Metrobloggen

Jag tar mitt pick och pack och drar.

Jag hoppas att ni allesamman hänger med över till min nya coola och skitsnygga blogg:

HÄR!

Jag lovar att inte flytta igen. På ett tag i alla fall!

Kom igen, lägg till som favorit! Spread the word!

Ratatatatata!

Target: inte sunkmamman from hell, utan domstolsfolket.

Antal snooze: 3. Sen ömsom gormade ömsom kramade jag upp barnen.

Antal psykbryt i bilen till förskolan: 2. Stabila sådana.

Antal arga telefonsamtal: 2. Stabila sådana.

Antal koppar kaffe: För många.

Antal kladdiga pussar vid dagishämtande: 23. Härligt, så härligt.

Antal köttbullar som trillades: 18. 5 slank ner i magen. Min alltså.

Antal gäsp i sunkigt gymnastikomklädningsrum: 6.

Antal nej-jag-vann-inte-mamablogg-men-jag-är-glad-ändå-försvarstal. 3

Antal psykbryt i badkaret: 2. Efterföljdes av obligatoriskt syskonslagsmål.

Antal tjatattacker om att få se på tecknat: Oräkneliga.

Nu: tecknat, eftersom tjat lönar sig i denna familj, och kel mellan barn och halvt närvarande internettande mamma.

This one is for you, babe!

Hoppas tandvärken lättat. I love you. Mucho!

Kollar på plastikoperationer på TV, letar köksmöblemang "online" och funderar på varför vuxna karlar typ cendré envisas med att lägga slingor. De blir ju prickiga i nackhåret ju.

Omanligt. Hellre råttfärgat än rådjursprickigt.

Hon trilskas. Surar och uppvisar seriösa attitydsproblem.

Jag, hotande: Om du inte slutar tänker jag inte prata med dig.

Hon, lugnt: Om inte du pratar med mig så är det ingen idé att jag pratar med dig. Eller hur!?

Jag som en fågelholk: ?

Jag började ju blogga på metrobloggen för pengarnas skull. Det var inga heavy cash precis, men varför inte få in nån hundring extra i månaden när möjligheten fanns, tänkte jag.

Sen blåste ju metrobloggen mig och menade att jag fuskat mig till mina besökare. Suck...

Och nu, när jag har skitmånga besökare, nu när jag kommer upp i besökarantal och därmed aningens tyngre summor, slutar metrobloggen med sina utbetalningar.

Nu sitter jag fast här. På metro. Med dålig support, tråkig design och kass bildhantering. Och inte vågar jag byta bloggsida IGEN...jag vill ju inte förlora en endaste av er, gamla trogna som nyhithittadeläsare (ja det är ett ord...)

Nu erbjuder jag någon datanörd med grymma kunskaper och mycket fritid att fixa en snygg blogg till mig, typ som en hemsida med en massa fina flikar. Typ som Sonjaponja. Du får en biobiljett. Och en ICAcheck på 25 kr.

Den som gapar efter mycket...välter ofta stort lass. Eller hur det nu var.

Jag har skapat monster. Hagalna sådana.

De inte bara vill ha, de ska ha.

De menar samtidigt på fullaste allvar att de ingenting har.

Jag hör mig själv gagga som föräldrar gjort i alla tider: "På min tid fick vi bygga egna leksaker av kottar, och när det var lyx fick vi pynta dem med tändstickor..."

De tittar på mig. Tittar på varann. Och fortsätter tjatandet om leksaker, kläder och filmer som de ska ha. Helst igår.

Aftonbladet skriver om ett nytt sätt att fira sin kärlek. Väldigt gulligt!

Men det roliga är kommentaren ifrån DivineLa..."och allt rostfärgat regnvatten rinner ned på broräckena"...

Så jäkla bittert. Hon måste lida av det novembergrå, hon med.

Haha, så jäkla glad jag blev nu!

Jag känner depp. Blaha. Livet bara rinner förbi. Jag förblir liksom en fet, gnällhagga som bara jobbar, städar, äter, skiter, sover och lämnar/hämtar på dagis.

Jag är grå, gråare, Madlen. Jag är sur. Tjurar. Suckar. Klagar.

Novemberpsykos, säger de som vet.

Är det inte bara gamla tanter som påverkas av höst? Jo, visst är det det så.

Grattis Madlen. Du är härmed en gammal grå, surande, suckande, fet gnällhagga!

Tur att metallica finns!

Kaka söker maka.

Kakan finner maka.

Kakan glad.

etthundranittifem riksdaler. Jo då. ellos.

Två timmars barnkalas med min familj, 6 ungar i tvåårsåldern och deras vårdnadshavare. 

Det var korv med bröd, glass, gråt, skrik, gnäll, kläng och "aaaargh". I två timmar. "Det är ju så med små barn", sa alla mammor försvarande, samtidigt som de tittade konstigt på mig som har barn som

A) såklart betedde sig värst

B) är (typ) fyra och fem.

Jag åt glass med grädde, frukt och maräng (och iddes inte ens tänka på att försvara mina huliganers beteende.)

De tre tradigaste aktiviterna att utföra en lördag.

3. Kratta löv

2. Dammtorka

1. Byta sängkläder.

Jag har fixat 2(3) idag. Hörde jag ett "fasen vad lamt"?

