Metrobloggen

Idag är det val i Norge. Och som vanligt dyker skrämselartiklarna, ofta djupt okunniga, om Framskrittspartiet upp. Nej, FrP är inget rasistiskt nationalistparti med en bakgrund i nynazistiska skinheadskretsar. Nej, de vill inte stoppa all invandring eller slänga ut alla invandrare. Likheterna med Danskt Folkeparti haltar. Och några Sverigedemokrater är de då rakt inte.

När SD vill ha kontakt med FrP svarar partiets internationella sekreterare att de är ett (ny-)liberalt parti som inte vill ha något med Sverigedemokraterna att göra. De jämför sig snarare med danska Venstre.

Jag har varit och föreläst för FrP flera gånger. Min bild av partiet är att det är en säregen blandning av nyliberalism och populism. Ett tydligt tecken är att Ali Esbati (som ju bor i Norge) mer förfasar sig över FrP:s syn på skatter och arbetsmarknad än när det gäller migration.

Jag håller inte med FrP i invandringsfrågan. De vill strama upp asylprocessen och se till att asylsökande som får avslag inte går under jorden. Precis som i Sverige finns det en välgrundad farhåga att flyktingar i själva verket är ekonomiska migranter som vill ha ett bättre liv. Min lösning på problemet är att tillåta fri invandring utan tillgång till välfärdsstaten, i stället för att göra asylhålet trängre.

Men skulle man avfärda alla partier som har en annan uppfattning i invandringsfrågan blir det svårt att bilda koalitioner. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har exempelvis en generösare politik än Socialdemokraterna i asylfrågor, medan Miljöpartiet har en mer öppen syn på arbetskraftsinvandring än de andra två.

Framskrittspartiet är inget gäng fånar med en ledare som gör sig bra i TV, utan ett parti med en intellektuell grund som är etablerat i seriösa delar av samhället på ett hjelt annat sätt än SD. Det är dags att sluta dra paralleller mellan FrP och Sverigedemokraterna.