Metrobloggen

Älskade Jakob Nilsson, 1997-2008, Önskar så att Du bland oss alla fanns kvar och att vi idag kunnat fira Din 13-årsdag! Vi saknar Dig så!, Mamma och Pappa, Storebror och Lillasyster

Tränat i maxpuls ikväll... - så jätte nära att jag bara ramla ihop i en hög.
HS på jobbet sa att jag skulle lägga på lite extra för att jag verkligen skulle få ut alla mina aggressioner. Jag gjorde så men skulle kanske ha gjort det ändå för jag blir ju sakta starkare. Hur som helst så funderade jag lite på det där med varför han sa så... Fanns/finns det någon anledning, verkar jag arg? Är jag fientlig?
Äsch skall inte funder på det - han hade nog inget annat att säga

På den här bilden ser de oförskämt glada och pigga ut.

Sonen bakade scones när vi kom hem. En sådär middag måste jag säga men så kan det bli när det blir en kompromiss. Bättre än pannkakor iaf som var det enda alternativet. Gott var det och lite lyxigt när någon annan fixade käket.

Märkligt hur man (jag) kan stålsätta sig (mig). På något vis så har jag klarat av den här årsdagen... också. Eller årstiden kanske är ett bättre ord för det sitter i flera dagar.
Två år med sorg och smärta - den kommer inte att bli mindre med åren heller tror jag. Har inte gråtit lika mycket i år som förra året. Kan tårar ta slut? Nej knappast men kanske orkar jag inte gå in i sorgen så hårt. Lite sorg hela tiden men inte mer än att jag klarar av det utan tårar och förtvivlan.
Tänker lite klart på just det och konstaterar att det är helt knas - att inte gråta i bottenlös förtvivlan hela tiden när mitt barn inte finns mer.
Livet vill leva å gör vad det måste för att klara det.
Jag är ju i grunden en positiv människa (som tur är) och försöker fokusera på bra saker för att orka leva. Det går sådär...

För övrigt har vi slarvat bort vår kamera - den kommer väl fram om vi städar eller nåt . Så ni får hålla till godo med en gammal bild och det gör ni väl så gärna...

En vinterdag på havet.

Detta bologginlägg hos en av Jakobs skolkamrater läste jag så tacksamt sent i fredags kväll. Tårarna rann men det var just vad jag behövde då.

Ta fram näsduken och läs!

emelieharaldsson.devote.se/blogs/4005323/saknad-------.htm

Jag säger högt samma sak som Lukas skriver som personligt meddelande på msn; "JAKOB JAG ÖNSKAR ATT DU KUNDE HOPPA NER". För just så är det, vi vill att han skall komma tillbaka nu! 
Det är såååååååå smärtsamt att han inte är kvar här hos oss, att krama, att pussa på, lyssna på, prata med, skratta med, sitta bredvid, leka med, spela med, ja helt enkelt VARA MED. 
Två år känns ena stunden som en helt evighet och i nästa ögonblick som ingen tid alls. 
Leva kvar i minnen, tankar och känsla - ja visst låter fint och trösterikt men i vissa stunder skall jag ärligt säga att det känns som bullshit. Det liksom inte räcker.

Hur som helst så går livet vidare och jag arbetar varje dag med att leva mitt liv. Oftast går det bra, inte gegga ner mig i motgångar och problem utan se uppåt och framåt. Inte så långt framåt men i den riktningen hoppas jag.

Jag kan inte låta bli att gå och sjunga på Euskefeurats "Mer och mer och mer". Detta måtte vara en av de snörikaste vintrarna, i mitt "mannaminne" i alla fall!
Tänker med ett leende på de gånger Linus spelat denna visa (för mig). Då har det minsann varit sommar värme och glada människor runt mig. Så härligt livet var då.

Försöker gilla läget men det går inte så bra. Det känns som det finns en inneboende kraft som inte alls är förnuftig och förståndig. (Det är förnuftigt att gilla läget i mitt fall). .Den kraften vill inte alls gilla läget, den vill bort, den vill förändring.. Kraften ägnar sig mycket lite åt konsekvensanalys...
Puh jag blir trött och rädd, vet inte hur jag skall klara av detta. Det gäller att hitta balans och fokus. Jobbar på det.

