Metrobloggen

Älskade vänner!

Det är dags nu.

Packar ihop länklistan i denna Blogg & flyttar till en annan blogg.

Namnet har jag också bytt. Denna gång kommer jag numer att titulera mig: Punklantis.

Det är fortfarande samma gamla jag, men på en ny adress och med ett sprillans nytt namn.

Jag hoppas SÅ att ni vill hänga med mig dit.

Adressen?

http://punklantis.myshowroom.se

Kärlek för det som har varit, kärlek till er som har följt mig och kärlek för det som komma skall.

VÄLKOMNA!

När 2009 nu börjar gå mot sitt slut vill jag säga några ord.

Ta det lugnt med alkoholen i afton och var försiktig med nyårsraketerna.

Själv kommer jag att skåla in det nya året tillsammans med min underbara familj.

På buffébordet dukar vi upp laxrullar med pepparrot, citronrostad fläskfilé,revbensspjäll,hummerhalvor med hummerskagen,potatisgratäng, Västerbottenostpaj,laxpaj och laxbakelser.

Det kan nog tänkas att ett par glas rödvin slinker ner också.

Kvällens outfit blir en nyinköpt tunika/klänning från Indiska och leopardörhängen.

Jag hoppas att ert 2010 kommer att kantas av kärlek, framgång och många skratt.

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR till er alla!

Detta skriver Bloggvärlden om: 2009, 2010, Nyårsafton

HÄR.

En blogg som kryper innanför huden.

Så läs bara.

Jag skjutsade skäggfarbror till stan för utgång. Vi stannade bilen på en parkeringsplats för att vänta in en hårdrockskompis.

Utanför fönstret ser jag en gammal man komma gående. En sliten tunn jacka hade han på sig och byxorna var typiska gubba-byxor. Sakta gick han, då halkan under skosulorna gjorde stegen försiktiga. Det lilla hår han en gång kan ha haft, återstod nu endast stripiga hårslingor.

Jag ser mannen närma sig bilen och gå mot parkeringsplatsen. Instinktivt öppnade jag fönstret på bilen för att fråga om han tänkt komma ut med bil och om jag isåfall stod ivägen. Kanske han ville att jag ska flytta på mig?

Den gamla mannen sken upp och såg på mig. Hans små öron lyste röda av kylan och hans tunna strån på skallen fladdrade i vinden.

Han berättade att han brukar se på sporten hos kompisen. Att kompisens bil kanske stod här. Hur han var van att gå oavsett väderlekar. Att han i 35 års tid promenerat vägen ner till Arlandabussen. Att vägen han promenerade ibland kantades av elaka människor. Våldsamma människor. Om knarkare som sparkade in rutor till trappuppgångar och om huruvida han minsann aldrig druckit en droppe eller rökt en cigarett.

Som en brusten damm stod denna frusna gamla man och pratade. Berättade om vännen och om dansen på Maxim han brukade gå på med flickorna.

Mina ögon tårades när jag tänkte på hur svältfödd denna man måste ha varit på att få prata med någon. Att han inte ens haft en familj hos sig över Jul. Hur jävla ensam och liten han såg ut där han stod utanför min bilruta.

När hårdrockskompisen klev in i bilen var det dags att åka. Jag önskade mannen i den slitna blå jackan God Fortsättning innan vi rullade ut från parkeringsplatsen. Jag hörde honom ropa "-detsamma!" innan jag stängde fönstret.

Kvar stod mannen och såg efter vår bil. Som om orden ännu inte hade tagit slut. Som om han velat prata mer.

Tänker att jag gav ändå honom 15 minuter av min tid. Tänker att det kanske värmde den gamle mannens hjärta, denna kyliga Annandagskväll att jag lyssnade en stund. Att någon tog sig tid.

Och jag tänker att det behöver inte vara mer komplicerat än så. Att se någon i ögonen och lyssna på vad de har att säga. Om än bara för en liten stund.

Det kan vara tanten vid busshållsplatsen. Den trötta, trötta mamman i ICAkön. Fyllot på parkbänken. Någon du delar hiss med. Busschauffören som kör bussen.

