Metrobloggen

Under sista åren har jag fått ökad förståelse vad vänskap egentligen innebär.

Det är inte svårt men jag kan tänka mig att det kan vara svårt i praktiken.

En vänskap är att man vet vem denna person är eftersom man ville lära känna denna person och är nyfiken på den person.

Om en person säger annat om denna person då hon/han inte har varit nyfiken eller ville inte lära känna på den person.  Jag har insett att den person inte lär känna sig själv vem hon/han är, dvs självinsikt innan man lär känna andra vem andra är.

Det är logiskt...

// Erika

Hade tänkt mig att skriva ett nytt inlägg men just nu känner jag mig så dålig. Har ont i halsen o öron samt förkyld med feber.

Det är därför att jag har ingen ork.

Men återkom snart när jag har något ork.

Vi hörs!

Kram

I förrgår hade man sin bemärkelsesdag för dem som är vänsterhänta. Jag tillhör denna grupp.

Jag är en troligt stolt väntervänt sen jag föddes.

En äkta vänterhänt jag är om ni inte visste om mig. Trots jag inte har fått en GRATTIS, typ att fira med att äta en god bakelse började jag undra om det är värt att vara vänsterhänt?

Ni, högerhänta är för tråkigt har jag märkt!... SUCK...

// Den stoltande vänsterhänta Erika

Ja det är sex veckor sen jag skrev här. Jag vet att jag skulle skriva lite oftare men vad jag skulle säga.

Men jag skriver i alla fall ett inlägg idag.

Hur jag mår kan jag bara säga att det är sådär med mig eftersom jag väldigt trött är otroligt på allt. Har reflekterat omkring mitt liv eftersom jag håller på att söka en mindre lägenhet men hittat aldrig ännu en som passar mig. Det handlar inte om mina höga krav utan om det finns en ledig som jag måste klara när det gäller min ekonomibit. Inte bara det utan det är också en fråga vem ska få denna lägenhet för jag står inte som första plats. Det är frågan om jag står i typ 50 som platskö.

Jag hade tänkt mig att ta en lite mindre lägenhet sen jag bytar igen till mindre lägenhet igen som passar mig bättre inom  typ sex månader. Tyvärr står det i deras regler att man måste bo i denna lägenhet minst tre år innan man får söka en annan lägenhet. Jag vill inte leva i olidighet i hela T R E år.

Alla vet idag att flera och flera hyrelägenheter blev bostadlägenhet så det blir ännu svårare att söka en hyrelägenhet.

Det är inte frågan om som nämnt mina höga krav utan jag måste tänka på min långsiktighet som jag måste känna mig trygghet eftersom jag lever ensam, vilket jag måste tänka på mina konsvekvenser och prioriteringar.

Jag är också väldigt trött på att många har svårt att förstå att det kunde vara svårt att inte kunna byta och även att man måste förstå att jag måste göra det för min egen trygghets skull. Jag måste också lita på min egen förmåga.

Det är därför att jag orkar inte att höra när folk säger att de har svårt att förstå och undrar över om det är jag som gör fel. Jag har faktiskt en bra koll hur det funkar i samhället. Man måste också tänka på att de som inte har upplevt med sina svårigheter och ska inte komma och säga hur som helst utan de måste först ha sin erfarenhet så de kan komma och säga att det förstår min situation sen.

Inte bara lägenhet utan jag har harft väldigt tufft med mitt liv med andra situationer, t ex att jag har haft jättetufft med min andra son när det gäller båda hans hörselskadad och Aspergers syndrom. Sen har jag också haft tufft när det gäller mitt yrkeval och även mina föräldrar. Sen har jag inte haft ett seriöst förhållande sen 14 år.

Man blir lätt fundersam om det är jag som har det största problem och missförstår osv så jag blir väldigt ledsen om jag får ett sådant bemötande.

Många gånger undrar jag om jag verkligen är välkommen till jorden eftersom jag har alltid kämpat i många många många år.

Många gånger har jag tänkt om det vore lättare om jag är en annan Erika som en medelsvenssons som samhället får ett mindre problem så samhället blir jätteglad eller hur,va? Men kom ihåg att jag inte har bett  om att jag skulle bli född.

Det är därför att jag H A T A R att kämpa jämt för jag vet om min förmåga och klarar med min trygghet samt egen bedömning som min rättighet.

Ingen har rätt att säga och tro att de vet bäst än jag. Ni har verkligen glömt bort att jag är väldigt duktigt på att kompromissa men jag måste också väl lita på mig själv för att inte ska må sämre eller såra mig själv som kan kosta mycket för samhället, eller hur?

Tyvärr finns jag på jorden, vilket jag inte kan rå för det och jag undrar om jag får göra för att inte behöva må sämre eller såra mig själv. Ingen har rätt att tvinga mig att jag måste göra det när jag innerligt V E T att det kan såra mig väldigt mycket sen. Det har förekommit att en del säger att jag V I L L inte. Det har jag aldrig sagt utan jag V E T att det inte blir bra för mig och jag inte behöver såra mig själv sen.

Tack för mig!

// Erika

Grattis på 50 årsdagen idag!

HURRA HURRA HURRA HURRA

Britt till vänster och jag till höger

Britt till vänster och jag till höger

Bilderna som visar sig var  vår båtutflykt för oss som gick på förskolan till grönskan någonstans.

Britt är min första och äldsta vän som vi gick i förskolan för döva på Kungsholmen. Min mamma brukade umgåsa med hennes farmor under tre timmar medan vi gick i förskolan.

Ja idag fyller du 50 år och önskar dig en fin födelsedag idag med dina närmaste. Jag ser fram emot att fira din stora dag småningom.

Tänk att vi träffades första gången för ca 45 år sen. När jag skulle flytta ner till Skåne och börja första klass gick du kvar i ett år till. Jag minns mycket väl att jag inte var snäll mot dig för jag retades till dig att du fick ett år till på förskolan men jag hoppas att du förlåter mig.  

Sen tappade vi vår kontakt i några år tills vi var då ca 13-15 år så fick vi tillbaka kontakt via brevväxlingen. Sen träffade vi igen när vi började på gymansiet då gick vi i pararellklass och vi gick i samma grupp när det gäller gymnastik, studiebesök osv.

Du avbröt din utbildning efter två år sen tappade vi kontakten igen men vi sågs vid olika tillfällen. När jag flyttade tillbaka till Stockholm sågs vi oftare och oftare numera. Jag har alltid tyckt om att vara i närheten av dig eftersom det är alltid roligt och intressant att prata med dig.

En stark minne jag har haft med dig är att vi hade jätteroligt tillsammans med Rita och även andra under världkongressen 1999 i Brisbane, Australien.

Jag ser fram emot att umgåsa med dig i fortsättning och vill önska dig ha ett fint liv  och en god hälsa i fortsättning!

Idag

Jag till höger och Britt till vänster!

50 xGRATTISkramar!

Idag har jag pratat en stund med min äldste son, Gabriel för att höra hur det har gått med honom sen vi hörde sist. Allt verkar ok trots han har det tufft när det gäller att hitta ett heltidsjobb. Han är nu i en process för att söka ett. Det finns några aktuella anställningsintervjuer. Jag med min förhoppningvis att han får ett jobb någon gång. Han har sökt en massa i hela världen men det verkligen är svårt på grund av finanskrisen. Det är likadan för hans vänner. Det tillhör till livet när man är i en finanskrisens period.

Jag har inte kramat min kära Gabriel på snart fyra år. Då började jag bara gråta inför bildtelefonen. Jag använde teckenspråktolkning via bildtelefonen. Jag bara grät och grät och saknar honom otroligt mycket. Nu gråter jag igen. Det känns jobbigt, faktiskt! Jag sade till honom att han är viktigaste i mitt liv eftersom det var jag som fött honom genom min kropp. Jobbigt! Han lugnade mig och förstår mycket mig och han sade också att han saknar mig otroligt mycket. Vi kommer att ses någon gång säger han.

