Metrobloggen

Jag satt och åt mellanmål med två små killar som är syskon igår på jobbet. Vi pratade lite och jag frågade fyraåringen om det var kul att ha en lillebror. "Jaaa!" svarade han. Jag frågade varför. Han tittade på mig som jag var helt dum i huvudet en bra stund och sa sedan, "För att jag är så glad i han förstås".

Såhär såg jag ut idag när jag åt pizza och drack vin på världens mysigaste kvartershak med min norska. Tröjan med popcorn har jag lånat av Malin och halsbandet fick jag i julklapp av min moster. Hon har köpt det i Vietnam och det är en spindel i silver översållad med pärlor och halvädelstenar. Hur fin som helst! Klockan är min första klocka som jag fick när jag började på lekis. Den är röd och hur söt som helst fast den funkar inte längre. Erika sa att hon tyckte det var kul att jag alltid har en historia med mina kläder. Det tyckte jag var kul för det är ju så jag tänker med kläder.

Nu sitter jag i soffan och gör lite spellistor och ska snart skriva lite.

Igår såg jag en kvinna i övre medelåldern på tunnelbanan. Hon hade asiatiskt ursprung, gråsprängt hår, starka glasögon och en röd halsduk. Kepsen var lite på sned och ovanpå den var ett par skidglasögon fastklämda. Den ljusa trenchen var öppen och under hade hon lager med stickade tröjor. Hon såg lite galen ut. Jag satt ett tag och funderade på vad som gått snett för henne i livet när jag fastnade för en textrad som var broderat på ryggsäcken hon hade i knät. "I'm just myself" stod det med sirliga röda bokstäver. Då kom jag på en sak jag tänkt många gånger förut. Oftast är det så mycket galnare att passa in än att inte göra det.

Hur många känner egentligen att den här världen är skapad för dem?

Jag har hyrt en lägenhet! Den är 175 kvadrat och i ett hus från tidigt artonhundratal. Högt i taket, enorma fönster och en öppen spis som ser ut att vara snodd från Versailles. Känslan är som att vara i ett gammalt  piratskepp och vi kommer starta världens bästa kollektiv. Drömhus ♥ (är det inte bästa kollektivnamnet ni hört!?)

Ni ska få se bilder så fort jag flyttar in (1 februari!!)

Ursäkta för den dåliga bildkvalitén, men jag orkar inte ta omvägen via flickr med alla dessa bilder! Här har ni i alla fall mitt 2009, första delen;

Januari

Jag firade tolvslaget på en hemmafest med halva Västerås.

Linn fyllde år och bjöd på finmiddag. Det var sjukt gott!

Malin och jag tog med våra mammor på musikal i Stockholm. Mysigaste dagen!

Vi åkte på en galen helg till ett killkollektiv i Stockholm.

En annan helg plankade vi in på en spelning i Västerås.

och en helg åkte vi och hälsade på min storasyster i Linköping!

På dagarna tänkte jag mest på religion och meningen med allt.

Februari

Också dansade vi med små barn också. Väldigt lärorika tre veckor och väldigt roliga och väldigt jobbiga.

mars

Sedan åkte jag nästan direkt till Åre för att fira pappa som fyllde 50. Men det har jag inga bilder från.

April

Jag är sjuk, det enda som är bra med det är att det heter världens gulligaste ord på norska. Säg syk högt nu allesammans!

Gamla hus är så vackra!

Se vilken underbar lägenhet vi kollar på nu;

Jag vill bara flytta in. Det är min drömlägenhetsgrund. Josefin och Martina kolla in den mer här! ÅHHH!

Jag sitter på bussen på väg till Oslo nu och hamnade brevid en gammal tant nu den första timmen innan hon klev av i Örebro. Hon hette Emilia och hade jobbat som speciallärare på lågstadiet innan hon för några år sedan blev pensionär. Hon berättade om hur hon brukade ordna mysiga avslutningar för sina barn och hitta på små sånger om alla ungarna. Hon sjöng till och med några av dem för mig på bussen. Rösten var klar och ren trots att åldern spräckte den ibland.

Hon berättade om en familj som bodde några lägenheter över henne. De var från Palestina och hade flyttat till Sverige eftersom den äldsta pojken som var döv skulle få hörselimplantat här. Emilia hade blivit som en mormor för de fyra barnen och hon berättade hur hon tagit med dem till Västerås och på semester. Nu till julen hade hon köpt ett gammalt dockskåp för 75 kronor och tillsammans med de äldsta pojkarna renoverat det för att kunna ge till lillflickan i julklapp.

Det är sådana här möten som ger mig tro på livet, det finns så många vackra människor som förändrar genom sin närvaro i världen. Det är bara det att ålderdomen samtidigt skrämmer mig så himla mycket. Det är som är vackert är samtidigt fult. Det som är snällt gömmer också massor av sorg. Jag är så rädd att jag ska bli 72-åriga Emilia som svarar lite sorgset att det inte blev några barn för egen del. Som hjälpte så många andras men aldrig fick glädjas av några egna. Som firade nyår med systern och hennes man men inte hade någon egen karl vid sin sida. Jag är så rädd att livet inte kommer blir som jag tänkt mig, som jag hoppas och vill. Jag är så rädd att bli gammal och ensam fast jag hela mitt liv mest varit snäll. Det är inte rättvist. Jag vill att Emilia ska ha massor av barnbarn, jag vill att hon ska ha en man. Det är inte rättvist.

Jag åker hem till Oslo om två timmar. Jag är så trött att jag håller på att dö. Det är utmattande att ha semester.

Ska vi inte vandra bara för vandrandets skull?

2009 var året jag började låta systemkameran följa med mig runt vilket självklart gjort att jag har massa bilder från året. Tänkte att vi skulle titta på de finaste och få höra små historier om dem!

1.

Jag intervjuade denna flicka till mitt projektarbete (en bok om vad människor i olika kulturer och åldrar tycker är viktigt). Hon var lika gammal som mig men levde sitt liv i en liten, fattig by på landsbygden i Sydafrika. Hon hade 13 syskon och hennen högsta dröm var att bli programledare på tv.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

Världens sötaste barn i en by i Sydafrika. Kolla de där ögonen. Jag tycker att hon har en gammal filmstjärnas melankoliska blick och klokhet.

9.

10.

Mitt fotomål för 2010 är först och främst att ta med mig kameran mer. Sedan att bli bättre på att både använda det ljuset som finns och att kontrollera blixten. Lära mig se bilden i mörkret helt enkelt. Passande eftersom jag fått ett nytt objektiv i försenad födelsedagspresent som jag kan leka med.

Men mest att ta med kameran, det är ju så kul att ha bilder!

Igår var det fest såklart och idag har Veronika och jag myst hela dagen hemma hos mig med Änglagård (♥) och pepparkakor.

Michaela bjöd på middag igår. Tyvärr har jag inga bilder på någon annan än mig för Veronika tog inte fler, haha.

Nyårscupcakes!

Hur hade ni det?

Gott nytt år önskar jag och Karin, en av mina absolut trognaste (och roligaste, hon kommenterar jämt!) bloggläsare! Det här är 80-tals glittertröjan jag köpte på min födelsedag förresten. Och även om jag inte har på mig den ikväll, jag hade den på juldagen, så är den ju väldigt nyårig.

År 2010 ska jag:

- Ha kul (2009 var ett tänkandes år, nu måste vi göra!)

- Åka till Vietnam, Schweiz, Budapest mm.

- Åka på festivaler i alla fall "Som en dröm" men antagligen fler

- Flytta till en lägenhet i Oslo med högt i tak

- Sparat ihop minst 160 000 svenska kronor (edit: jag ska spara ihop 200 000 kronor, man måste ju sikta lite högt!)

- Skriva en bok

- Börja dansa (som träning alltså, på fest dansar jag jämt)

Vad ska ni göra? Skriv ner tycker jag, jag tror det är bra att våga drömma lite på papper också, det blir mer konkret då.

Jag har längtan efter natt, folk, musik, känsla, kärlek, värme. Också skickar Lina den här intervjun till mig. Nu gör det bara ont. Jag hör inte hemma här i norden. Det är för tråkigt, vanligt, sovande, otillåtande och kallt. När jag skulle kliva av bussen idag funderade jag på att sitta kvar ett varv till för att slippa möta kylan. Jag förstår inte hur man ska kunna leva ordentligt i sådan här kyla. Jag vill inte ens gå ut. Tänk vad enkelt allt blir på sommaren, när det bara är att ta på sig skorna sedan kan man cykla vart man vill. När det blir härligt att träffa kompisar, när kall öl är bara är gott. När man kan bada i havet och gå på gräset. När jag blir stor vill jag bo där det är varmt. Det är inte meningen att man ska bo här. Det är bara inte det.

Sommarlov är ett himla hoppfullt ord.

I förrgår hemma hos farmor och farfar så satt vi och pratade om dåtiden och framtiden. Min farmor berättade att hennes mormor brukade klä upp sig för att titta på tv. Dels var det en stor grej att få se på tv och dels så kunde ju faktiskt alla hon såg kanske se henne också. Dessutom gick tv:n bara två timmar om dagen, på en kanal.

Det är så konstigt att det här bara är för femtio år sedan, att det var en så annorlunda tid då. Jag undrar vad vi kommer att kunna göra om femtio år. När jag sa att jag trodde på teleportering, rymdsemester och virtuella världar man gick in i för underhållning skrattade först alla bara men då sa min pappa;

"Visst att det låter otroligt nu, men för femtio år sedan, vem kunde ens föreställa sig att det skulle finnas en telefon du kunde ha med i fickan, se film på, få reda på exakt var du var, ta kort med, bära med dig precis all musik du ägde på och ringa till vem som helst i världen?"

Nej precis, ingen kunde tänka sig det, det var samma sak som magi. Min syster kom med slutklämmen;

"Det finns alltid några som har större visioner än andra".