Det finns så många ensamma människor därute som skulle ge vad som helst för att få en pratstund med en medmänniska.

De av oss som har någon i våra liv kan faktiskt göra en god gärning.

Bara genom att lyssna.

Det där måste och borde.

Bortblåst och undanstädat. Sopades undan med julstädningen och samma sekund som Julen inföll så gick jaget in en ny fas.

Kvar fanns ett toffelhasande,mellan kök och vardagsrum. Julmatsrester i form utav smörgåsar med hemmagjorda köttbullar och smetig rödbetssallad. Minst en miljard stycken.

En lillsessa med en utav favoritjulklapparna: en leopardmönstrad rosa låtsastelefon med fluff. Som hon använde till att ringa självaste Michael Jackson med. Ja,med lite hjälp av skäggfarbror.

Nova: "- Ah,hallå vem äre?"

Skäggfarbror: "- Michael Jackson"

Nova: "- Michael Jackson?? amen,är inte du död?"

Skäggfarbror: "- Jepp"

Nova: "- Vaddå,så du snackar med mig från under jorden?"

Skäggfarbror: "- Japp"

Nova: "- Kej...hejdå!"

Lillkissen har plockats ner från en alltmer vissnande plastgran fyra gånger under dagen. En total fascination av svart glitter har fått honom att ligga däri som ett julpynt. Sen har han även passat på att klösa lite i tomtelandet och riva lillsessans silvergran. Sådär,när han ändå höll på.

I vardagsrummet samlade vi Tonårstroll, Lillsessa, Skäggfarbror och jag framför filmen "Outlander". Det var Vikingar med skinande svärd, väna möer och ett monster. Under filtar njöt vi av varandras sällskap och lugnet en julledighet kan ge.

Choklad i alla möjliga former har petats in i munnen,mellan kaffeklunkar och köttbullsmackor.

Jag somnade mitt på dagen i vardagsrummets soffhörn och vaknade utan en smula dåligt samvete. För att de där måsten och borden ju jagats bort.

Gratulerade finaste svärföräldrarna på Bröllopsdagen och lyssnade på svärmor och skäggfarbror när de löste korsordskrångliga ord.

Sen har jag faktiskt hunnit avverka timmar framför Voddlers utbud av dokumentärer också. En chokladask till höger och en kaffe till vänster.

Ja.

Där på ett ungefär hade ni min Juldag.

Julgranen. Den rosa.

Med ett stycke minikisse, har granen hittills blivit vält en gång.

Tre spräckta julkulor och en gran som numer står fasttejpad med silvertejp.

Har man en metalgran, kan såklart inte julstjärnan se ut som vanligt.

Pentagram och svart glitter, en självklarhet.

Julkulan blöder. Väry metal.

Ett stycke småledsen Julgran efter en överlycklig minikisses framfart. Frågan är hur mycket Julgran som kommer att finnas kvar när Julen är slut.

Maten sen.

En underbar Julmiddag med en älskad och underbar familj. Så många skratt, så mycket mat.

Nomnomnom!

Jag rullar fram!

Lillsessan strikes a pose!

Världens bästa svärmor kan det där med att duka vackert!

Vi skålade i klinkande glas och drack bubblig julmust, sjöng snapsvisor, julvisor och skrattade tillsammans.

Lillsessan sjöng sånger på löpande band och njöt för fulla muggar över att stå i centrum.

Jag slogs av en innerlig tacksamhet över alla runtomkring mig och det jag har.

Den jag är.

Över all kärlek under detta tak i de Uppländska skogarna.

Efter en matfrossa av sällan skådat slag, blev det kaffe,gräddkolor och lösgodis.

Tomten hade fullt upp och kunde tyvärr inte hälsa på denna Jul. Men han lämnade Julklappar och ingen utav barnen brydde sig om att en skäggig farbror i röda kläder ej dök upp.

Efter Julklappsutdelning och kramkalas, var det dags för mitt traditionsprogram: Karl Bertil Jonssons Jul!

I ett soffhörn låg jag och jäste efter all mat och allt socker.

Efter filmkväll med ungarna, har de nu lagt sig.

