Metrobloggen

Hej kära läsare, jag ser att ni är många som fortfarande läser min blogg trots att det var mycket länge sedan jag skrev här sist. Jag har haft fullt upp med att försöka må bra själv de senaste månaderna och har därför varken haft ork eller tid att skriva nya inlägg. Jag kommer förhoppningsvis tillbaka med mer inlägg av samma typ och kvalité som tidigare här men kommer från och med idag att starta upp en ny blogg vid sidan av där jag mer går på djupet med den panikångest jag och hur det är att leva som manodepressiv som det så snyggt heter...
Den bloggen finner ni redan nu på http://www.metrobloggen.se/panic men jag hoppas som sagt var att så snart som möjligt att kunna komma tillbaka hit med mer inlägg i samma stil som förr, men ni får mer än gärna läsa den nya och precis som förr så blir jag mest glad om ni kommenterar. Syns man så finns man!  /An2n

http://www.metrobloggen.se/panic

Jag befinner mig uppe i Skellefteå på semester i 3 veckor nu.
För er som inte har mig som vän på facebook så kommer ni dagligen kunna se nya bilder från min resa på via den här länken, ifall ni vill se eller kommentera.

http://www.facebook.com/album.php?aid=141244&id=564461135&l=373ea1359b

Har inte varit aktiv här p´å bloggen på flera månader men trots detta så är ni över 150 stycken som det senaste dygnet tittat till in blogg. Detta får mig att påminnas om den feedback som fick mig att sitta uppe dygnet runt och skriva inlägg efter inlägg.

Jag kommer från och med nu att försöka åstakomma mnst ett inlägg per dag igen, tyvärr så låste sig min dator just då jag hade skrivit mitt senaste inlägg och bara skulle publicera det, tyvärr börjar det bli rätt sent eller tidigt eller vad man ska kalla de så sömn behövs för mig för att orka med morgondagen så jag får helt enkelt försöka lägga upp inlägget senare under dagen.

Ps ni som tänkt kommentera, detta inlägg kommer att tas bort då det nya inlägget kommer upp så ska ni kommentera, kommentera då i inlägget innan detta så jag inte tar bort er kommentar. Tack för att ni fortfarande finns och läser in blogg!

Jag vet att jag är en person som berörs hårt då det gäller dödsfall, döden är den saken i livet jag fruktar mest. Det värsta som skulle kunna hända är att någon i min familj dog, något jag aldrig vill uppleva.Det finns ett antal dödsfall som berört mig genom åren, min mormors, min farfars och min morfars, när min farfar dog fanns jag själv på plats, det var jag som samlade stora delar av släkten i sovrummet för att alla finnas hans sista minuter i livet, det var jag som fick samtliga släktingar att finnas där då himmlen öppnades för min farfar, då solen plötsligt tittade in genom fönstret och välkommnade honom på andra sidan. Jag minns oxå min mormors, då jag bara stunden efter hennes död fick krama om henne en sista gång. Jag minns oxå min morfars död, jag var själv inte på plats men jag fick bara några veckor innan ta farväl en solig sommardag i Skellefteås stadspark, ett vackert farväl även de.

Det finns dock ett antal dödsfall utanför min familj som satt spår i mitt liv, 10 oktober 2004 dog en av mina största idoler, Christopher Reeve, jag har alltid älskat Stålmannen, det har alltid funnits en viss metaforisk livslära som jag älskat med karaktären, jag har alltid sett mig som en person utanför mängden, en person som lever ett liv som inte följer massan. En utstickare. När jag var yngre sökte jag ofta mina egna gränser för vad min kropp klarade av fysikst, resultat som var extrema i vissa fall. Den dagen Christopher dog och med de stålmannen så insåg jag att alla kunde dö.
17 november 2004 dog brottaren Mikael Ljungberg, en av Sveriges största idrottare om man ser till störst hjärta, har skrivit om de tidigare men har funnits få om ens någon idrottsman i Sverige som haft ett större hjärta till andra, inom Svensk musik skulle nog bara Dogge kunna liknas. Att en person som brytt sig så mycket om andra kan blundas för när den själv mår dåligt så att de går så långt som att denna begår självmord är ofattbart, svensk psykvård är rutten!!!!

Inom samma kategori infaller ) 13 februari 2007 bara några gator ifrån min lägenhet finner man skådespelerskan Johanna Sällstöm död, lika så  30 november 2005 Mike Dubois, två personer som ropat på hjälp men psykvården bara vänt ryggen till, detta är två kända personer men de ger en bild av vilka fel psykvården gör dagligen i Sverige.....
Idag är ytterligare en sådan dag, idag är en dag jag berördes mer än vanligt, jag tittade förbi Aftonbladet.se och möttes av tre ord skrivna med stora bokstäver över hela skärmen, tre ord som berörde hela min barndom, Michael Jackson död. Nej jag kände inte The King of Pop personligen, jag kan inte säga att jag var en av hans största fans, jag gillade hans musik, jag har tidigare skrivit i min blogg om 1:a Oktober 1992 och hur jag som 10 åring satt klistrad framför tvn och tittade på Michaels "The dangerous tour" från Bukarest. Jag har även tidigare skrivit om hur jag i hela mitt liv drömt om att ha lejon, tigrar, pantrar och geparder som husdjur i nhela mitt liv med inspiration från Michael Jacksons "Black and White"video från 1991 där han har med en panter. Att jag sedan introducerats till denna musik genom min två år yngre syster och sedan dess trallat med i låtarna dagligen gör inte att saknaden blir mindre. Folk sörjer fortfarande "The King of Rocks" död, alltså Elvis, nu är The King of Pop" död en tragedi som även den slutade med en legends död, en legend som först blivit hyllad av en hel värld och sedan blivit smutskastad och utnyttjad pga avundsjuka och fördomar. 

Men trots Michaels död idag har inte en stjärna fallit idag, i  mina ögon har nu himmlen fått en stjärna, ikväll spelas det pop som aldrig förr i  himmlen. Den 25/6 är nu ytterligare ett datum som jag kommer minnas, jag är så avundsjuk på ett av mina ex (Linn) som fick uppleva the king of pop för bara några veckor sedan live, jag som hade tänkt boka en biljett.

Åter igen påminns vi om att vi människor inte är odödliga. Det spelar ingen roll om vi är världskändisar eller lever i anonymitet, vi ska alla en dag dö. Vi vet inte när.

Det ska bli intressant se vad tidningarna kommer skriva om nu när Michael Jackson är död. Det var ju inte alltid så snälla när han levde. Kommer de "lyfta upp" honom som ett helgon eller...?  För mig är han och kommer alltid vara ett ikon, No matter if he´s black or white

We can’t go on
Pretneding day by day
That someone, somewhere will soon make a change
We are all a part of
God’s great big family
And the truth, you know love is all we need
We are the world
We are the children
We are the ones who make a brighter day
So let’s start giving
There’s a choice we’re making
We’re saving our own lives
It’s true we’ll make a better day
Just you and me 


Vila i Frid!

