Vi styrs av normer, kom inte och säg nåt annat
Ibland vill jag hålla kvar bebisen inne i magen för alltid. Jag vill inte att den ska komma ut till en sån konstig värld som den här. Jag vill inte att den ska klyvas mitt itu mellan att tillhöra en norm och att skapa en egen identitet.
Det finns inga människor som har det så jobbigt som dem som är och vill vara annorlunda. Det finns inga som måste kämpa så mycket som dem. Och där klyvs jag mitt itu. För jag vill att vårt barn ska skapa sig en identitet utifrån vad det vill få ut av livet. Inte tillhöra ett kön, inte skapas av vad normer skriker ut hur den ska vara. För tillhör man inte normen så är man annorlunda. Det finns många människor som idag klassas som annorlunda. Homosexuella, polygamister, asexuella osv.
Jag må vara bitsk. Bitter. Tjurskallig. Men jag tror jag har så jävla rätt i en sak. Och det är att det är skitsnack att säga att alla människor har ett fritt val. Ett val möjligtvis, men aldrig ett fritt val. Det handlar om ett val utifrån uppfostran, etnicitet och socialt arv.
Alla är nu sååå spända på vad det ska bli för kön på bebisen. Egentligen förstår jag inte varför. En bebis är en bebis. Ett barn är ett barn. Men redan nu känner jag en press att uppfostra barnet så att det inte blir mobbat. Vilket innebär att blir det en pojke så inte fan får jag sätta på den ett par rosa byxor. Och inte fan är det ok med döskallar på en flicka. Eller det vill säga, visst får jag göra det, men det är så onödigt, varför riskera att få ett mobbat barn. Och vad ska man svara på det. Klart jag inte vill att vårt barn ska bli mobbat. Men det är inte barn som bestämt hur det ska se ut. Det är vuxna. och det är vuxna som applicerar på sina barn vad som är normalt och inte.
Jag orkar inte svara emot. Jag vet inte om jag kommer orka stå emot. Folk frågar om vi bestämt namn på bebisen. Vi svarar att blir det en flicka får hon det här namnet. Ååh vad fiiiiint säger alla. Varpå jag efteråt blir tjurskallig och föreslår att vi ska ta nåt mer kontroversiellt namn. Bara för att.
Hur gärna jag än vill uppfostra vårt barn till att vara vad den vill vara, så har det alltid pressen på sig utifrån samhället och vad samhället tycker är normalt.
Kommentarer
Och visst är det så, det är föräldrarna som sätter prägeln och vad som anses normalt och inte.
Vi har köpt en svart bebisfilt med döskallar på, tycker det är hur tufft som helst. Ja jag läste den artikeln, tyckte också den var intressant. Funderade länge på att skriva nåt om det. Kanske jag gör sen förresten.
Men det känns som om jag alltid pissar i motvind.
Sök i denna blogg