Jag innerligt vet att jag kommer att gråta i flera dagar när vi träffas igen för det är äntligen att jag får krama om honom igen med en massa pussar.

Jag älskar dig, min värdfull Gabriel!

//Gråtande mamma Erika

Välkommen till min kreativa fotoblogg, där jag lägger min kreativa bild då och då

// Fotograferande Erika

Sänder en hälsning till er, Erikas bloggläsare att jag har haft en lång bloggtorka men nu har jag bestämt mig att jag återkommer och skriva vidare om här för jag verkligen har saknar min kära blogg, "Den filosoferande Erikas reflektioner" eftersom huvudrubriken passar mig perfekt för jag är en sådan.

Varför jag inte har skrivit på ett långt tag beror på att jag har haft en låg motivering av olika orsaker, en av blanda orsaker är att jag har varit jätteledsen ett tag att jag insåg att  ingen kan se att jag verkligen har en stor mefödd talang i mitt skrivande.

Jag har också insett att bloggskrivandet är det bästa sättet för min del.

Jag har också funderat på att skapa två bloggar till eftersom här bloggens syfte är att skriva ner om mina filosoferande reflektioner och tankar.

De andra bloggarna som jag har funderat har jag två olika syfte för att kunna fokusera på två olika innehåll som samhället behöver båda kunskap och försåtelse men jag har inte bestämt mig. Men jag vet att det blir tuff med tre bloggar men det ska väl gå bra?

Men man vet att många författare och jounalister har skrivit många böcker och artiklar så jag tycker att det är likadan med bloggskrivande att man kan skriva flera? bloggartiklar och böcker.

Återses snart med en ny bloggartikel!

// Erika

Nu har man ändrat från sommartiden till vintertiden.

Det är verkligen härligt med vintertid för vi kan mysa med en massa med levande ljus!

Vill visa mitt "vännernas" ljus som jag fick av en vän på min farvälfest i våras innan min operation!

Hon köpte det för hon vet att jag har fina vänner som bryr sig om mig.

Förresten vill jag önska Er många mysiga kvällarna med levande ljus!

Vill vara med i min första bildtävling som fotografen Emilie ordnar eftersom jag vill uppleva hur det känns att vara med att visa min underbara bild!

Jag vill också vinna en närbildslins! Heja på mig att få denna vinst!

Enligt henne att bilden ska vara en sommarbild under sommaren 2008 så valde jag här bild från min skärgårdens resa till Fjärdlång.

Jag valde mind denna här  favoritbild eftersom havet och solen reflekterar med varandra genom ögon liksom människans tanke och känsla genom ord.

// Erika

En dålig start när sommaren lider mot sitt slut fö mig som ville njuta av sista dagarna av sommaren.  Jag blev väldigt dålig.

Det började i tisdags att jag inte kände mig själv. Sen i onsdags fick jag en slags av halsont och frös lite grann. Dagen därefter, i torsdags fick jag förkyld och kände mig sämre. Men i fredags blev jag bättre men samma kväll fick jag en jättejobbig hosta tillsammans med förkyld ,vilket tog flera dagar, inkl. under hela helg. Nu idag känns jag mig bättre och bättre och hostan verkar mindre och mindre.

Jag var inte glad för jag vill som nämnt njuta av den sista tiden av sommaren!

Det ledde till att jag fick tvungen att inställa min kräftskiva ilördags. Jag såg faktiskt fram emot att ha en liten mysig kräftskiva med mina vänner men livet blev ibland inte som man hade tänkt sig innan.

Men nu ser jag till att jag är mig själv igen och njutar av sista dagarna under här sista veckan av augustimånaden och förhoppningvis får jag också härliga soldagar under septembermånaden.

// Snart friskande Erika

Det är första gången med en sådan känsla - "FÖRBANNAD" - för min älskade mamma!

