Metrobloggen

Kommer bara in och ut en snabbis. Är inne i en hektiskt tid, men from imorogn skall jag ha lite mer tid. Ha tålamod=)

Snart är det den 27, och då får jag börja träna på riktigt igen *tjooohhooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo*

Mitt gymkort sätts igång den 1 februari, Å jag längtar något så fruktansvärt.

det är nu man inser vad träningen gör för en. Jag känner mig osmidig, och som jag ibland har en massa energi som jag inte kan göra så mycket åt. och ibland är man så seg. Väldigt upp och ner.

Trots promenader, känner man hur snabbt man sunkar ihop. Idag vart jag tvungen att springa lite, trots att jag inte får. men är ju så nära deadlinen;). och herregud vad anfådd man blev och fick sådär ont i halsen när man andas. Nu nästan en timme senare svider det fortfarande.

När man tränar, får man verkligen tänka på vad man äter. det märks direkt på vågen när man vart onyttig. Vill inte ens prata om vad som hände under jul.

Så jag längtar!! Snart är jag fit igen. Och magen skall få bli ännu plattare!!

Det är konstigt hur dåligt upplysta folk är om Viktoperationer. det är rätt konstigt då det skrivs om det ganska ofta i media och visas typ något program om det nästan varje vecka.

När någon skriver till mig och säger "vad vet du om svett och tårar och tålamod" Du har ju inte gjort ett skit.

Det får mig att le. Just för att det är en lustig sak att säga. och för det tyder på hur oinsatt denna personen är.

Kunskap ger makt, och det är därför jag inte bryr mig om dessa kommentarer längre. Visst kommer argumentet dyka upp nu att jag gör det eftersom jag nämner det hela. Men det är för att få fram hur okunniga vissa människor är. Snälla, Om min operation stör dig för att jag inte kämpat, eller jag snott dina skattepengar,eller vad det nu är som stör dig, Get over it!!!!

Jag vet vad jag har gått igenom. jag vet vad jag har gjort eller inte gjort. Nej, jag hade inte klarat detta utan en operation, men operationen tog mig bara so far! Jag har ändrat mitt liv, Jag tränar och tar hand om mig själv. Varje dag brottas jag med min ätstörning. Det är mitt liv, mitt val. Men jag kommer aldrig att be om ursäkt för jag fick denna chansen.

Angående inlägget om Alli, så var det inget nedvärderande. Jag tycker bara att det var ett intressant sätt att uttrycka det. Och folk skall ha creed för de jobb de gör när de håller på och kämpar med vikten. det är inte lätt.Vilket hjälpmedel man än använder.

Sen undrar jag, spelar det någon roll hur jag kom till den platsen att jag älskar mig själv för den jag är? är stolt över mig själv? Jag lever livet och är lycklig.

Kanske det är det som sticker mest i ögonen på folk......

Igår natt utsatte jag mig själv för en farlig kombination, enligt mig själv. Jag sov på mage, och sov för första gången utan korsett.

Resultatet??

Grymt skönt. Lite läskigt känns det att vara utan korsetten. man har ju vant sig. och nu känner jag mig jätte blottad utan den.

Fortsätter dock att ha min lite hårdare korsett på dagarna, då jag tycker det känns som ett bar stöd nu när jag börjat jobba. Skall börja aveckla det i framtiden med så småningom.

Det känns grymt skönt att kunna sova på magen igen, då jag verkligen älskar det. Hatar att sova på rygg. Och 1,5 månad kändes som en väldigt lång period.

Något nytt för mig, är att känna höftbenen nu när man ligger på magen. Känns inte lika skönt då av någon anledning.  Men det kanske är en vanesak. Tills dess stöttar jag upp med lite kuddar. Allt går att lösa bara man vill!!

Jag vet inte hur längde reklamen om batningsmedlet alli har gått på tv, men det känns som evigheter. Och från första stund jag såg den, har jag gått och irriterat mig på reklamen. Med hjälp av Alli, ska man om man går ner 2 kg, så skall alli hjälpa till med ett extra. Alltså gå ner 2 kg och Alli går ner ett åt dig.

Jag kan se det hela framför mig, Hej, mitt namn är Emelie, jag har gått ner 20 kg, och Alli har gått ner 10 kg åt mig. tack Alli.

Så tramsigt. Hur man än vrider och vänder på det, eller vilket hjälpmedel man använder, är det väl ens egna svett och tårar och tålamod som hjälper en med ens vikt!?

Imorgon är det dags att återgå till jobbet. Känns faktiskt skönt. (påminn mig om detta imorgon)

Ne, men det känns ok med magen. klart det känns lite då och då när man bär, men man kan ju inte vara hemma för evigt. Och jag tycker det börjar bli lite för tråkigt för min smak att gå hemma.

Fick dock en härlig start, 10 timmars pass första dagen tillbaka. Thanks! Men jag håller humöret uppe.

Så här ser det ut hemma hos mig;

Jag har en chans, en chans att vara med mr x. Vi saknar varandra något så otroligt. Och det skulle passa mig bra rätt bra nu ekonomiskt att vara sambo. 2 flugor i en smäll.

Men samtidigt känns det som hela världen stannar. Vet inte om jag skall stanna eller gå.

Jag trivs med mitt liv som det är. Jag trivs i mitt hem, min lägenhet som det tog månader at vänja sig vid. Jag tycker det är ok att sova själv. Jag har vant mig vid att vara ensam. Inte det roligaste kanske, men jag har vant mig vid det livet igen.

Jag är rädd för att genomgå det jag genomgick dessa månader efter uppbrottet. Rädd är ett milt ord. Och för att vara ärlig, är det ingen som tror att det skall funka igen mellan oss, förutom vi 2. Räcker det?

Räcker det att tro lite, när man är på väg in i ett gammalt slagfält?

Jag vill säga JA, men varför tvivlar jag då? Det kan ju inte enbart vara för att det känns jobbigt att packa ner sitt hem igen....

Spelade in efter 10 igår. Lät så intressant att höra på fettcells doktorn Peter Arner. Blev dock besviken, när jag hörde på honom. Konstaterade ju bara precis det som man redan vet. Att när man väl skapat fettceller kan man inte bli av med de, förutom de 10% som omsätts. de dör, och de bildas nya. De nya som kommer, har dock lättare att suga åt sig, än de gamla.

Sen konstaterade han att när man har haft stor viktnedgång, vilket innebär mycket fettceller, gör det oftast svårt att hålla vikten, då fettcellerna grabbar tag i det lilla de kan få.

Dock berättade han att om man utesluter kolhydrater, eller fett, gör ingen större skillnad. Bara man inte stoppar i mer kalorier än vad man gör av med.

Fast tycker det verkar gå lite emot, hans historia om att kroppen fortfarande fungerar på samma sätt som den gjorde på stenåldern. Finns knappt någon mutering. Vi är skapade som vilka djur som helst. På sommaren är kroppen inställd på att gå upp i vikt, för att överleva den kalla vintern, som oftast innebar svält.

Och om kroppen är likadan som på stenåldern. Fanns ju inte kolhydrater på samma sätt. Innebär det inte då, att uteslutande av kolhydrater är hur människan borde leva???

Kanske bara är jag som känner mig fövirrad, eller??

Har haft lite huvudbreak. För många ideer och funderingar har virvlat runt och jag har fått fokusera. Men nu är jag tillbaka.

Håller just på att ta på mig min michellin dräkt (känns i alla fall som man ser ut som en med alla kläder man har på sig i kylan;)

Tänkte ta min skogspromenad, i det fina vinterlandet

Tog så många fina bilder där igår, när solen sken och allt. Vart till och med ute på isen och gick. Kul att se allt från sjön sidan!

Mitt förra inlägg vart inte riktigt menat som ett avslut på bloggen. Fast nu i och med alla kommerntarer, vart jag nästan fundersam om det vart det perfekta avslutet på denna bloggen. Får kanske filura lite om det är dags att gå i pension. Men samtidigt är det ju kul att skriva av sig. även om allt inte handlar om gå ner i vikt längre. även om den resan är slut, finns det väl annat Förhoppningsvis.

Här kommer lite bilder från nyår;

Jag å Linda testade pannbandstrenden;)

Syskonkärlek

Party crew

Idag, den 5 Januari 2010, är första gången jag står framför spegeln, och känner mig till 100% bekväm med min kropp. Visst är det inte den fastaste, inte den smalaste, och med alla bristningar kanske inte den vackraste. Men när jag står framför den spegeln, ser jag i mina ögon, något vackert. Något så vackert jag aldrig trodde skulle kunna vara jag. Mina bristningar, mitt extra skinn, är bara en påminnelse om den fantastiska resa jag genomgått.

Vem ser på mig idag, och tror jag har gått ner 55 kg? vem ser idag den olyckliga tjejen som vart inlåst i ett fettfängelse? Vem tittar idag på mig och tycker synd om mig? Ingen. bara jag vet hur det var. Och varje dag vaknar jag upp med sådana tacksamhet. Det finns inga ord för att beskriva denna känslan som rinner igenom mig. tänk om någon hade sagt detta till mig när jag vart på väg till mitt första besök hos kirurgen. Jag hade aldrig kunnat tro, att den dagen skulle ändra mitt liv.

