känslofyllt om hennes sista timmar i livet. Man blir berörd och ända sedan jag fann den här bloggen så har jag följt den och hoppats och försökt att med tankens kraft få Anna att klara livet. Nu gick det inte längre och Anna är en ängel eller kanske i Nangijala eller någon annanstans i en annan tid och i en annan värld...

Var rädda om varandra för precis som Anna skrev i sin blogg medans hon ännu var i livet så är morgondagen alltid ett oskrivet blad.....

Det strosar en hund i mitt hus. En stilig, majestätisk Rhodesian Ridgeback även kallad Lejonhund. Smilla är hennes namn och vi har henne bara till låns då hennes matte och husse begett sig iväg på semester.

Jag skulle aldrig vilja ha en egen hund. Alldeles för mycket jobb enligt mig. Det är ju nästan som att skaffa sig en liten "bebbe" igen och så roligt ska vi inte ha:) Jag blir desutom tokig bara jag tänker på att behöva hinna ut med en jycke i ur & skur innan jobbet på mornarna, huu!! Dock är det ju kul att få låna sig en vovsing så här i några dagar. Fröken Smilla är en dessutom en oerhört trevlig hund. Lugn, fin, sansad och rentav ganska klok känns det som.....

                       

                      

.... Är aztekernas namn på Avocado läser jag i en tidning här hemma. Inget konstigt i det kan man tycka ända till jag läser vidare och ser att det också ordagrant betyder testikel på samma språk:)

Upplyftande läsning! Speciellt nu när jag sitter här och letar recept på  rätter innehållande just den lilla Avocadon till ikväll när vi ska ha gäster. Känns ju jättemumsigt eller hur :)

                                       

Idag har det varit en sån där bad day.... En dålig dag alltså trots att det är fredag & allt... Men den håller så sakteliga på att bättra sig så vill det sig riktigt väl kanske det blir en bra kväll trots allt.

Ända ifrån det ögonblicket då jag slog upp mina blå och yrvaket begav mig till badrummet så kändes allt fel.

Trött som sjutton med hår som svinto, glåmig hy, ful som stryk och minsann om jag inte är lite tjock just precis idag? Märkligt eftersom jag inte alls var tjock igår när jag kröp ner mellan lakanen:) Hokus pokus så blev jag fröken fat and ugly över en natt. Jag hade heller ingenting att ta på mig imorse trots att det hängde hur mycket kläder som helst i garderoben. Jag såg ju det med egna ögon när jag öppnade garderobsdörren) Kort sagt en sån där dag när man helst vill dra täcket över huvudet och stanna kvar där men man kan inte riktigt förklara varför, suck.....

Nu drar jag iväg på poweryoga med hopp om bättre tider...

Jag har redigerat lite bland mina länkar och två nya stjärnor lyser numera på min blogghimmel.

En 18-årig liten brutta som anser sig vara född 80 år för sent. Hur coolt är inte det? Kika in ni också och läs om hennes öden och äventyr i en svunnen tid fast ändå i vår egen tid. Ni hittar henne här:

miriamskafferep.blogspot.com/

Sen var det ju det här med skrivarkursen som jag hoppade på och vad hittade jag väl där om inte en ny bloggkompis såklart! Anna med sin inflyttade amerikan, sitt intresse för scrapbooking och med en väldigt vacker Passionsfruktblomma där hemma i Särö:) Ni hittar henne här:

annawk.blogg.se/index.html 

Det finns så många där ute i världen som har någonting att berätta. Det gäller bara att hitta dem och att ta sig tiden för dem....

Jag älskar ju att skriva vilket jag förmodar inte undgått någon. Speciellt inte härinne där jag terroriserar er med allt ifrån plitor, baksmällor, boktips och middagar:) Att bara låta orden flöda, bli till meningar och berättelser är ju så fantastiskt roligt. Liksom befriande på något sätt för att försöka mig på att låta lite "pretto" :) 

Att gå på skrivarkurs däremot har jag alltid tyckt verkar lite flummigt. Hur funkar det och kan det verkligen ge något har jag tänkt? Men med åren har man ju en tendens att mogna och bli lite klokare och lite visare för varje år. Det är iallafall vad jag inbillar mig och nu är jag ju ändå 36, vuxna år och klok som en bok eller ? :) Nja kanske inte men man kan aldrig veta något om sådant man aldrig testat. Det vet jag iallafall så nu ska det testas skrivarkurs.

Ikväll kl 18 bänkar sig fröken Jonsborg med papper och penna i högsta hugg. Kan bli jätte tråkigt, enformigt, jobbigt, kanske en aning givande eller alldeles alldeles underbart.

Snart får jag veta och det är ju just det som är grejen. Oavsett om det blir bra eller dåligt så har jag testat och vet.

Jag tror det är viktigt att ta tag i saker man funderar över och är nyfiken på. Man vet ju aldrig hur länge man får vandra på denna vackra jord. Sen må det må vara en skrivarkurs, att bestiga Mount Everest, bli strippa, klippa håret kort eller vad sjutton som helst som man är sugen på. Bara man gör det man vill och inte blir som Alfons Åberg. Den där lille sagokillen som hela tiden ska bara ni vet för rätt vad det är så kanske det är för sent....

Carpe Diem!

Förra veckan såg det ut så här när jag kollade nya mess i mobilen. Det var långväga mess ända ifrån Gran Canaria och där satt en glad  mamma och en lika glad Kentha och njöt i solen. I en hel månad har de njutit och levt loppan där nere på playan men så äntligen i fredags kom de hem. Hem till vårt vackra vita vinterland som så smått börjat visa sig i vårskrud . I kväll fick vi äntligen träffa dem och det var roligt för jag har minsann längtat..... Det blev semlor & kaffe  i stearinsljusets sken hemma i vårt kök så det var lite annat än var de varit vana vid på sistone:)

                      

                      

Mummss sa Maria Montazamy i tv på bästa sändningstid för några månader sen. Hon sa det på sitt lite släpiga vis och det hela handlade om ett läppstift:) Vi log hemma i tv-sofforna runt om i landet och tog henne till våra hjärtan direkt.

Anna Anka må leva salig i sin tro om att hon var stjärnan i Hollywoodfruar men icke säger jag.  Det var fru Montazamy som gick segrande ur den striden. Blä för den truliga Ankan:) Rara virriga Maria som kände sig såå naken och exposed utan sina älskade läppstift. Man kunde ju bara inte göra annat än att älska henne och det trots hennes rent förskräckliga inredningsstil:)

Ikväll är det dags igen för MumsMaria men den här gången med ett nytt gäng Hollywoodfruar vid sin sida. Jag kommer sitta bänkad. Var så säkra....

                     

Idag när vi i godan ro satt vid middagsbordet och njöt av god mat och ett glas rött så spatserade en tant förbi. Kanske inte så konstigt för tanter finns det ju gott om här i världen. Men av någon outgrundlig anledning så kom det sig att jag verkligen tittade och liksom såg den lilla tanten på riktigt. Älsklingen som satt mittemot mig vid bordet tittade han också och sa plötsligt:

- Varför ser tanter alltid likadana ut? Precis sådär såg ju även min mormor ut när jag var barn...Han är ju ändå 44 så det var ett tag sen han var barn:)

Hmm, tänkte jag och funderade lite och visst har han rätt. Tanten som gick förbi hade en mörkblå typisk tantkappa och byxorna såg ut att vara lite som såna där gabardinbyxor. Ni vet såna där tantbyxor i fult tyg med pressveck fram, oftast marinblåa eller beiga. Skorna var breda, svarta, låga och med rejäl tantklack. Hon hade typisk tantfrisyr med permanentade gråa lockar under en liten tantig hattliknande sak som hon hade på huvudet. Hon spatserade på lite krumma ben med en stadig käpp i handen.

