Metrobloggen

Honduranska tidningen Tiempo rapporterar idag om den  kände honduranske kardinalen Oscar Andrés Rodriguez hyllning av landets tidigare kuppresident Micheletti:

http://www.tiempo.hn/secciones/el-pais/10269-el-cardenal-oscar-andres-rodriguez-comparo-a-micheletti-con-los-proceres-de-la-independencia-

Kardinalen betecknar statskuppen som genomfördes av militären i samarbete med de mest reaktionära elementen i landets oligarki den 28 juni 2009 som en "heroisk" handling. Enligt Tiempo kom kardinalens uttalande dagen efter avslöjanden om korruption i Michelettis regering.

Kardinal Rodriguez började reta upp sig på allvar på Zelayas regering  sedan Honduras gått med i det regionala samarbetsorganet ALBA. Det blev sedan inte bättre av att hans kritik mot ALBA bemöttes på ett mycket spydigt sätt av Venezuelas president Chavez vars uttalanden om politiska meningsmotståndare ofta är allt annat än diplomatiska.

I sin predikan framhöll Rodriguez att regeringar i Honduras bör arbeta för de allra fattigaste. Sådana uttalanden kan verka märkliga i samband med hyllningar till en raktionär statskupp men är inte förvånande om man ser till den katolska kyrkans starka engagemang när det gäller välgörenhet till de fattiga. Ledande konservativa inom kyrkan ser gärna de fattiga som föremål för välgörenhet men att uppmuntra dem att organisera sig politiskt för att försvara sina rättigheter är något som får dem att se rött.

Kardinal Rodriguez är en välkänd personlighet inom den katolska kyrkan även internationellt och han har tidigare diskuterats som påvekandidat.

BJÖRN BLOMBERG

Här en lysande artikel av USA-liberalen Robert E White där han belyser de slående likheterna mellan statskuppen som avsatte den folkvalde presidenten Villeda Morales 1963 och den som avsatte Mel Zelaya 2009:

http://www.ciponline.org/central_america/r_white/Robert_White_Commentary_Honduras_Nov09.pdf

Likheterna går i själva verket långt längre än vad White hävdar. 1963 fördömde USA inledningsvis statkuppen får att ganska snart byta fot och samarbeta med kuppmakarna. Också detta upprepas nu när USA efter att först ha fördömt statskuppen under några månader väljer att byta fot och väljer att öppet stödja de val som kuppmakarna anordnar den 29 november utan att ställa några krav på att Zelay ska ha återinsatts på presidentposten.

För USA innebär detta sidbyte på kort sikt att man väljer att försvara sina imperialistiska intressen i Centralamerika med opportunistiska och cyniska metoder. På lite längre sikt kommer man att få betala för denna politik med ökad vrede mot USA och en än starkare vilja att bryta sig loss från USA och skapa en region som formar sin egen framtid utan USA:s inblandning.

Också Honduras oligarker (med undantag för Jaime Rosenthal som hela tiden stått på demokratins sida - nu liksom han även gjorde 1963) tar stora risker med den odemokratiska och högerextrema politik som befolkningen nu påtvingas med militärens hjälp. Den som väljer att klamra sig fast vid den totala makten med odemokratiska och barbariska metoder riskerar på längre sikt att förr eller senare svepas bort från makten efter en stormflod av folklig vrede.

BJÖRN BLOMBERG

Tiempo rapporterar idag att direktionen för Honduras kongress låtit bjuda in representanter för landets fyra högerpartier (vänsterpartiet UD verkar inte ha blivit inbjudet). Därefter fattade man ett beslut som i praktiken stoppar det nationella försoningsavtalet "Tegucigalpa, San José" som såg ut att erbjuda en lösning på den politiska krisen i landet.

Tiempos artikel kan läsas på spanska här:

http://www.tiempo.hn/secciones/crisis-politica/6854-congreso-decide-consultar-a-la-corte-fiscalia-y-pgr

Enligt avtalets punkt 5 ska den exekutiva makten i landet återgå till den situation som rådde innan statskuppen den 28 juni (läs: den folkvalde presidenten Zelaya ska återinsättas). Men kongressens direktion i samråd med de fyra högerpartierna beslutade nu att inte genomföra en omröstning om Zelayas återinsättande utan att först rådfråga fyra andra statliga institutioner (däribland HD). Alla dessa institutioner har tidigare gjort sitt yttersta för att sabotera regeringen Zelayas arbete och kan komma att behöva flera veckor på sig för att besluta i frågan - och presidentvalet som inte kommer att godkännas av det internationella samfundet utan Zelayas återinsättande äger rum redan den 29 november i år.

Enligt Tiempo har liberalernas presidentkandidat Elvin Santos öppet motsatt sig att kongressen röstar för Zelayas återinsättande. Därmed har han med all sannoliket begravt sina möjligheter att vinna presidentvalet den 29 juni.

