Metrobloggen

Jag var på livesändningen igår ute vid Kvarnholmen tillsammans med övriga idolentusiaster. Skillnaden från kvalet är slående.

Borta är shabbigheten från kvalet och in har det kommit montrar och jippon och tävlingar. Gamla idoler minglar med allehanda andra kändisar, bloggare och oss vanliga dödliga.

Stor oreda bryter ut i publiken när någon plötsligt skriker rakt ut. Flera faller snabbt in och snart står det klart att Johan Palm har smugit sig in i lokalen. Alla vänder samtidigt uppmärksamheten från scenen för att försöka få en skymt av idolfenomenet från förra året.

Och visst är det han, liten och finnig med sitt sköna flin och en cool basker, (som förövrigt påminde mycket om min egen. Höhö.) För att återskapa lugnet i lokalen försöker Jihde med att plocka upp honom på scenen och få skrikandet överstökat. Det funkar förvånandsvärt bra. Efter att ha fått det ur sig blir det nästan tyst igen. Nästan.

Visst blir det en del tumult i pausen när alla flickor samtidigt kastar sig fram för att krama honom och få autografer och foton, men någon ren "Johan Palm-hysteri" är det definitivt inte frågan om. Jag vet, jag upplevde det nämligen live förra året...

Och det mest chockande av allt. När allt är slut och stängt kommer grabben knallande ner som vem som helst (nära på iallafall) och ställer sig för att invänta bussen med oss andra. Han tar sig in till t-centralen via slussen utan att så mycket som en enda gång överfallas av någon skrikande tonårstjej, eller ens bli stoppad av någon bortkommen grabb för att skriva autografer till "systrar" eller något annat mer passande.

Nej, Palm-hysterin är som bortblåst. Men grabben verkar nöjd. Han bubblar på, på sitt egna sätt hela bussfärden utan att bli störd av annat än bloggflickors granskande ögon.

Det är svårt att tro att denna lilla, lilla pojk, som nätt och jämt kommit igenom målbråttet, med flackande blick och kaxiga kommentarer är samma grabb som lyckats ställa hela idol-sverige på ända förra året. Det finns nog få som inte hört talas om honom nu...

Bara det faktum att detta inlägg skulle handla om årets, allt annat är ointressant, idoler, plötsligt helt blev tillägnat Johan Palm säger ju lite om hur starkt han påverkar var och en som stöter på honom. På gott och ont. Minns ni facebook-gruppen "Vi som hatar Johan Palm" med tusentals medlemmar? För att inte tala om "Johan Palm skadar din hälsa allvarligt?" Ja, det finns uppemot hundra grupper med starka åsikter om honom bara på facebook.

Min slutsats, som är helt fristående från denna text, mycket beroende på att jag är alldeles borta nu, är att Johan och Tove har mycket gemensamt. En duett dem emellan skulle vara intressant. Tycker jag.

Så, nu när jag deklarerat ut att jag återvänt får jag väl stå för det och köra ett "riktigt" inlägg också. Om vad...

Idol. Jo, orginellare än så är inte lilla jag, ser ni.

Jag ska dit imorgon, har varit där ett par gånger under kvalveckan. Min sammanfattning av det hela är: "skönt gäng". Faktiskt. Det verkar vara en bunt riktigt härliga typer som lever sin dröm tillsammans. Även somliga som åkt ut under slutaudition florerar bland publiken.

Den utstickande flickan med det störtsköna namnet Joy, till exempel. Hon vinkade glatt åt min lite överentusiastiska syster och pratade ett slag med oss innan vi kilade vidare. Piotr har även han vunnit syrrans tycke med sina björnkramar.

Vad gäller de som är kvar i tävlingen anser jag att Tove är fenomenal. Jag skulle gärna se henne och Johan Palm i en duett någon gång.. höhö. Erik har jag hoppats stenhårt på enda sedan jag såg honom första gången -07, han är klockren. Rabih, som jag pinsamt nog glömt namnet på när jag var där (han skrattade gott åt det), är nog årets skönaste lirare. Karolina håller en hög nivå, men berörde inte mig alls föränn jag träffade henne personligen. Jättegullig.

Mariette, stencool. Punkt slut. "NICKLAS HOCKER- THE ROCKER" stod det stort på ett plakat när jag var där första vändan, vilket satte sig bums i huvudet. Han hade en härlig fanskara med sig från Göteborg och var förbaskat go live.

Resten.. ja, de är superbra. Men de berör mig inte på samma sätt. Eddie var jättesnäll och Calle knallade omkring och spelade på utanför studion även i verkligheten. Nej, jag har inget emot någon. När man sitter hemma i soffan är det ruskigt lätt att säga "den ska ut!", men när man träffar dem live, och inser hur mycket de jobbar för det här, hur tajta de är och att de bara är "vanliga" människor med stora drömmar, då vill man inte för allt i världen att någon ska skickas därifrån.

