Metrobloggen

Snart är det dags att deklarera. Jag har ju sålt en lägenhet, lite flinkt sådär. Och gjort en liten flink vinst som nu ska beskattas. Det är ju trist, men sånt är systemet, och systemet som sådant är ju så djävla trist att jag aldrig kommer att kunna bli en skattefifflare, jag skulle dö av tristess. Jag bara betalar och sen surbloggar jag om det. Ett mycket moget sätt att hantera det på. Så 2010.

Mäklaren skickade ett ton papper och skrev lite bryskt att Tänk på att summan måste finnas på ditt skattekonto senast den 12/2-10 för att undvika ränta på skatteskulden. Nu börjar den 12 närma sig och jag är mer på nivån Vaaa...har jag ett skattekonto? Har alla det? När hände detta?

Imorgon måste jag ringa Skattemyndigheten för att veta hur jag ska göra, man vill ju inte slanta in sina pengar på ett random-konto, som ett annat Nigeriabrev. Jag har inte talat med Skattemyndigheten på säkert tio år (och jag har aldrig talat med dom så att det har fallit ut till min fördel), tänk om det inte är dom som administrerar sån här skit längre? Det är kanske Ica man ska vända sig till i såna här frågor?

Bää. Vad sånt här är tråkigt.

Jag hörde på nyheterna att flygplanstrafik, eller rättare sagt de som framför densamma, ska få samma alkoholregler som trafiken på marken. Eller regeringen väntas föreslå detta, som det brukar heta när det är något stort och revolutionerande på gång. Ibland blir man helt stum, och nu menar jag inte precis stum av beundran. Här stramas säkerheten på flyget åt så till den milda grad att man knappt får ha med sig sina egna djävla kroppsvätskor ombord utan att bli klassad som potentiell terrorist. Men den person som håller i spakarna kan uppenbarligen ta sig en rejäl bläcka utan att det verkar bedömas som särskilt farligt.

En polis berättade en gång (på en föreläsning om droger och idrott, inte i tjänsten, obs) att i ungefär 12 % av alla bilar som kör omkring är föraren påverkad på något sätt. I klartext innebär detta att ungefär lika ofta som man ser en taxi (detta har alltså ingenting med taxichaufförers alkohol- och drogvanor att göra, det är bara en jämförelse), lika ofta ser man någon som inte borde sitta bakom ratten som lik förbannat gör det. Det kan man ta och tänka på. Och om man sedan funderar vidare, hur vanligt är då så kallat flygfylleri, som uppenbarligen inte alls är lika reglerat och där det tydligen är helt okej med skål och botten upp bakom spakarna? Helt plötsligt uppstår tänkbara förklaringar till varför piloten alltid låter sådär sluddrig när han säger att vi strax är framme i [valfri ort] där vädret är [djävligt ointressant]. Jag trodde det berodde på att högtalarsystem var nedprioriterat till förmån för annan teknisk utrustning ombord, men nu uppenbaras nya sanningar. Och att flygvärdinnor alltid verkar vara så djävla trevliga känns inte heller så konstigt längre. 

Det finns en naturlig förklaring till allt, uppenbarligen.

Jag är helt sjukt trött på vintern nu. Less på snö och kyla helt enkelt. Det behöver inte alls vara sommar jämt, men jag vill ha vår. Fort som fan. Helst nu.

Idag sken solen i cirka fem minuter och det blev plusgrader. Snödropp. Vårkänslor. I cirka fem minuter alltså. Sedan blev det mulet och flingor började dala och nu väntas en ny snöstorm. Aldrig får man vara riktigt glad.

Men! I min väderkalender kan man läsa följande visdom denna dag: Snö denna dag bådar en snar sommar. Det låter ju alldeles förträffligt. Jag sätter all min tillit till väderkalendern. Den har väl aldrig haft fel?

Nu när jag har flyttat händer det att jag lyssnar på radio på vägen till jobbet. Innan var det inte lönt eftersom jag bara bodde 800 meter från min arbetsplats. Men nu vidgas mina vyer på mer än ett sätt.