Själv njuter jag av friden och tar en chokladbit till...

Julaftons morgon med julstrumpor till Tonårstroll och Lillsessa. Med glittrande ögon öppnade de julklapparna i skenet från julgranen.

Vi har kontrollerat att Tomten drack upp mjölken och åt upp kakorna. (det var ett helsike att hälla ut mjölken,då den hade frusigt!)

Just nu njuter jag dagens första kaffe innan jag sätter igång med städning på nedervåningen.

Vill önska alla fina Bloggläsare, vänner och familj en riktigt GOD JUL.

Vet ej hur mycket jag kommer att hinna blogga under dagen så därför ger jag er denna:

• Stressa inte upp dig. Julen kommer oavsett och är borta innan du anar.
• Strunta i måsten och borden. Släck taklampor och tänd ljusen,så syns inte dammråttorna.
• Stanna här och nu. Bjud på ett leende,känn smaken på skinkan, krama någon du älskar.
• Tacksamhet! var tacksam för det du har.

Kärlek till er!

http://www.youtube.com/watch?v=B8cquBKf5jc

Årets tomteland alltså.

Inte riktigt som alla andras, kanske.

(By the frosty lake of Christmas Spirit, evil has arrived..)

(Stjärngossarna måste ju vara med såklart.)

(Ja,alltså. Vi har tomtar också såklart.)

(Stackars små barnen....)

(Christmas would never be the same again...)

Ja. Alltså.

Jag säger som Lillsessan sade:

"- Ja,vi gör kanske inte som alla andra familjer, men vi får det mysigt ändå"

Nä. Precis.

Klart att tomtelandet måste bli lite annorlunda också då.

Jag är en utav alla hoppfulla som tävlar om en fotografering med styling hos RADAR MAGAZINE.

Vore ju ascoolt med sprillans nya bilder till nya (kommande) bloggen. Hoppas!

Så, vad väntar ni på?

Var med och tävla ni också! HÄR!

GE.MIG.MAAT

Morgonen startade med stressvirriga föräldrar efter att ha vaknat alldeles försent.

Två yra höns,en mamma och en pappa. Två gäspande snigelbarn,en lillsessa och ett Tonårstroll.

Men det ordnade sig ändå. Mamman iförd pyjamas och ögonpåsar,agerade skoltaxi.

Pappan påklädd och gäspig,skjutsade mamma och mormor.

Sen har dagen rusat på.

Med städfix,diskberg,julklappspapper och datasurf. Ungefär i den ordningen.

Världens bästa gammelmomma griljerar skinka,så att hela huset står i Juledoft.

Himlen för en Julknarkare som jag.

Efter att ha hämtat en lillsessa på fritids och sjungit julvisor hela vägen hem, har vi nu plockat fram hennes lilla silvergran.

Själv kan jag knappt bärga mig till dagen innan Julafton, då vår knallrosa julgran plockas fram med svart glitter & och svarta pentagram.

Sade jag att jag älskar Julen?

ORGASMERA MERA! Idag är det den Internationella Orgasmdagen och för att värna Världsfreden uppmanas alla att få sig en orgasm just idag. Tja,man får väl offra sig. För världsfreden,that is.

Utanför fönstret är det hej,vinterland.

Lillsessan pysslar bedårande små glitterkreationer som hon bestämt ska ligga nedanför granen.

Jag ska svida om från ett pyjamashas till michelingubbe. Sedan ska vi sätta oss i en bil och åka längs med snövägarna ut i skogen, då lillfisen ska hem till en kompis.

Sekunden efter att jag sagt ja till att skjutsa kom jag på att storstädning skulle ha stått på scemat.

Antar att jag får sköta det själv idag.

Nu tjatar hon,lillfis.

Michellingubbe,here i come!

Vilken afton.

Tänk er en festlokal med 75 personer. Totalt blandade nationaliteter och från alla möjliga samhällsklasser. Inte många känner varandra sen förut,men alla har en sak gemensamt.

Kärleken till födelsedagsbarnet.

Kärleken fyllde väggarna och grävde sig innanför huden. Som om alla dessa vackra människor kännt varandra sen förut.