Nu kan ingen påstå att jag inte uppdaterat, orkar ni läsa enda hit klarar ni er nog ett tag.. Sleep tight, nattugglor!

Oups.. jag har ju en blogg ja. Den hade jag som så när förträngt. För närvarande har jag nämligen inte särskilt mycket till övers för bloggar. Att lämna ut sina tankar och sitt privatliv till allmän beskådan är väl inte riktigt min grej.. Fast å andra sidan är det ju alltid trevligt att kunna skriva av sig lite småskrutt ibland när man känner för det.

Alltså kommer här nu en uppdatering av min blogg. För jag vet att ni inte gett upp hoppet än! Jag har nämligen sidvisningar trots att jag inte varit inloggad sen i maj. Det du!

Jag drömde en ryslig dröm inatt. Minns inte särskilt mycket, utom just att den var ryslig och att den handlade om en kille jag träffat lite grann, som i drömmen förvandlades till det rysligas huvudperson. Mördare eller nåt. Vad han blev minns jag faktiskt inte alls just nu. Men elak och lömsk var han. Rysligt!

Jag undrar vad denna annars så rara och trevliga gosse gjort för att reta mitt undermedvetna så?

Rösta på mig alla söta & rara. Och ni andra också.

=)

http://www.missuniverse-sweden.com/medlem/?user=68

Just listen!

Isn't it just great?

Nu är det såhär att jag känner en grabb, Erik, som spelar i ett band, Autopilot Society.

Den här grabben och det här bandet håller mest till i London nuförtiden där de spelar flitigt och förmodligen gör ett jäkla bra jobb. Men för alla oss stackare som sitter här hemma i Sverige med halvtomma plånböcker och inte har möjlighet att resa västerut för att avnjuta deras musik finns det nu äntligen hopp.

De har nämligen bestämt sig för att delta i en tävling, där finalisterna kommer att spela på Scandic Malmen och vinnarna får vara förband åt Deportees på Debaser. Alltså finns nu möjligheten att vi får uppleva dessa coola snubbar live här i Sverige så snart som i Maj!

Det enda ni behöver göra för att Autopilot Society ska återvända hit till Sverige och spela för oss är att sms:a "OA AUTOP" till 72500. Det kostar endast 2 kr, vilket vi nog alla klarar att avvara för den goda sakens skull!

www.autopilotsociety.com -  www.openingact.se

Vill bara passa på att dissa nu när jag kan.

Det som ska dissas är biblotekarier. Inte alla, utan vissa speciella bara. Tex dom som jobbar på bibloteket här i trakten.

Jag skulle kila in och låna en ljudbok till min lillasyster. Till saken hör att jag alltid haft stor respekt för biblotek och att man ska vara absolut tyst hela tiden, annars får man onda ögat på sig. Alltså tassar jag försiktigt bort till hyllan med ljudböcker och ser att just den lillsyrran vill ha står vackert uppställd i en rad överst.Vacker, vacker och symetrisk var raden allt. Prydligt värre. Alla ljudböckerna stod med en knapp decimeters mellanrum och i 45 graders vinkel.

Allt var frid och fröjd tills jag ska plocka åt mig ljudboken och råkar komma åt boken bredvid. Det ulöser den ofrånkomliga dominoeffekten och ALLA böcker på raden välter. Jag kastar mig fram för att hinna fånga den sista innan den dimper ner i marken, misslyckas totalt. Försöker sedan snabbt få upp alla böckerna igen innan de få som faktiskt undgått att se min tabbe ska se röran.

Tursamt nog för mig var biblotikarien upptagen på annat håll, så jag hann smita undan.

Jag dissar alltså biblotikarier som har för mycket tid till att göra perfekta dominorader med ljudböckerna för att skrämma upp stackars töser som kommer i all fred för att låna dem...

Glasstestet visade detta.

Hon e ju bara för skön!

Musikvärlden är en värld som blomstrar. Det är ett som är säkert. Det finns så otroligt många sångare, artister och musiker därute. Det formligen kryllar av dem. Alla unika, sökandes att dela med sig att sitt verk och sin själ.

Det finns dock de som säger ifrån. De menar att de är för många. Musikerna. Marknaden är mättad. Vi måste stoppa flödet. Hålla tillbaka medelmåttorna, bara släppa in de allra bästa, guldkornen.

Men hallå! Tänk er själva.
Hur skulle det vara om radion spelade samma artister med samma låtar om och om och om igen...?

Gud man skulle ju formligen få psykbryt på somliga låtar.

