Fredspris för positivt tal

Satyagraha

Fredspriset är ett skämt anser läsarna basunerar Svd ut i rubriken. Att uppmuntra människor som aktivt bidrar till att göra världen till en fredligare plats kan aldrig vara fel. Huvuddelen av kritiken är dock sann vad gäller det praktiska resultatet av Obamas presidentperiod så här långt. USA befinner sig i princip fortfarande i krig på flera håll, och ovädersmolnen hänger fortfarande tungt över USA:s engagemang i olika konfliktzoner. Obamas huvudprioriteringar har väl hittills varit att få den amerikanska ekonomin att överleva året.

Frågan är hur mycket makt den amerikanska presidenten har när det gäller att söka fredliga lösningar runt om i världen. Försvarsindustrin i USA är en mäktig ekonomisk faktor där. Om det här fredspriset är riktigt det vet vi inte förrän vi kan summera Obamas första presidentperiod. Det enda vi vet är att Obama nog är den förste president sedan Kennedy som i vart fall till ordet har föreslagit fredliga lösningar. Se mitt inlägg Hoppets röst. Hans tal och tankar känns onekligen mycket fräscha jämfört med de krigshökar som styrt USA de senaste decennierna. Men som sagt om fredspriset skall syfta på praktiskt resultat då finns det inte mycket att peka på. Det är dock inte första gången man delat ut fredspriset till kombattanter i konflikter, där fredsprocessen sedan saligen insomnat, så fenomenet är inte nytt.

Själv tror jag man fokuserar för hårt på enskilda stora världsaktörer i stället för de människor som arbetar i det tysta för trygga livet för människor lokalt icke-våldsmetoder. Om jag fick påverka fredsprisets utformning så skulle priset gå till den som genom sin gärning praktiskt arbetat genom att vara en förbild för icke-våldslösningar för något av mänsklighetens stora problem, om det är mot slaveri, mot analfabetism, mot fattigdom, mot barnarbete, mot sexindustrin i tredje världen, , mot användingen av landminor, för mänskliga rättigheter etc. Tyngdpunkten skulle ligga på ett arbete mot sådant som ligger som grund för ofred. Det skulle bredda möjliga fredspristagare. Just tanken på förebilder bygger på att all fred börjar i de enskilda individerna, och förebilders förmåga att påverka många människor kan aldrig överskattas.

Frågan är om Obamas fredspris kan hjälpa honom i arbetet med att hitta lösningar i några av de konflikthärdar som råder just nu. Jag misstänker tyvärr att det inte är så. Men Obamas tal i Egypten tidigare i år möttes med stor glädje från olika arabländer.

Om Fredspriset hade funnits i början av 1930-talet vem skulle ha fått det? Chamberlain eller Ghandi?

(se även AB)

Satyagraha

Skrivet av Veritas 9 oktober 2009 klockan 16:27

Kommentera Anmäl inlägg

Nobelpriset en markering för en ny typ av ledare

Det man gör mot andra gör man mot sig själv

Kommentarer

Fyll EJ i detta fält; det stoppar skräpkommentarer:

Namn:

Blogg- eller e-postadress:

Kommentar:

Kommentaren kommer granskas innan publicering

Till bloggens startsida

Veritas

Bor: I Bohuslän

Om mig: Försöker förändra världen genom att förändra mig själv.

Sök i denna blogg

Utvalda Angelägna Inlägg i denna blogg

Arkiv

2009
- september
- oktober
- november
- december

Mina favoritbloggar

Boktips!

Politisk litteratur:

Naomi Klein, Chockdoktrinen "Katastrofkapitalismens genombrott.

"Det är en fantastisk och otäck bok som Klein har skrivit. Personligen tror jag att den kan bli en av decenniets viktigaste böcker." Ulrika Kärnborg, DN