Metrobloggen

Jag var bara så illa tvungen att kommentera mitt val av rubrik till det föregående inlägget. Helt plötsligt, från ingenstans, fick jag för mig att jag skall börja använda fraser ur schlagertexter som rubriker för mina inlägg. Helt crazy, jag vet. Detta för att jag skall slippa att fundera över rubriken mer än tiden det tar för mig att erinra mig om alla texter som flyger runt mitt huvud likt en fångad stormvind.

Ni får helt enkelt föreställa er en mycket stor lägenhet med en liten säng vid hörnet. Det blir tyvärr inga bilder. Dels så har jag ingen bra kamera att använda för bilder och dels så är det inte min stil. Som jag har nämnt tidigare: Mitt framgångsrecept är att försöka vara så olik Jocke som möjligt (måste dock erkänna att han gör ganska bra ifrån sig).

Sitter i min alldeles för utjatat stora lägenhet med en flaska sprite fylld med vatten framför mig. Mina fingrar ekar åter igen på tangentbordet samtidigt som skärmen fylls med rader av onödig information för omvärlden att plocka in och bearbeta.

Ryktet säger att jag skall börja blogga för spelsidan som jag arbetar på. Antagligen kommer den här bloggen fortfarande finnas kvar men det kommer blir svårt att ha ett så pass spännande liv så att det fyller tre bloggar. Jag lever enkelt och med lagom spänning; är en enkel man med enkla behov (jag älskar de visdomsorden, det beskriver den manliga könsrollen med ett par enkla ord).

Som ni kan läsa precis ovan så kommer bloggen att ligga på en spelsida. Detta medför att den kommer att vara mer intriktad på mina upplevelser i den digitala världen. Det kan vara givande för vissa läsare kan jag tänka. För mig är det alltid kul att dela med sig om sina åsikter kring spel. Det väcker känslor hos läsarna!

The cake is a lie (i nördvälden den mest överanvända frasen som existerar enligt mig).

Nu gör jag det som jag egentligen inte vill göra men som jag gör ändå för att få spekulera över min samtid och min situation. Jag skriver om något totalt ointressant som har inträffat mig idag.

Idag blev jag nämligen utslängd från min lånade lägenhet här i Ädelfors och instuvad i en annan. Tydligen var det elever som skulle läsa ryska som skulle ha de lägenheterna där jag bodde. I alla fall förväntade jag mig att jag skulle bli nergraderad i och med att jag inte betalar någon hyra för att bo här.

Döm av min förvåning när jag klev in i en jättelik sal till lägenhet. Jag tror att den är i samma storlek som min vanliga lägenhet som jag och min sambo betalar upp emot 5000kr/månad för. Jag känner mig otroligt liten här inne och det ekar när jag slår på tangenterna. Hade jag varit mer lik Jocke hade jag slängt upp en bild på härligheten, jag tackar gudarna för att jag inte är som Jocke. Jag tror heller inte att en bild hade riktigt förmedlat känslan av att vara här inne.

Lägenheten är specialanpassad för rullstolsbundna; det är därför som det finns så mycket yta. Jag har också lagt märke till att alla handfat och spisen är väldigt långt ner. Tur att jag inte har dålig rygg (inte).

Det bästa med den här nya fina lägenheten är dock det jag gör just nu. Jag kommer åt det trådlösa nätverket och kan därmed surfa från min lägenhet! Helt underbart säger jag, helt vardagligt säger ni. Sanningen är att jag har varit tvungen att sitta i mitt kontor intill mina elevers datorsal under kvällarna för att få tillgång till nätet under tidigare vistelser. Även om det också har varit roligt att få lite sällskap sådär på eftermiddagskvisten så känns det också skönt att kunna surfa och spela i fred ibland.

Det är också mycket varmare här inne...nästan lite för varmt. Aldrig skall man vara nöjd.