Sovmorgon idag men lyckades ändå ta en tupplur i soffan på eftermiddagen. Curling på tv:n och jag bara slocknade en liten stund, hade nog ätit lite för mycket choklad... Kanske blir jag pigg ikväll. - det är bra

Låt mig presentera "Tigger"
Inköpt ´för egna pengar´ på skolresan till Nordens Ark våren 2006.

http://leva.typepad.com/malin/2010/02/keren-anne-sjunger-l%C3%A5t-av-rolling-stones.html

Nu har vi hämtat bilen  Körglädje är det nu - så barnsligt men lika bra att erkänna. Sitter på motorvägen och ler lite försiktigt i nästa sekund sprutar "lille skutt" tårar när jag tänker på hur nöjd över nya bilen, Jakob skulle ha varit om han fortfarande hade varit med oss här. Han gillade skarpt allt nytt och fint. 
Jaha, idag har vi varit hemomkring men imorgon bär det ut på vägarna - killarna skall på båtmässa och sen har vi bokat bio-biljetter i Götet. 
Funderar på om Halmstad e en fin stad? Det kanske kan bli aktuellt med en bilutflykt dit snart. Någon som har några tipps på sevärdheter i den byn?
*Blink, blink*

Ligger i sängen och myser ikväll 
med
min laptop

Eller snart kallas det kanske natt nu när klockan passerat midnatt. Känns lite lyxigt att göra såhär, gör ju inte så till vardags så då blir det speciellt när det väl händer. 

Katten Lasse hoppade upp helt nyss till mig i sängen. Han hoppade upp nära ansiktet och jag med Spotify i hörlurar blev jätteskrämd. Men han är så välkommen till mig, lilla Lasse katten; Jakobs katt.

Har varit en lång och risig dag idag. Trött morgon (som vanligt), tio minuter innan bussen går, mitt i frukosten mao, så kommer någon på att det skall åkas skridskor i skolan idag. 
Gå ut hårt och öka!
Glömma, skynda, skynda.

På jobbet går det segt. Inga större motgångar men inte heller något flyt. Jag har träningsvärk, huvudvärk och en "bad hair day". 
Bilen tuffar och går och tar mig dit jag skall iaf. (Bara jag inte behöver använda handbromsen...)

Får vänta en dryg halvtimme i kylan ikväll. Ugg så kallt det är ute med för lite kläder på. Tar en promenix men det går segt med kalla ben.

Vi är hemma klockan nio. Ingen dator ikväll säger mamma. Barnen säger

Storebror tänder varma brasan, mamma fixar te och macka.
Enkelt kalas!
När barnen krupit i säng hör jag ett voff - ja just det stackars hunden i hundgården vill också ha omsorg eller kanske mest mat...

Nej nu får jag snart sluta lyxa mig - stänga av och försöka sova - jag är JÄTTE TRÖTT varje morgon när klockan ringer. (Inte så konstigt när jag sover för lite men det är min last)

Snöar in på ord och uttryck ibland. Mitt senaste är "Jag har klättrat över klagomuren". Dvs det prövningar och elände jag dagligen kan tänkas råka ut för är bara SÅ futtigt i jämförelse med STORA SORGEN så det är ingenting att gnälla eller klaga över. Naturligtvis är jag inte för den skull likgiltig, hemska tanke.
Går just nu ganska bra att leva enligt denna devis. 

Frågan ställdes: Var och hur ser du dig själv om ett år?
Den första tanken som dök upp i huvudet; snälla nån vilken fråga, jag vet ju inte ens var jag är imorgon... 
Tänkte till i en minut och formulerade ett svar; Jag hamnade i en centrifug för snart två år sen och om centrifugen möjligen har stannat så har det nog inte slutat snurra för mig ännu. Jag kan hamna var som helst. Känner mig yr och virrig och stövlar på åt det håll näsan pekar.

"Allt kan man ta ifrån människan. Utom en sak - den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig!"

• Lämna köket obevakat med en tallrik skalade räkor på köksbordet och minst en hungrig katt i huset. Då slipper man äta sig mätt på förrätten.
• Glöm bort finpotatisarna i ugnen ca 15 minuter - så blir de så där extra torra och knapriga.
• Serveringsfatet med glassen står bra på den varma plattan under dekorationen och dessert förberedelserna. Glassen blir så där extra mjuk och fin även från botten.

Men vi fick många goa skratt iaf....

Ja, då har både jul och nyår passerat sen senaste inlägget. Hur har det gått? Tja, som förväntat är nog svaret. Ingen riktig glädje har infunnit sig men ändå ok. Jul på skidor och nyår i lugn och ro. Även i år gick vi på nyårsbön i kyrkan på nyårsafton, tände marschaller vid graven och sköt ett par raketer utanför kyrkogården. Jakob gillade det där med raketer och nyårsfirande. Försöker ha kvar "känslan" av honom.

Japp så såg det ut i Åre. 
Gott med riktig skidåkning men dagarna blev inte så långa för det var kallt (om fötterna). Igår var vi på skridskor här i Aröd och det var lika kallt det. Skönt att få vara inomhus idag. Barnen åkte just med grannarna på pulka åkning  Perfekt!

En andra jul utan Jakob närmar sig och det blir en andra jul för familjen i fjällen. Det är ingen flykt för Jakob är med oss var vi än befinner oss. Kan ju bara tala för mig själv men det blir inte så påtagligt svårt med julafton och juldagarna när vi aktiverar oss med annat. Om Jakob hade levt hade han INTE gillat att åka bort på jul, han gillade traditioner. Johanna är lik honom och åker med lite motvilligt. Typiskt att hon blir sjuk när vi kommer hit. Själv är hon mest orolig för att hon inte skall hinna blir frisk till julafton men det blir hon nog - det är ju flera dagar kvar.

Bra att vi var friska innan så vi kom oss iväg över huvud taget. Det var trångt och koseligt i kupén. Hans och Johanna som delade bädd tyckte ifs att det var lite väl trångt.

Äventyrsbad igår var säkert toppen när febern var på väg. Modig tjej, hoppade i brunnen med iskalla vattnet där jag bara doppade tån. Själv gillade jag bastun bäst.

Nu har vi (mest Johanna) julpyntat i ditt rum Jakob. Ditt ljus som du gjorde är framme och allt annat du sparade på dig och som låg i lådan det står "Jul Jakob" på.

Har så svårt med detta att du inte är kvar. Allt som du gick igenom och kämpade med och så blev det döden. Kära älskade barn saknar dig så mycket så det kan inte i ord beskrivas. Nu gråter jag så tårarna sprutar och linserna hoppar ur. 
Vi ses igen och jag längtar till det!

Är lite låg just nu.

Har ju mått så bra i höst men undrar nu varför det inte kunde hålla i sig lite längre? Trodde jag hade receptet på att klara att härda ut och kanske till och med lite livsglädje, men nu vet jag inte längre...

TUR att det är semester snart och lite äventyr i fjällvärlden väntar. Förhoppningsvis är jag på banan igen när vi kommer hem. Skall bara klara av denna veckan och med lite flyt (och hjälp) ställer jag inte till med för mycket

FOKUSERA NU PÅ GLÄDJE OCH TACKSAMHET!

Jag är, utan inbördes ordning:
Obalanserad, balanserad, fokuserad, fel-fokuserad, o-fokuserad, klok, oklok, vanlig, ovanlig, våghalsig, trygg, otrygg, modig, feg, lat, hurtig, arg, stark, svag, naiv, god, ond, snäll, hoppfull, glad, irriterad, missmodig, ilsk, frustrerad, rättvis, orättvis, kärleksfull, hård, kall, varm, mjuk, lyhörd, glömsk, nonchalant, skärpt, kunnig, okunnig, tokig, missförstådd, positiv, negativ, tyst, sjuk, frisk, drömmande, pigg, trött, rädd, rar, lycklig, olycklig och sorgsen.

Så det så!

Nu när den som stod mig nära är borta,

är det höst varje dag i mitt liv.

Blåsten letar sig in överallt och gör mig frusen.

Regnet kyler ned hela mig.

Dagarna är korta och mörkret upptar mina tankar.

Jag vill inte leva så.

Jag vill kunna leva med saknaden.

Jag vill kunna känna all sorg, utan att falla ned i en avgrund.

Gud, hjälp mig med denna isande tomhet.

Hjälp mig att bära förlusten, som förmörkar hela mig.

Gud, var mitt ljus dessa dunkla dagar.

Var den friska luften som syresätter mitt blod och min ande.

Annika Borg

Skrev just ett (ganska) långt inlägg om att jag inte gillar präktighet men jag tog bort det igen. Jag vill inte vara en hycklare kanske är jag själv präktig många gånger, även om jag inte vill vara det.