Det kunde lika gärna varit min mormors eller farmors kläder ifrån när jag var en liten tösabit typ -79. Det är alltså ingen skillnad på då och nu som det ju annars brukar vara. En tonåring idag ser ju knappast ut som en tonåring förr,hmm!Verkar alltså finnas ett särskilt tantmode som aldrig går ur tiden vare sig det är 2010 eller 1980 som står skrivet i almanackan

Det var dagens lilla fundering ifrån mig härute i förorten. God kväll på er go vänner!

                          

Någonstans här är den. Nu ser det förstås ut som om det mest är mina stackars leverfläckar som syns här på fotot:) Men jag vet! Den lilla jäkeln finns där även om den inte behagar synas.

                     

Vad är det jag yrar om? Jo, jag har en liten konstig sorts plita ungefär vid jeanslinningen på höger sida. Den går att klämma precis som en finne fast det är ingen finne.  Skumt för den syns knappt och det riktigt märkliga med den är att det går att klämma den igen & igen & igen & igen...... Hur många gånger som helst för den verkar aldrig ta slut. Som en sorts evighetsfinne utan att vara en finne för den  syns ju knappt. Jag får gå på känn och liksom leta mig fram med fingrarna varje gång jag ska till och klämma den :) 

Vilken liten illbatting!  I vått och torrt har den funnits vid min jeanslinning i många långa år nu:) Nästan som en trogen gammal vän som aldrig sviker:)

Award igen minsann:) Jag blir så glad så glad och tackar dig ödmjukast finaste Therese. som med benämningen att jag alltid får henne att skratta gör mig otroligt stolt. Underbart att lilla jag kan glädja en del utav er med mina kåserier om ditt och datt: här i livet)

                            

Sunshine Blog Award is awarded to bloggers whose positivity and creativity inspire others in the blog world. The rules for accepting the award are:

1. Put the logo on your blog or within your post.
2. Pass the award to 12 bloggers.
3. Link the nominees within your post.
4. Let them know they received this award by commenting on their blog.
5. Share the love and link to the person from whom you received this award.

Nu är det ju inte sålängesen som jag gav awards till några utav mina favvobloggar och jag läser heller inte jättemånga bloggar. Jag har några favoriter så där och då är 12 stycken att nominera ganska många. Iallafall när det inte var så längesen sist. Ni som är mina favvosar har det nog på känn för jag brukar lämna små avtryck inne hos er med jämna mellanrum:)

Så jag kör helt enkelt ett eget koncept och säger så här: Ta den här fina utmärkelsen ni som känner er manade! 

Puss och kram på alla er alla underbara bloggisar överallt i cybervärlden. Njut av en underbar fredag. Här blir det filmkväll skaldjur och rödtjut.

Läser lite news härinne på Metro och kollar just nu in jeansskjortan som tydligen kommer bli het i vår..

Hett i vår: Jeansskjortan (veckorevyn.com) 

Känner mig allt lite småsugen på en måste jag säga.....

Jag kommer ihåg hur satans hett det var med jeansskjorta även under min ljuva tonårstid. Den skulle förstås vara stor och oformlig på den tiden och det var busenkelt att gömma en valk eller två under skjortan:) Ingen antydan till sensuella kvinnliga former där inte. Jo kanske tuttarna  möjligen stack ut en del för dem som begåvats med stora såna:)  Jag som av moder natur fått nöja mig med lite mindre av den varan och dessutom har såna där smala "pinneben" måste väl sett ut ungefär som om jag tältade misstänker jag. Tältpinnar och tält:) 

Jag hade även minst två par skjortor utav den där varianten med text på ryggen. Det brukade stå typ Jack Daniels eller något annat lika moget att strutta omkring med.

 Tänk vad allting kommer tillbaka. Om och om igen liksom...

.... nu kan det förbaskade slaskandet sätta igång med flygande fläng! Dessa fina rosa gummistövlar till mig och fjortisen står nu prydligt i hallen och bara väntar på att få bli använda.....

 

Nybliven Buzzador alltså! Knasig benämning och i mina öron låter det lite skumt eller vad tycker ni?  Men knasigt eller ej för nu har jag hur som helst gett mig in i denna en värld av produkttestande. Japp! Det är precis vad det handlar om och det är min gamla tonårsbästis Veronica som värvat mig.