Precis. Det är ju några som måste hitta på framtiden. Jag tycker vi ska våga drömma. Ingenting kommer någonsin att bli som förut igen.

God Jul alla söta fina vänner!

.. visst skulle det vara väldigt gulligt om man hette Lillemor?

*2009*

Årets bedrift?
- Att Hemmafesten blev en succé, att jag fick sommarjobb på VLT och att vi flyttade till Norge precis som vi sa.

Årets bittra?
- Att jag inte fick MVG i den enda kursen jag verkligen brydde mig om. Vilket är bittert eftersom jag förtjänade det och läraren satte fel betyg.

Årets bästa semester?
- Veckan i Berlin med Lina.

Fina Lina på en klubb som låg på en flotte i vattnet.

Årets nytillskott?
- Att jag lärt känna Matilda, Hanna och Hanna ordentligt. Tre fantastiska människor.

Matilda till höger. Hon är så omtänksam och finurlig att det är fantastiskt! Och smart, väldigt smart.

Fina Hanna som jag pluggat franska med i tre år. Hon är så himla klok.

Andra Hanna som jag gått i samma klass som i tre år men inte riktigt lärde känna förrens nu på slutet. Vi tänker precis likadant och hon är så härlig att det inte är klokt. Världens mest smittande skratt.

Årets förlust?
- Morfar. Jag saknar dig.

 Årets vuxenpoäng?
- Jag har heltidsjobb med betald semester och fast lön. I fredags fick vi julklapp från jobbet, fina designerölglas man kan samla på. Jag vet inte om det blir vuxnare än så. 

Årets fysiska förändring?
- Jag klippte av mig håret? Jag vet inte, det känns inte som jag förändras så mycket fysiskt. Destor mer psykiskt dock. Jag är en helt annan Hanna än jag var i början av året.

Årets kändisförälskelse?
- Elsa Billgren.

Årets mest gåshudsframkallande låt?

För att den säger allt om ensamhet och har ett vackert och viktigt budskap.
och

För att den säger allt vi inte lyckades sätta ord på i Sydafrika. Så mycket tankar, så svårt att reda ut känslorna. Och för att den är min Matilda-låt.

Årets läsupplevelse?
- "Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer. Den är så speciell och vacker att jag var tvungen att ta andpaus mellan bladen. Ni måste läsa den, måste!

Årets insikt?
- Man måste våga. Våga älska, våga pröva, våga misslyckas.

och

Att det kanske inte är väst vi ska sträva efter. När jag var i Sydafrika i våras så var vi på besök en dag i en fattig by som låg på marken till plantagen vi bodde på. Vi fick lyssna på en gammal kvinna som berättade en folksaga och dansa och leka med barnen. Ett av barnen var mycket ljusare än de andra i hyn och jag frågade den gamla kvinnan varför.

"Han har en rik vit pappa, men hans mor vill inte att han ska växa upp i den stressade västvärlden med alla krav utan att han ska få hinna leva här i lugnet istället" var hennes svar.

Jag tycker att det är otroligt tänkvärt.

Den lilla ljusare pojken.

Ett av de andra barnen vi fick träffa. Hon är så fin.

 Årets TV-besatthet?
- Ensamma mamma söker! Det är så mycket värme och jag blir kär bara av att kolla på det. Mysigaste söndagstraditionen var att kolla på det.

Årets fest?
- Utan tvekan Hemmafesten (=klubben som jag och Malin och Lisa ordnade själva)!

Jag hade en lila outfit!

Malin var pepp.

Det kom så sjukt mycket folk efter ett tag.

Och alla hade askul! Det var verkligen världens bästa stämning. De fina bilderna har såklart min favoritfotograf tagit!

Ett väldigt varierat år. Men i slutändan väldigt bra. Det börjar ordna upp sig lite nu.

Det här tycker jag att vi ska tänka på.

Igår firade jag och Malin jul.

Först gick vi på julmarknad. Det var alldeles mörkt ute förutom alla tusen julljus i träden. Tyvärr var de sjutton minusgraderna alldeles för kalla för att stanna en längre stund så vi rymde inomhus och drack varm choklad istället på ett mysigt café.

Efter ett tag åkte vi hem för att byta julklappar!

Åh om tre dagar är jag hemma hos mamma och pappa. Nu ska jag ner på stan och handla det sista.

Puss ha en fin lördag!

Jag har ätit pizza och haft Erika på besök hela kvällen. Packat in julklappar och druckit thé. Pratat om killar och kaffe.

Fast jag tror att jag är en människa som alltid väntar. Som alltid längtar bort. Tills nästa dag, nästa dans, nästa äventyr.

Vart ska vi nu?

Jag önskar verkligen att jag skulle kunna visa mina julklappar till min kompisar för er bloggläsare men eftersom typ alla mina vänner läser här så går ju inte det. Men dem är bra och jag visar när julen är slut.

ÅH, snart är det jul!