Metrobloggen

Jag har alltid kunnat se på min handstil hur jag har mått när jag skrivit en text. Skillnaden kan vara väldigt tydlig mellan en bra dag och en dålig (åtminstone för mig själv, som är väldigt van vid att se min egen handstil).

Forcerat. Jag vill ge intryck av att vara glad och säker på mig själv, både inför mig själv och andra, men egentligen lurar ångesten precis under ytan.

Ganska okej dag. Avslappnad egentligen, men har lite bråttom.

Usch - stressad, nervös och osäker.

Här är jag i mitt esse! Riktigt bra självkänsla och humör och bara själva formandet av bokstäver på pappret är en njutning.

Synd att jag inte hittade nåt papper där jag t.ex. fyllt i ett formulär medan någon annan sett på - då är min handstil så stel och liten att jag knappt känner igen den själv. Jag är lite nyfiken; är det bara jag som fluktuerar så här, eller ändras allas handstil med deras mående?

Hur är det för dig: Ser din handstil alltid likadan ut?

Ica återkallar kräksjuke-hallon

Åh hoppsan. Euroshopper också, precis såna som vi har i frysen. Men vi har ätit av dem två gånger (kokosglassen och till ostkakan) utan att märka något. Kan man lämna tillbaka dem även om det bara är lite bottenskrap kvar i påsen? Det vore ju soft i och för sig, gratis hallon.

Nej, stilmässigt är det här imo. nåt av det absolut värsta man kan utsätta sig själv och sin omgivning för: sandaler med sockar i. Men jag vill gå in mina nya skor innan vi åker till Spanien, och inte fasen tänker jag gå runt här hemma i min ensamhet och frysa tårna av mig av ren fåfänga.

Ooohlalaa... I feel so sexy today!

Idag vilar jag på lagrarna.

[I betydelsen kontemplera, vila, reflektera och stanna hjulen på livets väg då, vilket jag i många år trodde var uttryckets fulla innebörd. Av nån anledning såg jag alltid framför mig en människa som låg på en bädd av kullager, trots att jag hela tiden var fullt på det klara med att uttrycket lydde "på lagrarna" och inte "på lagren" - så biten "att välförtjänt stanna upp efter stora framgångar" som ju lagerbladen/lagerkransarna skvallrar om, gick mig helt förbi. Sinnets meandrar äro stundom outgrundliga.

Och arkaisering är tydligen grejen för dagen.]

Igår myste vi med te och ostkaka till Desperate Housewives. Det är sånt som kallas vardagslyx, väl?

Åh. En hel natt av jobbiga drömmar kan med lätthet förstöra en hel förmiddag av vakenhet.

Mitt bland allt det jobbiga drömde jag lite knasigheter också. Jag var inne på ett apotek och det var i framtiden, kanske 2020 ungefär. Då var anorexi en väldigt vanlig och helt accepterad sjukdom, och anorektikerna hade en helt egen hylla där inne. Speciella knäskydd att lägga mellan benen så att man inte får skavsår när man sover på sida. Ultratunna sugrör så att man inte ska få i sig så mycket näring så fort. Små välmenande broschyrer om hur man får i sig de vitaminer och mineraler man behöver, och hur man minimerar skadorna ifall man spyr ofta. Helt sjukt, och gissa om jag blev upprörd när jag stod där. Men apoteksmarknaden var ju helt avreglerad och alla sålde vad de ville utan etiska aspekter, så det fanns inte mycket att göra. Fy.

Men tänk om det faktiskt BLIR så? Uppmuntran till alla möjliga konstiga sjukdomar och missbruk, bara för att man vet att det finns en målgrupp som det går att tjäna pengar på? Nej, jag hoppas verkligen att det inte var nånstans i närheten av en sanndröm det där.

Det här blev det av sesamponesen (byt ut ½ dl av Pofibern mot sesamfrön) och det som blev över av ugnsfärsen från häromdagen. Hamburgerdressingen är från Delikatessfabriken, den är hemskans god och har ett relativt lågt kolhydratinnehåll. Och så gillar vi förstås att alla deras produkter är fria från GMO, smakförstärkare och transfetter. Det är inte lätt att dodga (hm, det såg konstigt ut i skrift - ska man stava dodtja istället? Dodge:a? Dodcha? Dåddtja? Dådd... äsch) allt skräp som finns i hel- och halvfabrikat och allra bäst är väl att göra allting själv från grunden. Men ibland vill man faktiskt ha alternativet att kunna vara lite lat och tänka på annat än matlagning också.