"Jag tänder treljus och mina tankar hos er. Jag hoppas dessa ljus ska ge er styrka att orka med denna fruktansvärda förlust av en fin kille
Har själv en tjej i samma ålder jag blir väldigt berörd
välsigne er"

Det värmer å så struntar jag i det världsliga igen.

För er som undrar så hinner jag inte med att blogga också...

Gick just med i gruppen "Tänd tre ljus för cancern.1/12". Kikade in på sidan och tittade på kort, så många människor, unga och gamla som dör i denna grymma sjukdom. Gråter en skvätt, för deras skull, alla anhörigas skull, för Jakobs skull och för min skull.

Vi lever i en värld av illusioner och låter oss förledas.

Både glad och ledsen - inte lite av varje med resultat varken glad eller ledsen - utan BÅDE glad och ledsen på samma gång! Som sol och regn bildar en regnbåge. 
Jag är en regnbåge...

Regnbågen är eller åtminstone var en av klasskompisarnas "symbol" för Jakob. Det var en regnbåge på himlen dagen han dog. Tillsammans hade de tidigare sjungit "I can see a rainbow" på engelska lektionerna, Jakob tyckte om den sången, har vi hört.

Annars så mår jag oförskämt bra idag, både fysiskt och psykiskt. Omständigheter gör att jag kanske skulle oroa mig för både det ena och det andra, det gör jag kanske till en del, men ändå så mår jag grymt bra, förvånar mig lite. Visst stänka av dåligt samvete blir det (för att jag mår bra ) Dåligt samvete gör ingen nytta någonstans så jag skakar av mig det och lyckas med det hyfsat bra.
Bakslag på detta är naturligtvis att vänta men den stunden det bekymret.

Var och fotade mig i torsdags kväll. Sminkad och stylad så gott det går och så in i fotostudion. Ha ha, fotomodell för en kväll. Ja jösses det trodde jag aldrig om mig själv. Men M.J  har en förmåga att aktivera omgivningen på både ditten och datten och det är nog bra tror jag. Det blir på något sätt ett levande liv.

Jag köpte 11 kort, kostade en del men det lär ju dröja innan jag gör detta igen och yngre blir jag ju inte!

---

 Tänker ibland på att vi tog för lite foto när Jakob levde och nu är det ju för sent .

Saknar såååå, ett kort på mig och honom tillsammans. Det finns enstaka men inga riktigt bra och de som finns är på yngre Jakob och det är ju 10-åriga Jakob jag vill minnas .

Imorgon måste jag bara ut i skogen och hämta granris till graven. Det känns så krystat att fixa allt till allahelgonhelgen - känns bättre att göra fin vintervila nu en bit in i november.

Förra helgen var vi på minnesgudstjänst i Kungälv, en minnesgudstjänst som föreningen VSFB (vi som förlorat barn) hade bjudit in till. En stunds andakt, körsång och så ljuständning för de barn vi som var där hade förlorat - namnet lästes upp och ett ljus tändes.

Må din väg gå dig till mötes
Och må vinden vara din vän
Och må solen värma din kind
Och må regnet vattna själens jord
Och till vi möts igen
Må Gud hålla
Hålla dig
I sin hand

Så vackert, så fint, så bra, så uppbyggande, så starkt, så overkligt...

Två tvillingar låg i sin mammas mage och filosoferade. De hade det varmt och skönt, de kände sig trygga och de behövde aldrig sakna mat.
- Vi har det verkligen bra ! sa de ofta till varandra. Men allt eftersom tiden gick märkte de att deras kroppar förändrades.
- Vad betyder det här? frågade den ena tvillingen. 
- Jag vet inte, svarade den andre. Men kanske betyder det att vi snart inte kommer att vara kvar här inne lägre. Kanske närmar vi oss slutet - födelsen.

Tillsammans utforskade de sin lilla värld så gott de kunde. De såg tecken på att någon annan har funnits där inne före den, och det skrämde dem. 
- Ingen har någonsin kommit tillbaka och berättat om ett liv efter födelsen. Det är nog slutet.
- Ja, för hur skulle vi kunna överleva utan navelsträngen som ger oss mat?
De pratade ofta om modern. Ingen av dem hade sett henne. Tänk om hon bara existerade i deras fantasi?
Till slut kom ändå dagen då det var dags att födas. När de såg ljuset för första gången kunde de inte låta bli att gråta. För världen utanför var större och vackrare än de någonsin hade kunnat föreställa sig.