Jag har länge haft funderingar på att lägga ner den här bloggen. Allra minst flytta den i och med att jag börjar bli trött på all reklam som finns här på metrobloggen. I slutändan har ändå min lata natur kombinerat med att min flickvän tycker att jag skall fortsätta skriva gjort att jag behåller min blogg här än så länge.

Om 3 år har en fjärdedel av min planerade livstid gått ut. Vad har jag hunnit med så här långt? Ganska mycket ändå, mer än jag trodde jag skulle ha gjort. Detta faktum gör mig glad och hoppfull för framtiden men jag kan ändå inte skaka känslan att jag vill ha mer tid. Framförallt vill jag ha mer tid att skapa egna saker, sitta inlåst i mitt hem och bara få existera i all sin enkelhet.

Tid är en farlig dimension att bråka med som människa ändå. Uteslutande alla människor önskar att de kunde få vara ung några år till och kan ibland gå väldigt långt bara för att få se ung ut så länge som möjligt. Detta leder så klart till att många människor stressar. Det stressas över allt möjligt, vissa saker känns mer vettiga än andra, men oftast handlar det om att det finns för lite av råvaran "tid".

Sen jag flyttade ihop med min nuvarande sambo har jag upplevt ett helt nytt koncept av stress. Utan att gå in för mycket på detaljer så handlar det om vikten av produktivitet; att skapa saker som har betydelse. Min favoritsysslas (spela spel) själva definition är att det inte kan vara produktivt. Detta faktum medför då ett problem om jag vill vara produktiv. Istället för att spela borde jag då göra något "vettigt" som att skriva på min senaste roman, jobba på ett kortspel som jag designar, lära mig att bli bättre på att teckna, träna på programmering, göra spel, läsa faktaböcker och hjärnstorma fram nya idéer på projekt.

Jag vet inte vad livet går ut på, det är upp till var och en att tolka själv. Även om jag ofta kan se det charmiga att bli ihågkommen för ett av sina verk så spelar det faktiskt inte så stor roll för min del. Jag vill mest ha roligt och kunna njuta av varje ögonblick. Visst krävs det några dalar för att det skall finnas toppar men för mig gäller det att ta saker som det kommer och försöka att segla igenom dem alla på ett bekvämt sätt.

Detta kan te sig som en mycket slapp livssyn. Det är faktiskt en väldigt slapp livssyn. Den största nackdelen med den är att man lever med alldeles för få och samtidigt alldeles för många mål och drömmar. Jag har egentligen inget klart mål med livet. Däremot har väldigt många saker som jag vill vara bra på men som jag inte kämpar för.

Däremot är det en stor fördel att man slipper vara alltför stressad.

Jag antar att alla livssyner har sina för- och nackdelar. Jag har trivts bra med min hittills och den passar min personlighet bra. Dock så har jag försökt intala mig att förändring är bra och att man aldrig skall vara rädd för att uppleva världen på olika sätt. Jag får ju faktiskt aldrig tillbaks den tiden som jag redan har använt. Därför gäller det att optimera tiden till sitt maximum.

Nu får vi se vad nästa årtionde har att erbjuda.

Det bästa med att vara bort på veckorna är att man får väldigt olika perspektiv på saker och ting. Jag värdesätter helt andra saker när jag är här i småland än när jag är hemma i Hjärup, Skåne. Här uppe skulle jag betala 20 spänn för en nattmacka. Hemma i Skåne skulle jag hellre sitta och gamea än att äta lunch. Jag äter nog både sundare och mer när jag är här och får lagad mat varje dag. Tyvärr är jag mycket dålig på att prioritera motion vilket antagligen kan ge bakslag.

Måste säga att jag saknar mitt PS3. Den har bara varit med mig ett par dagar och jag måste lämna det så snart...Hoppas att Karin håller det ordentligt sällskap så att det inte vantrivs i sitt nya hem. Höll precis på att komma in i "the flow" i CoD: Modern Warfare 2. Hittade drömvapnet som jag ägde sönder med och fick en killstreak på 14 (alltså jag dödade fjorton pers på ett liv, jag bytte vapen ungefär sju gånger)!!! Det är mitt rekord hitillls. Kul att jag har möjlighet att spela lite med Karins bror också.

