Metrobloggen

Ja, i vart fall när de nu blir lite mobbade över sin kampanj och så rasar nätet. Men shit happens. Eller vilket stackars 3, stackars de med 3 snarare...för det är ju inte kul när saker inte funkar som det ska.

Och jag har nog hellre en telefon i jacket och en i fickan och datan på något annat bolag, kanske är jag en trygghets knarkare hahaha...men jag föredrar att ha vanlig hemtelefon, framför ip-telefoni, inte bara för att jag har "spring bort" som operatör, comhem för de som inte fattar,  men just eftersom att OM det blir ett avbrott/problem med bredbandet så vill inte jag sitta utan hemtelefon och larva mig i dessa eviga telefonköer via mobil.

Bästa är att comhem alltid när nätet brakat och man ringer in skall passa på att sälja på en lite bredbandstelefoni?! Det är ju inte precis det bästa säljläget, eftersom man redan kan vara sur för att nätet inte funkar och då höra att man kan få snorbillig telefoni på det icke fungerande nätet...gör iaf inte mig köpsugen, det är ungefär då man bara...hm...jaha tycker du? Och om jag nu haft det, hur skulle jag kunnat ringa er menar du? Suttit i mobilen? Ni kanske även har fördelaktiga mobilabonnemang att erbjuda?!

Ursh hahaha...man kanske är lite elak...lite smått så där...men reaktionerna brukar vara lite kul, just eftersom de inte tänker sig för, de liksom rabblar upp erbjudandet automatiskt...sen börjar de tänka...hehehe.

Ska ta tag i det här med de nya bolagen man kan välja nu, både internet och tv...det var en massa nya att välja på men inte alla verkar köra tv när de kör fiber?! Any tips?! Vilka bolag är ni nöjda med?

UPDATE...fimpa klänningen & plantera tillbaka blomman...det verkar snarare vara problem med kortet till boxen denna gång. Fick igång den trillskande boxen, peta in kortet och voila....samma färgfenomen uppträdde på den andra tvn efter ett tag. Alltså är det inte fel på tvn...det är något annat, för det skulle vara osannoligt att bägge televisionerna skulle ha damp helt plötslig.

*andas ut* Satt igår och kollade på alla möjliga sidor efter en ny tv...och jag kände hur plånboken inte alls kände sig glad. Men nu har jag klappat den och sagt att det är lugnt, den kan få känna sig lite rikare ett tag till ;)

Ja, då kan man ju klä upp sig, slita tag i första bästa blomranka och spurta till prällen...för nu jäklars händer det grejer.

Tidigare idag flippade den ena boxen ut och dog. Nu visar det sig att tvn håller på att vinka adjö, lite färggrannt så där...den där jag fick av tanten, när min sa adjöss.

Tyckte att det räckte med att datorn dog, eller när dammsugaren började massera golven, eller för att inte tala om när frittösen slocknade.

I sydländska breddgrader sägs det att det är bröllop på G då allt rasar, ni vet bröllopslistan, de där gåvorna...eller att man slår samman bohag och då rensas det naturligt vis ut saker. Liksom ett kosmiskt jing-jangande som ser till att skapa en materialistisk harmoni då, eller vad?!

Jag tror snarare att jag antingen har en jäkla högspännings-lya, som konsumerar elapparater i en rasande takt, troligen har fastighetsägaren ingått en hemlig deal med diverse närliggande elbutiker, så han tjänar storkovan på att samla procent per inköp utav respektive lägenhetsinnehavare.

Så måste det vara...ett gigantiskt konspirationssamhälle...de vill att man ska va ett kapitalistiskt vrak, som shoppar som en blådåre...

Eller...mnjahaha...hahaha...fyfan vad less jag är på pryljävlar som skall gå sönder. Ska man inte ens kunna köpa en soffjävel? Måste man köpa en ny matchande tv också?! Jag sa ju att jag skulle ta strypgrepp på ekonomin, inte rida min plånbok som det vore en rodeo och bara sprida slantarna i dyngan!

Ta helvete...mrs...

Det finns gula otyg med en massa bruna band innuti. Det kallas för videokasetter. Vissa barn kanske inte ens har sett en livs levande vhs-kassett. Det ska ni vara jävligt tacksamma för, ska jag säga er.

Min kära lillkorv sabbade dvdn. Vet inte vad han har lyckats pula in, men det lät mer som en skrotkross än en dvd då jag sist skulle sätta på en film åt han. Och tårarna flödade...han grät tecknat tecknat mamma. Vad göra?! Jo, in i det välfyllda förrådet, gräva i ett hörn...och där fanns den faktiskt kvar, den stora silverfärgade vhs-spelaren från antiken.

Gräva lite till, vill minnas att det fanns några barnrullar i någon annan kartong. Ja, men se på fan...några har överlevt det sibiriska kriget och ekorren kunde skatta sig lycklig över sin skattendens. Rassel med kasetter, så länge de var svarta så var allt okej...på sin höjd någon röd för då kan det vara disney classics...ingen gul bara!!!

Jo, så ninja turtles och lite annat smått och gott har rullat loss. Sen så grävde lillen och hittade the golden one...den där kasetten man trodde man hoppat sönder (kom på att jag visst hade 2 olika, då jag såg vad han höll i) jag tänkte bara Å NEJ!!! Im going to get nightmares...jag kommer tralla på den där förbannade låten ett decenium till. WHY BUT WHY?!

Och jo då, en favorit hos lillen...den går het, den spolas tillbaka, han älskar den, han skrattar så han kiknar då han ser på den.

Och hur gick låten?! BANANER I PYJAMAS, DOM SKOJAR OCH STÅR PÅ...BANANER I PYJAMAS...they will hunt you down and melt your brains...tra la laaa.

Hur f*n kunde jag glömma att grilla den kassetten??? Oh lordilord...men aja han gillar den...ehum...*grinar i fosterställning och bankar huvudet sidleds i parketten i hopp om att smärtan kommer överrösta bananjävlarna*

Och bara han satte in den...så mindes jag...bara första frasen...fixa stolen...oh nej oh nej...de ska såga palljävlar en halvtimme nu...

Jo, men det är mysigt med barn. Kom ihåg gummit nu!!! Eller så sitter du och skallar dig själv när du för etthundrasjuttioelfte gången hör samma scen, samma trallande...du har sett den med barn nr.1 du såg mindre men lite med systersonen...och nu jävlars gjorde du bort dig totalt...

Hör ni inget från mig på ett tag, så har jag sjuksemester på hispan ;)

Nähe...vet man inte det? Eller så kanske jag inte är en barnfamilj...jag kanske bara är jag med två barn som familj och vet att min bil i genomsnitt kostar mig runt 1000-2000 kr i månaden under förutsättning att den inte går sönder, för då kan den kosta allt från 200kr till ja...i princip vad som helst beroende på om det är något min pappa kan fixa mot att jag köper en del, eller om jag måste lämna in den, vad felet är och se mina tusenlappar få vingar.

Såg att något drygt smartskaft yttrat sig på DN, beräknat summan till fasansfulla 8000kr/månad?! Okej, skillnaden är att jag i princip använder bilen för att kunna åka och handla, det är bara jag som brukar den, kan använda den för att korta restid enstaka gånger eller om man tar en längre tur för att visitera folk på landet. Då kanske det är en femhundring extra på soppa. Min bil är bra mycket äldre än 3-4 år, det är inte en tjänstebil och den kan komma att bytas ut om ett par år, men lär knappast bytas lika ofta som skor eller något sådant, som det nära på står i artikeln.

