Metrobloggen

Idag är jag gladare. Solen skiner och jag ska in till stan och fika med Lovisa sen. Jag har inte träffat henne sen...jag vet inte...det är nog ett år sedan, minst!

Jag ska försöka få liv i Björn nu. Jag är hungrig och vill ha frukost!

Idag är jag otroligt lättretlig. Det räcker med att någon bara tittar på mig på fel sätt så tänder det till och jag blir skitförbannad!

Jag börjar längta tillbaka till Uppsala. Jag får inte gjort här. Jag ligger efter med två arbeten i historian som jag skulle ha gjort här. Men jag får inte ro här. Vart man än är så är det massa människor runt omkring mig. Och dessutom så har mina föräldrar tillfälligt flyttat in tv:n i ena delen av mitt rum så jag får aldrig vara ifred. Det sitter alltid någon vid tv:n och jag vill bara få vara ifred en liten liten stund!!!! Vi går alla och nöter på varandra här. Idag har vi alla varit ganska griniga.

Det är över en vecka kvar innan jag får ta med mig katterna och Björn och åka tillbaka till Uppsala. Tack och lov så ska vi på läger i helgen på en gård utanför Kisa mitt ute i urskogen. Jag vet inte om jag kommer bli mindre lättretlig för det, med tanke på vissa som ska med, men det blir ett miljöbyte åtminstone. Jag får väl gömma mig i skogen om jag inte orkar mer.

Jag har inte orkat bry mig speciellt mycket om bloggen de senaste dagarna. Men jag hade det bra på julen och hoppas att ni också har haft det. Jag fick bland annat säsong 1 av Veronica Mars och Andreas Carlssons bok Live to win :)

Här kommer lite diversebilder från juletiden...

Idag är det julafton. Idag är det full rulle. Nu ska vi på julfrukost hos Björns föräldrar, sen ska vi på jullunch hos min släkt. Och sen ska vi tillbaka till Björns föräldrar och öppna julklappar ikväll.

Min i all denna julglädje kan jag inte låta bli och känna en stor sorg. Förra veckan var två bekanta med i en bilolycka. Den ena dog och den andra ligger på intensiven. Det känns så enormt i hjärtat.
Och inatt när jag och Björn spelade Monopol så lyssnade vi på radion, P4. Då ringde det in en man vars pappa precis hade dött för några timmar sedan. Han skulle fira jul ensam idag, han hade ingen kvar. Han är helt ensam. Det var så tragisk och jag blev riktigt ledsen när jag hörde honom.

Så idag sänder jag en tanke till dom som är ensamna, som är ledsna och oroliga.

Jag försöker packa inför hemfärden imorgon. Det går inte så bra.

Den här lilla katten vägrar kliva ut resväskan!!!

Idag sörjer jag Brittany Murphy. Hon var alldeles för bra för den här världen...

Idag har jag och Björn bakat pepparkakor, slagit in julklappar och tittat på Sunes Jul :) Imorgon ska vi fortsätta med julstöket...tror jag...om vi orkar :p

Sedan sist har jag varit hemma i söderköping. Det var ett riktigt snöoväder där. Och jag, min klant, hade bara converse på mig :p Men det var trevligt att vara hemma igen. Det var full rulle båda dagarna. Det var julmiddag på exjobbet, grötlunch med daglediga på exjobbet, krubbvisning på...tadaaa exjobbet och ebbas skoljulavslutning.

På tisdag åker vi hem till Söderköping på jullov. Då packar vi bilen full med packning, julklappar, katter och en Anna och tar motorvägen hemhem. Vi blir nog där i 2 veckor ungefär.

Nu ska vi äta alldeles för sen kvällsmat...

Det är snökaos utanför fönstret. Flingorna virvlar i jättefart och det är så fiiint! :) Trädet utanför köksfönstret är alldeles täckt av snö :)

Imorgon åker jag hem till Söderköping en sväng. Det är middag för alla förtroendevalda, anställda och sånt i kyrkan imorgonkväll och då är jag bjuden. Dessutom så har Ebba och Elias sina julavslutningar i skolan på torsdagkväll och det vill jag inte missa!! Jag kommer tillbaka till Uppsala på fredagen igen. Och på tisdag, och en vecka idag, så packar vi bilen full och åker hem på jullov!

Nu ska jag plugga historia och ikväll ska jag försöker övertala Björn att vi ska baka pepparkakor! Det kommer nog inte gå så bra :p

Jag sitter i soffan och tittar på Lucia från Växjö på tv:n. Jag önskar att jag kunde vara hemma i Söderköping. Om 5 minuter börjar Luciakröningen för Söderköpings lucia. Något som jag alltid har gått på då det är musikklasserna som står för det. En gång i tiden, när jag gick i nian, då tillhörde jag Söderköpings luciatåg. Jag var tärna med lingonriskrans i håret och vi var runt på ålderdomshem, på banken, på torgen, på företag och lussade. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Om en en väldigt jobbig dag då vi höll igång från 07 på morgonen till 23 på kvällen. Sedan dess har jag återvänt till luciakröningen varje år för att minnas och titta. I år kan jag inte göra det, tyvärr. Jag sörjer det lite.