Annars ser jag fram emot Super Street Fighter IV (ja, jag vet att det är löljigt att ett sådant släpps) och Final Fantasy XIII. Har även spanat in Demon's Soul's efter ett hett tips från en bekant. Någon som har någon vidare information om detta?

Det blåser stormar över några av våra vänner och vi hoppas att de kan förtöja sig ordentligt och inte blåsa bort alldeles för mycket.

Anledningen till att jag inte skriver så ofta är att jag sällan har tid/inspiration för det. För närvarande tar mitt jobb upp ungefär 80% av min tankekraft även på min fritid. Resten är fylld av tankekraften fylls av spel och allmänt mänskliga tankar. Ni får själva fundera ut vad jag menar med sistnämnda. Det är helt enkelt såvrt att hitta inspiration.

Jag har även i uppdrag att skriva recensioner på spel kontinuerligt och även att skriva ett manus till en mumin-serie som jag och min flickvän planerar. Det blir mycket skrivande redan som det är och jag känner att jag får möjlighet att uttrycka mig tillräckligt mycket för att inte behöva blogga.

Jag funderar även på att byta bloggcentral (igen). Börjar bli trött på alla reklambanners överallt på metros sida. De har nu även tagit bort ersättningssystemet. Det går inte längre att tjäna pengar på att blogga eftersom det inte var lönnsamt för metro.se. Jag klandrar dem inte, och jag bryr mig egentligen inte särskilt mycket heller. Hade aldrig kommit upp på de nivåerna som krävdes i alla fall. Jag skriver för lite om förhållanden, sex, popkultur och mode för att allmänheten skall läsa det jag skriver.

Sist i detta inlägg vill jag salutera Phillip och Fredrik vars program jag har börjat följa på kanal5play.se. Riktigt sköna snubbar de där två. Skulle vara riktigt kul att få kröka med dem någon gång. Jag tror att det skulle vara en upplevelse.

...dagen vi alla bävar inför! När jag säger alla så menar jag mig och när jag säger bäva så menar jag att jag har ångest över att jag inte hunnit med mer arbete under veckans lediga dager.

För de som har missat det så kan jag berätta att skolorna har haft höstlov den här veckan. För mig har det inneburit att jag inte har jobbat i Ädelfors utan jag höll en ny nybörjarkurs och en fortsättningskurs på biblioteket i Värnamo. Det kändes som en skön brake för mig och jag fick tid att vila ut mig. Jag blev också glad för att ungdomarna som gick kursen, de var 11-15 år, var nöjda med den undervisning de hade fått och hade gärna gått en längre kurs. Det känns som om mina kunskaper ligger rätt i tiden, att göra dataspel ligger på modet! Nu är det inte bara nördar som håller på med spel, nu är det okej för alla.

Nästa fredag är det dags för Dragon Age Origins att släppas. Det skall bli kul att få testa Biowares nya "tyska läderrollspelet" som en bekant så snyggt formulerade det. Fråga mig inte vad han menade med det.

Det är i alla fall ett spel som jag lite halvt har väntat på i ungefär tre år, sen de annonserade om projektet första gången. Jag hoppas att jag får tid att spela lite nästa helg. Känner jag mig själv rätt så kommer jag definitivt att få spela nästa helg, det är min grej att spela bort min fritid.

Igår var jag och Karin på Halloweenfest hos hennes arbetskamrater. Många där var rädda för kameror på fester så jag kan tyvärr inte visa några bilder, men ni får ta mitt ord på att det var trevligt. Två amerikaner, två spelgrafiker, en VD för ett spelföretag, en författare, en mångsysslande spelfantast och en lärare(jag) fanns i sällskapet. Det blev många intressanta diskussioner. Det var skönt att bara få sitta och snacka och dricka sprit, det händer inte så ofta nu för tiden. Det var oftare förr under studenttiden (no shit!?).