Hur funkar det då? Jo jag ska helt enkelt delta i kampanjer, testa olika produkter och marknadsföra dem litegrann. Slutligen, efter varje kampanj lämnar jag in en liten rapport till Buzzador med ett omdöme. Lätt som en plätt eller hur och jag tycker det ska bli riktigt spännande.

Produkterna kan vara allt ifrån tvålar till kläder,matvaror eller som nu mitt första uppdrag med Lovefilm. Jag ska helt enkelt testa en månads medlemskap och kommer att få hem fyra filmer till låns som jag själv i viss mån valt.  

Så nu ska det hängas framför dumburken må ni tro. Första filmen Powderblue har redan anlänt i lilla brevlådan idag. Den ska ju vara lite sexy så den kanske passar finfint i helgen när vi är på tu man hand jag och älsklingen min:)

Over and out from a buzzador!

Efter mitt förra mastodontinlägg så är det väl på sin plats att vara lite mera kort och koncis tänker jag. Annars orkar väl snart ingen läsa mitt "dravvel" mera.

Solen strålar idag, luften är skön med några minusgrader och krispig luft. Jag är ledig och livet leker. Morgonen inleddes med en rask promenad med finaste Julia. Vi avslutade med årets första  "näsan mot solen fika" på altanen. Oooh vad skönt det var att sitta där med nästippen vänd mot de varma strålarna och tjejsnacka lite sådär som vi tjejer gör...

                   

Måhända var utsikten av vår gamla julgran, brun & ful i snödrivan inte det ultimata.. Men man kan inte få allt utan får vara nöjd med det lilla här i livet....Få saker slår en enkel kopp i solen med gott sällskap.

                   

Vi renoverar vårt sovrum men det tar tid. Ack vilken tid det tar....

Bakgrunden till det här med vårt sovrum för att ta lite kuriosa är att vi från början inte ens hade egen "kuppe" här i huset. Vi är ju ganska många som ni vet så när vi flyttade in så blev det helt enkelt inget rum över till oss:) Ja, jag vet att det è lite familjen Annorlunda varning här:)

Men vi hade en plan om att bygga ut/in förrådet till ett nytt rum vilket också förde med sig att bygga en ny hall. Sagt och gjort ! Vi fixade med ritningar och sökte bygglov. Så småningom drog vi glatt igång. Jag skriver vi men jag kan inte påstå att jag byggde så särskilt mycket förstås:)  Handyman här i huset stod för grovjobbet. Jag gjorde väl lite små jobb här & där och pussade lite på honom emellanåt :)

Tiden gick sin gilla gång och arbetet flöt på i maklig takt. Det tar sin lilla tid att renovera vill jag lova. Under tiden tillbringade vi nätterna i en uppblåsbar dubbelsäng stationerad i vardagsrummet. Bara att sticka kontakten i uttaget vid läggdags & vips så blåste sängen upp sig och vi kröp ner. En förvånansvärt skön säng måste jag tillägga:) På morgon drog vi ur sladden och simsalabim så förvandlades sängen till ett platt paket som vi snyggt & prydligt vek ihop. Nu är det ju så att alla barnen inte alltid är här samtidigt så ibland när vi var lite lata så hände det sig att vi istället lånade något barns rum. Oftast Jossans för där var sängen skönast....

Hur som helst så blev utbyggnaden så småningom klar. Sebastian flyttade in i nybygget och vi flyttade in i vårt första egna sovrum. Vi hade förstås bara en säng i möbelväg och väggarna pryddes av en gräslig 80-talsgrön sågspånstapet, huuu! Mn vi brydde oss inte så mycket om det. Vi var överlyckliga över att ha en riktig dubbelsäng i ett riktigt rum och dessutom med en riktigt dörr att stänga om oss, tjohoo! 

Lyckan var total och tiden bara gick & gick och till slut blev man liksom hemmablind. Vi stängde helt sonika dörren till det fula sovrummet så vi slapp se eländet när vi väl klivit upp ur sängen om morgnarna. Vårt rum ligger dessutom på övervåningen och är inte ett rum som man går förbi särskilt ofta så det var lätt gjort.