Nyckeln till en lösning kan därfär enligt Tiempo visa sig ligga hos nationalisternas presidentkandidat Porfirio Lobo som de senaste veckorna försökt distansera sig från Micheletti och extremhögern genom att bland annat vägra att delta i vissa demonstrationer och genom att öppet kritisera inskränkningar av konstitutionella rättigheter (se vad jag skrivit tidigare). Lyckas Porfirio Lobo få sina nationalistiska kongressledamöter att stödja ett återinsättande av Zelaya så skulle han framstå som den nationella försoningskandidat i valet som han säger sig vilja vara. Han skulle därmed ha en mycket stor chans till seger i valet. Men frågan är om han har tillräcklig vilja och förmåga eller ens kontroll över sitt eget högerparti för att kunna åstadkomma detta.

Samtidigt visar opinionsundersökningar i Honduras att en majoritet av befolkningen är innerligt trötta på den utdragna politiska konflikten och vill se en kompromisslösning så snart som möjligt.

BJÖRN BLOMBERG

Tiempo rapporterar idag att Micheletti-regimen försöker förhala Zelayas återinsättande på presidentposten:

http://www.tiempo.hn/secciones/crisis-politica/6704-todos-acataran-la-decision-que-tome-el-congreso-arturo-corrales

En företrädare för regimen säger i en av tidningens artiklar att det inte alls är självklart att kongressen kommer att låta Zelaya komma tillbaka, att kongressen måste rådfråga andra delar av statsmakten såsom riksåklagaren och högsta domstolen mm. Allt i det uppenbara syftet att förhala Zelayas återkomst som president som ju är själva grundförutsättningen för avtalet.

Detta innebär att min bedömning igår att Zelaya kommer att vara tillbaka mycket snart kan visa sig vara felaktig. I stället kan det bli ett oändligt förhalande där Micheletti-regimen tackar för USA:s och OAS utlovade stöd till valen den 29 november och vantolkar det som att valen skulle kunna godkännas internationellt även om Zelaya inte fått tillbaka presidentposten. Detta orsakar i sin tur vrede inom framför allt OAS (USA sympatiserar i själva verket mer med den högerextrema Micheletti-regimens pro-imperialistiska politik än med Zelaya även om man numera är tveksam till statskupper) som kommer att göra klart för Michelettis team än en gång att man inte stöder valet om inte Zelaya kommit tillbaka på presidentposten.

Exakt hur mycket Micheletti-regimen kan lyckas fördröja Zelayas återinsättande med denna taktik är idag omöjligt att bedöma.

För att inte Micheletti ska odla alltför många illusioner om framtiden vore det bra om EU gjorde klart att man under inga omständigheter kommer att godkänna ett val där den sittande presidenten har installerats på sin post av militären i samarbete med den honduranska oligarkin. Självklart bör EU också avvakta med löften om att sända observatörer till valet fram till dess Zelaya verkligen är tillbaka på presidentposten.

BJÖRN BLOMBERG

Inom några få dagar, troligtvis redan på torsdag, kommer Manuel Zelaya att vara tillbaka på presidentposten i Honduras.

Enligt det avtal som företrädare för båda sidor tecknat ("Tegucigalpa-San José-avtalet") kommer Zelaya att leda en regering för nationell försoning med företrädare för samtliga partier i kongressen och för det civial samhällets organisationer (fackliga- företagar- m fl).

Zelayas maktbefogenheter kommer att vara starkt begränsade och han kommer att tvingas att acceptera den budget som under kuppen antogs av den huvudsakligen konservativa kongressen (som han tidigare varit i konflikt med och som ofta motsatte sig hans regerings ekonomiska politik). Zelaya kommer också att tvingas avstå från alla anspråk på att genomföra konstitutionella förändringar.

Zelayas återvändande till presidentposten måste först godkännas av kongressen som får extrainkallas från dess pågående ledighet. Men kongressens godkännande är mest av allt en formalitet vilket framgår av följande utmärkta rapport från Democracy Now:

http://www.democracynow.org/2009/10/30/honduras

Framför allt inser med all säkerhet kongressen att man måste godkänna avtalet för att Honduras inte ska fortsätta att vara en internationell paria av samma slag som militärdiktaturen i Burma. Zelayas återkomst på presidentposten är en förutsättning för att valet i november ska godkännnas internationellt och för att det ska komma några internationella observatörer.

Diarion Tiempo (se mina favoriter) rapporterar idag att bland de amerikanska diplomater som bidrog till att förhandla fram avtalet återfinnas den före detta utrikesministern Colin Powell.

BJÖEN BLOMBERG

Ett företag som certifierats av Honduras högsta valråd har genomfört en opinionsundersökning rörande statskuppen i landet rapporterar idag Tiempo:

http://www.tiempo.hn/secciones/crisis-politica/5225--el-60-de-los-hondurenos-quiere-que-micheletti-deje-el-poder-

Det visar sig att endast 17,4 procent av alla honduraner stöder statskuppen den 28 juni och 52,7 är emot.

65,6 procent tar avstånd från repressionen och endast 8 procent är för.

16,2 procent är för kuppdiktatorn Micheletti medan 66,7 procent tar avstånd från honom.

Den avsatte presidenten Manuel Zelaya är däremot en av de populäraste personerna i Honduras enligt undersökningen.

BJÖRN BLOMBERG

Här en angelägen artikel av Dan Koeppel i DN:

http://www.dn.se/kultur-noje/essa/det-sekellanga-kriget-om-bananerna-1.967192

I Honduras har de folkliga rörelserna flyttat fram sina positioner och ursprungsfolk som indianer och garifunas (svarta) kämpar för en ny konstitution som ska garantera deras rättigheter till marken där de bor och ge dem ökade möjligheter att påverka politiken genom bland annat folkomröstningar. Så återigen ser vi en "koalition" av utländska ekonomiska intressen företrädd bland annat av högerextrema USA-republikaner i förening med honduranska oligariker som med alla medel - inkluderat statskuppen den 28 juni i år - försöker att försvara sina intressen.

Bland det sorgligaste i Honduras är hur en del av landets oligarker (den judiske industrimagnaten Jaime Rosenthal är ett lysande undantag) utnyttjat sin kontroll av massmedia för att med en hänsynslös propaganda skrämma upp stora delar av medelklassen. Man har lurat folk att sociala reformer till förmån för de fattiga skulle resultera i en förfärlig diktatur á la Chavez. Men sanningen är att Venezuela är en konstitutionell demokrati där valen godkänts av internationella observatörer och där massmedierna domineras av hägermedier som dagligen kritiserar det mesta som regeringen gör. Venezuelanerna är tillsammans med uruguayanerna de som sätter högst betyg på sin demokrati i Latinamerika i en stor undersökning över hela kontinenten som understöds av bland annat svenska SIDA.

Diktaturen i Honduras måste avskaffas så att alla grupper - inte bara de privilegierade - får möjlighet att kämpa för sina intressen och får möjlighet att göra sig hörda i landets massmedier (se vad jag skrivit tidigare om avskaffade konstitutionella rättigheter och stängningar av radio- och TV-kanaler).

BJÖRN BLOMBERG

Här en bra rapport på engelska från Al Jazeera om stängningen av medier och avskaffandet av konstitutionella rättigheter i Honduras:

http://www.youtube.com/watch?v=NkkXWz9wO30

BJÖRN BLOMBERG

Igår stängde Honduras kuppregering såväl Radio Globo som Canal 36 (Cholusat Sur). Honduras Laboral rapporterar idag också om hur tidningen El Libertadors grafiske formgivare Delmer Membreno fördes bort av maskerade män och torterades med cigarretter. Under tortyren sade en av de maskerade:

"Sluta med det där. Det är bättre att vi släpper honom så kan han berätta för sin chef att han kommer att råka ut för ett ännu värre öde."

Efter tortyren lämnade de maskerade männen kvar Delmer Membreno på landsvägen mellan Tegucigalpa och departementet Olancho. Han hade alltså turen att överleva och kunna berätta om vad han varit med om. Delmer Membreno beskriver händelsen som fasansfull och säger att han fruktade för sitt liv.

El Libertador är en av de medier som hårdast kritiserat statskuppen i Honduras (finns med bland mina favoriter).

El Tiempo rapporterar idag att representanter från samtliga politiska partier i Honduras kongress kritiserar införandet av de undantagslagar som tar ifrån medborgarna flera av deras mest grundläggande konstitutionella rättigheter under en period på 45 dagar. Kuppdiktatorn Micheletti uttalar sig också och uppger sig ha tagit intryck av kritiken och lovar komma med ett besked om ett eventuellt upphävande av dekretet inom en vecka.

Honduras Laborals artikel kan läsas här på spanska:

http://www.honduraslaboral.org/leer.php/2265

BJÖRN BLOMBERG

Ania Janerud återger flera vittnesmål innifrån Honduras här:

http://www.utangranser-aniasblogg.se/

En av Anias uppgiftlämnare uppger att diktaturen avlyssnar telefoner och även internet, så alla ni som har anhöriga i Honduras bör vara mycket försiktiga med vad ni säger på telefon eller skriver i epostmeddelanden.

BJÖRN BLOMBERG

Lars Palmgren rapporter idag att Honduras kuppregering låtit stänga Radio Globo:

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=3130381

Jag instämmer helt i Palmgrens analys att detta kommer att stärka motståndet mot kuppen inom landets parlament eftersom stängningen genomfördes innan undantagslagarna som avskaffar flera av medborgarnas mest grundläggande konstitutionella rättigheter godkänts av parlamentet.

Man får närmast ett intryck av att det kanske var just rädsla för parlamentet som fick Micheletti att skynda sig. Se vad jag skrivit tidigare om fyra presidentkandidaters sammanträffande med Zelaya och om den konservative presidentkandidatens fördömande av undantagslagarna.

Inledningsvis verkar kuppregimen ha haft vissa ambitioner att ge ett sken av laglighet åt sina handlingar. Nu bryter man flagrant mot konstitutionella och lagliga spelregler. Micheletti verkar ha inspirerats av militärdiktaturen i Burma. Landet ska isoleras från omvärlden och en liten elit ska behålla den oinkränkta makten med hjälp av vilka diktatoriska och despotiska metoder som helst.

Det är en strategi som kommer att ifrågasättas av allt fler inom Honduras kongress men sannolikt även av allt fler medlemmar av oligarkin.

BJÖRN BLOMBERG

Det konservativa nationalistpartiets presidentkandidat Porfirio Lobo Sosa fördömer Micheletti-regimens beslut att avskaffa grundläggande konstitutionella rättigheter. Detta rapporteras av Diario Tiempo (se länk på engelska nedan).

Lobo Sosa menar att inskränkningarna skadar landets image i utlandet och hämmar det ekonomiska livet. Han framhöll vidare att ett undertecknande av San José-avtalet är den enda hållbara lösningen på krisen. Avtalet har redan godtagits av den lagliga regeringen ledd av Manuel Zelaya men kuppdiktatorn Roberto Micheletti har vägrat att skriva på och fortsätter att klamra sig fast vid makten med militärens hjälp.

Tiempos artikel kan läsas i knagglig Google-översättning till engelska här:

http://www.google.com/translate?u=http%3A%2F%2Fwww.tiempo.hn&hl=en&ie=UTF8&langpair2=es%7Cpt&langpair.x=9&langpair.y=10

Hela Tiempos internetmaterial kan man nu dagligen snabbt få fram på engelska om man går in på tidningens sida www.tiempo.hn och därefter klickar på den engelska flaggan till höger om "Traductor" uppe i högra hörnet.

BJÖRN BLOMBERG

Den honduranska tidningen Tiempo rapporterar idag att diktaturen i landet låtit utfärda ett dekret som avskaffar flera av medborgarnas mest grundläggande rättigheter som garanteras i landets konstitution. Bland de rättigheter som avskaffas under en period på 45 dagar återfinns yttrandefriheten, rätten att röra sig fritt och församlingsfriheten. Dekretet slår fast att polisen och militären har rätt att när som helst gripa någon utan föregående beslut från en åklagare.

Vad gäller den avskaffade yttrandefriheten så heter det att ingen har rätt att förolämpa företrädare för staten eller att framföra åsikter som kan angriper regeringsbeslut. Det heter vidare att alla radio- och TV-kanaler som inte rättar sig efter detta ska stängas. Vilket för övrigt redan skett vad gäller åtminstone en TV-kanal redan innan dekretet offentliggjordes. Vidare har internationella flygplatser stängts för att hindra utländska journalister att ta sig in i landet.

Militären och polisen ges order om att arrestera var och en som rör sig på andra områden än de som föreskrivs av regeringen, det vill säga att arrestera alla som trotsar de regelbundna utegångsförbuden som gång på gång lamslagit landet och det ekonomiska livet.

Allt detta är lite ironiskt om man betänker att statskuppen den 28 juni i år föregicks av demonstrationer där företrädare för den honduranska extremhögern läste upp paragraf efter paragraf i den honduranska konstitutionen ungefär som om det rörde sig om en helig religiös skrift för att visa sitt missnöje med den av president Zelaya föreslagna fjärde valurnan som skulle ge medborgarna möjlighet att rösta om huruvida de önskade en konstutuerande församling och en ny konstitution.

Nu när extremhögern med hjälp av militären själva sitter vid makten avskaffar de konstitutionella rättigheter på löpande band och de påstår till och med att de ska genomföra ett trovärdigt presidentval under sådana förhållanden.

Ni som kan spanska kan läsa El Tiempos intressanta artikel här:

http://www.tiempo.hn/secciones/crisis-politica/4568-gobierno-ordena-suspender-garantias-constitucionales

BJÖRN BLOMBERG

Erik de la Reguera har en utmärkt analys av den senaste utvecklingen i Honduras här:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kuppen-i-honduras-har-satt-demokratins-framtid-pa-spel-1.960608

Att som Erik gör sätta in det som nu händer i Honduras i ett större latinamerikanskt perspektiv är absolut nödvändigt för att kunna förstå det som nu händer.

BJÖRN BLOMBERG

Hur kunde Honduras laglige president Manuel Zelaya ta sig hela vägen till Tegucigalpa utan att diktaturen i landet lyckades stoppa honom?

Det mest trovärdiga svaret ges av Honduras ambassadör i Panama, Juan Alfaro Posadas, och kan läsas här:

http://hondurasoye.wordpress.com/

Posadas konstaterar att Zelaya helt enkelt fick hjälp av delar av militären, i första hand yngre officerare, som vill ha en återgång till demokrati.

Igår rapporterade den honduranska tidningen Tiempo om Zelayas möte med fyra av presidentkandidaterna inför valet i november. Även den konservative kandidaten Pepe Lobo uttryckte sympati för Zelayas förslag om mer djupgående strukturella förändringar i landet (underförstått behovet av en ny konstitution som som ska ge möjlighet för vanliga människor att utöva ett politiskt inflytande genom bland annat folkomröstningar). Pepe Lobo fördömer Michelettis vägran att förhandla med Zelaya och hotar att dra tillbaka det konservativa nationalistpartiets stöd för hans regering. Det är naturligtvis lätt att avfärda Lobo som en opportunist men jag tror att såväl Lobo som liberalernas presidentkandidat Elvin Santos är väl medvetna om hur oerhört de traditionella partierna förlorat i trovärdighet till följd av kuppen och de inser att de riskerar att förr eller senare svepas bort från makten för en lång tid framöver - precis som skedde efter den kortvariga kuppen mot Chavez i Venezuela - om de inte själva går i spetsen för verkliga förändringar i demokratisk riktning.

På Latinamerika.nu kan vi läsa om Sveriges lite vaga uttalanden om Honduras. Det är nästan ord för ord samma saker som Hillary Clintons team sagt efter Zelayas återvändande. Under Reinfeldt kontrolleras uppenbarligen utrikespolitiken av en samling papegojpolitiker utan nämnvärd förmåga till självständigt tänkande.

Betydligt tydligare var Brasiliens president Lula da Silva som i FN sa att om inte världssamfund agerar med kraft för en återgång till demokrati i Honduras så kommer vi att få se fler statskupper av det slag som drabbade Honduras den 28 juni i år.

BJÖRN BLOMBERG

Här ett bra videoklipp på engelska från "The Real News" om repressionen i Honduras och om motståndsrörelsens målsättningar:

http://www.youtube.com/watch?v=Bw9IP_2rylo

BJÖRN BLOMBERG

Här den intressanta historien om hur Honduras under president Manuel Zelayas ledning avskaffade de multinationella oljejättarnas monopol på att sälja olja till Honduras:

http://www.narconews.com/Issue59/article3779.html

BJÖRN BLOMBERG

Den honduranska tidningen El Tiempo rapporterar idag om väpnade atttacker mot en radiostation och två TV-kanaler i Honduras:

http://www.tiempo.hn/secciones/el-pais/2706-encapuchados-sacan-del-aire-al-fundir-transmisores-de-radio-globo-y-el-canal-36

Även Honduras Oye! (se mina favoriter) rapporterar om händelserna.

Den drabbade radiostationen är Radio Globo som tagit ställning mot statskuppen i landet. En beväpnad liga lyckades enligt Honduras Oye! att med hjälp av kemikalier tysta radions sändare under en direktsändning från en konsert mot statskuppen. Radio Globo tvingas sedan dess sända från en mindre alternativ sändare med avsevärt sämre räckvidd.

Enligt Honduras Oye! var skadegörelsen på kanal 36, en TV-kanal som också utsattes för attack, så omfattande att det kan dröja dagar eller veckor innan TV-kanalen kan sända igen.

I en annan artikel rapporterar El Tiempo om en attack mot sändaren för TV-kanal 11 som liksom El Tiempo ägs av den judiske industrimagnaten Jaime Rosenthal som tagit ställning mot statskuppen i landet. Kanal 11 har liksom El Tiempo bedrivit en opartisk rapportering efter kuppen. Enligt Tiempos reportage visste de väpnade banditerna exakt var sändaren för kanal 11 fanns. Personalen vid sändaren mordhotades och en av de drabbade säger att han blev rätt nervös när han fick ett skjutvapen riktat mot huvudet.

Enligt min bedömning visar de här händelserna på en stor risk för en tilltagande paramilitarisering i Honduras, särskilt om motståndsrörelsen mot statskuppen skulle försöka att på allvar delta i någon sorts valrörelse i valet i november. Fördelen med att använda sig av paramilitära grupper är, sett ur de delar av oligarkin som stöder kuppens perspektiv, att dessa grupper med minimal risk för bestraffning kan göra sig skyldiga till kriminella handlingar som det inte hade sett lika "fint" ut om de utförts av polis eller militär.

BJÖRN BLOMBERG

En delegation med sju latinamerikanska utrikesministrar och OAS-basen Insulza är på väg till Honduras för att trycka på och försöka övertala kuppregimen i landet att acceptera Oscar Arias freds- och försoningsplan.

Men som den utmärkte honduranske kolumnisten Billy Pena (uttalas "penja", ska vara ett vågliknande tecken över n:et) konstaterar i El Tiempo är detta övertalningsförsök dömt att misslyckas:

http://www.tiempo.hn/index.php/editoriales/temas-y-opiniones

Billy Pena referar på ett utmärkt sätt Micheletti-regimens argument mot Insulza och mot delegationen.

Vi vill fortsätta leva i en demokrati, säger kuppanhängarna. Vad för slags demokrati frågar Pena?

Var det demokrati när vi i nästan tjugo år lät oss styras av en militärdiktator?

Var det demokrati på 80-talet när en annan president gjorde om vårt land till en enda stor amerikansk flygbas (för att föra krig mot sandinisterna i Nicaragua och stödja högerdiktaturen i El Salvador)?

Var det demokrati när vi hade en president som på fullt allvar föreslog USA:s regering att de borde acceptera Honduras som ett protektorat på samma sätt som de gjort med Puerto Rico? Pena konstaterar i det sammanhanget att USA:s regering motsatte sig dettta huvudlösa förslag.

Billy Pena jämför tidigare honduranska presidenters bristande patriotism med den franske presidenten de Gaulle, som var en sann patriot, och frågar sig om det är konstigt att ingen i Europa har velat ta Honduras på allvar?

Är det demokrati att låta monopolkapitalistiska företag styra och ställa som de vill?

Är demokrati enbart att gå till valurnorna vart fjärde år?

Billy Pena konstaterar: "Vi har varit naiva, ja nästan barnsliga."

BJÖRN BLOMBERG

Här en intressant webundersökning på de honduranska ungliberalernas sida:

http://www.juventudliberalhn.com/index.php?option=com_poll&id=2:golpe-de-estado

Av undersökningen framgår att 77,9 procent av alla ungliberaler som röstat på deras sida fördömer statskuppen i landet mot den folkvalde liberale presidenten Manuel Zelaya. Av dessa säger sig 59,9 procent vara för Mel och 18 procent mot.

Stödet för den likaledes liberale kuppdiktatorn Roberto Micheletti är endast 12,6 procent. Men ytterligare 9,6 procent säger sig varken vara för Micheletti eller Mel men ändå för kuppen. Det ger ett totalt stöd för kuppen på 22,2 procent bland de unga liberalerna.

Det statistiska underlaget är bara 167 personer vilket är rätt klent och ger en stor felmarginal. Eftersom det är en webundersökning har bara personer med tillgång till internet kunnat delta dvs huvudsakligen medel- och överklassen.

BJÖRN BLOMBERG

Här en viktig artikel på engelska om den omfattande repressionen mot motståndsrörelsen mot diktaturen i Honduras författad av Dick Emanuelsson:

http://americas.irc-online.org/am/6354

Som framgår av artikeln finns det olika versioner av vad som egentligen hände när en buss och en restaurang förstördes efter en jättedemonstration mot kuppen i Tegucigalpa nyligen. Företrädare för motståndsrörelsen som Emanuelsson talat med skyller vandalismen på polisinfiltratörer. En annan version som återgetts av Honduraslaboral (se mina favoriter) hävdar att det var en kvinnlig medlem av motståndsrörelsens disciplinkommitté som blev skjuten av polisen och att poliserna sedan förföljdes av uppretade människor som sedan gjorde sig skyldiga till vandalismen.

Jag kan inte  bedöma vilken av alla dessa versioner som är den riktiga.

I Emanuelssons artikel ger ordföranden för människorättsorganisationen CODEH, Andres Pavon, uttryck för en högst befogad oro för att ledande företrädare för motståndsrörelsen kan komma att mördas. Särskilt utsatt borde rimligen Carlos H Reyes vara. Han skadades i samband med en vägblockad nyligen och är en av presidentkandidaterna inför presidentvalet i slutet av november. Pavon fruktar att Honduras riksåklagare som är en fanatisk motståndare till Zelaya kommer att hitta på förevädningar för att arrestera ledande motståndsledare. Väl i fängelse är det inga större problem att organisera oroligheter där personer som är misshagliga för kuppregimen kan råka bli dödade.

Det här är naturligtvis rena konspirationsteorier men med tanke på vad vi redan sett av massarresteringar, militariserade universitet, tortyr och mord på en motståndsman, försök att stänga Radio Globo och det fatum att Billy Joya, fd ledare för dödsskvadronen 3-16, nu är rådgivare åt Michelettis regim, så finns det all anledning till oro över vad som kan komma att hända de närmaste månaderna.

För några dagar sedan uttalade sig ledande militärer i El Tiempo. En av dem försökte återuppliva det kalla krigets dagar och påstod att motståndsrörelsen mot diktaturen i Honduras skulle vara kommunistisk och att land efter land i Central- och Sydamerika höll på att tas över av kommunister och att rörelsen så småningom även skulle kunna ta över USA. Detta slags löjeväckande propagandalögner är nästan ord för ord vad Reaganadministrationen i USA påstod på 1980-talet. Militärer som ser på världen på detta sätt och som lever kvar i det förgångna är förmodligen kapabla till i stort sett vad som helst.

Samtidigt försöker högerns presidentkandidater inför valet i november på olika sätt att distansera sig från Michelettis brutala regim. Liberalernas Elvin Santos påstår sig ha rest land och rike runt för att försöka övertyga folk om att han inte hade något med kuppen att göra och att kuppen är nationalistpartiets fel. En presidentkandidat som företräder arabeliten i Honduras kräver att militärerna som utförde kuppen ska dömas av rättsväsendet enligt en artikel i El Libertador (se mina favoriter).

BJÖRN BLOMBERG

Den honduranska dagstidningen El Tiempo rapporterar idag om en jättedemonstration igår i landets industrihuvudstad San Pedro Sula:

http://www.tiempo.hn/secciones/crisis-politica/2073-asi-se-protesta-en-orden-y-en-paz

Demonstrationen som riktade sig mot diktaturen i landet hade föregåtts av långa marscher från olika departement i omgivningarna. Flera deltagare var uttorkade och fick vatten och sjukvård av frivilliga, även av läkare som gratis bistår med sina tjänster till motståndsrörelsen mot diktaturen.

Intressant att notera var också att fem katolska präster deltog i manifestationen, däribland fader Fausto Milla från Santa Rosa de Copán och Ismael Moreno som är den högste jesuitprästen i Honduras.

Prästerna höll en folklig mässa för den enorma folksamlingen och fader Milla kallade kuppdiktatorn Micheletti för en "tyrann" och framhöll att kosntitutionen ger folket rätt att göra uppror mot den som griper makten med våld.

Även i Honduras huvudstad Tegucigalpa hölls en stor demonstration. Denna urartade tyvärr senare när demonstranterna var på väg hem och en kvinna antastades av två banditer. En del av demonstranterna förföljde banditerna och satte eld på en restaurang och en buss. Sådan vandalism är naturligtvis avskyvärd och måste fördömas.

Bloggen "Honduras Coup 2009" (se mina favoriter) publicerade igår en intressant artikel där en medlem av vänsterpartiet UD hävdar att motståndsrörelsen är på väg att enas bakom presidentkandidaten Carlos H Reyes, en fackföreningsman som ställer upp som oberoende kandidat. Även UD har en kandidat i Cesar Ham som i så fall mer elller mindre skulle vara på väg att dra sig tillbaka ur presidentvalet för att inte splittra motståndsrörelsens röster.

Men än återstår att se om den djupt impopuläre diktatorn Micheletti lyckas klamra sig kvar vid makten till november - och i så fall också om något som ens liknar ett riktigt val kommer att hållas.

BJÖRN BLOMBERG

Den honduranska tidningen El Tiempo har idag ett utmärkt reportage från begravningen av Pedro Magdiel Munoz Salvador (23) som torterades och mördades i samband med demonstrationer mot kuppregimen i gränsområdena mot Nicaragua.

Reportaget kan läsas här, ni som inte kan spanska titta ändå på bilderna som är mycket talande:

http://www.tiempo.hn/secciones/el-pais/1351-miles-de-manifestantes-en-sepelio-de-pedro-magdiel-

Den väldiga människomassan som deltog i begravningståget skrek bland annat "Pedro Miguel lever och lever, kampen fortsätter och fortsätter".

Demonstranter har uppgivit att Pedro Miguel innan han mördades blivit tagen av polisen, som dock förnekar inblandning i mordet. När demonstranter lyckades identifiera två polisrepresentanter och deras bil blev det därför en mycket upprörd stämning och folk skrek och hotade poliserna. Utan tvekan rådde en ren lynchstämning.

Fackliga ledare, däribland den välkände bondeledaren Rafael Alegría fick då rycka ut till polisernas undsättning. Alegría vädjade till folkmassan att lugna sig: "Skada dem inte för folket bär sig inte åt som dem som mördade Pedro Miguel."

Folkmassan lyckades dock välta polisernas bil och sätta eld på den (se bild i Tiempos reportage).