Om man ska på charter så ska man leva charter till 100% annars får det vara. Om ca en timme kommer jag och min kompis Rickard attchecka in på Malmö flygplats för att resa 2 veckor till Ayia napa på Cypern.

För att komma in i stämmning så började vi med att se filmen Sällskapsresan för två timmar sedan. Kläderna vi kommer att bära under flygturen kommer bestå av vita linnebyxor, Suntrip tröjor och Pepes Bodega kepsar..... charter till 100% som sagt.

Under flygturen kommer vi att försöka avverka så många citat ur filmen som möjligt och just efter landning så kommer vi att applådera, jag ska även försöka avverka skämtet om att de kommer juice från taket då man trycker på knappen ovanför sig.... Charter till 100%

Från och med nu kommer ni kunna följa våran 2 veckors resa varje dag här på sidan.

Nu är ska vi iväg till flygplatsen, nu börjarresan! Hasta luego, fuckers!

Våren brukar för de flesta vara då livet börjar kännas lättare för de flesta efter en lång och mörk höst och vinter. Åter igen lyser solen och orken kommer åter. För de flesta som sagt var, inte för mina vänner. 
Man blir som man umgås heter det ju och det kan nog stämma, precis som jag är många av mina vänner personer med väldigt höga krav på sig själv, på hur de ska vara och hur deras liv ska se ut, alltid vara bäst och gärna bättre än så.

Precis som mig så är många av ina vänner väldigt begåvade vad de gäller att vara sociala och kunna umgås och lära känna folk, ofta med ett leende på läpparna och inte långt till skratt.
Men precis som jag tillhör mina vänner kategorin "känslomänniskor" de där som byr sig, de där som känner mycket då de känner något, vi som romantiserar livet och vill att allt ska vara som i en lycklig disneyfilm, vi som vill att alla ska få uppleva sagoslutet i sitt liv där alla "lever lyckliga i alla sina dagar"

Tyvärr är inte livet som sagorna, många av mina prinsesskompisar har inte hittat sina prinsar och vi sagoprinsar hittar inte våra prinsessor, ensamheten tär på. Vi siktar mot solen men blir besvikna då vi når trätopparna, vi har ingen god fe som hjälper oss då de krisar.
De är ju tyvärr så, om man verkar social och glad så är de ingen som förstår att man gråter inombords. De har jag gjort och de gör många av mina vänner.
Att må psykiskt dåligt har blivit lite av tabu att prata om, trots att de är en mycket hög procent av sveriges befolkning som mår dåligt.
Jag har mått skit, många och långa gånger i mitt liv, jag lider av panikångest och har gått ut med de.

Detta har lett till att många av mina kompisar ofta brukar anförtro sig till mig, fråga om råd, be om hjälp eller bara få prata av sig...
Den här veckan har varit jobbig, 2 av mina vänner har ringt och sagt att de ska ta livet av sig. Den ena lyckades jag hjälpa med att bena ut de föreliggande problemen och samtal angående medicinering. Den andra ringde mig igår 01.30 och sa att han skurit sig i armarna och att de blödde jättemycket för att efter några minuters samtal lägga på. Jag försökte ringa tillbaka men mobilsvaret var på.

Några minuter senare rinde samma person och berättade att han skurit av en del av armen, sedan avbröts samtalet igen. Hur mycket jag än ringde kom jag bara till mobilsvar.
Många gånger brukar dessa samtal bara vara ett rop på tröst, hoten brukar bara vara ett sätt att få ut sin ångest, men jag kände att detta inte var ett sådant fall, detta kändes på allvar på ett annat sätt.

Nu bor inte min kompis på andra sidan gatan utan 50 mil ifrån.. vad gör man? Klockan var mitt i natten men visste vad min kompis pappa heter, sökte upp hans nummer på eniro och lämnade ett mobilsvar.
Idag fick jag ett samtal från min kompis pappa, han tackade för att jag hade ringt, skärsåren var äkta och hade blivit tagen till psykakuten, min kompis mådde mycket dåligt men levde. 

Jag ser de inte som jag räddade ett liv, jag ser de som att jag var den vän han hade varit för mig i samma situation, de är ju de RIKTIGA vänner är till för, thats what friends are for!

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera här på bloggen men inför resan så jobbar jag mer eller mindre dygnet runt, allt för att slippa måsta ta ut semester för min två veckor långa resa...... dena vecka kommer jag jobba ca 80 timmar så de blir inte så mycket tid över, den tiden som jag har utanför jobbet går åt till att sova och fixa infö resan.

Tänkte passa på att lägga upp en bild på hotellet där jag kommer at vara bosatt under resan och därifrån jag dagligen komer ge er berättelser om äventyret, 4-18 mars.

En gång säsongare, alltid säsongare. Jag vet inte vad det är som får mig att älska livsstilen. Av någon anledning har jag alltid haft en smått romantisk bild av att jobba på en semesterort. Redan då jag var yngre brukade jag och min bästa kompis Ronny tillbringa en hel del tid på stadens camping där vi underhöll och tog med campingens alla ungar på aktiviteter, tex att eftersom 99% av turisterna var från norge så anordnade vi landskamper mellan oss och dem i olika idrotter..
Alltid då jag varit på charter så har det lätt blivit så att jag umgåtts mer med de som jobbar på charterorten än de som precis som jag är turister där. Har under de senaste resorna fått ett antal erbjudanden om att stanna och jobba men de har aldrig varit rätt läge för de. Har dock både stått bakom baren och i djbåset och spelat min musik.

2004/2005 gjorde jag slag i saken, dock ingen utlandssäsong utan jag åkte ner och jobbade vintersäsongen i Sälen och Lindvallen, något jag även gjorde förra året, 2008.

Nu när jag till veckan åker ner till Ayia Napa känner jag redan innan jag åker ner att de skulle vara roligt att bara stanna och jobba där och säga upp sig från jobbet hemma. 

För att göra de bästa av en annars så tråkig dag på jobbet idag så passade jag på att försöka få mitt tråkiga jobb att likna ett barjobb i utlandet och blandade lite "drinkar" dock bara med ingredienser som fanns på jobbet så som jordgubb- och banansmaksättning till milkshake, fanta free, fanta och juice.... expressomuggarna funkade bra som shootsglas och två muggar blev plötsligt en shaker och en äppelklyfta som granityr. Inte ens McGywer hade lyckats göra det bättre med de resurserna som finns att tillgå på McDonalds...
Visst verkar jag vara som klippt och skuren för att jobba bakom en bar?