Tack du kvinna, som tittade på mig, och talade, fast du knappt kunde svenska. du sa, jag som du, förut. Hon stod där, hon hade livsglädje. och jag kunde inte ta till mig det hon sa. Men idag förstår jag.

Usch. jag önskar att jag kunde måla lycka, eller tala alla ord som beskriver välsignelse. För det är det de är. Tack alla som hjälpt mig på vägen. Tack för mitt liv. Tack för att ni hjälpte mig att finnas.

Tack för ni har hjälpt mig att se på mig själv, och känna mig hel och vacker. Jag känner mig klar. Det känns som att jag kan stanna och avsluta min resa. Min viktresa är klar. Nu skall jag bara vara kvar här resten av livet. Och jag skall stanna här, min mardröm skall inte få komma åter!!

Jul i Vårt hus x 2

Lilla jag, färdig för julfirande

Först ut är hos Pappa och Agneta

Ami

Farmor

Pappa å Agneta;)

Pappa kan inte förneka att jag är hans dotter i alla fall!!

Och när tomten hade gett alla paket hos Pappa, for vi snabbt till mormor och morfars hus, där den halvan av familjen väntade...

Min present i Julklapps spelet, as grymma nyårsglasögon =)

Jäkla morfoar som slogs om min fina smartbox med middag för 2 som jag ville ha!

Varje år vid granen kortet, var så klart obligatoriskt, men jag hade bytt om, då jag inte kunde andas i mina korsetter, efter all god mat!

nehe, man ser ju inte ens grannen, men jag svär att det finns en vid sidan om Andreas!!

 Moster, Morfar å Mami

En dag i Ullared!

Det gick, fast jag inte får bära eller dra. Tack Linda för din hjälp!

Glömde ju såklart fota inne i Gekås, men fullt i bilen vart det i alla fall!

Lilla syster Linda vart så arg, när det vart så fullt i bilen. jag får inte plats skrek hon, och hotade att stanna kvar i Ullared. Klockan 8 på kvällen och i -15 grader. Vi alla började asgarva, och Linda kokade en liten stund, men sen såg hon det roliga i hotet

Jag har hittat sladden!!! Den låg hemma, kvar i lådan och allt. Minnet är verkligen som en guldfisk! och jag som vart så säker på att den var med i väskan ner till göteborg. Men tji fick jag.

okej, vart börjar man nu då?

Jag börjar med...........*trumvirvel* Resan tillbaka hem till Stockholm. Det är jäkligt kallt ute, men Jesus vad vackert det är!

Tjollahoppsan hej, jag är så smart. Med vilken kamera togs alla bilder från igår?? Jo med den som inte har någon sladd!! *wohooo* Vad smart jag är.

Usch usch. Men bilder på magen har jag i alla fall

Ett där ärren synd bättre

Och ett där ärren döljs!

Det finns bättre kort i min riktiga kamera, men kan som sagt inte bjuda på dem nu. men bilderna är tagna 4 veckor efter min bukplastik. Fortfarande svullet. Är sjukt kul att se hur magen böli plattare och plattare för varje dag. Om jag är nöjd nu, hur kommer resultatet vara efter 5 månader till, när all svullnad skall vara borta?? Spännande spännande.

Hej 2010!!

Vilken underbar kväll och natt jag hade igår.Bröt mitt löfte att komma in och skriva, men egentligen inte. Metrobloggen, den pålitliga, ville inte skicka in mitt inlägg. Men Gott nytt år i alla fall!!

Är på G upp till min pappa, och hämta min mobil som jag så gulligt lämnade kvar när han å hans sambo kom å hämtade mig och lill syrran mitt i natten.

Ett tack till dem, å ett stort tack till morfar å mormor som körde in oss till stan. Det vart skönt att slippa busskrångel å annat!

Kommer in med bilder, när min mobil är tillbaka i mina ägor.

Men...

Åter igen, Gott nytt år, å må erat nya år bli lika kalas som mitt år. För jag har en fortsatt grym känsla att detta kommer bli wunderbar!

Jag vet inte varför, men det känns som 2010 kommer vara ett år fullt av glädje. det känns dom det kommer vara miott år helt enkelt. Som sagt , vet inte alls varför, men jag har den känsla som spritter i hela kroppen.

Hoppas det slår in. Detta året har det vart mycket positivt, men även lite för mycket ledsamt med. Lite för mycket för min smak.

Men är nästan 100% säker på att jag inte kommer starta året med att gråta halva natten som jag gjorde förra året då jag jobbade vaken natt.

Usch, blir nästan lite ledsen igen när jag tänker på det.

Men jag kommer in i morgon igen, bjussar på lite nya bilder av magen och önskar gott nytt år

Idag har det snöat ruskigt mycket. Fotade snön  och mig på väg upp till mormor!