Ifredags hade jag ett telefonsamtal med min mamma. Först måste jag presentera mig för er därute som inte vet om mig. Jag själv är döv och har varit sen jag föddes. Mina föräldrar är "hörande" - inom dövvärlden brukar vi kallas en grupp som kan höra - en "hörande" grupp. Ordet "hörande" finns inte i ordboken.

När det gäller telefonsamtal hade vi en slags av "skrivmaskin" mellan mig och mamma. Det kallas textelefon. Det finns bildtelefon som man kan prata på teckenspråk. Mina föräldrar kan inte teckenspråk, vilket samhället hade förbjudit många föräldrar att inte använda teckenspråk för sina döva barn på min tid.. Det är därför att vi använder texttelefon. Men det finns en videosamtalstjänst som man kan ringa till, vilket man kan använda teckenspråktolk kan förmedla mellan hörande och döv. Det är därför att min mamma inte vill använda bildtelfon utan vill helst använda texttelefon mellan oss.

Självklart är jag perfekt i svenska men svenska är mitt andra språk, vilket min mamma inte har förstått ännu. Det betyder att teckenspråket är mitt primärspråk, vilket man kan uttrycka på ett rätt sätt. Det är därför att jag nämnde att mamma inte förstår än.

Men i fredags som nämnt hade vi båda ett telefonsamtal via texttelefon. En situation jag har jobbigt med just nu och mamma inte förstod hur det kan bli så - jag har försökt att förklara lite mer tydligt men hon inte har förstått ännu. Då föreslog jag att jag kan förklara mer på mitt primärspråk, dvs teckenspråket i bildtelefonen via teckenspråktolk. Men mamma vägrade att använda det. Mamma begärde att jag måste förstå henne att de har svårt att använda tolk då sade jag ifrån att det är väl samma sak för mig att jag har svårt att uttrycka på svenska. Då sade mamma att jag måste förstå henne vilket är hennes favorit uttryck sen jag var barn. Jag kunde inte förstå då och fick alltid anpassa efter deras villkor i många år för jag inte visste hur jag skulle hantera.

Mamma var så otroligt envis att jag skulle berätta ändå om min situation då sade jag - NEJ!. Men hon envisade ändå då sade jag att det är bäst att vi skulle avsluta vårt telefonsamtal för jag inte kände mig respekterad från hennes sida. Man ska anpassa på varandras villkor då och då och även man ska se vilken situation som är bäst för båda sidor på ett bra sätt. Hon hade inte rätt att begära att jag skulle fortsätta. Då skulle jag avsluta samtalet men hon var så envis att fortsätta då lade jag luren på en gång.

Då fick jag en sådan känsla - BESEGRANDE och mådde jättebra efteråt. Upplever att jag inte blev sårad av den här situationen. Därefter fick jag en ny känsla - FÖRBANNAD för min mamma.  Då har jag förstått att jag aldrig har varit förbannad på min mamma i mitt hela liv för jag har alltid varit "snäll" att göra på deras villkor och även jag inte visste hur jag skulle hantera på ett bra sätt.

Det är inte bara här orsaken utan min mamma har varit så och är självupptagen och har ett stort ego på sitt villkor. Hon har alltid sagt att vi inte får såra henne vilket hon får såra oss hur som helst. Då kan man inte göra så. Hon är en sådan att ha otroligt svårt att lyssna på andra också.

Jag skulle vilja sätta gräns och jag säger ifrån vad hon menar och inte kan accptetera hur som helst hon behandlar mig. Det är därför att jag säger ifrån men problemet är att min pappa stödjer alltid min mamma och anklagar mig att det är alltid mitt fel. Det har varit så under min barndom. Pappa tror alltid på mamma och lyssnar alltid på hennes version vilket han aldrig lyssnar på min version.