Vi borde pratas vid oftare bloggen! Ha det!

De 100 största hittarna på Youtube hittills (metro.se) 

Det här är heeeeelt crazy. Jag kände igen alldeles för många klipp på den där filmsnutten. Det är farligt hur mycket jag har suttit framför youtube, jag kommer inte ens ihåg när det kom. När kom youtube? Ingen aning.

Så jäla kyliT, bloggen!

Jag har suttit och letat på stora vida nätet om det finns någon som säljer en komplett samling av Mumin-avsnitt. Vad hittar jag? En person som har skrivit att det bara är ungefär hälften av alla avsnitt som gjorts som har översatts till svenska! "Va *** ä detta nu då?" tänker jag då. Har jag redan sett alla Mumin-avsnitt? Det får bara inte vara sant! Säg att det inte är sant!

Som tur var har jag inte hunnit se långfilmen "Kometen Kommer" än, så jag har fortfarande något att glädjas över. Dock tycker jag att någon bra animationsstudio i Japan skall ta tag i det här med mumin och göra en lika bra serie till på de böckerna som inte blev av under den äldre versionen. Mumin har fortfarande mycket kvar att ge till världens unga!

Det var sådär lagom läskigt så att man nästan drömde mardrömmar om det som liten, men jag ser ändå tillbaks på avsnitten med stor beundran och respekt. Nu när jag är ganska mycket äldre kan jag fortfarande beundras av den vackra animationen och den lättfulla stämningen som ändå tar itu med många problem som kan åkomma en som ung. Exempel på detta är Morran, som är en varelse som gör allting till is som hon rör vid. Hon vill egentligen bara ha en kompis, men ingen vill vara med henne på grund av att det är så kallt runt henne. Det är svårt att inte tycka synd om henne nu, när jag var liten tyckte jag att hon var jätteläskig. Det visar hur tankesättet har ändrats med åldern.

Bring the Mumin back!

Moomin okaiste gomena sai! (min japanska är inte jättebra...)

Tjena bloggen,

Tydligen så innefattar mina arbetsuppgifter att köra buss till Skövde. För det tänker de försöka få mig att göra inför vår studieresa som vi skall göra. Jag vette fantomen om jag kommer att palla med det. Jag antar att jag kan säga nej, då det faktiskt inte står i mina arbetsuppgifter. Det hade dock varit lättare att säga nej om det inte hade varit så att vi precis får plats i två minibussar och om vi vill ta in en till chaufför måste vi även ta in en till buss. Det kan kännas lite onödigt. Jag får se hur det blir med den saken...

Tjena bloggen,

Nu skriver jag till dig från vår alldeles egna lägenhet i trygga Hjärup. Skall senare idag ta mig hem till föräldrarna och hälsa på dem. Fast egentligen så skall jag hem för vi skall fira att jag fyller år men det tänker jag inte ens på. Har varit för trött och stressad för att reflektera över min ålder. Vad kännar det till egentligen? Jag tycker bara att man blir lite mörkrädd när man funderar på att ens farföräldrar närmar sig 90, min mamma och pappa går över 50-strecket och min bror är över halvägs från 20 till 30! Jag försöker att inte tänka på det så mycket, då blir jag bara stressad över allt som jag inte har åstadkommit istället för att fokusera på det som jag faktiskt har åstadkommit.