De fackliga ledarna följde de två poliserna vid namn Héctor Hernández och Miguel Lozano till närmsta polisstation en kilometer bort. Poliserna uppgav att de arbetar för polisens avdelning för mänskliga rättigheter och att de var på platsen för att intervjua anhöriga och vänner till den mördade mannen.

BJÖRN BLOMBERG

DN:s Erik de La Reguera skriver utmärkt om den senaste utvecklingen i Honduras här:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/zelaya-lovar-nytt-forsok-att-ta-sig-in-i-hemlandet-1.918127

USA:s allt mer vacklande hållning till kuppen är uppenbar och en viktig förklaring till att Zelaya nu säger att han inte är beredd att resa fler gånger till USA för samtal med Obama-administrationen.

Som framgår av flera utmärkta artiklar på Progreso Weekly (Miami-kubansk sida, se mina favoriter) har Honduras blivit ett laboratorium för Latinamerikas oligarkier. Högerkolumnisten Andres Oppenheimer, vars artiklar publiceras i högertidningar över hela Latinamerika, försöker redan nu i förväg använda händelserna i Honduras för att legitimera framtida kupper i andra ALBA-länder, dvs i de länder som gått i spetsen för sociala reformer till förmån för de fattiga (Nicaragua, Venezuela, Ecuador, Bolivia och några mindre länder i Karibien som styrs av progressiva regeringar på det politiska mittfältet).

Kuppregimen i Honduras får stöd av en affärsmannaorganisation med kopplingar till oligarkierna i flera Latinamerikanska länder. Venezuelanen Robert Carmona arbetar åt kuppmakarna i Honduras och har i landet uppträtt under falskt namn.

Amerikanska företag bidrar till finansieringen av flera privata och halvstatliga USA-organisationer som betalar ut pengar till högerorganisationer i Honduras och andra latinamerikanska länder. Mottagarna kallar sig "det civila samhället" för att framstå i en mera positiv dager. Deras uppdrag är att destabilisera för USA misshagliga regeringar.

Vad det handlar om är att försöka återskapa ett system med oligarkiska demokratier som vid behov varvas med militärdiktaturer. Det utmärkande för en oligarkiska demokratier är att valen kontrolleras av oligarkin som finansierar och kontrollerar de stora partierna, ofta bara två stycken. Skulle en politisk rörelse som på något sätt anses hota oligarkins intressen få vind i seglen så införs militärdiktatur precis som i Honduras nyligen.

Initiativet att försöka återinföra oligarkiska demokratier i länder som Honduras, Bolivia, Ecuador, Venezuela med flera har stöd av mäktiga ekonomiska intressen i USA. Honduras oligarker upprördes när Zelaya tog bort deras traditionella monopol på att få importera läkemedel åt staten och de blev ändå mer upprörda när ALBA-medlemskapet gav Honduras möjlighet att köpa billiga mediciner från Kuba. De upprördes när deras monopol på att distribuera bensin från de multinationella bolagen avskaffades och upprördes av beslutet att lösa Honduras energiproblem genom att köpa kraftigt subventionerad olja från Venezuela genom inträdet i Petrocaribe. Men bland de ekonomiska förlorarna på dessa initiativ fanns också multinationella läkemedelsbolag och oljebolag. Vidare kunde en ny grundlag för Honduras ha resulterat i skydd för det statliga honduranska telebolaget och möjlighet att omförhandla usla avtal som den honsuranska staten har med multinationella företag.

Så precis som det fanns mäktiga ekonomiska intressen både i och utanför Honduras som arbetade för att kuppen skulle komma till stånd, så arbetar nu samma ekonomiska intressen för att kuppen ska få fotfäste i landet och att dess exempel ska spridas till andra länder i regionen.

BJÖRN BLOMBERG

Den honduranske bondeledare Rafael Alegía har arresterats rapporterar idag Diario Tiempo:

 http://www.tiempo.hn/secciones/crisis-politica/1317-arrestan-a-rafael-alegria-al-incumplir-toque-de-queda

Motivet för arresteringen var att Alegría trotsat det utegångsförbud som militären utfärdat i gränsområdena mot Nicaragua för att hindra folk från att ta emot president Manuel Zelaya under hans försök att ta sig tillbaka in i Honduras. Även Honduras arbetsmarknadsminister Mayra Mejía arresterades av samma anledning. Borgmästaren i San José Gustavo Flores och ytterligare ej namngivna anhängare till Zelaya uppges också ha arresterats.

Rafael Alefría är ledare för den honduranska grenen av Via Campesina en latinamerikansk organisation som kämpar för småböndernas och de jordlösas rättigheter över hela kontinenten. Han är också kongressledamot för vänsterpartiet UD.

BJÖRN BLOMBERG