Metrobloggen

De här är ju bara sååå söta! Att mjuka upp en annars helsvart eller helvit outfit med. Japp, blommiga ben kommer bli mitt nästa shoppingmål.

Finns hos Miss Selfridge.

Sverige röstade ja till köttklister

Det här låter ju som en väldigt dålig idé initialt, som bara ännu ett sätt att lura konsumenten på pris och kvalitet. "Åh nej, ännu mer skit, lurendrejeri och artificiella produkter." Men efter att ha läst om de restriktioner som kommer ingå, som att trombinet inte får användas inom storkök och att det måste deklareras som tillsats så att det tydligt anges på förpackningen att det handlar om sammasatta köttdelar, kan jag inte längre vara odelat negativ. Trombinet består av blodenzymer och är inte onaturligt på något sätt, och då jag antar att den största vinningen kommer vara ett lägre pris än helmuskelkött kommer fina styckdetaljer nå ut till fler konsumenter, sådana som idag kanske inte har råd att köpa en hel oxfilé till exempel. Men det bästa är ju att det möjliggör att mer kött tas tillvara, felskuret, ändbitar osv. som annars kanske skulle slängts bort så som köttindustrin ser ut idag. Att jobba för att försöka få ut så mycket som möjligt av varje djur, och slänga så lite som möjligt, kan aldrig vara fel.

Av samma anledning kan jag heller inte vara negativ till alla våra smörgåspålägg och skinkor som består av sammanpressade köttslamsor, eftersom det innebär att man får användning även för det kött som skulle ratats och inte varit "fint" nog om det sålts som hela köttstycken. Däremot är det ju såklart helt värdelöst att det inte måste anges på förpackningen att det är sammanpressade delar det handlar om, och att man vid tillverkningen också passar på att trycka in en massa tillsatser och vatten i skinksmeten. Men det problemet verkar ju inte bli aktuellt nu med trombinet, så även om magkänslan först sa att det kändes fel och lite motbjudande säger nu mitt förnuft: Köttklister - ja tack!

Det känns som jag har drömt hela, hela natten i natt. Bland annat var det nån som visade mig en karta över typ Karibien och berättade om olika ställen. Det fanns en ö som jag tyckte verkade väldigt intressant att åka till, den hette Elizabeth Guntrum Island. Jag var tvungen att kolla nu om det finns en sån ö på riktigt - det gör det inte. Haha. Och så har jag klättrat i skafferier med min kusin och balanserat på ruttna träplankor och krupit i tunnlar och varit på dressyrtävling med mamma och kånkat på amerikakoffertar och kollat på en snygg diskplockare på Sunderby sjukhus och ätit bakelser och... ja. Vem behöver teve när man har en hjärna som kan go bananas alldeles på egen hand?

Varning! Bildbomb.

Och temat för kvällen blev som ni ser Konstiga Miner.

De sista bilderna togs halv tre, och då åt vi och pratade en stund när vi kom hem. Jag vet inte vad klockan var när vi somnade, men jag tyckte allt lite synd om älsklingen som började jobba klockan sju på söndag morgon!

Fabulous night however.

Stackars misshandlade kropp. Först får den bara bra mat och väldigt lite kolhydrater i flera veckor, och sen helt plötsligt får den ta hand om en massa vin ena dagen, och både kebab och bröd, choklad och chilinötter nästa dag. Hjälp, jag har knappt kunnat vända mig i sängen inatt utan att vakna av smärta, och nu ser jag ut som en uppblåst padda. En bubblig, gasig, illamående padda med magkatarr - åh, charmen! Nåja, tillbaka på LCHF-banan nu bara så ordnar det sig och vattenuppblåstheten rinner av mig om ett par dagar. Varje gram kolhydrater binder ju tre gram vätska, och mellan vägning tidigare i veckan och imorse skilde det två kilo - vattensjuk, skulle man kunna kalla mig minsann.

Återkommer när magknipet lagt sig lite.

