Metrobloggen

...vemjag är så hade jag tyckt synd om den personen som skriver den här bloggen. Usch, vilken jobbig person, skulle jag kanske tänkt. Men det gör jag inte. För jag känner mig själv. Och det är ingen att tycka synd om överlag. Denna individ måste jag leva med varje dag... Och tack och lov är tillvaron inte alls så svart-vit som den kan tyckas i tryck;)

Jag träffade en väldigt trevlig tjej för 10 år sen. Vi blev bästa vänner. Jag föll för henne, hon var allt jag inte var men försökte bli. Vacker, smart, tuff och full av krav på omgivningen.Trots att jag ofta kände irritation mot henne så fick det vara så, det var mig det var fel på hursomhelst...

Hon kände min svaghet och utnyttjade den. Oöverstigliga krav försökte jag anpassa mig till, precis som jag gjorde som barn för att leva upp till pappas förväntningar. Min anpassning gick i takt med ökad irritation och emellanåt kunde jag känna rent hat, ren avundsjuka och ren illvilja mot henne. Så fortsatte det. Utåt sett det glada radarparet, inuti rent kaos.

Flera gånger försökte jag avbryta relationen, det var tydligt att jag tog mer stryk av den än vad hon gjorde. Lika många gånger gick jag tillbaka, jag hade ju ingen annan. Ingen annan. Och varje tillfälle var det mest inspirerande och glädjande jag upplevt. Varje återgång var så RÄTT. Men det var då det.

Idag är dagen då jag klarar mig utmärkt utan henne. Jag börjar bli sann mot mig själv, jag börjar sluta vilja vara den jag inte är och blir emellanåt väldigt nyfiken på vem jag är. Jag börjar respektera mina behov och se andra människor för det de är, varken mer eller mindre. Det är jättesvårt. Jag har varit en naiv stackare. Jag har trott gott om alla tills de bevisat motsatsen. Och även när det gjort det har jag fortsatt tro lite till, för människan är väl god, eller? Men jag har inget val om jag vill se en mening med detta livet så måste jag ändra mig. Det gamla sättet funkar inte längre.

Jag är fortfarande naiv. Men börjar åtminstone lära mig lite: Öppnar man sig för fel person så kan det få överjävliga konsekvenser. Man kan bli manipulerad, förtryckt och orättvist behandlad in absurdum. Människan är många gånger en förrädisk figur och jag tänker inte låta mig luras längre.

/Sassa

Hej hej!

Nu var det ett tag sen.

Idag är det städ/tvätt/disk/matlagningsdag. Fast som vanligt tenderar jag att roa mig mer än att vara önskvärt målmedveten... Halva vardagsrummet är iaf städat. Och det förbannat noggrant.

Annars har jag det mest lungt och skönt om dagarna, precis så som jag vill att det ska va. Tittat på en del filmer; Queen Elisabeth I o II, My blueberry nights, Things we lost in the fire, Memento o Nyckeln till frihet.  Av dessa var Memento och Nyckeln till frihet mindre intressanta. Blueberry hade ett fantastiskt foto, Things we lost hanterar delvis beroendeproblematik (alltid intressant för en sån som jag) och Elisabeth II var stark, imponerande och ur ett feministiskt perspektiv ordentligt sorglig. Ikväll blir det P.S I love you. Hört at den ska va bra.

Hm, innan det blir för mörkt för damsugaren ska jag fortsätta använda den. Mmmmmmm...

Beslut taget angående firman. Den vilar sig från och med idag. Fixar det sista med Skatteverket imorgon. Soft! Vet att det är rätt och kan knappt fatta att jag nu gjort slag i saken! Att allt går så lätt när vissheten finns inombords.

Jag älskar handling, älskar frihet, älskar förvandling från ett tillstånd till ett annat; något vilar och något annat vaknar. "Nanananana life is life"...

No moore serious shit.

Sassa

Gratis idrott på tv för den som betalar licens!

Tjoho!