Varje morgon, i programmet Vaken som sänds av P3 och P4 (den dag jag frivilligt börjar lyssna på reklam-röv-radio tänker jag be att få en fet djävla lobotomi bekostad av förslagsvis Rix Morgonzoo), så är det strax efter klockan fem en tävling som heter "Steg För Steg". Man får en ledtråd per dag i tre dagar, sedan körs alla tre ledtrådar den fjärde dagen och den sista dagen, fredagen, så dras en lycklig vinnare som får bli uppringd av en klämkäck radioreporter och säga rätt svar i direktsändning. 

Ja, det är ju för all del harmlöst, och hittills har jag kunnat alla svaren. Fast jag är en sån som nästan aldrig skickar in några tävlingsbidrag någonstans, hur säker jag än är på svaret, för jag inbillar mig att de, tävlingarna alltså, är uppgjorda på förhand. Att priserna fördelas mellan tidningsredaktionens (eller motsvarandes) vänner och bekanta och att de inskickade bidragen oöppnade förpassas till pappersinsamlingen. Men alla tänker ju inte så, och i Steg För Steg finns det ju alltid någon som är beredd att kraxa fram rätt svar med rosslig morgonstämma och får inkassera ett litet pris. 

Jag har trott att man kanske vinner typ en biobiljett eller kanske ett presentkort på en skiva. Men så idag avslöjades vad man egentligen vinner, och det var ett tandborst-kit. En tub med tandkräm och en tandborste som det står "Vaken" på. Alltså seriöst. Det var nog det fjuttigaste pris jag någonsin sett, eller jag har ju inte ens sett det, men hört talas om. Det tog så att säga priset. Det är väl därför man kan vinna det. Ingen i redaktionens bekantskapskrets vill väl ha det, får man förmoda på ganska goda grunder.

En annan sak som jag funderat mycket på de senaste dagarna i samband med att den här före detta polischefen åkt dit för sexbrott. Så fort det är någon som åker dit för sex med minderåriga så hittar man ett helt nätverk. Det nystas alltid upp ett helt nätverk av pedofiler och annat skumt folk så fort någon åker dit. Hur många nätverk finns det egentligen? Och hur sjutton uppstår de? Man kan ju tycka att om man nu har så udda sexuella böjelser så att man är pedofil, så skulle man eventuellt, jag vet inte, ligga lite lågt kanske? Inte hålla på och nätverka till höger och vänster. Och hur går det till när man knyter kontakter, skickar man ut ett mail med förfrågan till kreti och pleti om de också gillar barn på det där lite speciella och inte så rumsrena sättet och ska  vi byta bilder med varann? Eller hur fan går det egentligen till när ett sånt här nätverk uppstår? Skulle jag allt bra gärna vilja veta faktiskt.

Sånt här hinner jag tänka på, ibland, mellan handbollsmatcherna.

Ja, då var handbolls-EM slut och allting kan återgå till det normala igen, i väntan på VM 2011 alltså. Handbollsguden har inte varit nådig mot oss nordbor i detta mästerskap, men man får väl åtminstone vara glad åt att Island tog bronset. Och hellre Frankrike än Kroatien som guldmedaljörer, för jag tycker Kroatiens publik har en så taskig och osportslig attityd. Jämt håller de på och buar och gormar och kastar in grejer på planen och bär sig åt. Tröttsamt. Och så tycker jag att de där malliga fransmännen allt kunde ha nöjt sig med att vara regerande VM- och OS-mästare, får de aldrig nog liksom?

Ja, okej, för all del, de ÄR bäst. Inget snack. Men man kan väl få gnälla lite ändå. Förmodligen är jag inte nöjd förrän Sverige tar guld, Danmark silver och Island eller Norge brons.

Jag lär få vänta ett tag, med andra ord.

Nu vill jag skriva något snällt om Telia. Faktiskt. Nästan varje gång jag har surbloggat om Telia så har jag fått en kommentar från något vänligt och hjälpsamt väsen från kundservice. Som erbjuder hjälp i form av länkar och personlig kontakt. Jag har inte testat, för mina problem verkar mer ha karaktären av att lösa sig med blod, svett och så mustiga orgier i svordomar att kapten Haddock skulle blekna, så jag har faktiskt klarat mig utan de här livlinorna. Men jag har hört andra människor vittna om att det faktiskt fungerar. Ring en vän, ring Telia. Och i mitt senaste inlägg så skrev denna okända vän Jag ber om ursäkt för att du har problem med kanalpaketet på din digital-tv och missade handbollsmatchen. Det tycker jag var fint skrivet. Telia och jag är numera vänner igen.  

Men jag undrar lite hur det här fungerar. Använder Telias kundtjänst någon infernalisk sökmotor som raskt nosar upp alla blogginlägg som klagar på dem? (Nu har jag visserligen valt att döpa mina till "Djävla Telia" så det är kanske inte så svårt. Här finns det utrymme för en viss hybris, men eftersom jag varken bloggar om mode eller sex så hamnar ju den här bloggen aldrig på några topplistor, så ryktet om min storhet känns betydligt överdrivet). Eller finns det särskilda anställda som sitter och läser bloggar hela dagarna för att spåra upp de här som ventilerar sitt missnöje på detta vis? Eller har de särskilda tipsare, ungefär som polisen har (åtminstone i Leif GW Perssons böcker)?

Det skulle man bra gärna vilja veta.

Igår, när TSE hade fått verka över natten, så ramlade alla tv-kanaler på plats igen. Nu djävlar skulle det bli handboll av. Jag såg sista 20 minuterna av Ryssland - Island (Island vann med 38 - 30), men vad jag egentligen var intresserad av var förstås matchen mellan Norge och Danmark.

Fick jag se den? Nej. TV4 Sport valde att visa den i efterhand. Det vill säga skitsent, åtminstone om man som jag stiger upp innan fan själv gör det. Ville man se matchen live fick man vackert koppla upp sig och titta på någon sketen webb-tv-kanal. Menvadfan. Jag vill ligga i min TV-SOFFA och titta på tv. INTE sitta på en skrivbordsstol framför ett skrivbord och titta på handboll på en pytteliten skärm, det är ju för fattigt. JA, jag har en stationär dator och NEJ, jag har inget trådlöst nätverk, men JO, jag har en laptop också och JA, jag har en förbannat lång nätverkssladd och JA, jag kan koppla datorn till tv:n. Så det hade väl gått att lösa, men jag var verkligen inte sugen på att börja mecka med det, så jag gick och lade mig i ren protest.

Danmark vann för övrigt med 24 - 23. Det var säkert en skitspännande match, tack så djävla mycket TV4 Sport. Varför gör ni såhär?

Alltså, igår så tänkte jag avrunda en synnerligen slitsam dag med att kura ner mig i soffan och titta på lite handboll, för EM är ju långt ifrån slut även om Sverige inte är med. Och igår var det Danmark mot Ryssland på TV4 Sport. Men nähä, det enda som Telias djävla digital-tv-rövbox behagade visa var gratiskanalerna. Trots att jag betalar för något annat, och trots omstarter av både box och gateway. Så någon handboll blev det inte (Danmark vann för övrigt med 34 - 28 och jag tror det var en jättebra match).

Jag hoppas mycket på TSE (Tingens Självläkande Effekt), som i det stora hela går ut på att man låter saker vara över natten, och nästa morgon så har problemet på något outgrundligt sätt löst sig. Om inte detta sker så vet jag inte vad jag gör, eller jo, då ringer jag förstås ett samtal och hamnar på plats 419 i telefonkön, för vad annars kan man göra liksom? Men mitt tålamod med Telia är inte så stort just nu. Det är ganska så obefintligt för att tala klarspråk.