Inte ens Johan Falk och en 33a zingo kan rädda denna dystra dag.

Kent sjunger: "ett långfinger åt döden. . .". Jag sjunger: "ett långfinger åt löven. . ."

Tror att det var gårdagens FYRA timmar i Kamprads paradis som satt sina spår. Vad fan gör alla människor på ikea en fredagskväll? Har de inga liv?

Idag är jag alldeles orkeslös, tar mig inte för något vettigt.

Har nyss shoppat för 700 på ellos. Men jag sparade 1000 kr i rabatter. Det beror på hur man väljer att se på det.

Vad jag ville med det här inlägget och hur jag nu på ett smidigt sätt ska avrunda det, vet jag inte.

Jag säger "adios" nu. Helt enkelt!

Favorit i repris eller nåed!

Mamma till snusförnuftig dotter: Idag ska vi kratta löv!

Dotter till avslagen mor: Meh? Varför? Det kommer ju nya...

Mamman: Vad?

Dottern med världens självklarhet i rösten: Ja nästa gång, så klart!

Vilken go liten brutta jag har, hon har ju så rätt. Vilken härligt låt-gåkänsla, den har hon inte ärvt av sin smått pedantiska moder.Och vet ni, jag tror att jag tar na på orden och fixar lövhelveten till våren i stället.

Nu jäkla. Jag är peppad. Mannen är deppad. Let's go!

Jag sitter på toa och filosoferar. Min ensamma stund på dagen.

Utanför står son och fjäskar: "Mamma du är den snyggaste, mamma du är den häftigaste, mamma du är den bästaste."

Sen kommer syster. De tisslar och så säger han:" Mamma du är en bredflabbad groda!"

Och så gapskrattar de. Nöjda. Förenade i mammamobbning.

...att planera ett jättefint kök i ikeas skissprogram, bestämma mig för att åka och handla allt och sedan dagen innan upptäcka att jag tänkt fel och således mätt galet.

Efter en timme av tandgnisslan och lite inre gråt blev nog resultatet ganska bra.

Nu ska jag bara ta mitt kontrollbehov och mäta om allt trehundra arton gånger till.

Smakprov:

Sen ska jag dricka kaffe och peka med hela handen medan min stackars man ska göra allt arbete! Jämställdhet är inte min grej...

Det finns två kategorier av äldre män: Surgubbar och mindresurgubbar.

Jag vet en sur(såinihelahelsefyr)gubbe. Han har jag känt i åttahundra år ungefär, vi träffas litesådär på ganska regelbunden basis. Och jag är inte kryptisk och hemlig av den anledning att surgubben skulle läsa här inne...jag är hemlig för att jag är feg (och eventuellt lite konflikträdd).

Hur som, denna sura, fåordiga karl får mig alltid att känna mig i vägen. Att jag är en flicksnärta utan större mening på denna jord.

Idag skulle jag kunna svära på att han log. Jag såg hans två framtänder glimra till och så ryckte det lite i kinderna. Ja, han log inte åt mig, så klart. Men jag skulle kunna sätta både det ena och det andra på att han faktiskt gjorde ett tappert försök att fyra av ett smajl.

Alternativet är kanske att det var en grimas, som ett tecken på magknip. Ni vet som alla negativa surtanter (jo det finns sånna med) tvunget säger är anledningen, till stolta nyblivna mammor när de skrövlar om att deras små spädisar smilat.

Hmm...jag undrar jag!

Kolhydrater- älskade vänner! Jag har saknat er. Sannerligen är det så.

Ibland blir jag så där hugga-ihjäl-någon-med-trubbig-yxa-stycka-i-grytbitar-dumpa-i-skogen-och kissa-på-bytet-tvärilsk!

Sedan blir jag ledsen. Mest för att det anses kvinnligt med humörsvängningar. Hellre stämplad som feminin än psykiskt labil. Fastän det är ganska hårfint det där.

Nu: kaffe!

Så bloggar du dig till en karriär!

Hur ska jag nischa mig? Trögstartad tvåbarnsmamma med stora tålamodsproblem och fetmaproblematik...måste jag operera brösten då kanske?

Vad menar de med att undvika att vara privat? Jag fattar inte...Inte alls.

Inte sälja sig för att få snabba cash? Om Svenska kyrkan ville att jag skulle blogga för dem, mot seriös betalning hade jag sålt min själ till Gud (alternativt Djävulen).

Det är nog inget för mig, det häringa med karriär som bloggare. Jag har ingen moral. Alls. Inte Nnr det gäller min blogg och min stigande suktan efter berömmelse.

Damn mama, ni hällde bensin på lågorna! Damn you!

Burriburr

Hon skriver att jag ser ut som ett svullet ollon.

Hon är konkurrensen med stort K i mamabloggstävlingen känner jag.

Hon är snuskig, vulgär och alldeles, alldeles underbar.

Hon ska bli min nya bästis!

Kenta...stöter du på mig? Eller är det jag som stöter på dig. Jag är så flirthandikappad att ni inte anar.

Om nu Kenta wants me...det är ju bara min tur att få en 69årig gubbe på halsen.

PISSIPATTEKASSA metrobloggen, man kan ju inte se bilder som läggs ut.

Om ni pallar får ni kolla kommentarer på inlägget med rebusen.