Jag hoppas de har bra prematurvård på nästa ställe...

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, det kan vara så förförligt, det kan vara så bra."

Ja, han säger det så bra, herr Winnerbäck!

Seg eftermiddag på jobbet idag - bra jobb och många skratt men lite för mycket på mina axlar, kände mig pressad och trött. I bilen till Kungälv trodde jag att jag skulle somna. När FiaLisa var på sitt "drama" så gick jag en promenix - stoppade in musiklurarna i öronen och bara gick i 45 minuter. SÅ skönt det var! Energi bara kom till mig, som en sorts meditation. Har hållit mig vaken ikväll trots lite rött vin till middagen... Skrattat med sonen vid datorn. först så tittade vi på förra veckans Robins på SVT-play. Rekommenderas!
Av en slump hamnade vi på Youtube och filmklipp från Dumb and Dumber... Gott att skratta så här på sena kvällen.

Lyssnar på gitarristen Dominic Miller och hamnar i skön stämning. Har ni Spotify så är det bara att lyssna. 
Kanske är det rödvinet och tröttheten som säger sitt. Det är nog bäst att sova en stund nu. Sova tills jag vaknar imorgon, måste sen jobba en stund men det gör inte så mycket, det är ok.

Det blir en paus i bloggandet nu ser det ut som. Jag läser en del men det är svårt att formulera egna ord och tankar. Det blir så futtigt när det känns så stort. 
Mår bra tror jag, gråter ibland och skrattar ibland. Det är så skönt att vara glad - tänk om det gick att vara det mer...
Nästan allt är för mig känslosamt och berör mig djupt. Det är på gott och på ont. Det onda är att det är slitsamt på min själ (är dåligt tränad) det goda är att jag känner mig levande - och det är bra!

Så var det lördag igen. Rikskval i Ängelholm för Markus, hoppas det går bra. Jag var just inne och kollade vädret, det ser ut som det blåser 7 s/m vilket säkert är ok. Han vill ju inte ha för svaga vindar...
Vi tjejer får sysselsätta oss med annat.

Fast nu leker hon med kompis. De skall vara detektiver och strax ge sig ut och spionera på grannarna. Spionhunden Nilla skall också med

---

Igår kväll läste jag ut boken jag läst i två månader nu. En jättebra bok men det har gått något långsamt eftersom den var på engelska! Jag är lite stolt över mig själv som tog mig igenom den, det var inte så svårt att lästa på engelska det bara tar lite längre tid.

"Vad gör du just nu?" Allt är svaret! Det snurrar på som bara den. Har ju som vanligt svårt att säga "nej" och det är inte alltid frågan kommer utan det finns mycket att göra och tänka på ändå. 
Tur att jag har förmågan till återhämtning eller vad tycks om vår måndagslyx?!

Päroncognac

Åkte till Stockholm i torsdags och kom hem igår lördag. Trevligt väder och en givande konferens på fredagen. Tågresa är inte vad jag gillar bäst men någon gång i mellan åt får det vara värt besväret. Var på Cirkus och såg på "Cats". Å så duktiga dansare, musiken var också bra men själva handlingen var lite diffus...

Idag "strålar" det inte om mig just.
Lilla gumman har feber och det händer inte mycket. 
Det lilla jag försöker röstas ner och jag vill bara att dagen skall ta slut...
Läste GP idag om Anna-Stinas kamp mot sin sjukdom och hur hon tillslut fick göra änglarna sällskap. Har så lätt att vara medkännande och tårarna rinner. Tänker på Jakobs kamp och alla dagar vi tillbringat på sjukhus. Inte var det så roliga dagar men de var bra mycket bättre än de som vi har nu.

Jovisst, kan ju få ångest för mindre; lev livet, du har bara ett.
Det snurrar på fort, måndag morgon och så vips så är det fredag kväll.

Mår faktiskt ganska bra just nu. En vän sa här om dagen att det strålade om mig. I och för sig kom jag då nyss från ett härligt träningspass men stråla är att ta i. Tror jag skall be henne kolla synen. 
Ett lyckligt liv får jag aldrig men lite småtrevligt i mellan åt kan det få lov att vara. 

Detta är Jakobs strålande sol...

Jösses nu blev jag arg IGEN och så lång tid det tog innan det gick över... Det händer ju ofta nu!?