S

Jag har en firma. Jag har undervisat i yoga och masserat. När jag tänker på firman, känner jag inte längre glädje. Jag känner krav och förväntning. Prestationsångest.

Jag vet att jag är bra på det jag gör, utan att förhäva mig kan jag säga att jag är mycket bra. Det är en av de mest meningsfulla arbetsfält man kan ha. Bara detta med marknadsföring som egentligen tar emot. Jag orkar inte hänga upp en affish till, vill inte bekosta annonser, skiter i att ringa säljsamtal och bla bla bla.

Vad jag inte visste var att engagemang som jag har utanför firman skulle ge mig mentorspositioner i människors liv. Jag ger vidare kunskap på djupet till andra med samma beroendesjukdom som jag, bidrar till att rädda liv (både eget och andras) och på det sättet finner djup andlig tillfredställelse. Tänker att det kanske räcker just nu?

Naturligtvis tänker jag varje gång som jag har undervisat en yogaklass att "detta är livet", jag tvekar inte utan vill så gärna fortsätta undervisningen i yogan. Men efter några dar kommer likgiltigheten över mig igen. Det är annat som lockar helt enkelt. Och det behöver nog få vara så just nu. Ändå håller jag om firman som idé så hårt så att knogarna vitnar. Va fasen, jag vill bara släppa taget! Lägg den vilande! Fokusera på närmare mål just nu!

Kom igen Sassa, våga hoppa! Och så lite "sassa brassa mandelmassa" till det. Så blir det nog inga problem;).

Tillit till Processen...

Jag är frisk som en fisk idag. Lite trött bara, men det hör till. Vitlök är en synnerligen nyttig liten lök.

Jag har funderat på att byta efternamn. Inte för att bli någon jag inte är utan för att bli mer den jag är. Mitt efternamn är förvisso väldigt vanligt och jag kan inte låta bli att undra om jag kännt på samma sätt om det varit ovanligt...? Hursomhelst har jag aldrig tyckt om det. Det är intetsägande och trist.

Så nu har jag några idéer... Men det är lika bra att hålla tyst om dem för annars ska väl någon kommentera det hela och ta udden ur det. Ja, jag får se om jag tar upp det igen...

I övrigt kan sägas att jag, idag också är en kroniskt beroendesjuk person som lever i tillfrisknandeprocessen. Och det är skönt. Tyvärr kan inte vitlök bota mig på den punkten...

Berättar mer sen.

KRAAAAAM, Sass

Så är det i bistra förkylningstider! Hoppas att ni har det bättre!

Jag har saker att ta tag i, tex middagen. Kl är 21, lite sent även om man bor i turkiet eller italien. Som man ju inte gör utan i sverige där vi äter middag senast 19.

Iaf, idag är min tysta dag. Jag skulle inte prata med nån utan istället vara tyst o meditera. Det gick sådär. Får ta nya tag vad det lider. TYSTA DAGAR PÅ INKOMMANDE. Och det blir dagar då jag inte går på stan och handlar på rea. Blir så lätt att man pratar då... Hittade iaf ett par Vero Moda jeans för 50 kr!!! och en Marco Polo top för 119. Så man slipper gå naken.

PUSS på er!

Det börjar hända saker inom mig. Jag håller på att fyllas av en kraftfull kärlek till Gud, så som jag nu uppfattar honom/henne. Jag börjar utveckla tillit. Jag börjar alltmer välja bort dåliga sammanhang automatiskt. Jag börjar bli fri! Hur detta går till ska jag berätta mer om när det är dags.

Nu åker jag på semester och blir borta till ca v.35. Sol till er alla goa läsare!
/Sassa-en ny morgon gryr.

...därför att du hoppasts på mastiga rapporter om missbruk i överflöd. Det är ju vad man kan tro  med tanke på bloggens rubrik. Men nej, inte ett ord om det hittills. Jag har sparat mig. Det är snart dax att låter er veta liiiite mer. Håll i hatten!

/Sssaaaassssssssssa