Ja, man kan ju inte bara sitta hemma och deppa över handbolls-EM. Nu får man blicka framåt, mot VM 2011, på hemmaplan.  Vilken grej. Och nu menar jag inte bara hemma som i Sverige, utan det är ju självaste Ankeborg som ska få sin beskärda del av härligheten. Aaaah.

Idag inleds i bästa fall en ny era, den vecka då hantverkare ska invadera vårt nya hem och förhoppningsvis förvandla det från en vindarnas boning till...något varmare. Eller åtminstone billigare. I nuläget värmer vi huset med el. Bara el. Det är dyrt och vi vill ha pellets och vedkaminer istället. Och bättre elledningar också för den delen. Detta kräver hantverkare, hantverkare som inte riktigt ilat fram i den takt som jag önskat.  Men det gör de kanske bara när de dokumenteras och betalas av ett reklamfinansierat tv-team, vad vet jag.

Men idag ska det börja hända grejer är det sagt. Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt. Än.

Ja, vad ska man säga? Det var ju SÅ nära. Och SÅ spännande. Men det ville sig inte ändå.

Men ändå. Jag tycker Sverige spelade asbra. Det kunde precis lika gärna ha varit de som vann. Man får trösta sig med det. Nu ska jag heja på Danmark istället.

Det är knappt jag orkar blogga om handbollen, så deprimerande är det. Fast ändå inte, för det är ju väldigt spännande matcher och bra handboll. Fast vi får ju inte riktigt till det ändå. Och när man sedan sitter där efter slutsignalen, med sextio minuters ackumulerad sport-tv-soffa-adrenalinproduktion susande runt i systemet, då känns det bara...tomt.

Kvällstidningsjournalistik är ju som bekant inte mycket att hänga i julgranen, enligt mig. Men ännu värre är de så kallade "läsarna" (som Aftonbladet alltid hänvisar till som en källa av allsmäktigt vetande och tyckande), som verkar vara den mest odugliga livsform som går att uppbringa. Så fort en artikel har producerats så kastar sig ett gäng veta-bäst-babianer över den och tycker att de vet ännu mer och bättre om precis allting*. De verkar inte ha någon annan sysselsättning i detta livet utöver att kommentera och föra evighetslånga pseudo-diskussioner i anslutning till varje artikel, oavsett vad den handlar om. Det är så dumt att det nästan är roligt.

Men de får FAN inte såga svenska handbollslandslaget. Jag kan väl också undra lite varför "vi" gör så få mål från kanterna nuförtiden. Och om det är så störande för motståndarna att växla försvarsuppställning från 6-0 till 5-1 att det (enligt uppgift från matchen igår) tar tre-fyra anfall innan motståndarna ställt om sitt anfallsspel, varför växlar man inte från 6-0 till 5-1 lite oftare då? Kan man ju undra. Men man får väl ändå utgå från att Ola & Staffan vet vad de gör och att de och framför allt spelarna också vill vinna matchen, inte bara vi tv-soffs-experter som suktar efter ära och medaljer.

Nu är det bara att spotta i nävarna och ta nya friska tag. Tyskland på fredag. Tyskland har ju till och med förlorat två världskrig. Nog ska vi väl spöa Tyskland och gå vidare? Kom igen nu!

* Ok, jag tycker väl också att jag oftast vet mer och bättre än kvällstidningsjournalister. Men jag skulle aldrig sänka mig så lågt att jag skulle sitta och fälla så kallade expertkommentarer i artiklarnas kommentarsfält. Hear my voice.

Jag brukar säga ungefär så här: Det är så kul med handboll, för man vet aldrig vad som kommer att hända. Men det är ju inte så himla kul när SVERIGE får spö efter att ha varit i ledningen precis hela matchen. Gärna en spännande match, men först en rejäl vinst. Eller nåt.

RÖV.

Det har varit väldigt klent med bloggande på sista tiden. All min tid har gått åt till flyttstädning, flyttning, uppackning, jagande av Telia och alla andra latmasksföretag som härjar i min relativa omgivning samt leta-efter-viktiga-saker-som-ligger-i-en-av-alla-miljoner-lådor-frågan-är-bara-vilken.