Under min barndom hade jag haft jättejobbigt med mina föräldrar och hade inget stöd utifrån eller inifrån eftersom jag är enda barn. Mina föräldrar har alltid två att stödja varandra mot mig som var ett litet barn. Jag fick en känsla att vi var två familjer i en familj under min barndom. Mina föräldrar tror fortfarande att det är alltid JAG som har största problemet i deras familj. Men jag är glad att jag har mina två barn som upplever samma sak som jag. Jag fick inget stöd utifrån för det inte fanns en sådan PBU eller likadan. Många har lagt en stor skuld på mig ändå eftersom jag måste förstå mina föräldrar att de inte kan teckenspråk och jag blev många gånger sårad för jag inte förstod men idag har jag reflekterat omkring vår relation.  Jag tror inte att det blir bättre om de kan teckenspråk utan det är mina föräldrarnas syn och väderingar samt sätt att behandla som inte accpteteras i vårt samhälle.

Man undrar varför jag har fortfarande kontakt med mina föräldrar men jag är nu vuxen, vilket jag kan hantera på ett bra sätt som jag inte kan accpetera deras sätt mot mig. Mamma älskar innerligt mig verkligen och inte vill absolut förlora mig. Men som sagt får det bli på mitt sätt som jag inte ska bli sårad av deras sätt mot mig. 

Trots allt älskar jag ändå min älskade mamma! Ja - jag är verkligen FÖRBANNAD på min älskade mamma!

// Förbannada Erika

Hallå, mina bloggläsare!

Vet att ni undrar över om jag kommer att skriva någon gång. Jo det har jag tänkt mig men hade ingen motivation och hade andra att göra i mitt liv.

Men jag kommer i alla fall tillbaka och säger nu Hej!

Under tiden jag var borta har jag lekt mycket med min kära kamera, jätteskoj!

Nu har jag lärt mig mer och mer hur jag ska hantera att ta bild på mitt eget kreativt sätt.

Nästa steg är att jag tänker ta bilder på en familj. Har frågat henne i familjen om de kan tänka sig att ställa upp för mig med familjbilder! Ser fram emot att göra det!

Spännande!

Enda jag har jobbigt med är min gammaldags dator. Behöver en ny fungerande och avancerade dator för min gamla dator är väldigt sliten och är nu sex och halvt år gammal.  Jag blev många gånger frustrerad att inte kunna köpa för min ekonomi är så begränsad på grund av min sjukskrivning. Jobbigaste måste jag säga!  Jag mår inte bra av det, faktiskt eftersom jag har ett stort behov att uttrycka mina kreativa behov. Varför är mina kreativtet så dyra om man ska jämföra med andra som kostar nästan ingenting för dem, t ex att baka bullar för dem. Alla har sitt att uttrycka med sitt kreativitet. Jag kan tänka mig att jämföra med barnens fritid. Om en gillar att gå på jazz. som inte kanske kostar mycket som en som går på ishockey. Har detta barn rätt att avstå från ishockey om föräldrarna inte har råd att lägga så mycket pengar?

Min åsikt är att det ska kosta lika mycket för alla kreativitet och fritid.

Jag skriver också mina artiklar till en tidning som fritidsuppdrag. Jag har fått många bra reponsen från dem. Alla tycker att det är så intressant att läsa mina krönikasartiklar. Läsvärt anser många! Dessutom fick jag höra en roligaste nyhet att en svensk som bor i USA i många år och brukar få vår tidning. Han hade hört av sig till vår ansvarige att vår tidning har blivit så bra med den fina layouten med många läsvärda artiklar. Jag måste säga att jag är så stolt över mig själv att jag har skrivit så bra artiklar. Jag med min förhoppning att mina meriter kommer att nytta till ett framtida jobb för min del.

Just nu har jag inte fått en napp att få en bra lägenhet men jag tror att det kommer under hösten när alla inte ville tänka på det under deras sommar. Förhoppningvis får jag ngn lägenhet som jag önskat mig snart.

Ja - det var allt jag ville berätta under tiden jag var borta.

// Erika

Bilden säger mycket att jag tänker nu på dig för det är snart att du avslutar med din utbildning!

Här bilden är perfekt att lägga ut att man förstår att jag bara vill skrika ut till andra sidan av jorden för du är ifrån ca 20 timmar med flygtid!

Bilden, du förstår nog vad det vill säga och du vet hur din mamma är när hon vill göra med dig under en timme hårt!