Idag bakar jag. Pones med sesamfrön att använda som hamburgerbröd till dagens middag, och ostkaka à la Birgitta.

Det elaka trollet i min mage har slutat nypas och klivit ur idag, tack och lov.

Och så har jag gjort en upptäckt: Vispad grädde med en droppe vaniljarom i smakar EXAKT som mjukglass. Gissa om det ska utnyttjas i sommar!

Idag har Nilson öppnat sin webshop. Hurra! Jag har dock aldrig handlat några skor från Nilson. De brukar hamna i kategorin "jodå ganska fina, men det är nåt som saknas". Ingen prick över i:et riktigt, utan bara halvsnygga, halvtråkiga, halvdyra dojor. Bäst hittills i alla fall:

och inte

liksom. Ursäkta avstickaren.)

Vad tycker ni? Har ni några skor från Nilson i garderoben?

Aj, aj, aj. Idag är ingen bra dag.

I natt har jag legat i konstiga magplågor och inbillat mig att det varit - i kronologisk ordning - gallstensanfall, blindtarmsinflammation, tarmvred och sår på tolvfingertarmen. Jag är annars ganska van vid att ha magont, men det här var/är en sorts smärta jag inte känner igen och då är det lätt att bli hypokondrisk.

Jag trodde att det hade gått över när jag vaknade på morgonen, men jag togs ganska snabbt ur den villfarelsen. Det sitter någon med sin hand inne i min mage till höger om naveln och nyper åt om en bit vävnad med starka fingrar med ojämna mellanrum. Kliv ut, tack.

Det blir kanske inte så mycket mer bloggande idag; det beror helt på hur jag mår.

Ibland undrar man ju varför man gör som man gör.

Varje gång jag har en kopp te med en tepåse/tekula i, och ingenstans i närheten att lägga ur den ur koppen, så låter jag påsen/kulan rinna av ovanför koppen så gott det går och sen bär jag iväg den till köket med ena handen kupad under den. Jag riskerar alltså hellre att bränna mig halvt fördärvad i handen på kokhett vatten än att torka ett par droppar från ett helt oskadligt plastgolv? Droppar som förresten lika gärna skulle kunna ligga kvar på golvet och torka in utan att någon skada var skedd.

Men nej. Ont ska det göra! För prylar är ju så mycket viktigare att skydda än människor?

Jag skyller på en uppfostran med små rester av den där gamla bondska mentaliteten. Den där finaste rummet i huset, "salen", stod möblerad och orörd bakom stängda dörrar hela året och möjligen kunde utnyttjas vid ett bröllop eller en femtioårsfest. Där findukarna gottade sig i linneskåpet medan slitna trasor användes till köksbordet, där hustrun i huset åt sin mat stående vid vedspisen och där den nya fina vagnen stod kvar i lidret och rostade ihop, för det gick ju faktiskt att nödtorftigt laga den gamla trasiga, ännu en gång.

Tack och lov att samhället rör sig mer och mer bort från det mindervärdighetstänket - även om det uppenbarligen är svårt att sudda bort alla betingade "jag är mindre skadlig än alla och allt annat i min omgivning"-reflexer på bara några generationer.

Den blev god! Kokosglassen alltså. Jag fick inspirationen från KiF men ändrade lite: En näve frysta hallon, en förpackning Coconut Cream och kanske ½-1 dl kokosflingor körs i matberedare lite snabbt (det ska inte bli en helt homogen smet). Sen blandade jag i en till näve frysta hallon som fick vara hela. Vi åt glassen nästan på en gång och då var den mer som vispad grädde än som vanlig glass i konsistensen, men jag tror att den stelnar ganska mycket om den får stå i kylen en stund - kokoskrämen är ju väldigt fast även i rumstemperatur innan man rört i den.

Och så tror jag att det skulle gå lika bra med en burk vanlig kokosmjölk, bara man är noga med att inte skaka burken så att man kan använda bara det hårda överlagret och inte vätskan längst ner.

Innan jag åkte hem idag hann jag med en underbar, gnistrande tur i skogen.

Det blev ugnsfärs (älgfärs, ägg, grädde, salt, peppar och timjan - rör ihop och kleta ut i en stor form, och så in i ugnen bara) med champinjonsås och grönsallad till middag idag. Jag hade varit sugen på svamp ett tag nu, så det blev jättegott!