Men nu äntligen börjar väsentligheterna att kristalliseras i och med att handbolls-EM börjar. Idag. Sverige mot Slovenien. Kom igen nu, Sverige. Make my day.

Nu har Jenny och jag kommit på ett nytt sätt att angripa världen på. Istället för att bli vansinniga på alla hantverkare och andra trögrövar som inte gör det de ska på den tid man rimligtvis kan förvänta sig att de ska göra det de ändå inte gör, och som inte ens en gång har mage att höra av sig för att tala om att de inte tänker göra det de inte har gjort inom den där tidramen som för länge sedan har passerat det man anser vara rimligt, så ska vi istället utgå från att ingenting kommer att bli gjort. Så blir man helt sjukt glad när det mot förmodan ändå ordnar sig på något vis.

Återstår att se om det fungerar i praktiken.

Nu är vi vänner igen, Telia och jag. De hade ju lovat mig digital-tv i onsdags, och i onsdags kom mycket riktigt ett sms att min digitalbox fanns att hämta på Konsum. Igår hämtade jag den och och följde först min gateways pedagogiska bruksanvisning som i tre enkla steg visade hur man kopplade ihop sin helhetslösning med bredband, telefoni och tv. Då fungerade som väntat precis ingenting, och vänskapen hotades allvarligt en stund. Sedan läste jag digitalboxens egen bruksanvisning, som nämnde att ens gateway först skulle vara avstängd och sedan sättas på i en viss bestämd turordning i förhållande till hur man kopplade ihop saker och ting. Det var lite som att tvingas passera det sinnliga, det innerliga och det andliga* i nio magiska steg, för sedan fungerade alltihop och där myrornas krig ersattes flinkt med Antikrundan från Höganäs. Fan vet om skillnaden var så stor egentligen, men ändå.

Telia - Nålsögat: 2 - 3. And the winner is...Nålsögat!

* Enligt Sören Kierkegaard går vägen till livets mening genom dessa tre stadier. Jag håller kanske inte RIKTIGT med honom, men medge att det lät rätt snitsigt.

Jag har alldeles glömt bort mina planer på att lära mig danska. Men idag snappade jag i alla fall upp decenniets första ord: Brunkaka, som helt enkelt betyder pepparkaka.

Ja. Det var väl i stort sett allt för idag.

Telia och jag är väl inte RIKTIGT vänner igen, än. Igår fick jag ett sms att mina nya "tjänster" var klara. Mina nya "tjänster" består av bredband och telefon, som jag redan haft från Telia ungefär sedan den tid då Jesus red in i Jerusalem på en åsna, men eftersom jag ville beställa digital-tv också (som jag aldrig fick), så var jag även tvungen att beställa bredband och telefon en gång till, på något sätt. Oklart varför, men i Ankeborg blir man ju inte förvånad över någonting. 

Tidigare hade jag fått ett brev där det stod att de nya "tjänsterna" skulle kopplas in den 8/1. Det var någonting i tonen som kändes som att om man inte vigde sin dag åt detta ändamål så skulle något ospecificerat men hemskt hända med ens tekniska utrustning. Eftersom den 8/1 fick vikas till jakten på den försvunna digital-tv-beställningen, så orkade jag inte ägna någon tid åt att sitta och pilla med min nya "gateway", som en vit plastbox från Telia som utgör själva hjärtat i den "helhetslösning" av bredband, telefoni och ditigal-tv som jag inte riktigt befinner mig i än. Och det var väl en sabla tur att jag inte frestade mitt sköra psyke med det, eftersom det tydligen inte alls kopplades in då, som det var sagt. Men igår kom som sagt ett sms att "tjänsterna" var klara, och då slutade plötsligt telefonen att fungera. Eller det var väl mer som en signal att nu var det fan i mig dags att ta klivet från vanlig telefon till bredbandstelefoni, oavsett om man hade lust eller inte.

