Metrobloggen

Nähä, ni. Nu tar jag en paus ifrån det här. Kommer jag tillbaka är det antagligen inte här.


Väl mött!

Hahaha! Killar, killar...

Ja: Corona är en tjejöl! Och killar som dricker cider är typ det osexigaste som finns. Måste detta verkligen sägas? Är det icke underförstått?

Hmm...

Men är verkligen tjejer som dricker öl så jävla manliga, då? Är man flata per definition om man dricker öl?


Föfaaaan. Jag är hellre flata än dricker cider. Vill ni att mina smakceller ska implodera av allt jävla socker, eller? Hit me näven! Föfaaaan.

Hej älsklingar!
Idag vaknade jag först lite halvseg men åkte sen upp till gabyälsklingen (L) där E redan var och så slingade vi gaby´s hår! blev inte så mkt skillnad ,men lite typ kopparglänsande , jag tkte iallafall det blev jättefin! Sen skulle gaby jobba och jag och E åkte ner till stan med henne och hyrde film och gick hem till min pappa, sen kom Emmis och så kollade vi på filmen! Jättebra film faktiskt , lite fjantig kanske men välfdigt rolig. Year One hette den. Sen kom Beckasötnos och så åkte dom hem nyss. Det blev mycket skratt och prat . sånt man kan behöva en lördagkväll ivbland!

Anyway biatcheees... Nu sitter jag och laddar ner lite musik. Laglit offcorse (...) !

SEE U L8R ALLIGATER

bitchsnap!

Vet ni, jag har inget emot det här vädret i sig. Det får gärna snöa och hagla och regna och blåsa och vara jättekallt och jättefult. Men faaaan om det måste vara såhär halt! Jag står inte ut!

Innan idag halkade jag och landade på höger skinka. Det gjorde jätteont, det gör fortfarande ont. Dumma halka!

När jag skulle ta mig hem alldeles nyssens gick jag över grannens trädgård. I snö som gick mig upp till knäna! För att jag visste att jag aldrig skulle komma uppför backen/uppfarten.

Ge mig asfalt! Snälla rara. Jag ger blanka fan i blommor och trän och gröna ängar och blå himmel. Ge mig bara lite asfalt att gå på!

Nyss hemkommen och har laddat fyllemat för fullt med cola, macka, nötter, ostbågar och clementin. Känner nu att det kanske var att överdriva efter tre öl.

Men gott är det!

Såhär, efter ett dussin omlyssningar, tolkar jag det lite (jätte) fritt:

"detta...sen letar dom efter er hunds lilla grejor, det vet jag inte, får väl leta upp det...men här är två ringar...detta som står här, inte bullarna...vill ni ha bullarna får ni väl dom...är det nån som vill ha bullar?"

Eftersom jag inte fick in nåt tillfredsställande svar är det ingen som vinner smörpaketet.


Eller jo, vi gör såhär istället: ALLA VINNER! Alla vinner möjligheten att högerklicka på den lilla jpeg-bilden av smörpaketet nedan och välja "spara som". Kul va! Se inte på det som så att det är fiktivt, bregottpaketet, utan se det som att den existerar i en annan värld. Cybervärlden. Jag har alltså inte lurat er när jag sa att ni kunde vinna det här smörpaket:

Men tro nu inte för guds skull att det är allt! Klicka på smörbilden och ni får en bonuspresent!

Idag är jag oh så generös.

"Linnea!? Vad gör du därinne???"

"Eeeeh... städar!"

ni vet att jag älskar er över allt annat på denna jord! Men ni är inte bäst i världen på att kommentera.

Idag har jag hämtat min balklänning.

Det här var det ABSOLUT ROLIGASTE blogginlägg ni läste på JÄTTELÄNGE, visst?


/Peace

//Pilska Pinjenötter

///Pissiga PlastPattar

////Peppar Peppar, Piron, Päron

Tror jag håller på att få migrän.

Orkade inte resa mig upp på flera timmar. Lakritssuget. Ångest: jag har fobi för gamla tänder och när mamma och Albin höll på och leka med några de hittade någonstans (tänk er den otryggheten, man vet aldrig när de kan dyka upp i det här lustiga huset) fick jag typ, ångestattack light. På riktigt. Och så det jävla trycket på vänster sida av huvet. Alla höga, jobbiga ljud och ljusen som är ljusare än vanligt.

Migrän är en hemsk, hemsk sjukdom. Har man det är risken mycket större att man drabbas av depression. Jag förstår det. Det tar liksom udden av allting annat.

