Metrobloggen

Har ni någon gång hört Albert Mehrabians tes som fastslår att ord endast står för 7 % av vår kommunikation. Tonalitet för 38 % och kroppsspråket för 55 %.

Detta är lätt att relatera till om man tänker på till exempel ironi och hur lätt något kan missförstås på sms, msn och annan digital kommunikation.

Dock finns det även sådant som talar emot tesen. Skulle vi inte då till exempel kunna förstå 93 % av all kommunikation på andra språk?

Något alla kan enas om är i alla fall att tonalitet och kroppsspråk har en väldigt stor inverkan på hur något vi säger uppfattas.

"If you always do what you always did you will always get what you always got."

"The most important relationship is the one you have with yourself."

Idag är det som de flesta vet fettisdagen, och vad passar bättre än lite fakta om traditionen kring semlor och fettisdagen.

Semlor kallas även fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller hetvägg (då den serveras i ett fat med mjölk).

Semlor var från början släta bullar och var det enda som fick ätas under fastan. Folk började då göra hål i semlorna och lägga in andra godsaker. Detta ledde med tiden fram till den härliga kombinationen av vispgrädde och mandelmassa. Detta är då historien bakom det intensiva semlaätandet från fettisdagen och fram till påsk.

I kristendomen är fettisdagen sista dagen innan fastan börjar. I flera andra länder är det karneval före fastan. Ordet karneval kommer från spanskans ’carne vale’ som betyder farväl kött.

“We need in love to practice only this: letting each other go. For holding on comes easily--we do not need to learn it.”

Jerry was the kind of guy you love to hate. He was always in a good mood and always had something positive to say. When someone would ask him how he was doing, he would reply, "If I were any better, I would be twins!"

He was a unique manager because he had several waiters who had followed him around from restaurant to restaurant. The reason the waiters followed Jerry was because of his attitude. He was a natural motivator. If an employee was having a bad day, Jerry was there telling the employee how to look on the positive side of the situation.

Seeing this style really made me curious, so one day I went up to Jerry and asked him, "I don't get it! You can't be a positive person all of the time. How do you do it?"

Jerry replied, "Each morning I wake up and say to myself, 'Jerry, you have two choices today. You can choose to be in a good mood or you can choose to be in a bad mood.' I choose to be in a good mood. Each time something bad happens, I can choose to be a victim or I can choose to learn from it. I choose to learn from it. Every time someone comes to me complaining, I can choose to accept their complaining or I can point out the positive side of life. I choose the positive side of life."

"Yeah, right, it's not that easy," I protested.

"Yes, it is," Jerry said. "Life is all about choices. When you cut way all the junk, every situation is a choice. You choose how you react to situations. You choose how people will affect your mood. You choose to be in a good mood or bad mood. The bottom line: It's your choice how you live life."

I reflected on what Jerry said. Soon thereafter, I left the restaurant industry to start my own business. We lost touch, but I often thought about him when I made a choice about life instead of reacting to it.

Several years later, I heard that Jerry did something you are never supposed to do in a restaurant business: he left the back door open one morning and was held up at gunpoint by three armed robbers. While trying to open the safe, his hand, shaking from nervousness, slipped off the combination. The robbers panicked and shot him. Luckily, Jerry was found relatively quickly and rushed to the local trauma center.

After 18 hours of surgery and weeks of intensive care, Jerry was released from the hospital with fragments of the bullets still in his body.

I saw Jerry about six months after the accident. When I asked him how he was, he replied, "If I were any better, I'd be twins. Wanna see my scars?"

I declined to see his wounds, but did ask him what had gone through his mind as the robbery took place. "The first thing that went through my mind was that I should have locked the back door," Jerry replied. "Then, as I lay on the floor, I remembered that I had two choices: I could choose to live, or I could choose to die. I chose to live."

"Weren't you scared? Did you lose consciousness?" I asked.

Jerry continued, "The paramedics were great. They kept telling me I was going to be fine. But when they wheeled me into the emergency room and I saw the expressions on the faces of the doctors and nurses, I got really scared. In their eyes, I read, 'He's a dead man.'

"I knew I needed to take action."

"What did you do?" I asked.

"Well, there was a big, burly nurse shouting questions at me," said Jerry. "She asked if I was allergic to anything. 'Yes,' I replied. The doctors and nurses stopped working as they waited for my reply. I took a deep breathe and yelled, 'Bullets!' Over their laughter, I told them. 'I am choosing to live. Operate on me as if I am alive, not dead."

Jerry lived thanks to the skill of his doctors, but also because of his amazing attitude. I learned from him that every day we have the choice to live fully. Attitude, after all, is everything.

För någon dag sedan sa en av mina kollegor och närmaste vänner att jag ofta klagar. Jag gjorde som jag alltid gör, fnyste åt kommentaren och insisterade att jag alls inte klagar mer än gemene man.