Jag älskar dig otroligt mycket och tänker just nu på dig under just stunden, min kära son Gabriel!

// Din mamma

Önskar Er, mina bloggläsare en trevlig Valborg!

Jag själv ska inte göra ngt speicellt och tar det lugnt härhemma ensam! Mysigt! Jag har flera som jag kan njuta  av att göra det, t ex att läsa och skriva osv under min egen tid utan att inte bli störd av någon!  Jag kanske går till vår hembrasa med min systemkamera... Kul att leka med det!

// Valborgnjutande Erika

Idag är det precis ett halvt år sen jag fyllde 50 år.  Fick ett ett söt och gulligt grattissms från min vän för att gratulerade mig femtio och halvt år! Gulligt!

Fattar inte att ett halvt år har redan gått och jag njutar fortfarande av att vara en cool femtioårig! Jag är fortfarande lycklig att äga digital systemkameran. Leker fullt med det! Jag ser fram emot att använda det mer när våren och sommaren är snart här! Skoj!

// femtio och halvt årig Erika

Jag har varit nere i Skåne under en vecka i samband med påskhelgen hemma hos mina föräldrar!

Jag åkte med Swebus hemåt och skulle ta tåget men det var fullbokad.

Intressanta bilder jag tog under färden, där man bara kan se lamporna från bilarna utan enda bild på bilarna! Märkligt!

©erika

Jag vill använda min aprilskämt för det skulle vara lite skoj att lura någon. Jag inte visste vad jag skulle hitta på ngt som är bra och att man skulle tro på.

Då kom jag på att jag kan skicka ett sms till mina föräldrar att jag har en glad nyhet att jag har fått en lägenhet.

Det visade sig att mamma ringde upp och berättade att de var så glada att höra nyheten.

Jag svarade: April, April, dum sill, dum sill jag kan lura er vad jag vill.

Ojsan säger mamma! Hon berättade att hon har ringt till min son, Jonathan och berättade att hon har fått veta att jag har fått en lägenhet.. Jonathan inte visste det..Sen pratade jag med honom då berättade han att han har hörde av mormor att jag har fått lägenhet.  Jag berättade att det var bara en aprilskämt!

Det var lite onödigt säger Jonathan!

Är det en dålig aprilskämt jag valde undrar jag?

Men jag vill lura någon med en bra aprilskämt, eller hur?

Stackars föräldrarna att de gick på min aprilskämt!

För 33 år sen en dag innan sade pappa att han ska lura mig. Då funderade jag hur jag ska lyckas med lura honom då kom jag på en bra aprilskämt. Jag ändrade hans väckklocka en timme tidigare för att han skulle stiga upp en timme tidigt. När han skulle väcka mig så skrek jag bara: April, April, dumma sill, dumma sill jag kan lura er vad jag vill! Pappa var mycket arg och ringde upp URfröken för att kolla vad klockan egentligen var. Han var ordentligt sur och lade sig igen och sov en timme till trots han hade tagit en dusch. Han var sur tills vi stack iväg, han till sitt jobb och jag till min skola. Men senare i eftermiddagen log han igen och skrattade då sade han att han skulle lura mig nästa år då sade jag att han inte kunde göra det. Varför frågade pappa då sade jag att jag redan skulle flytta hemifrån för att börja på ett gymnasie i en annan stad. Nu har 33 år gått och han har inte lurat mig hittills idag.

//Erika som har alltid varit smart att hitta på en bra aprilskämt!

Idag ska jag vara på ett årsmöte på Manillaskolan på Djurgården. Vilket årsmöte pratar jag om är SDF, Stockholms Dövas Förenings årsmöte. Idag är det 140:e årsmöte. Stockholms Dövas Förening bildades 3 maj 1868 och är en äldsta dövförening här i Sverige.

Jag måste väl erkänna att jag är verkligen en stolt SDF-medlem. *STOLT*

Varför sker årsmötet på Manillaskolan beror på att där grundade man SDF. Manillaskolan är en dövskola som startade 1809. Det är därför att SDF vill ha sitt årsmöte på samma ställe som det första mötet.