Ellos webshop låg nere igår, men nu har jag klickat iväg en beställning. Mamma ville handla upp hela butiken typ, men för mig blev det bara sandaler och ett par gardiner. Sandalerna är kanske inte snyggast i hela världen, men helt okej snygga i alla fall, och jag hoppas framför allt på komfort. Gardinerna kunde jag inte låta bli då de var så billiga, 129 kronor för två hellånga, och jag verkligen behöver mer av den varan - de som hänger i köket och i sovrummet har hängt där sen vi flyttade in här för två och ett halvt år sen.

Trött dag och blåmärke på låret (som jag för en gångs skull vet precis var det kommer ifrån och det var innan festen, utan alkoholpåverkan!). Men att kliva upp till det här gjorde starten på dagen positiv:

Festen igår var kanontrevlig och det var så himla roligt att träffa alla igen - senast var på nyår och herregud, det är ju evigheter sen. Skärpning på umgängesfronten, pronto. Bilder kommer senare.

Nu tänkte jag nog promenera till Kvantum strax och handla lite. För att vi behöver handla, men också för att komma ut i luften och få ett lagom (icke) ansträngande uppdrag på min agenda. Så kan jag slumra på soffan sen och göra absolut inget mer vettigt på hela dagen utan dåligt samvete. Ah, sköna söndag.

Legend of the Seeker förresten. Jo, det var lite mer LotR och lite mindre Xena än jag hade befarat! Inte högsta klass på effekter, skådisar osv. hela tiden, men som underhållning funkade det riktigt okej. Har jag inget annat för mig fredagarna framöver fortsätter jag kolla, men samtidigt skulle det inte göra mig något att missa ett avsnitt här och var.

Splittrat inlägg, splittrad hjärna!

Naglar.

Underlack, Depend.

Ett lager Mavala nr 86 Olbia.

Ytterst ett lager Depend nr 105, vitt glitterlack.

Och egentligen ska man väl ha överlack också om man är duktig, men det spelar faktiskt inte så stor roll om lacket börjar flaga efter bara nån dag. Det är viktigare att skydda naglarna underifrån från att bli gult missfärgade tycker jag (vilket de väldigt lätt blir särskilt av ljusa lack).

Jag blev väldigt nöjd med den här kombon om jag får säga det själv - och det får jag!

Ah. Vilken rolig dag det här blir - lugn men sysselsatt. Först har jag varit på stan med fina Kicki och fyndat en stickad tröja för 60 kronor. Sen har jag duschat och nu är det dags för chokladte och att fixa naglarna. Så kommer mamma förbi och ska se vad hon vill ha från Ellos, vi ska beställa tillsammans eftersom jag hittat ett par sandaler på deras rea, tjoho. Äta nån sorts middag, fixa sig i ordning och invänta Fredrik som jobbar till 18:15 idag - sen går vi på fest hos Kicki och Markus! Couldn't be much better.

(Bild.)

Jag är väldigt kluven till huruvida jag vill ha barn i framtiden. Jag har aldrig tyckt om barn - inte ens när jag själv var ett. Men samtidigt är ju moderskärleken stark, det känner jag ju bara i hur mycket jag ömmar för och tycker om alla mina djur som passerat genom livet, och jag tror att skulle jag få ett barn skulle det växa upp med en väldigt kärleksfull mamma. Visst, min AS gör att jag har väldigt svårt att hantera förändringar och när saker inte går enligt planerna, och att ha barn innebär väl just att inget går enligt planerna, men på nåt sätt känns det ändå - knappt men dock - genomförbart. Även om jag såklart skulle vara totalt förtvivlad många gånger.