Sedan gick jag hem och gjorde som jag alltid gör, funderade och vred och vände på situationer i det förflutna och kom fram till att det troligen låg något i det hon sa.

Nästa dag gick jag till jobbet fast besluten att se hur länge jag kunde hålla mig utan att säga en enda negativ sak. Jag höll mig till första mötet i kafferummet då jag kom på mig själv med att gräma mig över hur trött jag var.

Inte långt därefter var jag igång med att beklaga mig över att diverse applikationer hade driftsstörningar.

Vid lunch klagade jag på att min kollega alltid ’bara skulle göra en sista sak’ så att jag fick vänta på henne. Sedan blev jag upprörd över att mitt visakort inte fungerade på restaurangen trots att jag hade pengar på kortet.

Dagen fortsatte i samma anda. Var jag inte övertygad kvällen innan att jag gnällde ofta var jag det definitivt nu.

På samma sätt som våld föder våld tror jag att negativitet sprider negativitet. Bara av att dra ner mungiporna och rynka på pannan sänder vi signaler till hjärnan att vi är nedstämda.

Det gäller att vara medveten om sin inställning och aktivt förbättra den. Tänka till innan man beklagar sig över något.

"Any fool can criticize, condemn and complain and most fools do."

Jag tror att vi många gånger oroar oss över småsaker i onödan. Retar oss på institutioner och väntetider. Förargar oss över att ingen håller upp dörren när vi har händerna fulla med tunga kassar. Eller i lite större skala, vi oroar oss över att få underkänt i en kurs, att vi inte har hittat en lägenhet när kontraktet på den nuvarande börjar närma sig sitt slut. Vi tycker synd om oss själva, tycker att vi har otur, att vi har sämre förutsättningar än andra i vår omgivning,
Många gånger kan det hjälpa att sätta sina problem i ett större perspektiv. Minns du de problem du hade för en vecka sedan, en månad sedan, ett år? Minns du vad som oroade dig så mycket att det upptog hela din existens?

"Take a mental walk through the cancer wards, the children hospitals, the insane asylums, and the homeless ghettos, and then re-ask yourself what is bothering you."

"Without struggle, there can be no growth."

If today was your last day, who would you call, what would you say, and what are you waiting for?

"It is not possible to awaken someone who is pretending to be asleep."

Snart är det nyår och om du inte redan har ett partytrick är det god tid att skaffa det.

Att lära sig att göra en bakåtvolt eller gå ner i spagat finns det förmodligen inte tid till före nyår. Men det finns andra saker man kan lära sig.

Mindtricks och enklare trolleritrick till exempel.

Jag förstår inte varför man inte får leka med maten. De flesta barnen jag känner äter mycket mer när de får blommig falukorv till middag eller om de får dekorera pannkakorna med sylt och forma glada ansikten innan de äter upp dem.

Och om du är lika barnslig som jag är det något man kan forstätta med även när man kommit upp i åren. Det behövs faktiskt inte vara halloweenfest för att man ska ’få’ färga spaghetti grönt. Det är välkänt att vi äter med ögonen, så då är det väl lika bra att man tar ut svängarna och låter ögat få smaka på ett konstverk. 

...eller snarare, låt någon annan hjälpa dig med det. Det finns en ypperlig tjänst via de flesta banker, som kallas rådgivning. Denna kan ske både via ett personligt möte på banken och per telefon.

En anställd som är specialiserad på just detta avsätter då en timme av sin tid till att reda upp din ekonomi, samt svara på dina eventuella frågor.

Anledningen till att jag blev så exalterad över detta är att en banktjänsteman fick en av mina mest slösaktiga (och underbara) vänner att gå från att äta dyra luncher på prinsen dagarna i ända, till att styra upp ett matschema och ta med sig matlåda till jobbet.  

Dessutom känner jag mig stressad av alla påminnelser om mitt ickebefintliga val av ITP. Jag är ändå ekonom och borde ha koll på sånt.

Sist men inte minst, det är helt gratis.

Så enkelt som det kan bli. Gå in på www.surfthechannel.com och leta fram din favortiserie.

Välj avsnitt och titta direkt, utan nerladdningstid. Enda problemet är att man endast kan se 72 minuter i taget, sedan måste man vänta 54 minuter. Det borde dock inte vara ett problem om man inte som jag just nu är sjuk och har som enda nöje att se serier. Annars bör 72 minuter per dag som sagt vara mer än tillräckligt.

“You do anything long enough to escape the habit of living
until the escape becomes the habit.”

"Absence is to love as wind is to fire. When it is a small love it kills it, but when it is a big love, it intensifies it."