För ett tag sen fick vi iallafall nog och enades om att något måste göras. Man kan bara inte ha ett sådant förskräckligt sovrum. Ut och leta tapeter blev första steget och till slut kom vi hem med en fondtapet i rött och resten av rummet tapetserades i en "nästan vit tapet". Nästa steg blev ut och leta sänggavel och sängbord. Det var knivigt men till slut fann vi vad vi sökte. Igår kom äntligen grejorna efter några veckors leveranstid. Gott så men är det klart nu då?

Jo då! Vi ska bara köpa överkast, gardinstång, gardiner, sänglampor, hylla, byrå, mattor, tavellist och ett antal fotografier och lite annat krafs. Herregud! Bara att hitta rätt saker är ett kapitel för sig och helst ska vi vara eniga också:) Sen ska man ha tiden att leta upp prylarna och pengarna att pröjsa dem med.....Satan i gatan vad jobbigt det är att renovera. Men vi är igång och vad kul det ska bli när rummet verkligen blir helt klart en vacker dag...

När ni nu har stått ut så länge med min lilla "kuriosa" om vårt sovrum så är det ju inte mer än rätt att ni också får en liten titt av det. Så varsågod här "bjuppar" jag på en liten tjuvtitt av vår nya sänggavel och våra nya bord. Sängborden ska såklart inte stå sådär utan hängas upp på väggen.

Har vi tur är det kanske klart till jul:)

                   

                   

Jag behövde ingen mössa, tjockvantarna lämnades kvar hemma på hyllan och jag kunde trippa iväg med klackar på stövlarna. Gott så och ooooooh vad härligt jublade folk idag. Ut med vintern och in med våren eller? Nja....

Det var förvisso lite varmare och som sagt lite barmark här & var men det var ju också sådär lagom grått ute med bruna fula snöhögar lite här och var. Till råga på allt så virvlade det ner lite snöblandat regn som blåste mig i fejjan snett framifrån sådär. Jag hukade under paraplyet och surade lite där bakom halsduken.

Men heey, det är bara Göteborg i sin vanliga gamla vinterskrud så nu kände man sig som hemma igen. Grått, trist: & bläää:( Inget vidare tyker jag för jag har verkligen njutit av denna underbara vita vinter.

Måtte det bli vår snart istället men tills dess så är jag helgarderad. Skotorken har hedersplatsen i hallen. Paraplyet ligger ständigt i handväskan och jag har just klickat hem ett par rosa gummistövlar som nog kommer att komma väl till pass....

Plask, slask, drippen, droppen, drapp! Det börjar slaska minsann och det är blött, blött överallt. Det är ju inte alltid man har gummipjuck eller alldeles vattentäta skor på sig. Jag misstänker starkt att den här  fiffiga, ytterst finurliga lilla apparaten kan bli vår mest nödvändiga pryl ett tag framöver. Det var en smart människa som kom på det här med skotork! En sån grej:)

                  

Vad ska vi äta till middag? Den ständiga frågan och ibland är det så satans jobbigt att varierar sig och hitta på olika rätter & sådär...

Det finns hur mycket maträtter som helst men ändå vet man aldrig vad man ska hitta på. Det är ungefär som med kläder för oss tjejer. Massor av plagg i garderoben men aldrig något att ta på sig:) 

Jag är ju lite av en veggienörd iallafall i lightform och så har jag en liten förkärlek för pasta. Jag har varit helt såld på pasta allt sedan den dagen då jag 4 år gammal för första gången fick en makaron på gaffeln:)  Det är ju också väldans kul att testa nya recept så idag blir det en vegetarisk lasagne med kryddiga rotfrukter ifrån ICA köket.

Det ska bli spännande att se hur den kan smaka. Jag har då aldrig förr haft kakao eller honung i mina lasagner.....