Men den jäveln ska inte få ta mig! Ha! Inte idag! För jag har ätit ordentligt och druckit vatten och tagit en tablett precis och nu ska jag sova! Så det så.

Nils gillar sin nalle väldigt mycket.

När jag var liten hade jag en nalle som hette Brum. Han var också sådär söt och fluffig och hade ett sidenband runt halsen. Till en början.

Just det, Nils är mitt barn istället nu. Istället för mammas. Hon har nämligen fått för sig att börja kalla honom "Nisse". Det går jag inte med på. Jag har haft ett gammalt, illaluktande marsvin och en äcklig, spinkig katt med mask i magen som sprang iväg och dog nånstans som båda hette Nisse. Nisse låter som namnet på en gammal alkis. Därför sa jag stopp.


"Lille, lille Nisse", sa mamma.

"Ge mig mitt barn!" skrek jag.


Och där är var vi befinner oss nu.

Nu är det snön, men vad klagade vi på för 6 år sedan?
Såhär kunde det låta.

Robinson-Robban! Som på finalen målade sig blå, käkade upp sin röstlapp, välte bord och sprang iväg med vinnarpokalen. Allt direktsänt i SVT.

Minns ni det, kära vänner?

Äkta, episk TV-historia skrevs den kvällen. Jag minns den skräckblandade förtjusningen man kände. För sådär kan man väl ändå inte göra? Det kunde man tydligen.

Har ni sett väderleksrapporten för veckan? Herregud! Är det en stundande apokalyps jag anar?

kallt, varmare, kallt, varmare, varmt, kallare, kallt...

Samla era vänner och släktingar. Berätta hur mycket ni älskar dem. Eller hatar dem. Oavsett vilket, nu är det dags! Sanningens stund är kommen! Undergången!

Kommer ni ihåg Torsten och Rita?

Nu är det dags för ännu en videoklippstävling. Dock inte av riktigt samma, grova slag. När jag var nere i Blekinge hos tjocka släkten för första gången på jättelänge insåg jag hur jävla hemskt och grötigt och omöjligt de pratar där nere. Tävlingen går alltså ut på att ni ska spetsa öronen.


VAD SÄGER MÄNNISKAN?

Den som listar ut svaret vinner det här smörpaketet:

Jag känner mig så himla stolt för nu har jag, tro det eller ej, (tam tam taaa...) räddat Rysslands ekonomi! Det ni! Inte varje dag. Nu förväntar jag mig nästan att det när som helst ska ringa på min mobil från ett konstigt nummer. När jag svarar är det en mörk mansröst med en helt fantastiskt brytning, med vilken han nästan morrar fram, på ett konstigt nog melodiskt sätt, orden:

"Hello! Linnea Moerth? This is Dmitrij. I want to talk to you about Russia. About economy. Good. This is goood. I offer many millions."


Sannolikt kommer det aldrig att inträffa, det får jag väl ändå erkänna. Men man vet aldrig.

Särskilt stolt är jag över meningen: "Ryssland måste inte bara göra sig attraktiv på den internationella marknaden, utan också inse att den internationella marknaden i sig är attraktiv." Aaaaah, som poesi för en bajskorv omgiven av hästflugor.

Såg ni Blåsningen igår? Jag har alltid gillat otroligt rolige Johan Glans, men nu är han på riktigt min idol. Vilken fantastiskt snäll och underbar människa han verkar vara. Folk runt omkring honom var extremt jobbiga och påträngande, ändå var han bara jättetrevlig. Och rolig. Johan Glans, alltså! Älskade Johan Glans.

Enda gången paniken verkligen sipprar igenom är när han ropar "Saraa!", efter sin fru i telefon.

När? NÄR? NÄR?!

Fast idag är jag ganska tacksam över snön. Den gör så att jag får ännu en dag på mig att rädda Rysslands ekonomi. Tack för den. Som om en dag skulle räcka! Om någon visste hur Rysslands ekonomi skulle räddas, skulle den då idag se ut som den gör?

Bara en tanke.

Hjälp.

Jag vet inte om Ellen kommer bli arg nu, isåfall får jag ta straffet när det kommer. Hittade nämligen en liten video från nyår, strax efter tolvslaget i en taxi i London.



Haha.

Hahaha.

Och ja, jag var extremt förkyld. Jag pratar inte sådär (väl????).

JAG VILL TILL LONDON! NUUUU!

Jag tycker det är kul att jag och min kära klasskamrat ligger på samma plats fast på två olika listor, på Bloggportalen. Kollar man på antal besökare skiljer det sig liksom lite grann.

Men är man proffs så är man.