Nu har jag gett upp hoppet om kabeln. Börjar tro att den kanske ligger kvar hemma i Skogås. Hoppas jag i alla fall, annars måste jag införskaffa en ny. börjar ana lite oråd, att jag tappat den på tåget, men tycker alltid jag är noga med att kolla runt om när jag går av.

Men när allt kommer omkring, är det ju bara en kabel.

Sitter och funderar om jag skall fira nyår i Stockholm eller om jag skall stanna här i Göteborg!?

Är så mysigt att vara hemma, och kan knappt fatta att jag faktiskt redan vart här i 2 veckor. Hur snabbt kan tiden gå egentligen?

Vart och hälsade på min 101 åriga gammelfarmor igår, och hon tyckte att jag hade blivit smal och söt. Men min mosters viktnedgång på 30 kg kommernterade hon inte, utan bara att hon klippt håret och att det det såg rufsigt ut. Och jag kunde inte hålla mig för skratt när hon frågade om min moster inte ägde en kam. Min gammelfarmor har en viss charm Men man måste tåla lite elakhet

Får se om jag kan leta upp en kortläsare eller om jag kan hitta en annan kamera som minneskortet passar till. annars får allt fotas med mobilen så länge!

jag håller på och bli galen på denna kabeln. Hur kan man tappa bort en stor kabelklump? Är igång idag igen och letar efter kabeln, då kameran är extremt full. Har fått slänga många bilder nu.

Har precis suttit och tittat på träningsskivan Zumba, och det verkar så himla kul. Man sitter och gungar med lite lätt i musiken och gus vad jag längtar efter att få träna.

Jag älskar min nya mage och ångrar mig inte en sekund. Men gud vad handikappad man känner sig av att enbart få bära max 2 kg och inte få träna. Men om en månad, då jäklar

Vill börja träna Poledancing, men tyvärr hjinner kursen starta innan jag får träna, men hörde lite rykte om att det startar en i april med. Och då skall jag vara fit for fight.

Ne, måste fortsätta röja i syrrans rum. Så kanske det behagar kabeln att komma fram från sin gömma!

God Jul mina vänner!

Vet att jag vart lite frånvarande, men det blir nästan lite så när man är på besök här i Göteborg. Känns ju som man har fullt ös hela tiden.

Och jag hittar inte min kamera sladd, vilket driver mig till vansinne. Fotar och fotar, men kan inte visa något. Usch Usch.

Är grymt förkyld, så borde ta det lugnt imorgon, och med lite tur hittas den underbara kabeln! I alla fall borde det kunnas redovisas lite skoj imorgon. Nu kommer tomten!!!

Idag har jag hälsat på min gammelmormor Jenny. 96 år gammal är hon, dement, men så underbart söt.

Väl hemma, startade jag och syrran upp pusslet jag och mamma införskaffade på bellevue marknad igår. 1000 bitar. Och även om det vart lite mutter om att pusslet pusslades på köksbordet, så vart snart mamma involverad i pusslandet.

Så här skall det se ut när det är klart

Kvällen avslutades med Cayote ugly filmen. Skall hoppa i säng nu, skall till ullared imorgon.*wohoooo*

Medans jag intog min frukost idag, satt jag och bläddrade i mammas Amelia. Och där läste jag att i Japan, har man förbjudit folket att vara för feta., och kvinnor

Män får som störst ha ett midjemått på 85cm och kvinnor 90cm.

Detta är en ny lag som stiftas. Intressant, men jag undrar vad som händer om man har större.....Och hur det skall gå för alla Sumobrottare. Får de dispans? Kan alla som har större mått hävda att de äter upp sig för att vara sumobrottare??

Tanken att fetma kostar är rätt, men jag tror inte det är rätt väg, att förbjuda folk att ha större midjemått. Jag är glad att jag klarar mig i alla fall;)

Usch., Haft rejäla mensmärtor nu idagarna. Och första dagen vart jag helt sängliggande, då magsmärtorna kändes likadant som när jag vaknade upp efter operationen. Och den svullna magen, vart ännu svullnare. Och på en dag, hade jag gått upp 2 kg. så det säger hur mycket man svullnar upp under mensen.

Min kirurg hörde av sig igår. Han undrade om jag inte fått mitt intyg hans kollega skickat förra veckan, Nej, det har jag inte, och jag har fått ett på min Vårdcentral. Jaha, där ser man. Vi har sjukskrivit dig till den 24 december. Hur lång tid fick du av VC? Till den 3 januari. Ja det vart ju mycket bättre än till julafton. Ja, verkligen svarade jag. Vet inte hur man tänker när man sjukskriver någon tills på julafton. Om man behöver förlänga, hur har de tänkt att man skall göra då? Aja, det är ju löst.