Så jag fick börja stöka med detta mitt i alltihop, vi fyller ju som sagt vår fritid med att flytta och renovera och laga våra bilar och flyttstäda gamla hem och Frälsaren allena vet allt. Då vill man gärna att saker och ting liksom bara flyter på. Det gjorde inte detta. Jag kopplade ihop allt som det skulle vara enligt bilden i den medföljande bruksanvisningen, och ingenting fungerade. Allt skulle fungera när fyra gröna lampor lyste, och en av dem skulle vara märkt DSL. På min "gateway" fanns det ingen sådan lampa överhuvudtaget, utan jag fick stirra på tre gröna lampor och ett antal som var släckta. Det rekommenderades livligt att om saker inte fungerade så skulle man starta om sin "gateway". Jag startade om min "gateway" sådär fem gånger. Ingenting fungerade fortfarande. Sedan läste jag i det finstilta att om du bara har ett telefonjack kan du koppla telefonen direkt till uttaget märkt [minnsintevaddethette] på din gateway. Om man uttrycker sig på det viset så tolkar åtminstone jag det som att man har ett val. Att det går att göra på det ena ELLER det andra sättet. Annars tycker jag man ska skriva: Har du flera telefonjack ska du göra si. Har du bara ett ska du göra så istället. Jag provade att göra så istället. Ingenting fungerade då heller. Jag övervägde att ringa supporten, men kände en helt oförklarlig matthet vid blotta tanken. Och dessutom hade jag inte så mycket batteri kvar på mobilen, och laddaren låg i min lägenhet och den fasta telefonen...ja, den befann sig ju i något slags tekniskt limbo. Jag provade universallösningen att starta om min "gateway" cirka fem gånger till under en orgie av mustiga svordomar. Sedan började alla lampor lysa som de skulle, inklusive en som hette "broadband" som tidigare varit släckt (DSL hade fortfarande inte uppenbarat sig, min "gateway" måste vara av någon annan sort än den som syftades på i bruksanvisningen), och halleluja, telefonen fungerade. Helt obegripligt, men det spelar ju ingen roll när det fungerar.

Sedan skulle jag installera bredbandet med hjälp av en medföljande installations-cd och det gick i ett nafs. Eller, visserligen hade det stått i beställningsbekräftelsen att man skulle få en "värdehandling" med sina uppgifter om Telia bredband skickad till sig separat. Det hade jag förstås inte heller fått, den kommer kanske endera dagen, men eftersom jag hade sparat en gammal pergamentsrulle, eller ok, ett papper med mina uppgifter från tiden då bredbandsuppkoppling var tämligen ungt, så gick det vägen i alla fall. Det var kanske den man skulle använda, men i så fall förstår jag inte varför man inte kan SKRIVA att det är ens gamla papper de menar, inte ett nytt som ska skickas till en separat. Eller så kunde det stå någonting i stil med: Kasta aldrig det här pappret för du kommer att behöva de här uppgifterna i samband med att du beställer digital-tv om 10 år. Så gammalt är nämligen mitt papper.  

Nåja. Nu fungerar allt, och i morgon ska vi få digital-tv, för de har dom lovat.

Telia - Nålsögat: 2 - 2. To be continued...

Nu är det någon pellejöns som har kommit på att Egyptens pyramider inte byggdes av slavar. Istället var det helt vanliga byggjobbare som svettades sida vid sida med att färdigställa ett av världens sju underverk. De var med i facket, hade avtalsenlig lön, lagstadgad semester och kunde både vabba och vara pappalediga. TYP.

Eller: De ska ha arbetat i tremånadersskift och var så väl ansedda att de byggare som dog under konstruktionen fick äran att begravas i tegelgravar i skuggan av pyramiderna, som Aftonbladet, denna ständiga källa till visdom, skriver, och avslöjar även lite diffust att de nya fynden visar tydligare att det inte rörde sig om slavar utan om betalda arbetare. Och jag blir lite nyfiken på hur man egentligen kommer fram till de här slutsatserna, för jag tycker det låter väldigt luddigt. Hur kan man se på en 4500 år gammal kropp att den fick betalt? Hade de en lönespecifikation med sig i kistan? Finns det mumier i blåställ? Och hur vet man att det var så djävla ärorikt att bli begravd bredvid pyramiden, det var kanske mer som en slags soptipp där man skyfflade ner löst folk lite hur som haver för att man inte ville sinka pyramidbygget och därmed riskera att Cheops blev missnöjd.