Har länge planerat att skriva en lista med livsmål. Jag tror att det kan vara givande i och med att man då kan skapa mer mening i sitt liv. Jag har en kompis som berättade så sent som i går att ett av hans livsmål är att bara sitta och nicka och le någon gång när han får en fråga. Ett sådant spännande livsmål vill jag också ha! Ett livsmål som jag har är faktiskt att träffa en viss person som min flickvän och hennes bröder och bekanta pratar om hela tiden. Han verkar helfestlig den där legendariske mannen från dalarna som alla pratar om. Sen har jag även haft som mål att däcka i en specifik tjejkompis säng någon gång när jag har festat, men det blir nog svårt tror jag...vi får se.

Jag mår bra, jag är gla'. Snart fyllda tjugotvå, jag blir ganska vuxen då.

Varför kan man inte vara barn för evigt? De har ju så mycket roligare...

Varför? Jag säger: Varför? Varför blir det alltid så att jag skriver på tisdagar? Det är en fråga som jag kan ställa mig om och om igen men den är fortfarande inte grundat på någonting. En helt meningslös fråga om du frågar mig.

Jag sitter här på mitt KONTOR och ARBETAR för jag är LÄRARE på sveriges nsät STÖRSTA folkhögskola för er som missat det. Jag förbereder inför morgondagens föreläsning som skall handla om känslor och moral i spel. Vi får se hur det blir med den saken.

Jag trivs fortfarande på min arbetsplats, även om jag tycker det är stressigt med så mycket planering. Jag tror dock att det här är en mycket bra erfarenhet för mig och jag tror att jag kan utvecklas mycket om jag får möjlighet att arbeta här ett tag.

PS. Har varit inne på en shopping spree och köpt Dissidia, Final Fantasy och Final Fantasy II till mitt PSP DS.

Hej bloggen,

Nu sitter jag här på mitt alldeles egna kontor och skriver några rader till dig. Jag mår ganska bra, har precis ätit så jag är ganska mätt. Har börjat komma in i rollen som lärare mer nu och det blir lättare och lättare att hantera föreläsningar och eleverna. Dock så tror jag att de tycker att jag är lite konstig som lärare i och med att jag är jämngammal och att jag har samma intressen som de har. Detta gör för mig att de känns som mina kompisar mer än mina elever, vilket både är på gott och ont.

Hitills har innehållet i undervisningen varit lite skakigt och det har varit svårt att sätta nivån. Nu när jag kommit in i det mer så är det lättare, för nu känner jag gruppen bättre. Tyvärr är det en som kanske måste sluta för han har inte råd att gå här...Det gör mig mycket sorgsen för han är en värdefull del av gruppen enligt mig. Det är mycket svårt att inte bli känslomässigt inblandad i det här yrket tycker jag. Speciellt inte när alla blir som kompisar, både arbetskamrater och elever. Jag hoppas att min framtid här ser ljus ut och att jag får bli kvar tillräckligt länge för att följa det här projektet till sitt slut.

In other news...

Karins mamma var och hälsa på oss i helgen. Det var trevligt och vi fick chansen att turista lite i södra Skåne. Detta skulle jag vilja skriva mycket mer om men det orkar jag inte nu. Det som är värt att nämna är att jag mötte en katt som vi döpte till Kåsa (vi mötte henne i Kåseberg) som jag ville ta med hem och att jag mötte "Vägmannen", Sveriges tråkigaste konversationsmakare. Vi åt även sill o mos, köpte fisksåser, titta på stenar och köpte fina vinglas av porslin.

Tack och hej, jag är okej.

Då var det sista arbetsdagen för den här veckan. Jag avslutade veckan med att försöka lära mina kursdeltagare att göra en remake av Pong i Game Maker 7. Det gick hyfsat, vissa hade lättare för det än andra. Jag tror att jag gick lite för fort framåt för vissa. Egentligen hade jag planerat att stå och tjöta hela dagen men det blev för drygt, både för dem och för mig. Bättre att de får komma igång och leka lite i Game Maker.

Tyvärr gjorde min ändring i planerna att jag glömde ge dem veckans uppgift...får ge den till dem nästa vecka istället.

Nu återstår bara den långa tågresan hem. Det skall i varje fall bli skönt med lite helg.