Jag kommer inte att vara medlem jämt under mötet där utan jag ska jobba som reporter för SDF:s medlemtidning, Teckentydaren. Det finns mycket att skriva om, faktiskt för det finns mycket inom båda intressanta och historiska händelser inom Stockholm som man inte vet mycket om. Jag har lovat mig själv att jag kommer att skriva mycket intressanta artiklar. Jag skriver också krönikasartiklar för jag vill så ge min tankeställning till medlemmar och styrelsen samt andra därute, t.ex kommunens -och landstingetspolitikerna.

Jag personligen tycker att SDF är en verkligen stark organisation med en stor kunskap med många olika intressanta inriktningar och mål, vilket jag anser att vi måste bevara vår förening. Vi behöver vår förening för båda teckenspråkiga dövkulturens och dövintressepolitikens skull.

Ni därute som är nyfiken på SDF:s hemsida - www.stockholmsdf.org. Under årsmötet idag kommer de att visa vår nya hemsida.

Sen har vi också vår  SDR, Sveriges Dövas Rikförbund som är en riksträckande dövorganistaion som grundade 1922. Om ni är forfarande nyfiken på SDR så finns det på hemsidan, www.sdrf.se/sdr

// SDF-stoltande Erika

Måste visa bilden hur jag är!

På grund av det är jag ordentligt FRISK!

Yes, jag är frisk. Man undrar om det har hjälpt mig för jag tog igårkväll ett varmt bad! Det låter att ett varmt bad är som en medicin??

Härligt att vara frisk och jag med min förhoppning får vara frisk i ett år nu från idag till 2009 eftersom det är härligt att leva!

// Friskande Erika

Jag saknar att filosofera och skriva i min blogg men frågan är om jag orkar för jag blev sjuk sen itorsdags.

Ibörjan var jag lite hängig i onsdags för jag frös bara trots vi hade ett soligt och vackert väder ändå frös jag bara ihjäl. Dagen därefter var jag mer hängig och nös oräkneliga gånger under hela dagen tills på kvällen fick jag en ordentligt  förkyld samtidigt fick jag halsont och feber.

Nu känns det lite bättre men jag är verkligen less på att vara sjuk igen inom kort tiden. Ska ta ett varmt bad ikväll!

Längtar att vara frisk i ett år!

// Sjuklingen Erika

I lördags hade jag ett kära besök av min gamla arbetskollega som är nu min vän med sina två barn som vi inte har sett mer än två år.

Jag visste att vännens mamma har gått bort för snart två år sen och trodde att hon dog av bröstcancern. Men det var inte det utan hon dog av levercancern.

Det beror på att hon hade först bröstcancer. Läkarna har undersökt hennes bröst efter behandlingen och såg att allt var bra och friskförklarad. Men efter ett tag upptäckte man att bröstcancern hade spridit till levercancern. Enligt vännen gjorde de röntgenundersökning bara på brösten eftersom sjukvården hade ingen pengar för att göra en röntgenundersökning på hela kroppen. Det är därför att de kollade bara brösten.

Det är samma för alla kvinnor som drabbas av bröstcancer säger läkaren till vännen och hennes släkt. Jag frågade henne om man kan göra en anmälan till patientnämnden men det inte kan gå säger hon.

Jag funderar om det är vår rättighet att leva? Ska samhället bestämma att vi ska leva eller dö trots vi har mer chans att leva om vi får helkroppens röntgenundersökning?

Jag funderar också om det är en köndiskriminering? Det kan vara intressant att se om det är samma för män när de har fått prostatacancer. Undersöker läkarna bara på porstatacancer om allt är bra?

Det är verkligen tragiskt att man inte har räd att göra en röntgen för hela kroppen efter att ha fått en cancer.

Har man möjlighet att göra en anmälan till patientmämnden?

Det är ledsamt att missa ett liv för ekonomins skull!

// Funderande Erika