Orsaken att barnfamiljer prioriterar bil är inte alls så svår att förstå, att de hellre drar ned på annat mot att behålla denna penningslukande plåtburk är inte heller något som får mig att reagera nämnvärt. Och om man fortvarande förundras så kan jag berätta svaret, som jag tror de flesta barnfamiljer värnar om att behålla denna omiljövänliga tingest:

1. Tidssparare, man kanske bor en bit ut på landet där bussen går 2 ggr/dag eller måste se till att korta restiden för att hinna med familj 

2. Dagistider att hålla/ barns aktiviteter/sport att transportera dem till...enklare att knöla in 2-3 barn i en bil och ta sig från punkt a till b.

3. Storhandla- det lönar sig inte att alltid handla i lokala butiken, man kanske måste ha fler kilo köttfärs och till ett vettigare pris för att försörja en familj och ha råd till allt annat. Det kanske inte alltid funkar att ta 8 matkassar på bussen med en snorig liten unge och ett syskon som helst vill göra något annat, har man en tredje, ja då ska man baxa vagn och ha koll på en liga. Och vart ligger dessa lågprismeckan? Inte alltid så man kan ta sig dit komunalt.

Och det där var den basala vardagliga listan, sen är det ibland billigare att peta in barnen i baksätet och resa till gammelpäronen, låna någon stuga i något hellhole där ungarna kan gapa sig fördärvade och klaga på att de inget har att göra då det är sommarlov. Men allt beror på vilken bil man har, vilka avstånd man förbrukar och hur man använder bilen.

Visst, jag skulle kunna åka komunalt till sommarstugan, har gjort det förr med mig själv och hund. Dock så blir det lite knepigare med att få med sig all mat och alla saker (även typ blöjor/välling) och barn. Matbutiken ligger nu för tiden en bussresa á 30 min därifrån och tidtabellen är inte den underbaraste. Att då tvinga en tvååring åka komunalt en timme för att nå platsen, lämna av grejer...sedan promenera tillbaka till busshållplatsen för att vänta kanske en timme, kanske mer beroende på dag för att åka 30 min, kliva av och handla på cirkus 20 minuter för att sedan vänta 1 timme på nästa...alltså så har en halv dag gått bara på att transportera sig dit och proviantera, man har en hungrig unge som skriker i falsett, troligen hunnit kissa på sig, vill gå på toa igen eller vad som helst. Med bil tar det mig med normal trafik 30 min, lägger jag på ett stopp på vägen för att handla mat så är det en timme maxat. Sen är grillen på G och allt är ganska trevligt, avslappnat liksom.

Åkte jag komunalt...så tar det med byten/väntetider ca 1 timme bara att komma fram, sen minst tre timmar för att åka jojo/vänta och handla mer, så det räcker en vecka. Vilket innebär att man själv är slut i rutan innan man ens dragit fram grillen, blodsockret är i lilltån på alla och man är på uselt humör och dänger fram tallrikar. Det här med att njuta..ja det blir morgonkaffet dagen efter typ. Till denna harmoniska/oharmoniska tillvaro kan ju tilläggas att sommarstugan är av spartanska ryck...det pumpas vatten och skall bäras, man måste ha vatten med sig som man ska kunna dricka eller koka potatis...än värre diska :) så man blir grymt muskulös ovasätt man åker bil dit, eller dödar sig själv på bussen.

Så nej, det är faktiskt inte så värst konstigt att man vill ha en bil när man har smått. Bor man på landet som min syrra...där GÅR det inte att vara utan bil om man arbetar i stan, det går 3 bussar/dag ingen passar hennes tider för att lämna/hämta barn (skolan ligger ca 15 min ifrån med bil) Närmsta tåg finns att hittas med bilresa på en kvart ifrån skolan...alltså åka tillbaka och lägg på en kvart =30min. Resan med tåg tar ca 1tim med bil kanske 45min (fast sen får man lägga på hitta P-plats i stan snurr). Hemresan är minutsiöst anpassad, 5min maxat att röra sig på...missra man tåget är det 1 timmes väntan utöver restid, vilket innebär 1 timme sen till fritids. Ja...så varför prioriterar man bilen?!