Under en föreläsning:

    * Varje slide på en PP tar i genomsnitt ungefär 2 min.
    * Detta innebär att det behövs ungefär 45 slides för att fylla en lektion.
    * Prata inte konstant, du blir torr i halsen.
    * Ta råd av Peter Mattson, drick vatten!
    * Pezak iz ze king!

För övrigt så gick mina två första föreläsningar hyfsat, men de blev något kortare än jag hade tänkt mig. Måste ha mer material tillgängligt tills nästa gång, det tar faktiskt kortare tid än jag tänker mig fast jag står och snackar massa skit. Får antagligen börjar prata med lungt och sansat och ta mina små vattenpauser som jag nämner här ovan.

För övrigt så har vi nu fått halva delen av utrustningen till spelhörnan. Jag har ingen aning om vad den andra halvan av utrustningen har tagit vägen , men den dyker nog upp!

Okej, den som kan säga mig i från vilken series introlåt som rubrikens citat kommer ifrån skall få inte bara en, utan TVÅ kakor. Jag tror dock inte att någon ens kommer att försöka knäcka den nöten eftersom jag tappat så många läsare. Jag har ju så mycket att göra nuförtiden så det är svårt att hinna med allting. Dock så har jag inte tillgång till att spela något nu och då har man helt plötsligt väldigt mycket mer tid över.

Sitter i skolans datorer. Har fått en alldeles egen dator som är kopplad till vår sals projektor så att jag skall kunna ha genomgångar på ett smidigt sätt. I morgon är min första föreläsning. Den kommer att handla om mitt favoritämne, MIG. Nä, skämt åsido, det är inte mitt favoritämne alls. Jag kände dock att det kunde vara bra att kursdeltagarna får reda på vad jag kommer ifrån och vad jag har gjort med mitt liv så här långt. Om jag hade varit kursdeltagare är det vad jag hade viljat veta om min blivande lärare. Det tar ju faktiskt bara någon timme.

För övrigt så har jag lyckats lägga vantarna på en Champions Online Beta. Det är en riktig nice beta måste jag säga. Förhoppningsvis blir spelet ännu bättre. Det tråkigaste är att det hackar så mycket, för det är ett riktigt snyggt spel och man vill ha höga grafikinställningar. Får väl nöja mig med att små skuggiga figurer springer runt på skärmen framför mig.

Varför fungerar de aldrig som man vill?

Kan jag inte bara få den ultimata superdatorn som kan göra allting?

Nu närmar sig starten på mitt arbetsliv med stormsteg, men än är jag inte där! Nu går jag hemma och gör de där småsysslorna som mamma och ibland pappa gjorde hemma. Vika ihop tvätt, byta lakan, diska och laga mat så att flickvännen kan ha med sig resterna som lunch dagen därpå. Inte helt illa att gå här hemma och pyssla om hemmet. Jag trivs ganska bra med det, men jag känner ändå att det borde gå ganska fort att bli trött på det. Så någon längre tid tänker jag inte vara hemmaman. Som tur är så börjar jag arbeta om bara några veckor. Jag hoppas att min chef hör av sig snart...

Befinner mig just nu i Ytterby där jag har tillbringat hela den här veckan och kommer vara kvar tills på söndag. Igår hade jag en återträff med ett gäng gymnasiekompisar, det var trevligt. Det finns alltid något att prata om, och finns det inte det så går det alltid att diskutera DotA eller programmering.

Vi såg på tre filmer under gårdagens återträff: Watchmen, Pan's Labyrinth och Ghostbusters. En superhjältefilm med djup, en emofilm som blandar saga och verklighetens brutalitet samt en gammal retroklassiker med specialeffekter som får Dr Manhattan att bli röd. Alla tre filmer var riktigt pärlor på sina egna sätt.