Det står även att byggjobbarna (10 000 styck) varje dag åt 21 kor och 23 får. Exakt. Jag undrar hur de vet det, har de hittat 44 blandade djurskelett och liksom utgått från att detta är en dagsranson för bygget? Eller har de hittat "dagens inköpslista 1/1 år 2485 f Kr"?

Nja. Jag är SKEPTISK.

Min arbetsdag inleddes med att jag hällde kokande vatten på min hand. Detta var inte skönt. Do not try this at home. Eller på jobbet.

Sedan kunde jag inte logga in. Eller jo, jag kunde logga in, men jag hade ingen profil. Med en så platt inledning på veckan undrar jag om det inte hade varit bättre att helt enkelt...få fortsätta att vara ledig? Gärna med lön. Ska vi säga så, Gud? OK?

Ja, vad ska man säga om Telia? Inte ringde de igår som de hade lovat. Man kan ju bli sur för mindre, ska man bli liksom överkörd och ignorerad bara för att man försöker vara vänlig och tillmötesgående (i telefon, inte här) istället för att riva upp himmel och jord och gapa och svära och domdera (vilket sker här istället för i telefonen). Så idag ringde jag dom. Igen. Överraskande nog var det bara 17 före mig i kön, och sedan fick jag prata med en trevlig man som i och för sig inte kunde svara på vad som hade hänt eller varför ingen hade kontaktat mig, men som beställde ett nytt digitaltv-abonnemang som skulle vara mitt senast på onsdag.

Det återstår att se, förstås. Som om det inte vore nog med det har en person från Telias kundservice lämnat en hjälpsam länk som jag kan få använda för att komma i kontakt med kundservice. Det har jag ännu inte gjort, utan jag avvaktar till onsdag innan det är dags att åter spänna bågen. Om detta inte bara är bluff och lurendrejeri förstås, men det återstår som sagt att se.

Telia - Nålsögat: 2 -1 (tveksamt domslut, men hellre fria än fälla, för jag är ju så djävla snäll ju).

För ett tag sedan dog Oskars bil jämmerdöden i en snöstorm. Eller det lät så dramatiskt, det var så att den stannade mitt ute i skogen sent en kväll när det var snöstorm på Österlen. Say no more, alla norrlänningar som hånskrattar åt skånsk vinter är varmt välkomna till Österlen i snöstorm så ska vi se hur ni tacklar situationen. Om jag hade varit med då bilen dog jämmerdöden så hade detta genererat ett och annat blogginlägg om misären som uppstod, men jag var inte med. Uppenbarligen kan jag ändå producera blogginlägg om det, men det blir väl kanske inte riktigt lika...fylligt som det hade blivit om jag hade varit på plats. Ögonvittnen berättar och så vidare.

Hur som helst, Oskars bil bogserades till verkstad i samma snöstorm (en färd under vilken bogserlinan dessutom gick av i ett kritiskt läge enligt lagen om alltings djävlighet) och en utsliten tändspole byttes ut. Nya friska tag rådde i någon vecka, sedan dog bilen igen. Det visade sig vara en spricka i den nya tändspolen. Nu är den tillfälligt ihoplimmad av flinka fingrar och ska bytas mot ännu en så fort vi kommer förbi Österlen-verkstaden. Vilket verkar kunna dröja, för igår, när jag var ute och körde med min trogna gamla Volvo, så lossnade hela avgasröret och for ner i diket med en väldig fart. Jag vet inte vad som är politiskt korrekt att göra i en sådan situation, ska man vända och plocka upp efter sig eller inte? Jag valde inte, för det där med u-svängar är inte riktigt min grej. Förlåt miljön.

