Metrobloggen

I dagens "Folkbladet", hade man det dåliga omdömet att publicera en så kallad intervju med mig. Detta med anledning av en insändare där jag mer eller mindre kallar Anna Svensson från Parasitpartiet, förlåt, Piratpartiet, för idiot. Inte riktigt så hårt var det, men nära på. Rubriken på artikeln, intervjun, är ”Piratpartiet = Gratispartiet”. För den som ej är bekant med mediernas dramaturgi kan jag informera om att rubriken skall fånga läsarens intresse. Att skriva ”Piratpartiet” i rubriken garanterar att en stor skara människor, som fått för sig att alla upphovsrättsinnehavare är onda människor och bara är ute efter att förstöra för ”han den där internet”, hajjar till och läser artikeln.
Jag skulle aldrig i hela mitt liv kalla Piratpartiet för gratispartiet. Detta är anledningen: Ordet ”gratis” kommer från latin och betyder ”av nåd”. Vems nåd? När det gäller upphovsrättsligt skyddat material, så är det i lag reglerat att upphovsrättsinnehavaren bestämmer hur dennes verk sprids, alltså av upphovsrättsinnehavarens nåd. När man tar del av och publicerar kreatörens verk utan lov så är det inte av nåd, alltså inte gratis. Därför skulle jag aldrig kalla Piratpartiet för ”Gratispartiet”, snarare Parasitpartiet. So be it, from this day on your name shall be PARASITPARTIET.

Tänk att det tycker jag också, jag tycker även att upphovskvinnor/män får för lite. Överlag tycker jag att människor som arbetar med kultur skall ha bättre betalt. Ofta har man lagt ned många år av arbete och förfinande av sina förutsättningar att skapa just det verket vi njuter av nu. Det blir svårt för kulturarbetarna att få bättre betalt om deras arbete fritt skall kopieras och spridas. Jag skulle gärna se att alla människor hade bättre levnads-förhållanden.
Ofta kommer argumentet att artisterna bara får si och så många kronor per såld enhet. Jag har väldigt svårt att se att det skulle rättfärdiga stölder och kränkningar av ideell rätt. Med samma resonemang skulle jag kunna stjäla från och kränka alla arbetande människor med hänvisning till att jag personligen anser att de har ingått ett, för sin egen del, ofördelaktigt avtal.
När jag hör illegalt fildelande människor använda “de stackars” artisternas låga royaltys som argument för att det borde vara lagligt att sno saker, kan jag inte låta bli att tänka att de “giriga skivbolagsbossarna med sina feta arslen” åtminstone har vett att betala artisterna för deras arbete. De illegala fildelarna betalar ju bara de “giriga” bredbandsbolagen.

Sen har vi förstås argumentet med de giriga artisterna. Dessa människor som sysslar med något som “egentligen är en hobby” och skall vara tacksamma för att någon vill lyssna på deras musik. De skall bojkottas för att de är så enormt giriga att de vill ha ersättning för sitt arbete. Med detta resonemang skulle vi inte göra annat än att bojkotta människor med någon form av yrkesstolthet och önskan om att få ersättning för sitt arbete. Låt mig citera bloggaren Robert: “Alla har vant sig med att som känd artist är det en rättighet att vara snorrik men om man rannsakar det så är det en hobby...” Vidare vill Robert bojkotta dessa musiker, men han hoppas att inte Lars Winnerbäck och andra artister han gillar ansluter sig till ett upprop mot illegal fildelning. För då skulle han bli tvungen att bojkotta dem och det vore inte roligt utan deras musik? Jag blir bara stum av förundran. De som fildelar illegalt är verkligen arga, de verkar uppleva att DE blir bestulna, musik är så utan värde att man ej kan tänka sig att betala för den samtidigt som det skulle vara svårt att vara utan Lars Winnerbäck. Blir artister giriga först när de vill opponerar sig mot en kränkning av deras ideella rätt eller är det intäkterna som avgör? De artister och upphovsrättshavare som ej är “snorrika” då? Är de giriga för att de vill kunna leva på något som tar upp stor del av deras tillvaro?