Det som dock gör mig mer och mer övertygad om att jag inte vill ha barn har egentligen inte med själva barnet, mitt eget, att göra. Utan allt runt omkring. Alla ofrivilliga kontakter med andra barn och föräldrar. Dagis, skola, fritidsaktiviteter, träningar, födelsedagar, kompisar på besök och så vidare. Jag kan inte tänka mig en mer mardrömslik situation än att befinna mig i ett hav av gastande ungar, eller ta ansvar för andras ungar i mitt hem, eller bara helt enkelt att tvingas umgås med människor jag inte själv valt. Kanske skulle det gå att bosätta sig långt ute i skogen och ha minimal kontakt med andra familjer, men det känns ju inte schysst mot barnet. Bara för att jag avskyr sociala situationer behöver jag ju inte föra över det till nästa generation. Jag skulle med all säkerhet inte kunna hålla mitt humör i styr med andras ungar i närheten och bli känd som "satkärringen". För jag kan inte hjälpa att jag varje gång jag möter barn (plural) på gatan tänker "åh, ungjävlar". Inget bra utgångsläge. Jag har sett fördelar med barn också, kärlek, samhörighet, närhet och att man får känna sig som gud ibland, men sammantaget: nej, jag tror inte det. Men att typ i sextioårsåldern få adoptera vuxna barn att umgås, äta middagar och resa med skulle ju inte vara så dumt! Haha.

Hur är det med er: Har ni barn? Vill ni ha barn? Varför/varför inte?

(Bild.)

Legend of the Seeker har premiär ikväll på sexan. Jag har inte läst nåt om det, vet inte vad det handlar om, men utifrån tevetrailern verkar det som en b:ig hybrid mellan Merlin och Xena typ. Men, chansen finns ju att det faktiskt är bra, och då är det ju synd om man missat början. Så; vi testkör. Mot soffan!

Hemma igen. Nu sitter jag här med en kopp te och har tio tusen blogginlägg att läsa ikapp mig på. Dagen igår blev bra, även om ungefär allt jag hade tänkt mig shoppingwise gick åt skogen och jag åkte från Luleå med enbart ett läppstift införskaffat. Unbyn var mysigt som alltid och jag har haft sällskap i sängen av Fingal precis hela, hela natten. Saknar surr/klätter/fegiskatten rätt mycket.

Annars har jag tänkt följa min plan nu och göra absolut ingenting resten av dagen. Det vill säga dator, bok, teve, tidningar. Kanske lite mat nån gång (även om min aptit fortfarande är usel och det inte finns nåt mer ointressant i hela världen än varm, lagad mat). Kattmys. Och älsklingsmys förstås.

Ha en trevlig inledning på helgen nu allihopa!

Det här är ungefär det enda som känns gott i min värld.

Jag behöver ett par sandaler. Typ gladiatorsandaler, men med öppen häl (hälrem men inte hälkappa). Inte helt platt sula utan ergonomisk. Ingen hemsk tårem (sån som sitter fast mellan stortån och de andra tårna). Och snygga förstås. Var tusan får man tag i det? Det verkar som att jag alltid har minst ett kriterium för mycket.

Snygg, gladiator, ingen tårem. Men: dålig sula, stängd häl.

Hjälp!

Idag ska jag på utflykt! Snart tar jag bussen till Luleå och strosar runt på stan där (har några viktiga uppdrag och några mer onödiga), och sen åker jag vidare till Unbyn och hälsar på föräldrarna (och katterna och hästarna såklart). Jag kommer hem igen imorgon eftermiddag, och då har jag faktiskt planerat in att göra i-n-g-e-n-t-i-n-g resten av dagen.

Av nån anledning har jag känt mig rätt rastlös på sista tiden, trots att kroppen är slutkörd, så nu kramar jag sista orken ur mig idag så att jag kanske kan vila på riktigt imorgon. Utan att gå runt i cirklar och försöka komma på konstruktiva, vettiga saker att göra hela tiden, såna som är jättetråkiga men som jag har en känsla av att jag måste göra ändå för jag måste ju göra nånting för jag kan ju inte bara sitta här och göra ingenting och slösa bort tiden och nu när jag ändå inte har nåt annat för mig måste man ju passa på och... åh. Tagga ner, tack.

Nu är jag tvungen att länka lite igen.

Fler som mår så himla bra!

Inlägget och första kommentaren - man blir ju bara så glad. För LCHF är ju ingen diet, det är inte viktminskning det handlar om i första hand. Det handlar om att äta så som vi gjorda för att äta. Att känna hälsa och energi nå en helt ny nivå. Att vara snäll mot sin kropp. Att bli lugn och tillfreds. Det handlar om optimal hälsa.