Ja, nu står vi i alla fall här mitt i flytten med en sprucken men limmad tändspole och ett tappat avgasrör. Grattis grattis, liksom. Och i januari har man ju inga andra utgifter direkt heller. Så kan det gå.

Igår ringde jag upp Telia igen. Jag fick vänta i 19 sura minuter innan kundtjänst hade betat av de 85 som var före mig i kön. Väl framme hos en mänsklig röst fick jag för tredje gången dra mitt ärende, som jag vid det här laget redan är hjärtligt trött på, och det enda nya som samtalet tillförde var att kundtjänst ingenting kunde göra mer än att slussa mitt ärende vidare till "en avdelning där man utreder varför det har gått snett" (jag antar att det heter något snitsigare bakom kulisserna, men det var så hon på kundtjänst uttryckte sig). Avdelningen för utredande av sneda saker ska nu kontakta mig senast klockan 16.00 imorgon, eftersom det är röd dag idag och då vill de väl vara lediga. Och jag antar att de på kundtjänst igår mer ville ägna sig åt att dricka överbliven glögg och äta pepparkakor än att fixa till min digital-tv-beställning.

Nu kommer jag säkert att få vänta i hundra djävla sura år innan jag får min tv. Och det har jag ju dessutom redan gjort en gång.  Jag kan leva utan tv, det är inte det. Men om två veckor börjar handbolls-EM. Det är mest det jag är orolig för, faktiskt.

Telia - Nålsögat: 2 - 0. To be continued...

Igår fick jag ett stort paket från tomten, nej förlåt, Telia ska det vara. För jag beställde ju digital-tv i slutet förra decenniet, eftersom jag står i begrepp att lämna den skyddade verkstad som mitt gamla ComHem-hus har inneburit ifråga om dödande av analoga tv-sändningar, eller hur det nu var. Jag vet ju inte, jag bodde i ett ComHem-hus i det kritiska skedet, så jag slapp bry mig.

Men hur som helst. Telia och jag har varit vänner väldigt länge, eller jag har ju varit telefon- och bredbandskund sedan Jesus red in i Jerusalem på en åsna, men nu vete fan. För att få digital-tv var jag tvungen att beställa en så kallad "helhetslösning" med tv, telefoni och bredband. Det gjorde jag. Jag fick en bekräftelse på detta innan jul. Igår fick jag ett paket som innehöll all tänkbar utrustning för bredband och telefoni, som jag redan HAR, men ingenting alls för digital-tv, som jag då alltså INTE har. Om det nu inte har framgått tidigare alltså.

Jag ringde kundtjänst och hamnade på plats 81 i deras telefonkö. Trägen vinner, och väl framme fick jag prata med en som konstaterade att det inte FANNS någon beställning på digital-tv. Jag ifrågasatte varför jag enbart skulle ha beställt något som jag redan haft i åratal, samt varför jag i så fall fått en bekräftelse på att jag ändå beställt det jag enligt dem inte alls beställt. Som belöning blev jag kopplad vidare till en annan människa. Som i sin tur skulle "kolla med en kollega" och sedan blev jag bortkopplad. Jävlar vad arg jag blev.

Telia -  Nålsögat 1-0. To be continued...

Idag är det Isaac Newtons födelsedag. Tydligen. Jag har Google som startsida, och då får man reda på sådana där saker.

Dagens Google-logga är prydd med en dignande gren från ett äppleträd, och om man (som jag, uppenbarligen) suttit några sekunder och stirrat in i skärmen i väntan på att hjärnan ska komma på vad-det-nu-var-man-skulle-kolla-upp-på-nätet, då får man se när ett av äpplena ramlar ner och lägger sig i skärmens nederkant.

Det var kanske inte så det gick till på den gamla goda tiden när allt var som det skulle. Men ändå, jag tycker det var festligt. Jag har inga höga krav på avancerad grafik, tydligen.