Idag har det vart en slapp dag så här långt i och med att jag inte kom i säng förrän kl. 03:30 eller så igår, och dels för att jag sänkte 1,5l starköl. Det kan te sig som ganska lite för vissa, men för mig som inte alls är en van drickare så blir det en hel del. Det tål att förtäljas att jag heller inte åt någon middag igår i och med taskig tajming.

Idag skall vi gå på Bergakungsbion i Göteborg; jag, Christian och Jon är det så här långt men någon mer kanske bestämmer sig för att haka på innan det bär iväg. Man vet aldrig. Filmen vi tänkt spendera tid på där är den senaste av HP-filmerna: "Harry Potter och Halvblodsprinsen". Jag har blandade känslor för HP-filmerna, men jag är ett stort fan av böckerna. Filmerna känns ibland otroligt snabbspolade, och det känns som om mycket information som är viktig för storyn går förlorad. Dock så gör filmerna vissa saker väldigt bra, men skall man se på ett bra exempel där en mycket lång, komplex berättelse blir en bra film så skall man titta på Sagan om Ringen-filmerna tycker jag.

Idag har vi varit och badat vid Loma badstrand. Det var VÄLDIGT mycket folk och det kändes som om man helt plötsligt var utomlands. Sanningen är dock att det bara ligger en kvart med cykel från där vi bor. Den badstranden får vi ta och utnyttja flera gånger, förhoppningsvis vill någon då följa med oss.

För övrigt har vi idag gett oss på Saras kötbulle/hamburgar recept med hickory smak. Vi får se hur vi kan tackla den utmaningen att nå upp till Saras nivå!

Nu står man här i regnet från det krävande samhället. Du skall göra si och du skall göra så annars så klarar du dig inte. Du måste skaffa dig ett jobb så att du får pengar så att du slipper leva på din flickväns väl förtjänta lön. Det är verkligheten som jag står inför. Som tur är så måste jag ha gjort intryck på någon. Det kommer nämligen in veckovisa jobberbjudanden hipp som happ. Alltid välkommet säger jag och tackar och tar emot. Har du någon med senap på?

Jag tycker inte om senap.

Nyligen så slutförde jag ett mycket ärorikt tre-dagars-uppdrag i Värnamos statsbibliotek där jag lärde nio stycken ungdomar det fina hantverket i spelutveckling. Jag tror inte att de begrep hälften av vad jag sa, men de var ändå väldigt duktiga och gick därifrån en erfarenhet rikare precis som jag.

Jag hoppas att stormen avtar och vi får ordning på vår lilla hydda i byn som kallas Jakriborg. Som tur är så finns det höga murar som skyddar mot diverse fientliga anfall. Det är även lät att se fienden komma på avstånd i och med att Skåne är så förbaskat platt. Platt som en dansk skalle.

Jag håller på att arbeta på en hemsida åt mig själv där jag gör reklam för mig och jag. sites.google.com/site/robertblogport är länken dit. Lagom krånglig om ni frågar mig, jag skall försöka hitta en lösning på problemet så snart jag kan.

Värnamo...

Staden vi alla drömmer om men som få når till...

Jag har nu äntligen nått dit.

En ganska så mysig liten stad med en flod som skär tvärs igenom och många gröna träd lite här och där. Kanske är det för det soliga vädret som jag får så positiv inställning? Eller är det för att jag jobbar och tjänar pengar för en gång skull med något jag tycker är jätteroligt? Jag vet faktiskt inte. Det kan vara vilket som.

Jag sitter nu på biblioteket i Värnamo, saknar min sötis, men annars är allt helt okej. Kanske saknar jag min dator lite också...Arbetsdagen är TYP fulländad, jag har vissa förberedelser inför imorgon som jag tänkte ta tag i. I morgon skall jag och min grupp med 12-14åringar göra ett plattformsspel tillsammans.

För övrigt, Monster Hunter är riktigt häftigt...

This just in...