Var har mitt tålamod tagit vägen? Varför suger jag upp skit och låter det påverka mig? Varför kan jag inte va som förr...? å bara låta det rinna av... 
För att förändring sker hela tiden, jag vet ju det men blir ändå förvånad ibland. Föresten jag vill inte vara som förr - jag var alldeles för snäll. Då kan man bli "utnyttjad" om man inte ser upp. Det är tröttsamt att "se upp" hela tiden.  
Det är tröttande att vara arg också så nu går jag och sover en stund. Puss & kram!

En hel dag till mitt förfogande och till middag blir det:

En "halv special" på Kodegrillen.

Denna vecka är det illa - det där med maten. Här om kvällen (23.50) stoppa jag i mig; tre prinskorvar, två chokladbollar och två knäckemackor med mycket smör. Ändå hade jag ätit ordentlig middag vid 16 tiden och kvällsmackor vid 21... Är hungrig och "sugen" mest hela tiden.
Förra veckan var det tvärtom. Var inte hungrig eller sugen på någonting, åt bara lite, lite hela veckan. Det var rätt behagligt att slippa "suget".

Ja ja det jämnar väl ut sig. 
Men jag undrar när och om min matlagnings inspiration kommer (tillbaka)? Hur skall det hända? Det känns just nu avlägset.

Åkte till graven och bytte ut lite blommor ikväll. Det kändes bra att lägga en stund där. Det var rofyllt och jag blev nöjd med resultatet. Var osäker på vad som skulle blir bra när jag gick runt i blomsteraffären så jag köpte lite mer än vad som krävdes. Det blir att plantera i några krukor här hemma också.

Jo, det gick ok för Markus. Han slutade på 7:e plats i Åmål. På regionrankingen kom han då på en 6:e placering totalt efter alla regionseglingar. De 10 första går till rikskval och där är han ju med nu!
Om ni vill kan ni titta på klubbens hemsida där de duktiga seglarna finns med på bild. www.stss.se klicka till vänster där det står "Stss-are i topp på regionkvalet i Åmål" På bild två är Markus med i bakre raden.
Tyvärr blev det ingen buckla denna gång som i förra tävlingen men det måste det inte heller bli varje gång...

Seglingar i Åmål hela helgen för Markus. Roligt med denna utflykt för både honom och pappa. Hoppas det blåser bra så att han seglar snabbt. Lyckas han ok i detta sista regionskval så är han klar för nästa etapp; rikskval i mitten av oktober. Spännande.
Lilla gumman och jag roar oss på egen hand här hemma. Det går så bra så. Imorgon blir det Cirkus, mormor besök på söndag och så fotboll naturligtvis.
Sitter uppe ikväll/natt och lyssnar till musik. Ja verkligen lyssnar, det är gott. Det finns så otroligt mycket musik, musik och visor för alla sinnesstämningar. Det är hjälpsamt många gånger.

En liten promenix bara, bakom fotbollsplanen - det skall finnas en stig där... lite variation från att gå på vägen.
Plötsligt står jag med mina FINA lågskor i en våtmark. Vatten halvvägs till knäna, lika långt framåt som tillbaka. Då frågar man sig; hur hamnade jag här, jag är inte klok, det kommer att sluta med att jag ramlar pladask! 
Det gjorde jag som väl var inte, puh. Skorna kom med upp också som väl var. Nu har de åkt en vända i tvättmaskinen. 
På väg ut till torra vägen sprang jag på ett litet guld ställe:

Var då tvungen att fortsätta att leta lite till så vi kunde få var sin macka iaf. Mycket barr i de blöta skorna blev det. Stövlar får det bli nästa gång. Det går inte att vara spontat med skogspromenader har jag lärt mig ikväll.

Ett älskat barn, så full med liv. Ett hjärta som slår, blod som cirkulerar, lungor som andas, en hjärna som tänker och fungerar. En mun som pratar och skrattar. Ögon som ser, registrerar och möter min blick. Ben som går, springer och skuttar fram. Armar som kramas.
Var är detta barn? Hur kan detta bara försvinna - inte finnas mer? Hjärtat som inte längre slår... 
Längtar så tillbaka. Tårarna rinner, aldrig att de tar slut. Älskade barn som så gärna ville leva. Ville i sin själ allt väl och gott till alla. Varför skulle det starka hjärtat sluta slå?
Aldrig att det finns ett bra svar på det.
J-a cancer!

Att vara stark är inte,
att aldrig falla,
att alltid veta,
att alltid kunna.

