Metrobloggen

Har kollat på "Mästarnas mästare".
Vi gillar inte Patrik Sjöberg.
Fast jag har fått veta, från extremt säkra källor, att han är väldigt trevlig.
Däremot gillar vi Dolph!
Dolph är det bästa med hela melodifestivalen som jag, efter förra veckans avsnitt, känner inte är så roligt.
Alls.
Hon som var lite rödhårig och som sjöng lite mystiskt, hade cool dräkt.
Annars var det hela ganska beiget.
Men nästa vecka sitter vi bänkade igen.
Bara för att.

Psykningen som SVT klippte bort (aftonbladet.se) 
Uppropet - In med Dolph! (aftonbladet.se) 

Vi står och diskar.
Tysta sida vid sida.
Ljusen brinner på middagsbordet i bakgrunden.
Barnet sover.
Slamret av tallrikar som tvättas, räcks över till honom, som står och torkar.
Så stannar han upp, tar sats. Söker efter orden.
"Du.."
Jag tittar på honom. Får en obehaglig känsla av att det är något allvarligt han vill få sagt.
"Ja?", jag svarar frågande. Mina händer har slutat polera den våta tallriken.
"Kan vi inte lova varandra att inte stoppa ner använda tändstickor i asken?"

Morgon.
Kaffe på sängen innan E sticker till jobbet.
Lilla I tröttas ut av gåvagn, traktorn och klossar.
En egen timme framför sportpanelen i SVT. Aldrig förr har jag haft sådan koll på alla dessa figurer i morgonprogrammen.
Dom lockar med OS-snack.
Som jag längtar.
OS.
Sedan Åre.
Lilla I blir 1 år.
Påsk.
Och så, simsalabim kommer ljuset vara här igen.

Februari -Â nu är det som tyngst (aftonbladet.se) 

Bästa gröten just nu, från Frebaco, ekologiska råg- och havreflingor.
Med rårörda lingon och soyadryck.
Beroendeframkallande.

Det är sant som dom säger att man inte får sova ordentligt när man får barn. Spelar ingen roll om barnet sover snällt om natten, för helt plötsligt har du blivit till ett djur som vaknar vid minsta gnäll, på din vakt för att försvara ditt barn mot faror.
Att barnet vaknar vid 6:30 alla dagar hjälper såklart inte heller.
Sömnbristen gör dig fulare och rynkigare. Kan vara vintern och bristen på ljus också, men jag fulnar bort och åldras rekordsnabbt för tillfället.
Sen jag var runt 22 år har jag enbart använt Cliniques skönhetsprodukter, enbart därför att min vän Ms Sofie sa att dom var bra vilket resulterade i att jag köpte på mig ett stort kit när vi tillsammans besökte San Francisco i vår fina, fräscha ungdom. Sen dess har jag med jämna mellanrum besökt dom läskiga damerna i vita rockar på Åhlen´s för att fylla på mina förråd.
Men så ingick det cremer från Loreal i Goodiebagen vi fick med oss från Ellegalan och på dem står det "Youth code". Jag har ALDRIG sneglat på burkar som lovar ungdomligare hy. Det förstår väl vem som helst att det inte är en creme som fixar din hud.
Jag vet dock inte om bristen på sömn gör mig dum eller desperat men jag har svalt betet hundra procent och smörjer nu mina ögon, kinder och hals med ungdomskoden och hoppas på ett mirakel.
Jag vill ha min ungdomsfräscha hy tillbaka!
Det är inte dags för rynkor och degradering ännu!

Innan vi somnade igår så berättade Erik om delfinerna. När de ska sova så söker de sig till en lagun. Mammorna och bebisarna somnar i mitten utav flocken, omringade utav männen. Så turas hanarna om att vakta flocken mot faror, så som hajar och annat obehagligt.
Fint va?

Blev precis inbjuden av WWF till en blogglunch angående Earth hour som inträffar den 27 februari i år. Såklart kommer vårt hem stå mörkt under den här kvällen, precis som det gjorde förra året. Då när Lilla I var någon vecka gammal och vi hade Ms Sofie på besök. Vi njöt av mörkret med ostar och gott Amaronevin. Gick upp på Fjällgatan och tittade ut över en delvis nedsläkt stad. Satt kvar i mörkret med tända ljus även efter efter att timmen hade passerat. Vilket lugn stearinljus ger.
I år hoppas jag att Stockholm blir bäcksvart.