Det var trerättersmeny och rödvin. Kaffe och Bailys. Sånger med omskrivna texter och känslomässigt vackra tal.

Det var Afrikanska trummor i Stadsteaterns foajé, där höfterna skakade och leendena sträckte sig från öra till öra.

Att med ord förklara känslan inombords går knappt. Det där varma luddet och värmen som gör att man inte kan sluta le. Det där vackra i att möta människor man aldrig sett, men ändå äga känslan av att man alltid har varit vänner.

För att denna underbara människa som ikväll firades har den effekten på människor. 

Väl hemma tackade mina frusna tår mig för att jag skiftade från leopardpumps till zebratofflor. Det må ha funkat utmärkt med kjol och pumps, men ingenting slår mjukisbyxelooken när det kommer till trivsel!

Ni vet de där människorna som fyller på "må bra"-lagret bara genom att existera?

En sådan människa ska jag träffa ikväll.

Hon fyller 40 och kommer att firas på Stadsteatern, fint så det förslås.

Efter att jag gäspandes besiktat bilen, iförd tjusig pyjamas och svart "gömma frisyr"-mössa ordnade jag presenten till födelsedagsbarnet.

Jag hoppas att hon kommer att gilla min livsnjutarkorg.

Kläder sen.

Vill ju vara fin, men bekväm. Slippa frysa, men också slippa michellinlooken. Högklackat versus skinnconverse.

Inte klänning kanske. Eller?

Gah, jag vet inte.

Vet iallafall att kvällen kommer att bli partybeströdd med kärleksdoftande energipåfyllning.

Och medan jag gör något åt denna trötta skapelse till kvinna med hjälp av smink och kläder så slänger jag på lite "dunkadunka" musik.

Party!

http://www.youtube.com/watch?v=4m48GqaOz90

Godmorgon yxskaft. Vaknade för knappt en timme sen. Tog på mig att besikta svärfars bil. Nu står jag här. Iklädd pyjamas o gäspar. Hurra för mig!

Helt jävla sjukt.

Att finna ett lugn i Julhetsen när det ska handlas Julklappar är i praktiken nästintill omöjligt.

För ni ska inte tro att de Julklappar som skulle införskaffas, fanns på en och samma affär. Nä, så roligt ska vi inte ha det.

Jag startade dagen med IKEAfrukost tillsammans med syster C. Vi babblade,bubblade och snackade tills dess att lillasyster J dök upp. Då babblades det ännu mer och klockan gick.

Frukosten byttes till en IKEApromenad med diverse inköp av blockljus och en silver"gran" åt lillsessan.

Puss,kram och hejsansvejsan.

Styrde bilen till Onoff där ett stycke PS3 skulle införskaffas. Med nummerlapp i handen promenerade jag upp och ner längs lokalen i väntan på min tur. Tiden går väl aldrig så långsamt som när man väntar.

En käck blondin med äppelkinder ropade upp mitt nummer.

"- A, hej..jag såg att ni hade ett PS3 för 2995 kronor.."

"- Asså,näää..sorry. Det erbjudandet varade bara en vecka va...va synd.."

Äppelexpediten lutade sitt huvud och plutade med läpparna.

"- Nähä..oki...men,vad tar ni för PS3 nu då?"

"- Vänta lite,jag ska kika!"

Blondinen skuttade fram till sin dator som om det vore den roligaste arbetsuppgiften i världshistorien. Efter lite knapprande på tangenterna och fladdrande med ögonfransarna,tittade hon upp på mig.

"- Mmm,nu kostar den 3795 kronor!"

"- Va sade du att du sa,sade du? 3795 kronor?!"

"- Japp!"

Jag svarade att jag skulle tänka på saken och eventuellt återkomma om saken.

Knökade mig genom en kö,med svettiga Julkonsumenter. Konsumenter med stirriga blickar och famnarna fulla av teveapparater, datorer,telefoner och annat tillbehör.