Anorektiska Inga - för fet för catwalken

Alltså ja. Vad ska man säga? Att det bara får fortgå. Vad tusan skulle Arbetsmiljöverket säga om sånt här? Finns det ingen motsvarande myndighet i andra länder? Man ska inte behöva riskera att dö eller få permanenta skador av att vara bra på sitt jobb. Från svenska Arbetsmiljöverkets hemsida:

"Vi arbetar för rätten till sunda, säkra och utvecklande arbetsförhållanden. Vi driver på för att det på varje arbetsplats ska finnas ett aktivt arbetsmiljöarbete, där alla vill och kan bidra."

Sunda och säkra my ass.

* Humla

* Pumpernickel

* Sarsaparill

* Missne

* Impetigo

* Poppel

* Spillra

* Sjörå

* Ruskig

* Oförvitlig

* Sammelsurium

* Frost

Nästan som månen.

Jag visade ju er en del härligt knasiga skor för ett tag sen. Det fortsätter vi med tycker jag! Några andra roliga märken förutom mina älskade Irregular Choice är Iron Fist, Rocket Dog och Red or Dead.

Alla skor finns att köpa på Schuhstore.

Jag köpte ett nytt te igår, kardemummate som jag hittade på utländska hyllan på Coop. Ett halvkilo i lösvikt för drygt 40 kronor (minns inte exakt, 42 eller 43 nånting), och jättegott är det! Det både luktar och smakar massor av kardemumma, men det svarta teet är kraftigt i smaken så det drunknar inte i aromerna utan balansen blir perfekt. Med tanke på förpackningens storlek och att i princip all text är på arabiska så antar jag att kardemummate är nåt man är storkonsument av i de länderna. Fast det hade ju ändå kunnat få stå i vanliga tehyllan så kanske fler hittar till det? Smaksatt te är ju inte direkt ovanligt i Sverige heller. Nåja. Ahmad Tea brukar i alla fall ha himla goda teer överlag, rekommenderas!

Rosor i sprött förfall. Kronblad som torkar, och tiden stannar; utifrån och in.

Idag har jag bakat. Jag utgick från Aylas ägg- och baconmuffins men stuvade om litegrann så att det slutade med ett bröd lite likt focaccia. Jag använde:

10 ägg

1 dl vispgrädde

2 dl riven ost

1 dl Pofiber

1 tsk bakpulver

150 g fetaost

ca 1 dl gröna oliver med pimiento

Sätt ugnen på 175 grader och smörj en ugnsform eller liten långpanna med lite olivolja. Rör ihop ägg, grädde, ost, Pofiber och bakpulver och låt svälla ett par minuter medan du skär osten i tärningar. Häll ut i ugnsformen och ploppa ner oliver och osttärningar jämnt fördelat i smeten. Grädda mitt i ugnen ca 20 minuter. Låt svalna under bakduk och skär sen i fyrkanter.

Det här blev ett helt okej bröd, men kanske lite väl äggigt för min smak. Nästa gång tror jag att jag tillsätter nån deciliter nötmjöl också, för att staga upp konsistensen, och kanske rosmarin för smakens skull.

Jag är lite tyst just nu. Min sjuka verkar ha slagit sig på min energinivå och jag kan inte riktigt tänka klart. Men sova är skönt.

En bra nyhet i alla fall: Jag har surfat LED-lampor och Kjell & Company verkar ha ett riktigt bra utbud till priser motsvarande bättre lågenergilampor. Nästa gång jag är i Luleå ska jag absolut titta närmare på dem.

Ayla har hittat en ny sovplats.

Jaha. Det där blev ju bara pannkaka. Istället för att dra på mig mina bronsbyxor;

Idag då? Huvudet är bättre, och jag fryser inte så farligt just nu, men hela kroppen värker. Mjölksyra i benen av att stå och diska liksom. Åh. Nu går jag ut på en promenad. Säkert inte ett dugg klokt, men ibland måste den fysiska hälsan stå tillbaka för den mentala.