Roberts blogg
http://blogg.aftonbladet.se/27421/perma/1018658

På Piratpartiets hemsida finns en FAQ (Frequently Asked Questions), inför valet. En enda fråga verkar vara återkommande, tillräckligt återkommande för att vara en FAQ. Frågan lyder: ” - Kan jag skriva ut egna valsedlar och använda eller dela ut?”
Svaret är enkelt och tydligt, endast valsedlar utfärdade av Valmyndigheten är giltiga. Är inte det lite ironiskt? Tänka sig, kopior duger inte! Så enligt PP är kopiering endast ok om det inte skadar de egna leden…bra att veta! Jag tycker att alla som tänker rösta pirat borde ta chansen att vara konsekventa! Kopiera, skriv ut, dela, sprid, publicera på nätet, kör på bara! Vägra använda Valmyndighetens valsedlar, skriv ut egna! Bojkotta legitima valsedlar!
En något allvarligare sida av myntet är kanske att denna fråga är den enda högfrekventa frågan. Det visar tydligt på att skolsystemet har misslyckats. Kanske detta är vad de borde vara arga på istället för folk som vill ha betalt för sitt arbete?

Ett argument som ofta dyker upp är att skivbolagen är giriga. Att de bara vill tjäna pengar och att de sätter överpriser. På Piratpartiets (PP) hemsida läser jag “Dagens upphovsrätt är inte i balans utan den gynnar ensidigt de stora marknadsaktörerna på bekostnad av både skapare och konsumenter.”. Piratbyrån, är inte sämre de, de skriver på sin hemsida att “Upphovsrätten gynnar musikindustrins icke-kreativa mellanhänder på bekostnad av både producenter och konsumenter.”

Jag håller med om att bolag, generellt, är ute efter att tjäna pengar, det är på något sätt en grundläggande komponent i kapitalism och marknadsekonomi. Är man i PP mot marknadsekonomi över lag eller är det bara när den appliceras på kultur som man går i taket? Piratbyråns FAQ är så full av osakligheter, antaganden och rena påhitt att jag får det väldigt svårt att ta dem på allvar. Det allvarliga är att deras påhittade argument kommer igen i andra, mer legitima organisationers argumentation. På frågan om det är ok att stjäla andra saker, svarar de i sin FAQ ja. Där ligger vi i alla fall väldigt långt ifrån varandra när det gäller kränkningar av andra människors integritet.

Man, Piratbyrån, skriver att musikförlag kan “håva in uppemot hälften av intäkterna från varje såld skiva”. Var hämtar de sina uppgifter? Ett musikförlag ingår ett avtal med en upphovskvinna/man, i vilket man ofta fördelar 1/3 av upphovsrättsliga royaltys till förlaget, 1/3 till textförfattare och 1/3 till meldodiförfattare. I USA gäller ofta att förlag tar 50% av ersättningen. Så hur mycket är då detta av skivpriset? Enligt STIMs hemsida är tarifferna för NCB-licens, den del en musikutgivare (“skivbolag”) skall betala till upphovsrättshavarna, 7,4% av pris till kund. Denna procentsats gäller givetvis försäljningspris exklusive moms. Så av det totala skivpriset (exkl. moms) är musikförlagets del, under förutsättning att musiken är förlagd, 1/3 av 7,4%. Det skiljer en hel del på 2,47% och “uppemot hälften” av intäkterna för varje såld skiva. Det är inte särskilt svårt att argumentera mot Piratbyrån, bara tidskrävande eftersom det är så mycket som saknar förankring i annat än känslor, hörsägen och okunskap. Man blir förvånad att det de presenterar på sin sida förmodligen är det bästa de kommit fram till sedan 2003. Så mycket för de "välformulerade" piraterna. Trodde att det krävdes mer än att kunna kombinera bokstäver till ord för att anses som välformulerad.

Det pågår i Sverige sedan ett par år tillbaka något som snarast kan liknas vid ett fullskaligt ordkrig om “fildelning”. Debatten förs överallt på gator, i TV, Radio, tidningar och inte minst på internet. Ovana debattörer, som jag själv och många med mig, skjuter från höften och blandar ihop argumenten i en enda stor gröt av ilska över den andra sidans fullkomliga avsaknad av förståelse. Jag skall här, i egenskap av medioker upphovsman, musikproducent, musiker och utbildare, försöka bena ut för mig själv, och för den som vill lyssna, vad jag hör i mediebruset.
Jag kommer i huvudsak att hålla mig till musikområdet därför att jag är för dåligt insatt i film- och litteraturbranscher.