Ut från ett svettigt Onoff,ut i kylan,in i bilen och iväg. Till Rusta för att köa sig lite och svettas över hur mycket folk det finns där. Vidare till Apoteket där russintanter låååångsamt segade sig fram. Bort till Posten för att köpa kuvert och posta paket. Tillbaka till Coop, för att köa sig lite till och hämta fyra biljetter till sommarens Sonisphere. Åter kyla, svära bakom ratten och bort till Gränby. Julklappar,julstress och människor vart man än såg. Köer,köer,köer.

Sen.

Pausen den ljuvliga. På Express House över en kopp varm choklad med grädde och marsmallows. En saffransbulle i munnen medan ögonen följde stressen utanför.

Affär hit,köa dit. Vänta,vänta. Hytta med näve,bakom ratt. Handla,handla och spendera pengar.

Nu hemma.

Hos en trotsig lillsessa och två goa hårbollar. En skäggfarb som skapar musik i studion och ett Tonårstroll hemma hos en polare.

Det blir lillsessaval av film och somna i soffhörnet med armarna om min blonda lilla tjej.

En hektisk fredag, som avslutas i godisets & kärlekens tecken.Några stressmoment i den mentala listan kan kryssas för och läggas undan.

Inte så dumt...

Chocholate Frenzy! Landar en stund hos Express House med varm choklad och saffransbulle. Julhandlar. Det gör visst alla andra också. Stannar i nuet. Njuter.

Stressen.

I magen svider den, i hjärnan snurrar den.

Stress över saker jag inte hinner,som jag borde hinna och saker som kanske ska göras. Ett virrvarr.

Samtidigt finns stressen härifrån. Borde ju uppdatera bloggen också.

Skrivandet sen. Manusförfattandet och bokplitandet.

Så innan jag kör pannbenet i väggen och allt faller omkring mig,så måste jag strukturera och ta en sak i taget.

Där har ni förklaringen till varför jag aldrig uppdaterar.

Jag återkommer.

Vet bara inte riktigt när & hur ofta..

Snygg stil?

Chocken och lyckan.

Vi möttes av ett vinterlandskap när vi slog upp våra blå imorse.

"- Pulka!!", utbrast lillsessan med näsan tryckt mot vardagsrumsfönstrets iskalla yta.

Som i ett trollslag förvandlas känslan till något som närmast kan kallas viljan att Julknarka.

Plötsligt blir tomtarna extra gulliga och jag vill ha minst sju i varje hörn. Känner för att rulla mig i glitter, klä in balkongen i en hel granskog, bada i glögg och pressa munnen full med julskinka. Marinera mig i kanel och låt hemmet stå i en konstant doft av saffran.

Efter att ha halkat oss fram till lillsessans skola, parkerade jag bilen vid kyrkan och promenerade fram till skolans grindstolpe. På väg tillbaka till bilen kände jag den halkiga ytan under skosulorna och barnet i mig vaknade till liv.

Springa,springa,glida. Lyckan i kroppen när fötterna åkte skridskor på asfalten.

Springa,springa,glida. Snöflingor mot tungan och ett leende från öra till öra.

Föräldrar med småsessor och miniprinsar mötte jag. Mammor och pappor som vände bort blicken eller generat såg ner i marken.

Viljan att lägga till ett "tjohoo!" på min åkfärd tillbaka till bilen naglade sig fast innanför pannbenet. Ett tjoho som kanske väckte mamma och pappahjärnorna så att även deras vuxenfötter ville glida över vägen.

Insåg ganska snart att med ett Tonårstroll i bilen skulle en sådan sak antagligen var oförlåtlig i hans ögon och jag lät springa,springa,glida ske i tysthet.

Julknarkskänslan tvingade mig att låta bli allt som har med affärer att göra. Jag vet att det skulle innebära säckvis med glittertomtar,konstsnö,pepparkaksdeg och allt annat vi inte behöver.

Med säkerhet kan jag fastställa att julkänslan fyllde hela min insida samma sekund som mina blå vaknade imorse och snön anlänt.

Nu längtar jag bara efter snöänglar, snögubbar och pulkarace med rosiga kinder.

Hej. Jag heter Jessika och jag är en Julknarkare.

Likt ett litet litet barn sitter jag framför teven med tårarna flödande. Svenska Hjältargalan släpper dammen lös.

Stolt mamma!