Den här dagen har varit enormt oproduktiv. Vi var på högmässa i Vindhemskyrkan på förmiddagen, kom hem och åt sen frukost, kollade på ett avsnitt av Veronica Mars och sen slocknade vi i sängen ett par timmar. Nu ska vi käka och sen kommer Fredrik över. Då blir det glögg, pepparkakor, lussebullar och Gudfadern 3!

Jag kommer alltid förknippa Lucia med din död... Jag hoppas att du har det bra, vart du nu är....

Ikväll är jag ensam hemma. Björn är iväg på Tolkien-fest. Jag har mest spenderat kvällen med Scrubs säsong 8. Sen har jag småpysslat med lite av varje. Jag har bland annat måla mina naglar, vita. Jag måste öva mer på det, jag är verkligen inte bra på att måla naglar. Det kommer alltid massor utanför.
Det har varit en seg kväll ikväll. Till och med katterna har sovit hela kvällen. Jag ska väl försöka sova snart, jag också. Men det är inte så lätt. Grannen bredvid har fest och spelar musik så högt så basen får vår lägenhet att vibrera. Får man slå sådana grannar? De senaste veckorna har dom haft sådana fester varje helg!! Jag blir tokig.

Björn är lika bra på att trösta någon som Hitler. Inte alls alltså. Jag kanske är fånig men jag har tjutit hela kvällen över det här. För mig är det jordens undergång. Det enda Björn säger är att "man måste ju anpassa sig. Vi har ju varit med din familj i två år." istället för att säga något uppmuntrande som "det kan bli kul i alla fall, vi kommer ju träffa dina syskonbarn på dagen åtminstonde". Men nejdå, jag måste anpassa mig förstår ni! Han ska banne mig inte komma och prata om anpassning! Jag har flyttat 25 mil bort, lämnat arbete och min familj, lämnat SKU och alla vänner. Allt detta för HANS skulle och han ska prata om anpassning?! Jag, om någon, har väl anpassat sig efter honom!!

Jag är bara så trött nu....

(kom ihåg att jag är förbannad och ledsen och är väldigt bra på att överdriva saker och ting då.)

I år har jag varit lite orolig för det här med julafton. Björn har firat med min familj i två år i rad och vill nu att vi ska fira jul med hans familj. Det kan ju tyckas att det är rättvist. Men jag vill inte fira utan mina syskonbarn. Så jag och min syster kom på att vi ska bjuda in hans familj och så ska vi fira ihop på kvällen. Men idag fick jag reda på att Björns familj inte ville det, att dom ville vara hemma. Då rasade jag totalt. Jag har grinat de senaste två timmarna. Det här innebär alltså att jag måste välja mellan att fira med Björn och hans familj eller utan Björn och med min familj. Det här är så förbannat jobbigt. Jag vill inte missa julafton med mina syskonbarn. Jag vill se när dom öppnar sina julklappar och blir glada för allt dom får. Jag vill inte missa det! Eftersom Björn har dragit iväg mig till den här jäkla staden, 25 mil bort, så missar jag allt annat i deras liv! Jag vill inte missa julafton också. Men det här verkar inte Björn förstå alls. Han säger att han gör det men han verkar inte fatta hur ledsen jag faktiskt är. 
I hela mitt liv har julen varit lika med ångest för mig. Det är först de senaste åren som jag faktiskt har gillat julen, men i år känns allt bara pissigt igen. Jag funderar på riktigt på att stanna kvar i Uppsala själv och skita i allt. Jag orkar inte!! Hur ska jag kunna välja?

Ikväll har jag gjort en bordskrans! Jag vet inte om det heter så, men en dörrkrans som ligger på bordet istället. Hur jag än gjorde så fick jag den inte att bli rund, men det är inte så lätt när man bara är amatör!
Jag tycker att jag är ganska bra med blommor för att vara amatör. Här kommer lite annat som jag har gjort:

Jag kanske inte är någon mästare, men jag önskar att jag kan få gå floristutbildningen och bli det.

Inatt ska jag sova ensam för första gången här i Uppsala, och för andra gången i hela mitt liv typ. Björn är på Vårdnäs utanför Linköping på kurs med stiftet. Han åkte i förmiddags och kommer hem imorgonkväll igen. Det är läskigt och jag är jätterädd, men jag hoppas att det går bra. Mina snälla grannar Therese och Fredrik har lovat att jag får ringa mitt i natten om jag blir rädd, så det känns skönt att jag inte är heeeelt ensam.

Allt det här vore mycket lättare om jag slapp oroa mig för Sotis. När jag vaknade imorse upptäckte jag att Sotis betedde sig lite konstigt. Jamade och gick runt hela tiden. Och så har det varit hela dagen. Jag är lite rädd för att han är sjuk igen, men han verkar inte ha ont och han hoppar upp och ner för klösbrädan. Det är ett gott tecken. Förut när han har varit sjuk så har han inte kunnat hoppa för det har gjort ont. Det är läskigt att vara ensam när han mår såhär konstigt. När man inte riktigt vet vad det är.

För övrigt så har Björn snott med sig mitt bankomatkort till Vårdnäs! Inte med flit, men ändå. Jag hade tänkt åka in till stan imorgon och köpa garn. Antingen får jag gå till banken och ta ut kontanter eller så får jag helt enkelt vänta.

Nu ska jag fortsätta med Kvinnofängelset. Hejdå.