Länge leve mångfalden!

Norway, Alexander Rybak. Mycket möjligt alltså.

Mitt nuvarande ilandsproblem. Jag har hur mycket smileys som helst och ändå kan jag inte hitta någon som passar mitt ansiktsuttryck. Hemskt ju.

Försökte förklara för mig kära kompis. Ungefär såhär.. (där kom det inte en smiley som inte finns här.. En smått skeptiskt liten typ med sned mun.)
Fast munnen ska inte vara sned, utan ihopknipen på båda sidorna. Get it?

Nej, det gjorde nog inte hon heller.

"å varför det?" var den påföljande frågan. Varför jag såg ut som jag gjorde alltså.

Jaa du, den som det visste.

Småfåglarna har kommit. För en dryg vecka sen, eller snart två. Kommit och kommit, det har drällt allehanda fåglar här hela vintern, men nu har de börjat låta. Sådär vårigt.

Varje morgon man kommer ut kvittar det överallt, man blir alldeles.. mmm! lugn och harmonisk och sprallig på en gång. Energikick liksom. Och sen dagar som denna när det kombineras med en strålande, värmande sol, kan det bli bättre. Jo, det kunde det nog visade det sig, men det var inte naturens fel, snarare djurens. Och då inte fågel-djurens.

Min telefon har valt att dissa meddelanden. Sen i måndags helt och hållet. Igår skällde jag ut den och då släppte den fram några, men jag anar att det fattas en hel bunt.

Bland annat har jag på grund av detta missat ett biobesök, en festinbjudan och en ursäkt från lillesyrran varför hon inte höll till i skolan. Som tur är fick jag samma festinbjudan från två andra håll också, så just den gick mig inte förbi.

Och nu finns det de som hävdar att det hela är mitt eget fel. Att telefonen är smockfull och den automatiskt avvisar mess då. Men nej! Jag har halverat mina mess, så sådant är inte läget.

Så ni som messat mig och som jag inte svarat, tänk nu inte att det är för att jag är så sjukt trött på era stalker fasoner och dissar er med flit. Jag älskar mina messkompisar!

Svarar jag inte, så ring helt enkelt.

Har fått press på mig att uppdatera denna rätt så slöa blogg igen. Okej, varför inte?

För att jag inte har något att skriva om. Men so what, det är väl knappast så att majoriteten av bloggarna har verkligt vettiga saker att skriva om va?

Sitter just och gäspar som tusan och kan inte fatta att klockan inte är mer än nio. Ont i halsen har jag också. Vem vet, jag kanske håller på att bli sjuk? Eller nej, det gör jag visst inte. Posititvt tänkande var det ja. Kanske ska sova lite ändå?

Tänka sig att det är lika ljust nu som under vilken sommarnatt som helst. Fast med sjärnor. Fullmåne och molnfritt. Helt underbart ju.

Melodifestivalen. I år igen...

Det verkar bara blir sämre för varje år som går tycker jag. Reglerna ändras, mer pengar ska dras in. Nu är jag inte helt insatt, men jag har fått nys om att de tänker ha flera såna där fruktansvärda "duellutröstningar". Den enda anledningen till att ha såna är att de får in mera pengar. Fy och blä. Vill bara dissa hela grejjer. Men tänker titta ändå. Röstar dock aldrig.

Förra året fick jag lön för mödan att sätta på tvn, Björn Gustavsson var ju med. I år tyckte jag det rycktades om att den där sköna tjejen ska vara med, vad det nu är hon heter.. Tove, du vet, hon från den där showen du visade på youtube, med snubben vad han nu heter, som snackade om sex. Öhm. det händer att jag minns namn faktiskt.

Well, well, vi får väl se hur det blir i år. The Ark var faktiskt rätt hyfsade häromåret =)

blä. Alla de länkar jag lagt upp sista dagarna har totalt misslyckats. Både här och elsewhere. Too bad.

Men men, so what? I'm still alive!

Snokade såhär i morgonkvisten runt på pannkakan medan jag samlar energi att gå ut i dimman. Mot alla odda hittar jag en profil som skulle kunna vara intressant. Som faktiskt bor i min del av världen också. Trodde inte sådana existerade. Coolt.

Klickar mig vidare, kan ju vara värt att ta en titt iaf.
"Det går inte att hitta någon medlem med smeknamnet ****.
Orsak: Medlemen har pausat sitt medlemskap."

Jaha. Okej. Men visst. Varför inte pausa sitt medlemskap just i den sekunden? Ironin i det hela är ju bara underbar.

Så nu är allt som vanligt igen. Bara jag och en massa sliskiga gubbar på pannkakan.

Jag går nog ut i dimman ett tag.