Ps. Dessa drinkar finns inte att hitta på McDonalds meny, om nu inte jag jobbar för dagen... Ds

Nu är de bara några dagar innan jag åker iväg till Cypern och Ayia Napa. Det känns som en skön brytpunkt mot de vardagliga livet där dagarna allt mer börjar likna varandra och man nu nästan har slutat tänka och bara lever på rutin.
Blir skönt att få komma bort från jobbet, få ligga i solen och vila upp sig, få lite solbränna på den likbleka kroppen som allt mer börjar bli sådär slitet likblå. Kommer bli kul att få träffa nytt folk och bara ligga på en solstol med en parapydrink i handen.

Kommer att bli som en nystart på livet, få fylla på med energi och komma hem som en förhoppningsvis mycket lyckligare och mer solbränd männisa.
Men även under själva resan så vill man ju få känna sig fräch så idag blev det en orolig shoppingtur på stan, är det något som får en att känna sig pigg och glad så är det nya kläder.

2 timmar tog shoppingturen men mycket hann inhandlas på den korta stunden, här har nni dagens inköp..... Min resväska kommer vara överfull redan på vägen ner....

(Glöm inte hålla koll på uppdateringar från resan, finns visst två datorer på hotellet så dagligen kommer jag att uppdatera från resan 4-18 maj)

Har varit väldigt frånvarande här med mitt bloggande, men har som jag tidigare nämnt lagt mer tid på mig själv och så långt från dataskärmen som möjligt den senaste tiden. Allt för att styra upp mitt liv och komma någon vart med det.

Detta har varit lyckat, jag har fått många sköna dagar i solen på balkongen och dessutom hunnit fylla 27 år. Varje år brukar jag ge mig själv en födelsepresent, något lite extra som jag unnar mig själv. De brukar vara allt från en större plasma-tv, playstation3, surroundsystem. Detta år lämnade jag kategorin tekniska prylar till att ge mig något jag inte gett mig själv på 5 år, en utlandsresa. Nu kommer jag inte bara vara "Killen från Guldstaden", nu kommer jag även vara "Killen på stranden", guldet blev till sand..........

Cypern och Ayia Napa 2 veckor är något som verkligen kommer bli hur skönt som helst. 
Ni kommer att kunna följa mig under semestern genom min blogg, jag kommer göra mitt bästa för att redan första dagen finna ett internetcafé och dagligen uppdatera med både bilder och berättelser.
Måga brukar lägga upp sina resor på resedagboken men jag har ju redan en välbesökt sida så varför krångla till de med en till, allt kommer upp här istället. Jag kommer att åka ner med 2 systemkameror, 1 dator, 1 digitalkamera och 1 undervattenskamera så det kommer finnas gott om resurser för att ge er många roliga berättelser.

För att resan ska bli än roligare kommer jag och min kompis att försöka oss på lite olika utmaningar under resan. Vår första kommer tex bli att genomföra öl-minigolf. Detta har egentligen inget med minigolf att göra förrutom att man använder sig utav ett poängprotokoll av samma modell som man skriver på då man spelar minigolf.
Varje ny bar är en ny bana, på varje bar köper man en öl, antalet klunkar som behövs för att dricka hela ölen blir antal "slag", den som har minst antal klunkar efter 18 öl på olika barer vinner. Golfkläder och golfklubba ger stilpoäng under tävlingen.

Vi vill ha så många utmaningar som möjligt så hjälp oss med att genom kommentarer ge förslag på platser vi måste besöka, lekar och tävlingar som kan vara roliga eller annat.
Håll ögonen öppna, den 4:e maj bär de av i 2 veckor, ska göra allt för att ge er en hel del läsning. 

Brukar inte bry mig s mycket om min födelsedag men idag är den trots allt. 27 år, fy fan. Har haft en sådan otrolig åldersnojja de senaste året som 26 åring, nu kommer de ju bli ännu värre.

blev sent på jobbet, ska ta en dusch och sova sen, inlägget kommer istället så fort jag vaknat.

Sov gott

Jag har knappt bloggat den här månaden, detta verkar gjort vissa av er upprörda men innan den här månaden bloggade jag varje dag i över ett år, i slutet var jag uppe i över 7 inlägg per dag. 

Visst att mitt bloggade gjorde att jag fick en välbesöt och omtyckt blogg, jag fick även chansen att ge mina tankar och åsikter till er som av någon anledning verkade värdesätta dem.

Klart som fan att de ger en kick att märka att mina ord lästes av mellan 300-2000 personer per dag. Än större kick gav det att få kommentarer tillbaka med era åsikter om de olika ämnen jag bloggade om.

Men tyvärr så tappade jag mig själv någonstans i bloggandet 24 timmar om dygnet. Jag har alltid fått höra att jag grubblar för mycket, jag har haft jobbigt med att ständigt måsta utvärdera och överanalysera saker. Genom att börja blogga så släppte dessa tankar från huvudet, jag rensades på mina åsikter och nu har kan det ta flera timmar och dagar innan jag kommer på nya ämnen, ibland får jag nästan tvinga fram åsikter och tankar för att kunna ge er nya inlägg. Något som ju på sätt och vis känns skönt eftersom jag slipper gå omkring och hålla allt inom mig men jobbigt att måsta tvinga fram nytt material.

Visst vore de kul att bli känd bloggare, visst vore det kul om es texter skulle leda till krönekörsjobb eller liknande, jag hade ett mål med mitt bloggande och det var att få en betald blogg, något jag inser att jag aldrig kommer få på den här sidan även om jag skulle komma över 200.000 sidvisningar i månaden...metrobloggen har visat att deras verksamhet bygger på fusk, något som fick mig att tappa motivationen.

Mina mål i livet är inte att bli en blondinbella, mina mål är volvo, villa, vovve och familj, och gå ner i vikt. Det sista gör man verkligen inte om man sitter framför en dator 24 timmar om dygnet, något jag gjort de två senaste månaderna, flickvän är inget heller man får genom att sitta klistrad framför en dator...bloggandet gjorde att jag fick en välbesökt blogg men den tog mig inte närmare något av mina mål, snarare tvärtom.

Jag kommer fortfarande att skriva blogg, jag kommer fortfarande att ge er mina texter, dock inte lika ofta. Jag har i tidigare inlägg ger citatet "fyll inte ditt liv med dagar, fyll dagarna med liv. Det gäller även mitt bloggande, jag måste fylla på med mer liv i mina dagar så jag har något nytt att skria om i kommande inlägg.

Jag hoppas ni fortsätter att titta förbi min blogg, jag hoppas ni har förståelse för min nedtrappning vad det gäller antal inlägg och hur ofta jag kommer med nytt. Jag har ställt upp på er och slitit som ett djur dygnet runt för att hålla er tillfredställda, ställ nu upp på mig och döm mig inte för att jag behöver lite ledighet och styra upp mitt liv.

Vem vet, känns det rätt så kanske jag börjar skriva 7 inlägg per dag igen, men jag har även ett liv utanfö den här sidan eller snarare jag vill verkligen ha det och behöver därför lägga mer tid på att inte sitta framför en dator.
Men bara för att lugna er så kommer det att komma ett nytt inlägg redan imorgon.....

Jag insåg idag att jag verkligen har oddsen emot mig.
Jag brukar få Triss-lotter nedskickade till mig av mina föräldrar, jag brukar dessutom köpa sådana själv lite då och då, i hopp om att få den där vinsten som ska förändra hela mitt liv. Jag tror jag vunnit 25 kronor en enda gång.

Av 2.000.000 trisslotter så är det vinst på ca 400.000 av dem, vilket innebär en 5:e del av lotterna. en vinst, liten som stor. Jag är uppe i ca 100 köpta  lotter och endast en vinst, detta innebär att jag får en trissvinst en gång på hundra, och den vinsten är dessutom den lägsta man kan få på triss. Jag har verkligen oddsen mot mig.

Men har man otur i spel sägs det att man ska ha tur i kärlek. Även denna sak är något där jag mot min vilja bryter mot mönstret. Grovt räknat finns det över 3 miljarder kvinnor på jorden, trots denna enorma mängd kvinnor är jag singel. Detta innebär att jag inte ens lyckas en gång på över 3 miljarder.

 
Förstår verkligen inte hur man missbrukar uttrycket om saker som är svåra att dessa i alla fall "är lättare än att vinna på triss." 
Triss verkar ju vara betydligt lättare att lyckas med än kärlek.

Önskar detta inlägget kunde fått en rubrik i stil med Phil Colins klassiska låt "Against all odds", nu är det tyvärr tvärtom, jag har oddsen emot mig.

Våren är en härlig årstid, det blir både ljusare och varmare ute, man känner sig lite piggare och det känns roligare att göra saker ute. Trots detta så svärtas den underbara våren med innehålla den utan konkurrens fulaste högtiden på året.

Julen är ju hur mysig som helst med tända ljus, julgran, snö, tomtar som prydnader och julklappar under granen. Midsommar ytterligare en fantastisk högtid då det börjar bli sommar och blommorna, trädens blad och gräset som doftar. Även fast midsommarstngen inte är snygg så är den ändå inte jättehemsk. 

Men åter till de fula högtiden, påsken. Jag får rysningar bara jag tänker på allt pynt som förknippas med påsken. Finns det verkligen någon som tycker påskris med fjädrar i alla rengbågens färger är snyggt?
Och till skillnad från de snyggt inslagna julklapparna under julen så finns de få saker som är så skrämmande som hur fula påskäggen är.
Kycklingar kan vara söta då man ser dem på landet men små prydnatdskycklingar, kan knappt komma på mer skrämmande saker, eller ju förresten, påskkärringar. 
Ja till jultomten, nej till påskkärringar!

..........åk flyg med mig så ser du två.

Det här med att flyga kändisfritt går ju helt åt helvete för mig!
Vet inte hur många gånger jag tagit upp min konstiga målsättning med att slippa ha en enda kändis på samma flyg som med mig själv.

Inför resan idag kändes det som att jag borde kunna lyckas med att dela flyg med någon kändis, finns väl inga kländisar som flyger från Skellefteå en fredag?! Denna förhoppning tog stopp redan i gaten, första personen som jag ser sitter där är Sveriges egen Karl-Bertil Jonsson kopia, Lasse Anrell, när jag sedan klev på flygplanet så hamnade jag bakom ordvitsarnas morfar, Arne Hegerfors.

Det kändes lite konstigt att sitta några rader bakom Lasse Anrell samtidigt som jag satt och läste hans artikel idagens tidning om hockeymatchen igår. tanken slog mitt att berätta om min blogg för honom så han kunde ge igen och läsa mina texter.....

En sak jag funderat ett tag på då det gäller flygplatser är varför kioskerna på flygplatsen säljer Aftonbladet och Expressen då de är gratis 20 meter längre bort vid första bästa gate. Vem är så dum i huvudet att den går och köper något de kan få gratis bara de lyfter på benen 20 steg....??? Jag är själv inte snål men jag tänker ekonomiskt.

Gratis är ju gott så trots att jag inte tycker om Expressen utan föredrar Aftonbladet så tog jag en av varje av dessa tidningar, något jag skulle få nytta av på mitt andra flyg för dagen.

Under flygningen mellan Stockholm-Malmö fick jag nämligen näsblod något jag lyckades sätta stopp på genom en snabb manöver med en riven bit papper från en av sidorna i Expressen, visste att jag hade nytta av en extratidning.

I detta ställ kunde man köpa Aftonbladet på flygplatsen

Från det förra tidningsstället stegade jag upp 20 meter till detta där man fick sitt Aftonbladet gratis....

Jag tror det var vanligare förr i tiden, vart man än åkte så köpte man en souvenir som hörde till platsen man besökt. Höjdpunkten då min farmor och farfar varit i utlandet var att få de där inköpta badlakanet som hade texter som Rhodos, Athen eller andra namn tryckt på. Det kändes så fantastiskt att få en sak som var köpt i något annat land, och som dessutom hade texten som bevis på vart den var ifrån.

Nu för tiden verkar detta har avtagit lite, det tillhör nog fortfarande den äldre generationen att köpa dessa souvenirer, vet inte hur många av er som bara måste köpa en dalahäst då ni besökt Dalarna, en Polkagris bara för att ni besökt Gränna, en renpläd då ni besökt orter som Hemavan, eller en halmbock då ni besökt Gävle.

Idag köpte jag en souvenir som är en lika stark symbol för Skellefteå som falafeln är för Malmö, jag köpte ett par skridskor.

Till skillnad från dalahästarna så kommer doock dessa inte bli någon dammsammlare på någon hylla, dessa kommer att användas.

Direkt jag fick budskapet om att min syster väntade barn, bestämde jag mig för att se till att göra det möjligt att kunna resa upp så nära in på födseln som möjligt för att få uppleva mitt livs första systerbarn.
Två timmar efter att jag fick beskedet att ett litet flickebarn kommit till världen och utökat vår familj så hade jag lyckats med bedriften att både byta mina arbetspass på jobbet så jag kunde vara ledig några dagar och äbven hunnit boka biljett.

Idag fick jag äntligen träffa huvudpersonen för denna resan, en både historisk och underbar händelse som jag för alltid kommer bära med mig. 
Jag anser att jag fått lyckan att växa upp med världens bästa föräldrar, skulle någon kunna konkurrera om att ha lika bra föräldrar så tror jag att det skulle vara min systerdotter. Min syster och hennes pojkvän är jättelycklia över att ha fått barn men jag tror samtidigt att vilket barn som helst skulle vara lycklig över att ha min syster och hennes pojkvän som föräldrar.

Än så länge har jag inga egna barn så jag kan inte ge mig in i matchen om att vara lika bra föräldrer själv, men jag nöjer mig gott för stunden att försöka träda in i rollen som världens bästa morbror.

Det är fantastiskt att få befinna sig i Skellefteå så här dagen efter att de gått till semifinal av elitserien i ishockey, vart man än går på stan är det gårdagens rysarmatch som disskuteras. Alla verkar lite gladare, man skulle kunna tro att de berodde på det vackra vädret men när de börjar prata med en förstår man att det är bragden av vårat kära hockeylag som gett den glädjen.

Tidningarna är fyllda med artiklar om Skellefteå och vårat hockeylag, och jag har nöjet att få befinna mig i stan som det talas mest om idag i hela Sverige. 

S-K-ELL-E-F-T-Å Let go!!!!

Att åka från Malmö till Skellefteå är som att åka mellan två helt skilda världar. I Malmö är marken bar och vinden blåser kraftigt och alltid på ett vis som medför motvind vart man än ska.

I Skellefteå är det snörekord, det har inte kommit så mycket snö på över 21 år, något jag verkligen fick bevisat för mig då jag kom hem till mina föräldrar igår, på vissa ställen är det nästan 2 meter snö, i mars!

Idag lyser solen starkt och det är helt vindstilla, perfekt vårväder i detta vinterlandskap, detta medför att jag kommer ta en promenad innan jag beger mig till min syster för att få träffa min nyfödda systerdotter för första gången.

Det går inte att förneka att hockeyn är stadens hjärta i Skellefteå. Det första David som jag skrev om i förra inlägget sa till mig då vi träffades på Arlanda tidigare idag var. Synd att vi missar matchen nu när vi flyger. Han syftade på sista kvartsfinalen i elitserien, där Skellefteå mötte Linköping i en 7 och helt avgörande match. Han hade till och med kollat med O´Learys om de kunde få in kanal 9 som sände matchen men som tyvärr inte kunde. 

När vi sedan efter en timmes flygning landar i Skellefteå så istället för att kaptenen börjar med att som på vanligt vis be oss behålla säkerhetsbältena på tills planet stannat så sa han som första sak "För er som är hockeyintresserade så står det 2-2 mellan Skellefteå och Linköping i början av andra förlängningsperioden."

Detta medförde att det blev en mycket snabb biltur från flygplatsen till mina föräldrars hus, samtidigt som vi hade på radiosporten på högtsa volym, där de refererade matchen. Precis då vi körde upp på uppfarten så slutade den andra förlängningsperioden och jag hann med att se då Skellefteå avgjorde matchen bara några minuter in på den tredje förlängningen. En match som dessutom innebar den tredje längsta matchen någonsin i elitserien.

När jag vaknar imorgon blir det att boka biljetter till första semifinalen som spelas på torsdag, en match jag hinner med under mitt snabba besök här i Skellefteå, staden där vi får matchresultat meddelade från piloterna på flyget. 

Skellefteå reste sig (dn.se) 

Som jag berättat i tidigare inlägg har jag en lite mystisk vilja då jag flyger upp till Skellefteå då jag hälsar på min familj. Jag sitter och hoppas att det inte ska vara några kändisar med på de flygplanet som jag åker med, av någon anledning så är det de varje gång jag är ute och flyger. Bakgrunden till varför jag vill ha de på de viset kan ni läsa om här och här, så slipper jag skriva om det igen.

Tidigare idag då jag ännu befann mig i min lägenhet i Malmö så gick jag in på facebook och märkte att även min gamla skolkamrat David Lindgren skulle hem till Skellefteå idag dock från Stockholm. Utan att veta hur han skulle färdas skrev jag bara som kommentar på hans sida "Vi ses på flyget" bara för att visa att även jag var påväg till Skellefteå.

När jag sedan hade landat med Malmöflyget på Arlanda sprang jag till gaten därifrån planet till Skellefteå, bara minuterna senare skulle avgå från. Efter att ha stått i gaten någon minut märker jag helt plötsligt hur David faktiskt dyker upp, världen är allt bra liten.
Vi står där i kön och pratar lite allmänt om vad vi båda haft för oss den senaste tiden då vi märker att vi även lyckats boka platserna vid varandra. Vilket gjorde att vi kunde fortsätta vårat samtal genom hela resan.

I och med att David åkte med samma plan som mig medförde inte bara ett trevligt samtal utan även att min kändisfria flygning var ett minne blott, David kanske inte är någon som ni känne igen på en gång men han deltog senast förra veckan som pausnummer i Let´s dance eftersom att han har huvudrollen i Disneymusikalen "High school musical" han kommer även att delta i "Så ska det låta" nu på fredag, då tävlandes tillammans med Kiki Danielsson, hur de programmet går fick jag reda på under dagens flygning, ni övriga får allt kolla själva på fredag. David har även spelat med i den tyska uppsättningen av "Mamma mia" och kommer till våren att sluta i "High school musical" för att ta sig an ytterligare en roll i musikalen "Hairspray"
Till skillnad från mina tidigare flygningar befann sig inte Brolle Jr på samma plan som mig men Brolle fanns dock med i samtalsämnet under flygningen eftersom Davids flickvän spelar just Brolles flickvän i musikalen "Buddy Holly" för tillfället. Som sagt världen är allt bra liten

På fredag lämnar både jag och David Skellefteå, vem vet kanske blir det på samma plan även denna gång, om inte annat kanske jag får min första kändisfria flygresa på mycket länge. 

I veckan måste jag ha druckit ur ungdomenskälla. När jag var yngre så trodde många att jag var yngre än vad jag egentligen var, något jag alltid sett som något positivt, vem vill inte vara ung och fräsch? 

Men de senaste året så har jag börja känna av en viss ålderskris, när folk som inte känner mig har försökt sätta en ålder på mig har de till skillnad från tidigare nu iställe börjat att gissa mig några år äldre ämn vad jag egentligen är. Lika så då jag handlat på systemet och andra ställen där legitimation brukar krävas, är väldigt få gånger jag behövt visa legitimation på systembolaget den senaste tiden, en gång gjorde jag de fast de inte hade bett mig visa den, kommentaren jag fick var: -"Oj jag trodde du var äldre än så..." 

Hur fan ska man nu ta detta? Har jag fått ett så slitet och gamalt utseende bara de senaste året?


Tack och lov verkade det som om jag lyckats med bedriften som Alphaville sjunger om i sin gamla klassiska låt "Forever Young", som vi sjöng och spelade sönder på musiklektionerna i högstadiet, kanske finns det någon gud som tog texten på denna sång sokm en vädjan då jag sjöng på meningar som "I want to be forever young...." För i veckan då jag skulle ta bussen hem från stan. Biljetten skulle kosta 18 kronor och jag räckte fram en 20-lapp, busschauffören frågade mig då om jag hade en krona? Förstod inte varför jag skulle ge honom en krona, detta skulle ju innebära att jag skulle få tillbaka den kronan plus ytterligare två kronor. 

Jag orkade inte förklara det matematiska för honom utan strckte då fram en krona till chauffören, tillbaka fick jag då en bussbiljett och en 10-krona!!!!!!! Biljetten hade bara kostat 11 kronor, han hade räknat mig som barn:, något jag slutade räknas som på bussar för över 9 år sedan.......


Biljetten räknas både som barn eller cykelbiljett, vilket innebär att om man vill ta med ssig en cykel på bussen så kostar de 11 kronor, jag hoppas chauffören tog mig för att vara ett barn och inte en cykel......

Ja imorgon så bär de av upp till snön, kylan och familjen.

Känns skönt att ha lite semester och få vila upp sig under den här mörka och lite tråkiga perioden, få komma bort från jobb och vardagen.

Är ändå otroligt vad snabbt jag fixade denna ledighet, 2 timmar efter att jag fått beskedet att min syster hade fött en dotter så hade jag hunnit byta bort alla arbetspass för den kommande veckan och ändå bytt till mig andra så jag inte förlorar några timmar, jobbar tex 8-23 idag... och dessutom hunnit boka flyget upp. 

Klockan 06.52 idag födde min systers en dotter på 51 cm och 3455 gram.

Detta innebär den tredje födelsedagen i familjen under fyra dagar.

Grattis Ida och Tommy och välkommen till världen "Lillan"!/Morbror Anton

Idag klockan sju skedde en sak som gjorde att hela min familj ändrades. Vi har gått omkring i med samma roller och uppgifter år ut och år in, dessa roller kommer vi fortfarande bära men från och med idag ser min familj lite annolunda ut. 

Från och med idag är inte min mamma "bara" mamma utan även mormor.

Från och med idag är inte min pappa "bara" pappa, utan även morfar.

Från och med idag är inte min svåger Tommy "bara" min systers pojkvän utan även "pappa Tommy"

Från och med idag är min syster inte "bara" mina föräldrars dotter, min syster och Tommys flickvän utan nu även "mamma Ida"

Men framförallt är jag inte bara en bloggande norrlänning som bor i skåne längre, från och med idag är jag även MORBROR!!!

Grattis Tommy och Ida, trots att de är fredag den 13:e så ser dock världen lite ljusare ut. En ny Johansson har kommit till världen!

Kan de här året börjat på sämre vis? Hur var de där med att önska varandra en bra start på de nya året på nyårsafton, vem var de som lät bli att önska mig de?

Inte nog med att jag istället för att som övriga männsikor började året med att banta bort de där 15 kilona man verkligen måste ha bort utan parkerade min stora feta röv framför datorn i hopp om att lyckas med bedriften att få en betald blogg, något som jag bara gav mig fan på att jag verkligen skulle lyckas med. Nu sitter jag här 3 månader senare med svansen mellan benen efter att ha slösat bort 24 timmar om dygnet på att tänka blogg. Det ända som får mig att förstå att tiden faktiskt gått frammåt är att vågen nu visar än högre siffror.

Gårdagens bakslag med metrobloggen har inte gjort att jag inte kommer att kämpa, efter att ha suttit med en av idioterna som ansvarar för metrobloggen i telefon undergårdagen så har jag lovat mig själv att gå till botten med deras lurendrejeri. Idag är de jag som ringer till plus och ber dem kolla upp den här idiotiska sidan...... nu är de krig!

Jag har som jag tidigare påvisat ett 100tal gånger inte bloggat enbart för att lyckas med de mål jags att upp utan för att de även sporrar att jag faktiskt har en välbesökt sida även om era besök på min sida inte verkar duga som "godkända besök" av metrobloggsstyrelsen.
Jag kommer fortsätta att skriva inlägg här men mitt mål att någonsin lyckas med att få en betald blogg inser jag aldrig kommer hända med tanke på metroblogens fusk och hur de själva väljer ut vilka de vill betala och vilka de inte vill göra de för.

Där emot kommer jag inte lägga samma tid ocjh kraft på detta utan nu kommer jag ta mig själv i kragen och köpa mig ett gymkort och börja träna bort dessa kilon som var tänkt skulle försvinna redan i januari.
Men en bra start på året har de inte varit, totalt bortkastad och där till 2 fredag den 13:e under loppet av 3 månader, kan de bli värre????

Någon som inte har bättre för sig, kan ni inte kolla upp om det rent matematiskt eller tekniskt är möjligt att ha mer än 2 fredag den 13:e irad?

Förra månaden satt jag och skrev 7-8 riktigt långa inlägg per dag, jag la ner all min lediga tid på att skriva och tänka ut nya inlägg. Jag prioriterade bloggandet före min egen sömn vilket gjorde att jag sov i snitt 2-3 timmar per natt.

Min blogg fick även extra publicitet genom att jag är kompis med Emma som deltog i årets upplaga av "Bonde söker fru" och hjälpte henne igång med sin blogg här på metrobloggen, vilket gjorde att det var väldigt många av hennes läsare som även tittade förbi min blogg.

Jag kom upp i 10.425 sidvisningar förra månaden som jag inte på något som helst vis fuskade fram utan verkligen på rent spel kämpade till mig. Enligt Metrobloggen krävs de att man kommer över 5000 sidvisningar för att få betalt, idag skulle de synas om man fått betalt. 

Av någon anledning så har jag inte fått dessa sidvisningar godkända, hur man än skulle se på de så är de väl sjukt att över 5426 sidvisningar inte godkänts för mig. Hur fan kan metrobloggen fuska på det här jävla viset. Nu har jag slösat bort en hel månad på något som resulterade i ingenting. 

Jag skiter i de futtiga örena man får per sidvisning, det handlar bara om att rätt ska vara rätt, jag hade som mål att räkna mig som betald bloggare men metrobloggen verkar visst bara godkänna de bloggar de själva vill ska räknas till godkända, och där räknas inte in vanlig svensson som mig in.

Fy fan för metrobloggen!! Och ett råd till er som kämpar för att komma upp i de där 5000 sidvisningarna, ge upp det duger inte ens med 10.5425. FY FAN!!!!!!!!

I förrgår fyllde min pappa år, idag är de dags för ytterligare en familjemedlem att ha sin årsdag. Min hund simba fyller nämligen år!*

Grattis eller vov vov eller hur man nu säger på hundspråk

Detta inlägg kommer att uppdateras mer under dagen......

Sitter med nytt inlägg på gång nu....

Just den här dagen  varje år i 51 års tid har min kära pappa firat sin födelsedag. Detta år känns alla former av födesedagspresenter ointressanta med tanke på att han vilken dag som helst kommer få en present som skulle få en miljon kronor att kännas som växelpengar. 
Presenten är att för första gången i sitt liv få bära titeln morfar. Prsenten skulle redan ha levererats av min syster redan i förrgår, men som man säger så kan man aldrig vänta för länge på något gott och i detta fall handlar de ju bara om dagar.

Där av kommer jag inte konkurrera med min syster om att ge den finaste presenten utan kan bara med hela mitt hjärta önska Sveriges egen McGywer till lika min älskade pappa en underbar födelsedag!

Grattis Pappa!

Har banne mig inget att skriva om idag, har tack och lov 1,5 timmar på mig att komma på något inlägg denna dag.

"Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum,
Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut.
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv..."

Så inleder Tommy Körberg sin mäktiga låt "Stad i ljus" och på samma vis ville jag få inleda detta inlägg som kommer handla om en mäktig berättelse som jag läste om i en blogg tidigare idag. 

En dag frågar en son sin far: ”Pappa, springer du en maraton med mig?”
Pappan svarar: ”ja” och de springer sin första maraton tillsammans. 
En annan dag frågar sonen sin far igen: ”Pappa, springer du en till maraton med mig?” och pappan svarar igen ”ja, min son”.
En dag frågar sonen sin far: ”Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?” (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen ”Ja”…
Och här kommer videon till denna historia:                     
                            
                         (Tryck på bilden för att se filmen) 

"Jag var mycket dyster, för jag saknade skor,
till jag mötte en man utan fötter"

Vi har varit några här på min blogg som har tippat placeringar i melodifestivalen. Poängställningen efter andra chansen ser ut såhär: Tilläggas bör att vi tippade alla placeringar veckan innan första deltävlingen vilket innebär att vi inte har hört låtarna innan vi avlagt våra gissningar.

6 Poäng Jocke

6 Poäng Veronica

6 Poäng Hanna

4 Poäng Fru Filidutt

4 Poäng Jag

4 Poäng Mia

Denna omgång gick det inte bra för någon av oss i toppningen, ingen lyckades med att en enda poäng, detta medför att både poäng och där genom även ställningen är oförändrad från förra omgången.

Jag har som jag nämnt tidigare i ett inlägg hittat ett bolag som är villiga att trycka min blogg som bok. Men eftersom att min blogg består av flera tusen inlägg så vissa kanske inte är lika genomtänkta eller bra skrivna som vissa andra.

Det är här jag behöver er hjälp, jag kommer att själv plocka ut några av de inläggen jag själv är mest nöjd med, men boken kommer ju att säljas till allmänheten och kanske till någon av er, då vore de väl kul om just erat favoritinlägg kom med, därför skulle jag uppskatta om ni kunde önska era favoritinlägg, de där inläggen som fått er att uppskatta mitt bloggande, de där inläggen som kanske gett er en tankeställare, de där inläggen som gett er ett skratt eller kanske en liten tår. 

Jag är en lyckligt lottad bloggare, väldigt ofta har jag fått kommentarer från er som läser att ni tyckt om det jag skrivit, att jag genom mitt skrivande hjälpt er eller berört er på ett eller annat vis kanske genom att påminna er om de där dofterna och smakerna man älskade då man var liten eller det där reflekteringarna över livet. 


Det räcker med att ni skriver som kommetar inläggets rubrik (motivering vore ju absolut de bästa till varför, vill ju veta vad det var som fick er att välja just de inlägget, men inget krav) Skulle ni inte minnas rubriken så går det bra att bara skriva lite sammanfattande vad inlägget handlade om, trots att jag publicerat över 1000 inlägg så har jag skaplig koll på mina inlägg och kommer på¨så vis nog lyckas lista ut vad ni menade... 

Så snälla, har ni lte tid över skriv gärna ner era önskemål gällande inlägg, kommer ni inte ihåg är det bara att bläddra genom mina sidor av inlägg. Om ni ms på et ungefär så kan ni alltid föröka finna det specifika inlägget genom att skriva in sökord i sökrutan som finns i den här bloggens sidkolumn under texten "sök i denna blogg"

Den som hjälper mig mest med detta projekt kommer jag belöna med ett exemplar av den tryckta boken!

Tack på förhand!

Om man säger att man har problem med att dricka alkohol innebär det att man dricker för mycket eller att man tycker det är äckligt att dricka alkohol? Det är egentligen strunt samma eftersom det inte är något av dessa alkoholproblem jag tänkte fördjupa mig med i detta inlägg. Nej mitt alkoholproblem består utav en stress. 

Denna stress uppstår de gånger jag kommer fram till kassan och ska börja ställa upp mina utvalda alkoholdrycker på kassabandet på Systembolaget. På dessa band på systembolaget till skillnad från de som finns i vanliga affärer är det uppritat runda ringar som det är meningen att man ska placera burkarna och flaskorna i för att de ska gå lättare att registrera dem i kassan utan att personalen ska måsta jobba i onödan. 

Det som får mig att känna en sådan stress är att jag får en sådan tvångstanke att hinna placera dessa burkar och flaskor på bandet utan att missa en av dessa ritade ringar, dessutom med sträckkoden mot den scannern som de har i kassan. Tur att jag inte har några alkoholproblem där jag har ett alkoholbegär, hade ju varit ett nervvrak om jag skulle tvingas stå och placera burkar och flaskor dageligen på det där bandet.

Klockan 07:55 ringde telefonen och min mamma frågar lätt hysterisk vad som hänt med min blogg, den är borta, det går inte att gå in på den alls. Eftersom att jag är ledig idag hade jag mobiltelefonen på ljudlöst vilket gjorde att jag bara hörde detta samtal på mitt mobilsvar. 
Inte nog med detta min mamma hade även ringt mitt jobb för att där försöka få tag i mig för att få veta vart min blogg tagit vägen..... Tror vissa personer börjar bli lite för beroende av att läsa bloggar haha.
Min syster kommer få barn vilken dag som helst så jag trodde ju att jag skulle få höra att jag blivit morbror och inte angående min blogg haha.

Jag vaknade till vid 8:50 och kunde då ringa och lugna min mamma med att berätta att min blogg inte alls var borta utan att den bara varit under service under morgonen. Så ni som tittat förbi min blogg idag utan att lyckas har nu fått anledningen, det var inte något fel på eran dator, jag hade inte heller tagit bort bloggen, den var bara under service så grips inte av panik hahaha.

Min blogg har nog blivit lite för stor, den verkar leva ett eget liv som verkar intressera folk till att tycka att den är intressantare än vad de tycker att jag är. Ibland då jag möter vänner blir inte första frågan hur jag må utan -Hur går det med bloggen? Som svar får jag ju artigt svara: "-Jo tack den mår bra har bara lite feber men det ska nog gå över, själv är jag nog döende...."
Tycker självklart det är roligt att det är så många som läser min blogg men ifall ni skulle glömma så är mitt namn Anton och jag är inte min blogg, jag är en människa och nu ska den människan ut och gå en sväng på stan i det vackra vädret så om nu inte min blogg skriver ett inlägg av sig själv så ses vi här senare i afton.

får de bli ett nytt inlägg.......sov gott

Jag är på jobbet just nu, skriver direkt jag kommer hem!
Ursäkta den dåliga uppdateringen, har varit helt slut!