Eftersom jag just tipsat er om Kayos Ramlösaknep mot utsèendemässig bakfylla så kontrar jag här med ett "fylletips också:) Skojar såklart för skämt åsido så är det ju lite jobbigt att bli full eller hur:) Men att dricka vin är gott så här kommer ett litet tips på ett superdupergott sådant. Vi drack det för första gången ganska nyss. Både jag och älskling blev förtjusta i det och då är älskling ändå en ölkille egentligen så ni fattar vad gott det måste vara va:)

Det var en ren slump att vi köpte det faktiskt. Vi flanerade på bolaget en dag och var ute efter en baginbox. Fick syn på den här och tyckte helt enkelt att den var mycket snyggare än en vanlig sådan. Vi gick på utsèendet med andra ord. Så ytliga är vi:)

Det här är vad som står om det på Systembolagets hemsida:

Något bränd doft och kryddig lite syltig smak med små inslag av körsbär, vanilj och lakrits....

Så här ser den ut så spring och köp ni som gillar rött vin...

                               

                            

Påsar under ögonen, lite svullen och trött efter en hård partynatt? Lätt ordnat. Bara att doppa fejset i det porlande bubblorna & poff så är man uppstramad och fräsch igen. Ja iallafall om man ska tro artisten Kayo som nyligen i tidningen QX hade detta lilla bakfylletips att dela med sig av:)

Det här måste ju testas såklart! Man är väl nyfiken i en strut så det blir att köpa hem bubbelvatten minsann. Måste ju ha på lager tills nästa gång det vankas fest med misstänkt efterföljande bakfylla. Spännande! Nästan så att man börjar längta efter en liten läskig blyinfattad luva så man får prova:)

Nu blir det snart tacos, Let`s Dance och fredagsmys med tonåringarna här hemma. Njut av kvällen mina vänner....

Det pågår en utställning som jag är lite sugen på. Den heter Barbie & Ken en utställning om dockorna, omvärlden och vår tids skönhetsideal.

När jag som bäst satt och läste om utställningen så kom tankarna osökt in på min egen barndoms Barbielekar:)

Jag verkligen älskade de där dockorna. Barbie, Ken och Skipper var livet för en förortsflicka med blonda flätor på 80-talet.  Jag var till och med så barnslig att jag var jättegammal typ 13 när jag sista gången lekte med dem:) Då var det förstås så pinsamt så jag lekte i smyg och bara två kompisar visste om min mörka hemlighet. Jag gömde dockorna i garderoben vill jag minnas och jag hade både prylar, möbler, hästar & annat som hörde till. Jag hade till och med äkta sågspån i garderoben för de var man ju tvungen att ha i stallet:)

På den tiden fanns ju även Sindydockan. Jag vet inte om hon finns längre men det var hon som hade lite större huvud ni vet:) Så några sådana bodde också i garderoben. Det var en ständig kamp mellan Barbie och Sindy om vem som var bäst kommer jag ihåg. Lilla Barbie vars fötter alltid stod på tå och med en galet smal midja vann alltid så hon var hetast. Själv tyckte jag nog lika mycket om båda två har jag för mig. Jag hade också några såna där billigare varianter av kopior på Barbie och Sindy.  De hette oftast Linda eller något liknande:)

När jag satt här som bäst och skrev så blev jag så sugen på att kolla in mina gamla godingar litegrann:) Tyvärr är de en aningens tilltufsade nuförtiden eftersom dottern haft dem efter mig. Hon klippte bland annat av en del hår och skalade av hud och sånt där som ungar gör ni vet:) Men hur som helst så jag tog en sväng upp till klädkammaren och hämtade ner två utav dem som finns kvar här hemma.

Finfina Kontors Barbie med vändbara kläder och Balett Sindy. Ja, de hade alltid såna där namn och då var det så att till exempel Balett Sindy givetvis inhandlades med ballerinastass på sig. Tyvärr har den rara Balett Sindy fått på sig Rymd Sindys kläder här på bilden men det får duga:)

                    

För er som undrar kan jag också passa på att tillägga att Guy`s and Dolls var jättebra. Jag skulle nog ge den 4 fyrar i betyg om jag vore resencent på GP. Nu är jag ju inte det utan bara en simpel liten vardagsbloggare så jag säger 4 Jonsborgare istället.