Att vara stark är inte,
att alltid orka skratta,
att hoppa högst,
eller vilja mest.

Att vara stark är inte,
att lyfta tyngst,
att komma längst,
eller att alltid lyckas.

Att vara stark är,
att se livet som det är.
Att acceptera dess kraft,
och ta del av den.
Att falla till botten,
slå sig hårt,
och alltid komma igen.

Att vara stark är,
att våga hoppas,
när ens tro är som svagast.

Att vara stark är,
att se ett ljus i mörkret,
och alltid kämpa,
för att nå dit.

Av Sandra H

'Det oreflekterade livet är inte värt att leva för människan.' Mycket blir ju roligare av att det kompliceras.
Sokrates

En liten seger igår får jag säga. Tog mig igenom mitt första gympapass sen 2007. Skadade ju foten förra sommaren och har inte kunnat röra foten riktigt. Långsam rehab kan man säga. 

Började äta nyponpulver i somras när jag hade riktigt "krisont" i foten. En månad och det kändes bättre. Nu igår kunde jag till och med genomföra ett gympapass när spinningen var fullbokad.
Helt klart känns det bra. Fysisk aktivitet är bra för både kropp och själ. Röra på kroppen med hög musik ur högtalarna tycker jag är kanon! När Abba låten "Slipping Througe My Fingers" kom som stretch låt i slutet kom ändå tårarna. Jakob gillade ju svenska Mamma Mia versionen av den låten...

Det är ju inte bara mot ledbesvär vi äter detta, det är en positiv "bi effekt".  Tusen tack Marie! 

Här kommer bilderna jag lovade. Den härliga sommardagen killarna spenderade i optimisten.

Visst ser det härligt ut!

---

Nöjda barn och stolta föräldrar idag. Tredjeplatspokal till seglaren. Två vinster på två matcher och två medaljer för fotbollsspelerskan. 
Själv har jag gräddat våfflor idag så jag är nöjd för ett tag framöver...

Har fysisk längtan som känns i hela kroppen. Det är hårt men jag får ta det.

Ikväll är jag jättetrött, kommer att somna innan jag landar på kudden. Hoppas att det blir en god natt sömn. Ibland har jag så jobbiga drömmar så jag nästan inte vill sova. Men aldrig att jag drömmer de drömmarna jag vill drömma. Ägnar mig istället åt dagdrömmar till och från. 

---

Har varit funktionär på regatta idag. Hela förmiddagen blev en enda lång väntan på att vinden skulle mojna. Efter fika i båten och en del tjöt vilket tog tre timmar... tog jag mig en promenad i byn. Vinden mojnade inte utan segelbanan avkortades något istället. Det är tur att jag/vi gillar havet, var inte i land fören vid 18-tiden ikväll...
Roligt med framgångarna för Markus idag; En andraplats och en tredjeplats. Hoppas det går lika bra imorgon när regionskvalet fortsätter.

Det har gått ett och ett halvt år nu. Jag kan idag skriva som jag skrev i mitt första blogginlägg. Hur har det gått till? Det är lika smärtsamt idag som då. Dag läggs till dag.

Gick ikväll loss på trädgården i över två timmar. Gräset hade hunnit växa kämpahögt så det var bara att hugga i.  Röjde även i hörnet där brännässlorna huserar. När jag sedan krattade i mitt ursinne så kom tårarna. Många tårar, arga tårar, förtvivlade tårar. Jag var helt själv ikväll och det var nog bra att jag inte blev "störd".

Idag har jag varit i hela backen. Fram och tillbaka i samma sekund. Både toppen och botten. Just idag även bildligt talat när jag "lite små stressad" gjorde en felbedömning och hamna i diket. Satt där en liten stund och begrundade mitt elände. Fick naturligtvis hjälp inom kort och kom upp på vägen igen. Parkerade bilen och fortsatte till fots.

Jag var rädd

Jag hade letat
Jag hade sökt och funnit
Jag hade hittat den jag var
Jag var ingen annan

Jag hade min längtan
Jag hade min rätt
Jag hade min lust

Jag var jag
Jag var stolt
Jag var en stolt kvinna
Jag var här
Jag hade hittat vem jag var

Allt jag hade fanns här inom mig

Finns här inom mig...

Sorgen är kärlekens pris och det är bara att betala. 
Alltid.
Hela tiden.
I alla lägen.
Prutat och klart.