Jag har tänkt på det här med att uppskatta något eller någon.
Vissa säger att vi uppskattar det som vi fått jobba hårt för.
En man gav sin dotter en ny cykel efter att hon med rådjursögon och huvudet på sned lyckats övertala honom att hon verkligen ville ha den. Frun i huset var inte alls nöjd över mannens handlande, utan insisterade på att dottern skulle ha fått spara pengar själv till cykeln. 

I några veckor sov hon nästan med cykeln. Men snart blev användandet mindre och mindre frekvent, och cykeln växte nästintill fast på verandan. Kvar fanns en fru som skakade på huvudet och vars ansiktsuttryck tycktes säga ’vad var det jag sa’. 

Mannen hade lärt sig en läxa och nästa gång dottern ville ha en ipod, fick hon jobba ihop pengarna för att själv kunna köpa den. 

Ipoden användes varje dag och intresset försvann inte med tiden såsom det gjort med cykeln. Mannen kände sig stolt över sitt agerande och drog slutsatsen att det man inte fått jobba hårt för uppskattar man inte. 

För mig stämmer detta till viss del. Det är lättare att glömma bort någots värde om vi får det alltför lätt. Men jag tror ändå att värdet är absolut. Om jag verkligen ville ha en cykel, så skulle jag ha använt den lika mycket oavsett om jag köpt den med egna pengar eller fått den; dess värde hade varit lika stort. Men om jag hade kämpat länge med att spara pengar till cykeln, kanske min aktiva uppskattning av cykeln skulle vara längre än om jag fått cykeln gratis. Minnet av de dagar av slit jag fått genomstå för att få cykeln skulle vara längre än minnet av att "bara vilja ha" cykeln. 

Men jag står fast vid att man inte kan vilja ha något mer bara för att man får kämpa för det. Att man är villig att kämpa för något visar bara att man verkligen vill ha det. Sedan är det upp till en själv att aktivt lära sig att uppskatta allt av värde man har i sitt liv, vare sig det är gåvor eller surt förvärvade saker.

"Love is consistency, it’s not whenever we choose, it always or not at all."

Dear Friend,
Please be patient with me; I need to grieve in my own way and in my own time.
Please don’t take away my grief or try to fix my pain. The best thing you can do is listen to me and let me cry on your shoulder. Don’t be afraid to cry with me. Your tears will tell me how much you care.
Please forgive me if I seem insensitive to your problems. I feel depleted and drained, like an empty vessel, with nothing left to give.
Please let me express my feelings and talk about my memories. Feel free to share your own stories of my loved one with me. I need to hear them.
Please understand why I must turn a deaf ear to criticism or tired clichés. I can’t handle another person telling me that time heals all wounds.
Please don’t try to find the "right" words to say to me. There’s nothing you can say to take away the hurt. What I need are hugs, not words.
Please don’t push me to do things I’m not ready to do, or feel hurt if I seem withdrawn. This is a necessary part of my recovery.
Please don’t stop calling me. You might think you’re respecting my privacy, but to me it feels like abandonment. Please don’t expect me to be the same as I was before. I’ve been through a traumatic experience and I’m a different person.
Please accept me for who I am today. Pray with me and for me. Should I falter in my own faith, let me lean on yours. In return for your loving support I promise that, after I’ve worked through my grief, I will be a more loving, caring, sensitive, and compassionate friend - because I have learned from the best.

Har ni någonsin stött på någon som ni inte går ihop med? Någon som verkligen går en på nerverna. Man stör sig, retar sig, dömer och kritiserar den personen. Men alla upplever inte den personen på samma negativa sätt. Alla stör sig inte. Hur kommer det sig?

Enligt spegelteorin är de fel vi upptäcker hos andra, fel hos oss själva som vi ännu inte tagit itu med. Eftersom alla människor har olika fel och brister kommer alla inte störa sig på samma personer.

När vi vill vara med någon är det för att vi har positiva egenskaper gemensamt, det vi gillar hos oss själva, gillar vi med dem, och vi hoppas också att dessa egenskaper kommer befästas i oss och rent av smitta av sig när vi omger oss av dessa personer.

När vi inte vill vara med någon är det också för att vi känner igen oss, vi känner igen egenskaper hos oss själva som vi inte gillar och som vi inte vill kännas vid och acceptera.

Med andra ord så ska man enligt spegelteorin se inåt varje gång man upptäcker fel hos andra.

“All blame is a waste of time. No matter how much fault you find with another, and regardless of how much you blame him, it will not change you. The only thing blame does is to keep the focus off you when you are looking for external reasons to explain your unhappiness or frustration. You may succeed in making another feel guilty about something by blaming him, but you won't succeed in changing whatever it is about you that is making you unhappy.”

"Det är som mörkast före gryningen."

“The mind grows sicker than the body in contemplation of its suffering.
Blessed are they that mourn, for they shall be made strong, in fact. But the process is like all other human births, painful and long and dangerous.”