- Jag bor nu i Jakriborg

- Vi har precis flyttat hit nästan allt från Skövde. Vi kom igår med lasset. Vi är inte helt säkra på när eller hur vi skall få hit resten av våra grejer eller när vi skall städa lägenheten i Skövde.

- Jag skall imorgon hålla i en kurs i spelutveckling för 12-15 åringar i tre dagar. Till onsdag alltså.

- Det har varit en ganska stressig vecka. Dock har Karin haft det värst som vanligt.

- Jag skall skicka in kompletteringen på mitt examensarbete idag.

- Bloodline Champions vann Game of the year och Best XNA game på Swedish Game Awards, grattis till dem!

- Jag har fått mitt Battleforge som innebär 64 kort och 3000Bfp till mig. Skall köpa en tome när jag kommer hem på onsdag.

- Jag vill ha ett jobb.

- Jag har inte börjat med mitt veckliga prototypande än.

- Jag har inte börjat med mitt veckliga skrivande än.

- Det är roligare att packa upp än att packa ner, men det är svårt att jobba när det står massa flyttlådor runt en.

- Borde läsa igenom examenarbetet en sista gång innan jag skickar iväg det.

...that is all.

Studietiden är slut. Nu är det dags att stå på egna ben och tjäna sina egna pengar. Helst vill jag ha arbete inom den branschen jag är utbildad i, spelutvecklare. Jag tror inte att det är svårt att få jobb i branschen om man verkligen vill för alla företag letar alltid efter begåvningar och de svenska företagen expanderar ständigt. Inom design-disciplinen är det också ovanligt att man outsourcar vilket är bra för mig för då blir det inga indier som snor mitt jobb. Däremot snor de QA-jobben ibland. Men, men, så är det ju i nästan alla branscher. Alla tävlar med resten av världen.

För att ha något att visa upp skall jag nu börja arbeta på en portfolio av spelprototyper och även de gamla spelprojekten jag arbetat med. Ett spel i veckan skall jag försöka göra tills jag får något vettigare att göra, ett jobb alltså. Jag har faktiskt fått ett jobb i sommar men det är bara för tre dagar så det räknas kanske inte riktigt. Jag skall hålla en intensivkurs i spelutveckling för 12-15 åringar. Det skall faktiskt bli jätteroligt. Förhoppningsvis kan det leda till andra liknande jobb om jag gör bra ifrån mig. Det jag är rädd för är att någon skall vara en dryg liten skitunge. Förhoppningsvis är alla där för att de är intresserade av vad jag har att säga istället för att de skall dissa mig.

Tillbaks till portfolion: jag skall ge mig själv ett ledord varje vecka, till exempel "ilska" som jag  hade tänkt att använda den kommande veckan. Detta skall jag sedan utveckla ett spel utifrån. Det här har inspirerats från stora namn inom Indie-spelutveckling. Jag såg en föreläsning på NGC med Petri Purho och Kyle Gabler som var mycket inspirerande. Petri har gjort Crayon Physics Deluxe och Kyle är en av skaparna till World of Goo. Två helt underbart innovativa spel.

Det kan man verkligen fråga sig.

En lite rolig anekdot:

Jag har ett tag viljat låna Watchmen-serien från en kompis för att jag blivit så sugen på att läsa den i samband med att jag hört talas om den via den nya filmen. Jag har varit där tre gånger och tänkt hämta den, varje gång har slutat med att vi spelar Street Fighter 4 alldeles för länge och att jag sedan glömmer boken.

Nu var det så lustigt att jag var hemma i helgen. Det var inte det som var lustigt, det som var lustigt var att min pappa har haft Watchmen-serien ända sedan jag var liten och har ofta försökt få mig att läsa den. Så jag passade helt enkelt på att läsa den nu under påskhelgen eftersom jag fick en så fin chans att göra det. Tänk vad ödet kan roa oss ibland!

PS. Jag tror inte på ödet. Jag tror att man skapar sin egen och andras lycka och olycka DS.