Blev inga inlägg nu på morgonen så nya inlägg kommer senare idag...

(Senaste uppdaterad Tisdag 07:46)

Det sägs att vid regnbågens slut finns det en skattkista, och att man finner lyckan då man kommer dit. Jag tror inte det är en skattkista där, jag tror att där står ett apotek. 

Det känns som att enda sättet att vara lycklig är att besöka ett apotek och knapra i sig Sveriges nationalrätt: antideprisivatabletter. För att finna något i vanliga fall behöver man en karta, det gäller även då man söker lyckan, dock är den kartan den tablettkartan som dessa tabletter sitter i. 

Hur kul är det att vakna upp och veta att man inte är skapt så man kan vara lycklig i sig själv utan måste ta mediciner för att kunna le. Känns som jag lever ett falsk liv, jag vill kunna känna mig lycklig utan att måsta ge min hjärna en daglig fylla genom att få den att kopplabort vissa delar av mitt tänkade. Vissa måste dricka för att våga dansa, jag måste käka piller för att vara glad.

Vi har varit några här på min blogg som har tippat placeringar i melodifestivalen. Poängställningen efter fjärde deltävlingen ser ut såhär: Tilläggas bör att vi tippade alla placeringar veckan innan första deltävlingen vilket innebär att vi inte har hört låtarna innan vi avlagt våra gissningar.

6 Poäng Jocke

6 Poäng Veronica

6 Poäng Hanna

4 Poäng Fru Filidutt

4 Poäng Jag

4 Poäng Mia

Denna omgång gick det inte bra för någon av oss i toppningen, bara 4 poäng sammanlagt plockade vi denna omgång genom en poäng var av Jocke, Veronica, Hanna och Mia..... Själv börjar jag bli lite frustrerad över mina egna regler jag satt upp för den här tävlingen, hur kan man starta en tävling man själv ligger sist i, katastrof!!!!!!

Ja det gäller mig idag, nog för att det är speciellt att se musikframträdanden live som i dagens genrep av melodifestivalen. 

Det går det inte att komma från att man ser det hela mycket bättre om man sitter i soffan hemma och ser på tv än då man sitter på rad nummer 46 i en fullsatt arena där massa ungar har ballonger och lyspinnar som de viftar med framför en....

Men musik ska man ju i och för sig lyssna på och inte se på.....

Jag kan genom att ha sett genrepet av dagens melodifestival tyvärr meddela att Darin kommer att sabba Jan Johansens "Se på mig"

Och att Stockholm har sitt Djurgården, Göteborg har Avenyn som de är stolta över, medans vi i Malmö har Danmark.

Stars Pilot kommer att bli sjukt farliga idag, med en Top Gun liknande framträdande som påminner en hel del om Waiting for a Star to Fall med Boy Meets Girl

Om bara några timmar kommer jag att sitta på parkett på melodifestivalens deltävling här i Malmö. Eftersom att det är genrepet som jag ska på klockan 13.30 så kommer jag nog hinna lägga upp lite inlägg med bilder och berättelser innan tvsändningen börjr ikväll klockan 20.
Så håll koll under dagen på den här sidan så ska jag försöka lägga upp så mycket förhandsfakta till er som möjligt.

Jag vet att jag har en hel del läsare som läser min blogg, nu behöver jag er hjälp! Jag tänker ta min blogg ett steg längre nu. Jag har hittat ett förlag som ska göra en bok som kommer att bestå av valda inlägg från min blogg och det är här jag behöver er hjälp.


Jag vill att ni hjälper mig att välja ut era favoritinlägg, de där inläggen ni tyckt absolut bäst om, de där inläggen som gjort att ni valt att förbli trogna läsare av min blogg. De där inläggen som ni tyckt varit de bästa inläggen jag publicerat.

Jag har ju över 1000 inlägg och vet ju att det skulle vara omöjligt att ta med alla, plus att det finns ju en hel del inlägg som kanske inte skulle lämpas till att ha med i en bok, de där inläggen som kanske bara beskriver dagens måltid eller hur less jag är på jobbet.


Så snälla läs igenom lite i min blogg och lämna era önskemål av vilka inlägg ni tycler att jag ska välja till att trycka i en bok.

Lovar att så fort boken tryckts lägga upp någon länk där ni kan beställa den om ni skulle vilja. 


Kan Magnus Uggla släppa en bok om sin blogg så kan jag......men behöver er hjälp, 1000 inlägg tar ett tag att välja bland så hjälp mig på vägen och skriv här som kommentar vilka inlägg ni tycker jag ska ta med, det räcker med inläggets rubrik.

Den personen som lägger ner mest kraft på att hjälpa mig med detta kommer jag att belöna med ett exemplar av boken då den släpps!

Jag har aldrig i hela mitt liv strävat efter att vara en ledare, jag har alltid tyckt de skulle vara skönt att bara vara den där som följer med strömmen och bara är en i gänget. Trots denna önskan har jag ofta hamnat som ledare i de grupper jag tillhört.

Jag har varit den som fått rollen som lagkapten i lagsporter, jag har utbildats till ledare inom mitt jobb och även blivit den personen vänner vänder sig till då de behöver någon form av stöd, råd eller bara få lätta sitt hjärta för.

Även om detta är en roll jag inte helt valt själv så ser jag det trots allt som något bra, det är ju självklart glädjande att folk har den tilliten att de vågar berätta saker till mig och att de anser att jag har något form av kunnande eller någon form av åsikt och synsätt som de vill att jag delar med mig till dem. 

Har en vän det jobbigt, känner sig vilse eller bara vill ha någon att prata med, hur sent det än är på natten så finns jag där och kommer alltid att finnas för dem. Men frågan är den dagen jag skulle vara den personen som behöver vägledning, vem ringer jag då? Vem kan sitta och prata med mig om de där jag vill prata om och  vem ger mig svar på de frågor jag själv inte finner svar på? 

Visst min familj men utöver dem så känns det som det inte finns någon som är de där bollplanket man ibland kan behöva. Alla bollar mot mig men då jag någon gång kastar ut en boll så studdsar den bara ut i tomma intet. De är dessa gånger jag skulle vilja vara den där personen som tillhör gruppen, den gruppen som har en ledare eller mentor att fråga om råd.

Jag finner ofta mina egna vägar och jag bygger upp mig själv mentalt men visst vore det enklare om någon skottade vägen åt en till jobbet den dagen den dagen snön låg tung på den. Tack gode gud att jag har mig själv och min familj. Men någon dag skulle det kännas underlättande om även jag fick en vän som ville köra plogbilen.