Metrobloggen

Jättetråkigt vad du råkat ut för. Men det är bra att du berättar. Jag tror det behövs fler som du som träder fram och pratar om hur omskärelse påverkat dem, vad som kan hända. Inte bara fysiskt, utan också psykiskt.

Men jag undrar, när gjorde du din omskärelse? Hur gammal var du? Var det som liten eller var det senare och du menar att de lyckades övertala dig om att göra det fastän du var tveksam till det?

Debatterna man hör om omskärelse känns så ytliga så att det nästan är obehagligt. Man tror ibland de handlar om en fingernagel, när de egentligen handlar om de mest intima kroppsdelar man har. Könsorganen anses i alla andra sammanhang vara viktiga och intima och privata – tills omskärelse av män kommer på tal. Då blir de till ingenting i princip.

Hoppas att det kommer att bli bättre för dig, att du får tillbaks lite tilltro till vården. Tänk på att det är jättemånga människor som jobbar inom vården och alla är inte lika. Det finns jättemånga som genuint bryr sig om patienterna och inte bara försöker övertala dem om att utföra diverse ingrepp. Du har nog haft en väldig otur.

Med vänlig hälsning Josefin

Ska svara så gott jag kan. Varje fall får man diskutera specifikt:

* Tandställning tar inte bort några valmöjligheter för barnet. Det är inget irreversibelt. Det spiller inget blod och det om något kan sägas handla om barnets välmående i framtiden, då de kan få problem med tänderna senare om de biter snett, inte har plats för tänaderna e.d. Dessutom görs det på så stora och medvetna barn så att de kan säga sitt om det, hur de mår, hur det går o.s.v.

* Hål i öronen (på mycket små barn) är jag däremot kritisk emot. Jag skulle aldrig göra det på ett litet barn som inte kan säga sitt om det. För det första så handlar det om kosmetik. Barn behöver inte bli så mycket sötare (eller hur nu det som låter utföra sådant på sitt barn resonerar så att det skulle behövs hål i kroppen). Det ger dåliga signaler både till barn och andra i omgivningen. Dessutom gör ingreppet ont. Och för det tredje så är smycken på små barn inget bra när de leker då de kan fastna i saker och skada sig. Och för det fjärde kan man få följdproblem så som inflammationer som kan vara smärtsamma. Men, om det görs på lite större barn som förstår riskerna och som kan säga sitt, är det mer ok. Det är dessutom något som kan göras ogjort, ta bort örhängena och låta växa ihop. Så jag ser inte alls lika stor anledning att protestera mot detta som mot omskärelse. Men jag har definitivt gett uttryck för min skepticism i frågan när den har diskuteras på forum på nätet.

Föräldrar måste naturligtvis få hantera sina barn, ta hand om dem. Men, barnen är inte föräldrarnas ägodelar. Föräldrarna förvaltar bara barnets självbestämmanderätt tills barnen är stora nog att ta över själva. Alltså ska barnets bästa, välmående och frihet vara i fokus. Och barnet ska definitivt inte redan sm små bli fråntagna valmöjligheter som de skulle kunna ha som vuxna, ex när det gäller sin kropp. Snarare borde man som förälder jobba med att barnet ska ha så stora sådana som möjligt när de väl blir vuxna. Därför ska man lära dem om världen, lära dem förstå sig själv, stärka deras självförtroende m.m..

Så tänker jag. Du får gärna fråga om du undrar mer.

Med vänlig hälsning Josefin

Nej snarare är det så att ni har en antipati mot vissa religiösa företeelser som ni inte förstår, utan ni dömer föräldrarna utifrån er sekulära norm.

Låt gossebarnen växa upp och ta ställning till omskärelsen i vuxen ålder!