Halleluja, halleluja, Haaaaleeeeluja! Jag hade en plan, en plan jag smorde tillsammans med Boman i går. Den gick ut på att likt en militär kontrollera Ingrids mängd av sömn under dagen, för att se till att hon skulle vara däckad på natten.
En timme sömn på förmiddagen.
En timme sömn på eftermiddagen.
Jag vann, hon har sovit hela natten. 
Ett obeskrivligt skönt rus sprider sig i kroppen.
Balansen.
Jag är tillbaka igen. 
Så nu sover hon igen, allt enligt den mästerliga planen
(vi kan kalla den Boman-Wickström-modellen).
Då passar jag på att läsa.
Min plan för februari är att ägna förmiddagstimmen åt att läsa.
Känner att jag behöver det.
Aldrig förr har jag haft ett sådant berg av olästa böcker. Jag har rent av känt en stress inför bokklubbsträffarna, för jag har legat efter med läsningen. Läsning som ska vara en njutning.
Nu läser jag.
Som jag njuter!

Vi är inne i en sovmissbruksperiod. Alltså Lilla I sover inte som sig bör, vilket gör att vi andra, framförallt jag, känner mig som en pundare som inte fått sitt knark.
Så till alla er mammor, och kanske pappor, som följer min blogg och som hoppats på att jag en dag ska få min beskärda del av rättvisan; den här nu.
Idag har vi dock försökt att "fånga dagen" trots bristen på sömn. Fast det är inte så jäkla mycket att fånga en dag som denna, då hjulen på vagnen glider runt i snömodden och isen smälter från hustaken i stora droppar mitt i din panna, ja där i glipan mellan mössan och ögonbrynen faller dom ner, hårda som smågrus.
Jag drömmer om våren och eftersom jag inte ens får snusa längre så drogar jag mig med blommor i stället.

Jag tog en lunch på stan också.
Kändes egentligen helt onödigt att äta lunch för 95 kr, fem minuter från mitt eget kök. Men jag behövde bara komma ut. Veta att jag varit ute i friska luften, om än för en liten stund. Så jag satt där inne i Söderhallarna, plirade lite på ostdisken som är min favorit.
Njöt av att Ingrid sov.
Blev irriterad över att jag inte hade med mig min bok. När jag för en gångs skull hade möjligheten att få läsa ifred.
Orkade inte min lunch.
Smart nog bad jag om en Doggybag, så jag har med mig halva Caesarsalladen hem.
Ruttad morsa på stan.

Avslutningsvis fångade jag dagen med vårens finaste klänning/tröja till Lilla I.
Tänk er henne i den, ombord på Annis i sommar.
Det blir fint som snus.

Lilla I började likna en sån där tragisk gubbe som sparar ut det hår han har, väldigt långt, för att kamma över sin flint med det. Så i dag klippte jag lite här och där.

Dom där armarna.

Kolla in den här bloggen. Här kan du läsa om förberedelserna inför vårens fest på Berns då vinnaren av Årets fulaste kontor presenteras. Följ med bakom kulisserna och se när ett fult kontor blir en väl fungerande arbetsplats. (Det är jag, tillsammans med Linda och Åsa på Struktur som bloggar på Struktur.nu)

I den smällkalla vinterkvällen samlades vi i Café Kajaks lokaler på Smedsudden, för att fira vår fina vän Therese som bjöd på 30-årsfest. Utanför knarrade snön under skorna, i bakgrunden; magisk utsikt. Där inne tändes ljusen, korkar skjöts i luften och fötterna kom att ömma av all dans.

Förberedelser.

Quiz...

Å så skulle de va dans, dans, dans.

Lyckan var stor när jag insåg att jag fick den absolut sista biljetten in på Friskispasset. Jag hade blivit en rabiat morsa om jag hade fått vända i dörren efter 45 minuters resväg tillsammans med Lilla I aka Monstret den här veckan.
Friskisledaren var Finlandssvenska med seniga armar och ett svettband runt om det kortklippta håret. Hon smiskade upp oss rejält och vaggade oss till avslappning efter passet med sin melodiska röst.
"Sa läägger ni ehhr nehr pa rygghen och sträckker ut heela kråppen"