Herregud, förresten. Jag hoppas ni fattar att jag driver när jag säger sånt där. Ironisk är jag. Jag brukar utgå ifrån att ni fattar det, för det gör ni väl? Annars... det vågar jag inte ens tänka på. Då verkar jag ju helt störd. Eller åtminstone väldigt självgod.

Kommer ni ihåg smurf-leken? Ni som växte upp på nittiotalet i alla fall? När två personer råkade säga samma sak samtidigt gällde det att vara först med att säga ordet"smurf", den som inte hann först fick nämligen inte prata igen förrän någon, vem som helst, sagt personens namn. Om båda, som sa samma sak samtidigt, även sade "smurf" samtidigt gällde det att först säga "gammelsmurf".

Jag hatade den här leken. Jag hann aldrig säga "smurf" och så satt man där, tyst, i matsalen. Tittade vädjande på de andra runt bordet. Som fnissade elakt. Det minns jag mest. Hur de fnissade elakt.

Dum lek.  I samma kategori som "gul bil" (jag sa först, jag slår dig) och kortspelet "hej knekt". HAT!

Har ni sett artikeln på Jnytt? En 40-årig grännabo förgrep sig på en 11-årig flicka medan mamman som var närvarande inte gjorde något för att stoppa det.


Mannen, tidigare dömd för sexuellt utnyttjande av underårig, barnpornografibrott och sexuellt ofredande fick 10 månaders fängelse.

10 MÅNADER? HAN BORDE FÅTT 10 ÅR!

Mamman fick villkorlig dom, hon hade ju aldrig blivit straffad tidigare.

Sverige! Det är helt sjukt att det får gå till såhär. Helt sinnessjukt.


Knarka hur mycket du vill, ja ta livet av dig om du känner för det, men herreguuud: skada ingen annan människa. Det borde väl ändå vara det värsta man kan göra?

- Naaeeej. 


Jag skulle kunna tipsa om Salottos after work buffé för 49:- (inkl. dryck), men eftersom jag är rädd att borden kommer att ta slut gör jag inte det.

Eftersom jag älskar mig själv nåt oerhört är mitt största nöje att googla mitt namn. Något jag gör med jämna mellanrum, senast för tio sekunder sedan. Och kolla, så fint det kom upp:

Googlar man bildsök däremot... Ja, det är ju inte de bästa bilderna som finns på mig om man säger så.

Ojsan! Bilden på Charlotte Perelli i det förra inlägget hamnade givetvis där av misstag! Uppenbarligen har den inget som helst med innehållet i texten att göra.

Nu verkar det ju nästan som om jag menade att Charlotte ser ut som en transvestit! Inte min mening. Förlåt.

Mamma tittar på en dokumentär om en transvestit på någon udda fakta/tv4-kanal. En medeålders familjefar kom på att när han var man var han olycklig och när han klädde sig och sminkade sig som en kvinna blev han lugn och lycklig. I början transade han bara ibland, sedan fick barnen flytta 16 mil för att bo hos vänner och nu kunde mannen vara "kvinna" på heltid. Och han mådde så fruktansvärt bra och var så glad.

Vad bra för honom då. Undrar just om barnen var lika glada? "Nu har pappa kommit på att han vill ha klänning och nu får inte vi bo hemma längre för pappa är glad om han har klänning och ledsen annars."


MAN KAN inte alltid leva ut sina fantasier. OM man har barn. Jag välkomnar alla barnlösa att transa bäst de vill (precis som om någon bad om min tillåtelse), men ni som har barn, ni ger blanka faaaaan i det!


Det ÄR ingen mänsklig rättighet att vara lycklig om det är på bekostnad av sina barn!


Sedan skiter jag fullständigt i om du är lyckligare och mår bättre än aldrig förr. Har du barn, ja då får du vara miserabel och olycklig, hellre än att det går ut över dem.

Vad gör man en ledig torsdagskväll efter att man kommit hem? Leker student, såklart!

Morgon, mamma tar kort för att föreviga dagen. Det här ska vi minnas. Glad men trött.

Champagnefrukost. Uppspelt, spelar cool.

Utspring, åka flak, röööj! Tagg! För vi har tagit studeeenten!

Mottagning med släkten. Låtsas vara nykter och intresserad av någon totalt ointressant anekdot från diverse släkting.

Kolla på mig jag är sööt.

Hehe... eller, vad tycker du, vad tycker jag, hihihhi. *blink*

VAFAN GÖR DU JÄVLA HELVETE!

Trött, så trött.

Buuuuaaaaäääöööhhhrp..!

Lift, någon? Esch. Hem kommer man alltid. Så småningom.