Ikväll myser vi i soffan och ser Da Vinci-koden - jaja, typ sju år efter alla andra, jag vet- och inte Melodifestivalen. Jag har inte sett en enda deltävling och inte hört en enda låt och så ska det förbli. Hm. Jag ska svänga ihop lite hallon- och kokosglass också tror jag. Blir den tillräckligt god lägger jag ut receptet imorgon.

Ha en fin lördagskväll allihopa!

Igår åkte jag till Unbyn som sagt.

Sen följde en lugn kväll fylld av god mat och gott vin. Precis vad jag behövde.

Ikväll ska Fredrik på herrmiddag med ölprovning (mäh - jag vill också ju!) och kommer säkert inte hem förrän mitt i natten, så jag åker iväg och hälsar på föräldraskapet och alla djuren istället. Vi hörs igen imorgon!

Middag i växthuset ifjol. Snaaart går det nog att sitta där igen!

... att det kunde se ut så här utanför fönstret när man vaknar på morgonen.

Trött, trött, trött idag också. Varför verkar min energi alltid gå i vågor? Jaja, man kanske får skylla sig själv om man gör lite mer än man egentligen orkar många dagar i rad, bara för att det är så roligt.

Jag har i alla fall snubblat över ännu en skoförälskelse.

Finns på H&M.

Wille bröt en skadlig trend

Det här var ett nytt uttryck - HTML-midja. Jag måste säga att det finns ganska många i bekantskapskretsen som borde känna sig lite träffade. Riktigt bra artikel i alla fall, sansad och utan konstigheter. Läs!

Åh. Det är nåt med mig och wedges just nu alltså. De här föll jag pladask för, så jäkla läckra! Bara femtonhundra spänn hos Asos. Ehum, ja i ett annat liv kanske...

Så den kom upp på väggen idag i alla fall. Inne i butiken bland allt gammalt skrot kändes den lite pensionärslägenhet, men så här tagen ur sitt second hand-sammanhang tycker jag om den jättemycket! Det syns inte så bra på bilden, men det är framför allt ljuset som gör det; ett varmgult sken från en lågt stående sommarkvällssol.

Inte alls svårt att tänka sig en liten vätte kikande fram bakom ett träd därinne.

Jag har städat katthår som en dåre och varit på yadayada-möte på AF/FK. Nu styr jag stegen mot köket för en stor kopp te och ett ännu större berg av goda tilltugg.

Ta hand om er därute! Kärlek till er.

Jag som sa att jag inte skulle köpa några fler växter nu, utan tvärtom rensa bland de jag redan har för att få plats för lite annat än bara - just det - växter, i fönstren. Men så bra gick det! Idag åkte jag och mamma till Fagernäs Trädgård, och en mer inspirerande miljö får man leta efter. Fröer, krukor, frodiga växter och ett enormt, ljust växthus med tropiskt fuktig luft mättad med jorddoft och fågelkvitter. LIV in it's concentrated form. Så det gick helt enkelt inte att låta bli att inskaffa ännu lite mer vårkänslor till hemmet.

Den till höger är en mosslummer, inköpt enbart på grund av utseendet (tyvärr verkar jag ha en instinktiv förkärlek för allt som kräver jämn fuktighet och absolut inte får torka ut), och den andra är en kaffeplanta. För att den är fin förstås, men också litegrann för att det är kul att ha just en kaffeplanta.

Sen köpte jag en tavla på Veckans Allehanda också (och nu upptäckte jag att de har en blogg/hemsida, kul!), men den får ni nog se imorgon när den kommit på plats i vardagsrummet.

Men - vad är nu detta? Jag har inte haft tid att sitta vid datorn på hela dagen idag heller. Plötsligt har jag alldeles för mycket liv för mina dagar, istället för för mycket dag att fylla ut mitt liv med. Jag skyller på mer ljus + mer näring = mer energi. Oh, sweet life.

Det finns en boktitel som jag har anammat som mitt motto. Jag har inte läst boken och vet inte vad den handlar om, så innehållet kanske jag inte alls håller med om, men titeln har fastnat i mitt medvetande eftersom den är så spot on:

"Att leva ett liv - inte vinna ett krig."

Det är precis så det ska vara.

(Bild från ifjol tyvärr. Än ligger snön meterdjup, och det dröjer ett par månader innan det är dags för blåsippor här.)

Edit: Och jag glömde ju de mest uppenbara skälen. Fredrik har fått nytt (nygammalt) jobb, vilket innebär en helt annan trygghet, och jag ska få börja min väg tillbaka mot arbetslivet. Massor av framtidsutsikter som länge, länge legat på is börjar så sakta skymta fram igen. Det går bra nu.

Solkatter.