Jo, för man kom på att man skulle yngla av sig....sen kom huvudvärken som ett brev på posten och fakturorna därefter!

Det är inte alltid lätt att ha och göra med en liten skit, som gärna vill själv, som helst utav allt ska bestämma och som absolut är trotsig.

Idag har jag och min lilla dvärg haft viljornas kamp. Tårkanaler har svämmats över och skriken har ekat så det skallra i öronen en kvart efter sirenen slagits av.

Han kan själv! Jahapp. Han öppnar sin flaska och oups spiller ut chokladdrickan rätt på den vita kudden, jag ger han onda ögat...han vet att han gjorde något dumt och ser dum ut. Han säger smuts. Jo, tacka fan att det är...nu är det tvätt igen *mummel*.

Han ska hjälpa till att laga mat. Han tar upp träskeden och kleggar av lite köttfärs på fläkten, medans han med andra handen ska dra pannan närmare sig. Han står på en stol. Jag säger nej, låt pannan vara, det är varmt -resultat illtjut. Happs. Flyttar på stolen en  halvmeter från spisen, så han har bänken framför sig. Jag rör runt och oups...det råkar visst skvätta över lite köttfärs på spisen. Och vad säger den lilla dvärgen då månne? Jo, mamma...titta, smuts! Och en viktig min i typ stil med, se där klantskalle och du klagar på mig va?!

Mnja...är det då man skrattar eller ska man känna sig tillrättavisad utav något på en dryga meter eller så?! Man kan inte annat än garva...å du din lilla lilla *S*. Där fick jag...bam...där satt den. Man ska aldrig ha näsan för högt va...man kan ju spilla själv hahaha...även om det är lättare att torka en spishäll ren än en vit kudde med chokladdricka.

Och på tal om choklad...den lille stal min mars och käkade upp nästan hela?! Fräckt tilltag! Trotsåldern har sin charm även fast det är höga toner och tårar ibland ;)

När intuitionen plötsligt blir jättestark, så undrar man ju lite...är man då så kallat medial eller är man en jäkel på att gissa rätt?! För hur det än är så blir det tydligen rätt svar...alltså det jag tänkt på, de svar som magkänslan sagt mig. Bara från årsskiftet har det vart 5 saker som blivit exakt det jag "känt på mig" eller hur man ska säga.

Som tex. hade jag skickat iväg någon ansökan utan att tänka mig för kring ett jobb, i en helt annan branch. Glömde av det eftersom månaderna gick, men så plötsligt fick jag ett mail att de sökt mig och att de ville träffa mig?! Kände på mig att jag skulle få jobbet.

Hm...kunde för mitt liv inte ens komma på vad det var för tjänst, men jag tänkte att det skadar ju inte att kolla. Så jag bokade en intervjuv, gick dit rätt så nervös eftersom jag bara hade ett hum om vad det skulle kunna tänkas vara för tjänst. Min intervju gick väl si sådär tyckte jag, massa frågor och tänk snabbt, sen kom det frågor om vad man kan tänkas behöva för att utvecklas i tjänsten, mål osv.

Började garva lite och berättade att jag tyvärr inte hade riktig koll på vilken tjänst det gällde och därför var det svårt att besvara samt att det var en helt annan branch. Tänkte i mitt stilla sinne att nu jäklars har du målat in dig i hörnet och detta är icke vad de vill höra. Mycket riktigt vart det höjda ögonbryn och konfunderade blickar, lätt bister uppsyn från intervjuvaren... så här gör man inte på intervjuver alls :) om man ska kamma hem poäng.

Det slutade med att jag vart erbjuden tjänsten??! Ehum...va?! Gick därifrån skrattandes...men vafan...vad hände egentligen?! Det var en utav mina i historien sämre intervjuver, tjänsten visade sig inte alls vara så som jag tänkt, men...de sa ja?! Det trode jag aldrig, speciellt inte med tanken på intervjun.

Okej, i detta fallet är det alltid 50%...så det kanske inte är så klockrent. Går man på intervjuver så får man antingen ja eller nej, eller fler intervjuer om de har andra processer. Var på en sådan för många år sedan, en chefstjänst, efter den andra så sket jag i det...herregud orka hålla på i all evighet. Är ingen självplågarev och orten de höll uttagningen på var ju en resa bara den *S*.

I varje fall...en annan sak som tydligen stämde var en sak jag frågat mig själv, kommer detta att hända? Japp, kändes som om det var möjligt...men jag tänkte äsch...det är ju så generellt att känna ett "ja" så då vill jag ha ett datum för denna händelse, något som sedan kan bekräfta det hela senare...liksom för mig själv, att det verkligen stämde OM det nu var så.

Déjà vu heter det visst när man kommer på grejer i efterhand...igår slog det mig med full kraft. Goddamn it im goooood...exakt på det datumet, så blev det så?! Men vafan??? Men det är väl inte möjligt? Hur kunde jag ha rätt i en sådan grej? Och hur kunde datumet stämma?! Är jag schizofren??? Jag kanske har cancer i hjärnan som gör att man plötsligt kan förutspå saker som är så...ur det blå tagna och chansen att det skulle ske är så minimala att det inte ens känns verkligt.

Jo, jag är skeptisk. Man måste faktiskt vara det om man ska vara mentalt sund. Men jag har märkt att jag har en stark intution, inte för att jag alltid följer den då *S*...tragiskt nog följde jag den inte den dag jag råkade ut för bilolyckan, trots att jag känt på mig det hela dagen att det skulle vara något med bilar...inte bra alls...såg hela tiden en krock, vilket jag nu får leva med då...men, man kan ju inte alltid fatta när en tanke bara är en tanke, eller när det verkligen handlar om att det finns en substans i den tanken, man kanske ska lyssna på den?!

Hur det funkar och varför, det vet jag inte...för det funkar så pass ojämt att man inte kan ta det som amen i kyrkan. Eller, jag kan inte det. Låter säkert asflummigt nu *S*...men det är intressant, speciellt när jag tänkte att jaha...om det nu ska va så, så ska jag banne mig ha ett datum så att jag vet. Igår skrattade jag när jag kom på det...det är ju så sjukt men kul. Jag vet inte vad jag ska tro, men får väl nypa mig själv i armen eller nått sånt. Det är andra déjà vu prylar som har skett, tycker bara att det är så konstigt alltihop men samtidigt intressant och roligt.

Sen har jag vunnit en massa pengar...så jävla stört, jag har aldrig vunnit så många gånger efter varandra. En slump troligen men oväntat och roligt även om det inte är en massa miljonbelopp vi talar om. Vet inte, men det känns verkligen som om det här året har något speciellt planerat för mig...vet inte riktigt vad, men allt jag får tar jag emot med glädje. Inte för att alla andra år vart enbart skit, men jag har haft ett par tunga år bakom mig som jag gladerligen slipper att återuppleva igen. Känns som om det är bra nu. Nu menar jag inte att jag har känt på mig stuff, utan alltså att jag konkret har gjort en massa förändringar som talar för att det kommer bli ett mer intressant år på så vis. Att man liksom tar tag i saker även om hälsan inte är på topp och orken ligger i stortån.

Detta år har jag bestämt ska bli speciellt, på många sätt och vis. Man måste analysera sig själv med jämna mellanrum och se över alla de olika planen och vad som kan tänkas behöva förbättras.

Och ja, nu har jag pinpointat vissa aspekter där det bör förändras och förbättras. En sak är ju helt klart att införskaffa en ny soffa...bara för att ta en sak. Nu har jag hittat en soffa jag gillar, dock är det lång leveranstid men this is the shit, den ska jag ha. Sen är frågan om jag ska klä om emma fotöljerna eller om jag ska sälja dem, där är jag inte riktigt på det klara över hur jag ska göra.

Samtidigt så gillar jag dem väldigt mycket och samtidigt så tar de väldigt stor plats känns det som. Fast...om jag köper den soffan jag har i sinnet, så kommer de passa förträffligt. Alltså så är det inget jag kan besluta mig om just nu. Jag måste se helheten när den nya soffan är på plats...och funkar det inte, ja då säljer jag dem. Hittade en skitbra blogg.se som utförligt visar hur man klär om dem själv, eftersom jag inte direkt vill betala allt från 3000 och uppåt 10.000 ifall jag beslutar mig för att sälja dem, så kommer jag aldrig få tillbaka dom pengarna. Klär jag om dem själv, så blir det plus minus noll och de är i så pass bra skick att det räcker med nytt tyg, de behövs inte stoppas om.

Hm...vad mer hgar jag tänkt på? Jo, personlig utveckling...vad mer kan man tänkas behöva fundera på? Vad kan man tänkas kunna göra bättre? Vad behöver jag, för att känna att jag är nöjd? Vilka mål bör man ha/nå och vilka saker är bra som de är? Nu kanske någon tänker aha kris eller? Men nej, jag tänker mer på att man har lätt för att stagnera i tillvaron. Livet bara rullar på och man sitter som en bisittare och bara ser på istället för att agera, liksom nicar lite slött och håller med :) amen så kan man väl inte ha det? Man måste ju vara aktiv, man måste utecklas, man måste se över sina brister och sina talanger, liksom bli lite bättre.

Synsättet förändras ju ständigt allt eftersom erfarenheterna växer, tankar förändras ju mer man lär sig om livet och då måste man synka dem. Så det är en av mina grejer nu...att se över om man lever som man lär.

Sen är det smågrejer som att sluta vara så infernaliskt sentimental när det gäller föremål. Men vafaaaan...jag har en massa saker som jag fått, alla kanske jag inte gillar men behållt dem för att inte såra personen som gett mig dem. Men...man måste tänka om, man kan inte magasinera en massa grejer för att inte trampa någon på tån. Man får inte ett rikare liv bara för att man äger en triljon prylar av alla dess slag. Bara hiva ut skiten, blunda och kasta. Har man inte använt dem på 5 år, så lär man inte använda dem på 5 till...alltså så har de samlat damm och stulit plats i ett decenium utan någon nytta?! Vad är det för fel på mig?? Och alla dessa glossy magasin som man spart...amen det fanns ju något som jag gillade på någon sida öööh?! Jaha, riv ut den sidan då och spar den och inte alla 110 sidor.

Nä, ibland undrar jag vad som kan binda en så hårt vid föremål att man har ett museium istället för döda ting. Måste bitchslappa mig själv tror jag :P get over it, throw it away. Blunda och spring! Det här året måste jag rationalisera hårdare. Inte bara ta tag i 10% och känna att jag rensat utan 50% är en bra gräns, går det att vara hårdare så än bättre. Men jag siktar på 50...blir det 80 så blir jag superglad...men jag är en larvig hamster med massa bra att ha saker hahaha...en massa möbler och lampor som kommer bli jättefina när jag skaffar större. Jag är som ett litet shurgard...förvarar även andras föremål, dock utan vinst. Så...alltså går det inte alls så bra. Bort med det.

Speciellt då de skulle komma och fixa här hemma så kände jag att shit, jag har på tok för mycket prylar...fan jag orkar inte flytta runt allt igen, man måste kunna ha svängradie för fan. Och om sakerna irriterar mig, så fyller de inte sitt syfte. Man ska vara nöjd med sina saker, de skall förhöja tillvaron, det är dem som man skall behålla resten är bara energitjuvar och plats-ätare.

Så istället för att skriva det här, så skulle jag behöva sitta på arslet och rensa hahaha...

Det eviga ekonomiska ekorrhjulet, cashen rullar in, cashen rullar ut och frågan är ibland...vad hann man få ut utav dem?! Var det bra saker, eller inte? Hur mycket hann man lägga undan och hur mycket brände man (å på vad...egentligen).

Men...det som i vart fall gör mig glad är att när sonen frågar efter pengar, för att han är sugen på något sött kanske, så handlar han inte bara till sig själv. Han köper något till mig utan att man ens har sagt något...rätt vad det är kommer lite godis farande i luften och landar brevid en?! Han är ju inte snål eller ego på så vis, även om han kanske inte orkar gå till bankomaten och ta sina egna pengar alla gånger :)

Och den här månaden har jag tagit ett strupgrepp om ekonomin, nu jäklars ska det ses över och räknas lite...kanske ska se vad det är jag egentligen gör med pengarna och vad jag behöver?! Denna månad blev det ett par tunga poster men trots allt så blev det ordentligt med pengar över, vilket förvånade mig. Men...alltså...vad har jag gjort förut då? Hur kommer det sig att det blev så mycket över denna gång?! Vad har jag gjort förut då??? Förstår inte riktigt vad som hände...men jag gillar det!

Och snart så ska jag besikta bilen igen...hoppas verkligen att det inte är något annat nu, sist blev det lite kostnader för att byta grejer som jag inte räknat med och alla reparationer förra året grävde hål i plånboken.

Ja, de installerade ju fiberoptik de där nissarna som väckte mig i gryningen. Kan ju säga att det här teamet var trevligare än de andra som oxå skulle borra överallt och det skulle möbleras om, man kunde skoja lite med dem och de var inte griniga. Kanske beror på att det var ett yngre team och inte gamla gnällpittar som de andra...ärligt talat så var de riktigt jävla tjuriga, man kände bara att du, om du är så jävla fet så du inte kan böja på arslet för att borra så gå hem för fan, sitt inte och muttra, ring Anna Skipper. Det värsta jag vet är stönande, gnälliga och otrevliga människor och speciellt om de ska invadera min boning.

Som tur var så möblerade jag inte om överallt, vilket inte heller behövdes visade det sig. Tacksam för det faktiskt :) och jag hade väl en nybörjare här förstod jag senare av snacket, den som skulle jobba hos mig var försenad...jag garvade och tackade min lyckliga stjärna för det, så hann jag ta en kopp kaffe och vakna till liv innan de skulle börja stöka. Troligen lyckades han borra kabeln till hall lampan, för plötsligt så funkade inte den och jag köper liksom inte förklaringen att en tvinnad kontakt plötsligt skulle sluta funka. Men de fixade det hela utan att gneka dock så försökte elkillen att frittera sig själv...det small till och jag fick en hjärtinfarkt...tänkte att nu har han dödat sig själv, måste sparka ned han från stegen och se han spraka hahahaha. Fan vad vi garva sen...vafan gör du?! Amen jag glömde...! Ärligt talat jag hoppade en halvmeter av smällen.

Så jaha..nu har man då fiberoptik...en massa fula dosor överallt på väggarna. Så jaha...man kanske ska byta leverantör nu? Såg att telia var de enda som levererar tvkanaler också, men då ska man ha paket...då ska de envisas med bredbandstelefoni och kvartalsräkningar?! Jag gillar inte telia och verkligen inte bredbandstelefoni...för man kan ju ge sig fan på att det ska strula och då sitter man utan både internet och telefon.

Föredrar att ha det separat så om internet inte funkar så kan man ringa in och gnälla...inte sitta med mobilen och se pengarna ticka iväg medans man febrilt klickar sig fram bland alla val de ska ha, lyssna på allt tjatter de bandat in och vänta innan man sen ska lyssna på än mer kackel. Dock så vet jag att telia i varje fall har service nog att man kan knappa in sitt nummer så ringer de upp, det är inte så tokigt...det kan jag säga är bra...men me no like telia.

Så jaha...nu ska man då fundera, kolla och se vad de har att erbjuda. Iofs skönt att slippa alla triljoner apparater och sladdar, bara koppla en sladd rätt i väggen och så slipper man förlängningssladdarna till sonens rum, han kan koppla både xboxen och datan direkt i väggen.