Metrobloggen

Sverigedemokraterna är som jag tidigare skrivit ett vänsterparti. De hyllar folkhemstanken och påminner om Socialdemokraterna på 1950-talet. I början av partiets liv var Sverigedemokraterna lika fundamentalistiska som Vänsterpartiet var när det gällde att förstatliga banker och försäkringsbolag.

Även om partiet under 1990-talet gav upp dessa socialistidéer fortsatte partiet ha en vänstervriden syn på svensk politik. Det var först under Jimmie Åkessons partiledartid som partiet, precis som alla andra copycats, började intressera sig för småföretagarna. På partiets kongress, landsdagarna i Ljungbyhed, har man dock frångått denna sunda inställning till förmån för fackförbundskramande, försvar av den svenska modellen med en stark och ungdomsfientlig och individfientlig arbetsrätt. Här har partiet precis som nymoderaterna närmat sig Socialdemokraterna vilket är ganska logiskt eftersom Sverigedemokraterna främst lockar socialdemokrater på landsbygden.

Men inte nog med det, nu har partiet även intagit bidragslinjen och gjort det fullt omöjligt att ingå samarbete med Alliansregeringen. Förvisso är Sverigedemokraterna inte något parti som Alliansregeringen ska vilja samarbeta med, men hellre Sverigedemokraterna som företagsvänligt och arbetslinjefokuserat parti än vänsterpartierna som kommer att förstöra det som Alliansregeringen ändå har skapat under sina fyra år.

Men partiet har även fel politik inom det område som de fokuserar mest på, dvs. invandringspolitiken. Förutom att de är emot cirkulär migration och arbetskraftsinvandring som är mycket mer effektivt än allt bistånd som tänkas kan sprider de fördomar om invandringens effekter och sprider snedvridna uppgifter om hur mycket invandringen kostar oss skattebetalare. Att enbart beräkna kostnaderna och inte de intäkter och dynamiska effekter som invandringen medför är en klåpares sätt att argumentera på. De är också inkonsekventa när de är emot fri tjänstehandel inom EU men för fri varuhandel mot omvärlden. Tror man att fri tjänstehandel, dvs. utstationeringsdirektivet, innebär lönedumpning då måste man även i konsekvensens namn dra slutsatsen att varuhandel skapar lönedumpning då importerade varor blir billigare än svenska varor eftersom det svenska löneläget oftast är högre.

När det gäller invandringens negativa effekter visar forskningen att effekterna på statsfinanserna är marginella, plus minus en procent av BNP. Särskilt marginellt blir det jämfört med hur stor nytta invandringen har på samhällsekonomin. FN:s utvecklingsprogram UNDP visar i sin rapport Human Development report att sysselsättningen ökar på grund av invandringen eftersom många invandrare startar företag och har nya idéer på hur olika problem ska lösas. Det är via möten mellan människor som nya idéer kan skapas och realiseras. Det är inte slutenhet som ökar innovationstakten, det är öppenheten. Vidare visar UNDP:s forskning att löneläget i de rika länderna inte påverkas nämnvärt av invandringen.

Deras forskning visar till och med att invandringen oftast gynnar mottagarländerna. När arbetslösheten ökar är det främst invandrare som drabbas, vilket är ganska naturligt eftersom de, precis som ungdomar, oftast är senast anställda. Med andra ord är Sverigedemokraternas snack om att invandrare kommer hit och tar våra jobb enbart skitsnack!

Men för socialistiska populister har inte fakta och forskning någon större betydelse, bara deras fördomar får fritt spelrum så är de nöjda. Det viktigaste är inte att skapa ett bättre samhälle via entreprenörskap utan det viktigaste är att hitta någon syndabock. Det är tragiskt att en person som Tommy Hansson som förstår hur syndabockssökandet på judar har skapat stora katastrofer nu helt plötsligt försvarar en debattartikel från Jimmie Åkesson som utmålar muslimer som syndabockar för allt hemskt i Sverige.

Det är en sak att peka på hotet från islamister, men något helt annat att se alla muslimer som en homogen grupp. Att Åkesson sedan något pliktskyldigt säger att han inte har något emot muslimer som assimiliseras i Sverige förändrar inte det faktum att han generaliserar i övrigt och i svepande ordalag blandar religionen islam med islamism. Åkesson tror inte heller att islam kan gå igenom samma upplysningsprocess som den minst lika irrationella och förtryckande religionen kristendomen har gått igenom. 

Men jag kan ge Sverigedemokraterna rätt i frågan om Alliansregeringens förräderi i den ryska gasledningsfrågan där man valde att inte rösta för oppositionens förslag att säga nej.

Sedan är det synd att BRÅ av politiskt korrekta skäl har gjort det så svårt för Sverigedemokraternas kritiker att motbevisa Jimmie Åkessons uppgifter om muslimernas brottsfrekvens genom att sluta presentera statistik över olika gruppers representation i brottsstatistiken. Självpåtagen censur och slutenhet är aldrig bra, hoppas att BRÅ har lärt sig läxan.

Så när det gäller invandringspolitiken vore det bästa om Allianspartierna valde att samarbeta med Miljöpartiet i stället för med Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna.