Metrobloggen

Okay, för att kunna resonera kring ifall Gud finns så behöver vi alltid ha vissa utgångspunkter. Många av ateismens förespråkare liksom Richard Dawkins har utgångspunkten att om Gud skulle finnas så hänger det samman med den amerikanska kristna fanatismens Gud, eller syn på Gud vilket är en allsmäktig Gud som ger oss allt vi vill ha bara vi ber om det och som dessutom inspirerat till och indirekt skrivit Bibeln.

Ja den Guden och Gudssynen skulle jag vilja hålla med Dawkins om inte existerar.. det räcker att se på världen och äga ett ytterst litet uns av förnuft för att förstå det.

Om Gud finns, så stämmer det uppenbarligen INTE överens med denna fanatiskt kristna bild av Gud.

Men Dawkins grundar dock sitt resonemang på att motsätta sig just den fanatiska synen på en kristen Gud, och bemöter icke den teistiska filosofins argument särskilt väl.

Okay, både jag och Dawkins och majoriteten av världens teister är överens om att en viss Gud inte existerar. Men vilken Gud skulle möjligen kunna existera i sådana fall? Det säger Dawkins väldigt lite om, eller ingenting.. om sannolikheten för att det faktiskt finns en Gud.

Vilken Gud skulle vi rationellt och filosofiskt sett kunna tro på? Det finns en mängd Gudsbilder vi kan förkasta direkt.. vilket också är en hjälp för att skapa en förståelse och bild av en möjligt existerande Gud.

Denna möjligt existerande Gud går givetvis inte att "motbevisa" med hänvisning till Bibeln och vad som står skrivet där.

Låt oss säga att Gud finns, är god och att människan har givits en fri vilja.

Även om Gud har inspirerat Bibeln så har människor skrivit den, och eftersom människan alltid har sin fria vilja som för Gud är helig och oss given, så lär Bibeln logiskt sett ha färgats av dessa individers fria viljor likväl som den samtidigt delvis kan ha varit inspirerad av Gud.

Och om Gud är god och älskande så lär Bibeln definitivt ha färgats av individers fria vilja och begränsade uppfattningar då den på sina ställen proklamerar såväl att alla som förbannat sina föräldrar, de som begått äktenskapsbrott, och homosexuella bör straffas med döden.

Med människors fria vilja i vetskap, och att Gud är god, så pekar logiken på endast en rimlig sak. Bibeln är INTE skriven av Gud utan av människor vilka haft individuella intressen och uppfattningar. Men vissa delar kan samtidigt absolut ha varit inspirerade av Gud.

Att Bibeln motsäger sig själv på flera ställen motsäger inte att det existerar en Gud, dvs. någonting större än oss och som är av intelligens och som verkar på något sätt i världen.

Att det sistnämnda är fallet, kan vi faktiskt anta stämmer grundat på sannolikhetsberäknande kalkyler av världen och hur den ser ut, och hur livet fungerar som det gör, med alla dessa synkronistiska händelser och dylikt.

Att det faktiskt fungerar som det gör i livet talar i alla fall starkt emot att saker och ting sker av en helt blind slump och att det inte finns "någonting mer och större än oss själva".

Där i från har jag utgått och står någonstans, förundrande betraktande och undersökande av världen i såväl intellektet, som i mina egna erfarenheter samt vad vetenskapen hittills har visat oss om världen.

Gudsbegreppet har fått en för många negativ klang då det för många betyder någonting helt annat än vad jag talar om och som jag vill kalla Gud då jag inte finner något annat som är bättre att kalla det för.

Vad många menar är att tro på en existerande Gud är dock den som presenteras av fundamentalister, och även av ateister som paradoxalt nog också de blir ateister om det är den fundamentalistiska Gudsbilden de grundar sina resonemang på.

Många människor jag talat med om existensen i den bemärkelse jag nyss talat om, har ett FÖRAKT mot kristendomen och vill absolut inte säga att de tror på Gud, då de uppfattar det begreppet som att det innebär just det den fundamentalistiska kristendomen menar Gud innebär.
Det är av de flesta av oss betraktat som idiotiskt och naivt, och givetvis vill vi inte att andra ska tro att vi tror på "det", så vi väljer helt enkelt att säga att "Nej, klart jag inte tror på Gud! Dhaaa!!"

Men talar man vidare med människor så visar det sig att de flesta av oss har en tro, eller förnimmelse av att det finns någonting större än oss människor som är intelligent och faktiskt påverkar världen. "Det måste finnas nått. Men jag vill inte kalla det Gud, för det innebär för mig någonting som jag INTE tror på."

Detta blir i praktiken som att många av de som faktiskt tror på Gud, om än på ett mer logiskt och rationellt sätt, blivit berövade på begreppet Gud av en liten grupp fundamentalister, samt ateister som lyckats ladda begreppet med helt absurda och ologiska föreställningar.

Så vad ska vi, majoriteten av människor som tror på detta "högre" och intelligenta "större" säga? Resultatet att så många säger att de INTE tror på Gud, blir att de tror att det de faktiskt tror på är någonting som de bör hålla för sig själva och inte prata om öppet till andra. Och jag tror att många skulle bli förvånade över hur många som faktiskt tror på detta större, som vi skulle kunna kalla Gud  men väljer att inte kalla Gud för att... ja vad många laddar begreppet med för fördomar.. och vi vill ju inte någon av oss bli offer för förutfattade meningar. Vi vill ju bli förstådda.

Och hellre säger vi då mindre, och är sparsamma om att dela med oss av vår uppfattning och våra tankar, pga. rädslan att bli tillmätt saker som inte stämmer och utdömda.. få en stämpel på oss som inte stämmer överens med hur det faktiskt förhåller sig.

Men vad leder det till? Inte frihet att kunna stå för vad man faktiskt tror om världen och livet iaf. Till det finns bara en väg och det är att fler vågar prata om det och stå för vad de tror på och har för uppfattning om världen och livet. Då kan det även bli fler dialoger kring detta och vad jag tror ett mer upplyst samhälle med mindre fördomar. När man talar om saker som dessa, så delar vi också med oss och utbyter tankar och insikter och kan tillsammans komma längre, och utforska mer om verkligheten och dess beskaffenhet.

Jag tror på mer dialog, och fritt utbyte av tankar, erfarenheter, idéer och föreställningar. Och att vi i utbyte av dessa tillsammans kan skapa någonting bättre och mer korrekt, precis som utbyte av teknik gör.

Man skulle kunna säga att vi som inte vill kännas vid den fundamentala Gudsbilden, behöver återerövra Gudsbegreppet så att det i folks uppfattning blir okay att kunna kalla det de tror på för Gud utan att man tillskrivs en massa andra saker än att man just tror på Gud. Man säger ju ingenting OM den Gud man säger sig tro på förutom ATT man tror att det finns en Gud.

Om vi tror på Gud eller inte har inte med religion att göra, utan snarare om filosofi angående varandet. Det är en grund i sin syn och förståelse av världen att utgå i från, och som det i sin tur har byggts ett otal religioner utifrån.

Jag menar att den grundläggande frågan ifall Gud finns eller inte finns, är en icke-religiös fråga, och också bör vara icke-religiöst betraktad eftersom frågan i sig inte tillskriver sig någon särskild religion, utan snarare handlar om en uppfattning om varandet. 

Men för att undvika att behöva skriva i en evighet så undviker jag också gå in på att försöka definiera vad religion är.

Min poäng är att frågeställningen kring Guds existens inte är av religiös karaktär, utan snarare av filosofisk sådan. Den handlar om hur vi tror att verkligheten är beskaffad och det rymmer plats för både tro på Gud såväl som icke-tro på Gud.

Om Gud finns så hör hon inte till någon specifik religion, utan står utöver det.

Om Gud finns, så är religionen inte mer än mänskliga sätt att försöka beskriva och tolka upplevelsen som är av det gudomliga, hopblandat med maktintresserade människors intresse att använda detta på människor inflytelserika verktyg för sitt intresse att styra folket.

Om Gud inte finns, är religionen ett sätt att försöka hjälpa människor att leva ett gott liv, hopblandat med det maktintresse jag nyss beskriv ovan.

I bägge fallen är det första det positiva, och det andra det negativa.