Metrobloggen

Äntligen är det dags!

NU FLYTTAR VI!

Den nya bloggen hittar ni violastark.blogg.se! Designen har fina Sanna hjälpt till med. Och ni behöver inte oroa er. Bloggen kommer fortsätta vara precis lika ärlig och öppen som den alltid har varit. Kom gärna med konstruktiv kritik om vad ni tycker, det är ni så ju bra på.

(Till alla er som har länkat min blogg: Ni får hemskt gärna lägga in rätt länk så att alla fina människor hittar rätt.)

Jag börjar bli lite nervös.

För imorgon ska min fina vän fota mig.

Anledningen till nervositeten kan ni läsa om här.

Har pratat om bloggflytt ett bra tag nu. Kikade runt på olika portaler för att verkligen hitta någon som jag gillar. Vet inte om jag känner att någon är sådär jättespeciell direkt, jag vet inte. Så jag tog det säkra framför det osäkra och valde en gammal favorit.

Designen är färdig. Bloggen är tömd på inlägg och skriker efter mig och er. Den vill ha bilder och texter och kommentarer. Och vet ni? Om bara ett par dagar får den det.

Kanske kanske kanske kommer ett videoblogginlägg upp. Det återstår att se. Det är redan filmat och ute på nätet men om det publiceras i bloggen är en annan femma. Beror på hur många som följer med i flytten. Allt är upp till er med andra ord!

Och flytten innebär en förbannat fin nystart för bloggen. Just nu känns allt det här med bloggandet lite småtrist. Jag är omotiverad då jag vet att vi just nu ändå bara står och väntar på någonting så mycket roligare. Har sparat så otroligt mycket bloggenergi så det kommer bli en helt galen bloggflytt. Viola Stark kommer bli precis så som ni vill ha det.

Så.

Vad gillar ni i bloggen?

Vad vill ni ser mer/mindre av?

Häromdagen ansökte jag om att få åka som au pair till USA i ett år. För några minuter sedan skickade jag in min ansökan till Liseberg för sommarjobb.

Nu håller vi alla tummar i världen för att det blir verklighet!

Jag ler aldrig på kort. Det händer liksom inte. Och det är kanske inte så konstigt när 99% av alla kort som tas är ospontana och det som efterfrågas är en pose. Jag kan inte le på beställning. Ser inte riktigt klok ut.

På det här kortet ler jag med hela hjärtat. Receptet är flummig mattelektion med bästa vännerna. Kan bara sluta på ett sätt.

Just nu ligger jag hemma i sängen och lyssnar/tittar på Musikhjälpen.
Sjukt bra musik + en bra sak. Kan det bli bättre?

Vad gör du? Snöar det hos dig?

Har inte kommit in på bloggen under hela eftermiddagen/kvällen. Därav radiotystnaden.

Har spenderat min kväll med lussebullar, paradise hotel och Melissa Horn. Varje liten textrad träffar mig rakt i hjärtat. Helt grym! Just nu är det väldigt mycket tankar som snurrar i min hjärna.

Återkommer när jag har fått någon ordning.

Min blogg är lite tom just nu. Och det lilla som skrivs är deppigt och svårt att förstå.

Men vet ni? Det är så mitt liv ser ut just nu. Det är lite trubbel i paradiset. Mycket i skolan. Nytt jobb. Vänner som mår dåligt. Olycklig kärlek.

Och jag vet att det är precis sådant jag brukar skriva om. Hur hjärtat slår tusen gånger snabbare än normalt men att varje slag känns som en kniv i ryggen.

Saken är den att det finns två problem. Dels vet jag inte hur jag ska formulera mig men framförallt så vill jag inte hänga ut någon. Det är så mycket som händer just nu som inte har med mig att göra.

Den här bloggen är min historia. Det är jag som har valt att öppna upp mitt hjärta åt er. Det har inte min familj eller mina vänner valt att göra. Det är någonting jag måste respektera.

Dessutom vet jag hur mycket ord kan såra. Jag har gjort människor illa genom att skriva vissa saker. Människor som jag älskar något otroligt mycket. Det vill jag inte göra igen. Och när gränsen mellan rätt och fel är hårfin så väljer jag nu att vara extra försiktig.

Även ni betyder mycket för mig och jag vill så otroligt gärna berätta men mina vänner kommer alltid i första hand. Alltid.

Som det här. Det inlägget sårade en person som jag tycker om oändligt mycket. Pojkvän eller inte pojkvän, han (t) är fortfarande den finaste jag vet.

Nu vet ni hur det ligger till. Och känner man en enda gång att min blogg är fin så kommenterar man. För just nu är ni tysta och då tycker jag att bloggandet är ganska okul. Bara så ni vet.

Vill du gå på dejt med mig?

Till alla er som undrar vad mitt nya jobb är:

Efter 2år på McDonald's kändes det väldigt lägligt med en ny inkomstkälla. Istället jobbar jag nu på världens fräschaste Willysbutik. Affären är helt nyrenoverad och invigdes i onsdags.

Du hittar mig i kassan och för alla er göteborgare så ligger affären i Sisjön (gamla hemköp).
Skynda fynda!

Andra dagen på nya jobbet gick finfint. Känns som att jag kan det mesta nu ungefär.

Igår/idag kom jag på vem som är världens finaste kille.

Barasånivet.

Det må finnas många idioter i min vänkrets.

Men är det någon som krossar mitt hjärta gång på gång så är det jag.

Att jag aldrig lär mig.

Jag trodde att jag visste hur jag kände. Att jag aldrig ville tillbaka till det där som en gång var. Jag förtjänar bättre än så.

Hur gör man när man känner att båda har förändrats något otroligt? Att killen som var ett as ibland har blivit den genomfina personen igen. Att tjejen han var tillsammans med har slutat vara helt instabil och avundsjuk och hittat sig själv.

Vad gör man när man tror att det skulle fungera?

Just nu, precis i denna sekund, vill jag ringa dig. Åka hem till din lägenhet. Sitta vid köksbordet halva natten och prata om allt och ingenting. För jag känner mig lugn när jag är med dig.

(Och just nu går jag sönder)

Världen finaste kille.

Idag gör det ont att det inte spelar någon roll hur bra man passar ihop. För det enda som styr är hjärnan och tankar om vad man borde och inte borde. Vi lyssnar för mycket på alla andra.

Tänk med hjärtat.

Matteprovet gick sådär. Men nu är det överstökat och ingen idé att hänga läpp för det. Fyra timmar höll det på. Sen avslutade jag dagen med ett historiaprov. Fin tisdag alltså.

Som ni säkert förstår är min hjärna tom just nu. Kröp ner i soffan i samma sekund som jag kom hem och kikade ikapp det jag hade missat på paradise hotel, lagom ansträngande för hjärnan...

Planen för ikväll är att försöka få upp lite bilder på ansiktsboken. Har en hel drös med minnen från roliga kvällar som väntar på mig. Håll tummarna för att det fungerar.

vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha?

Lite halvkass kvalité sådär. Men visst ser jag ut som en man på den här bilden? En grabb med långt, blondt hår och klarblå ögon.

Imorgon har jag nationellt prov i Matte D, inte det roligaste vill jag lova. Inte heller blir det bättre av att jag har tjugo sidor kvar att räkna. Jättebra jobbat! Nu blir det middag och sedan sjuhelvets mycket kaffe. Wish me luck!

(Och i skolan idag redovisade jag mitt arbete om etanol för klassen. Jag som alltid har haft otroligt svårt för det satt avslappnat på bänken och pratade utan papper. Väldigt stolt över mig själv.)

Min helg.

För ovanligheternas skull ska jag skilja på privatliv och vad som är offentligt. Vad som hände i helgen är något jag kommer skratta med mina vänner åt. Jag kommer få höra hur förbannat korkad jag är och jag kommer nog känna nog i hjärtat framöver. Jag vet inte.

Iallafall.

Jag drack alkohol, sov i en stor säng och träffade exet.

Vaknade upp med huvudvärk och feber. Mindre kul, vill jag lova. Hade gett ungefär vad som helst för att få ligga kvar i sängen hela dagen. Istället har jag precis ätit frukost och slängt i mig en ipren. Idag väntar ett äventyr som jag inte tänker missa.

Förresten. Visst är den "nya" idoljuryn så förbannat mycket bättre än den förra. Och Jihde är mannen i mitt liv. Älskar hela grejen.

Tänker ge mitt vaccination en förbannat fin start i kroppen med en lång natts sömn. Hoppas på att vakna tidigt och må bra i armen så jag kan köra morgonträning. (Det bästa som finns!)

Jag har panik.

Har pluggat som en dåre hela kvällen men jag kan verkligen inte lära mig saker utantill. Läste igenom det en gång till precis och det kändes som att jag aldrig hade hört talas om någonting alls tidigare.

Spelar liksom ingen roll hur mycket jag försöker. Antingen kan jag det eller så kan jag inte det inte.

Just nu har jag två möjligheter. Göra provet imorgon och nöja mig med ett G i slutbetyg. Eller, hoppa över provet och hoppas få göra det i början av nästa termin när jag kan allting lite bättre.

Så förbannat dumt att skjuta upp saker men så otroligt skönt att slippa paniken. För just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen.