Varför just jag
Vuxendag igen. Tog medicin, körde ensam och klarade mig alldeles själv. Visserligen fick jag både samtal och sms med påminnelser från D men jag klarade allt på egen hand.När jag kom ut genom dörren här hemma för att åka iväg till sjukhuset så hade våra underbara grannar satt Sydsvenskan utanför dörren. Och vilken Sydsvenskan. Idag fanns intervjun med D med och den fick mig att gråta.
sydsvenskan.se/malmo/article567737/Att-inte-tanka-pa-dar-borta-nar-hon-inte-finns.html
Strålningen gick alldeles utmärkt även om en skärmen spårade ut lite och visade alla möjliga konstiga tecken, ord och siffror. Ja, ja, när jag upptäckte det så var jag strålad och klar så det kan knappast ha varit något som påverkade själva behandlingen. Sen åkte jag direkt hem. Tog det lugnt, läste lite och åt resterna från gårdagens middag till lunch. Tack A och C.
.jpg)
Lunds Domkyrka, mäktig och imponerande
Sen var det dags att åka till Lunds Domkyrka för att titta på ett existentiellt drama och ett panelsamtal om att möta döden mitt i livet. Underbart och extra speciellt eftersom N var med. Vi började med att tända vars ett ljus tillsammans. Jag tänkte på A, N och D när jag tände mitt. Mina älsklingar allra närmast hjärtat.
.jpg)
Glada och förväntansfulla, N och jag
.jpg)
Ljus tända och nu kan föreställningen börja
Ett gripande och väldigt vackert drama där jag kunde identifiera mig i mycket även om jag aldrig har ställt mig just frågan, varför just jag. Ungefär fram till halva föreställningen handlade det om sådant som jag har varit med om och upplevt alldeles nyligen. Andra halvan rörde det som jag har framför mig, själva långsamma döendet. Vi vet inte när men det kommer allra troligast att bli ett långsamt döende och det på grund av min hjärntumör, min cancer.
.jpg)
I paneldebatten efter dramat deltog KG Hammar, Niklas Törnlund, Pia Dellson, Carl-Magnus Edenbrandt, Sofia Ljung och Lena Ekhem
.jpg)
Alla var inte lika pigga
Tillbaka till Malmö begav N och jag oss till P och A för en god middag och blåbärspaj till kaffet. Sen var det dags för A att intervjua mig och N till hennes skolarbete om Hjärntumör. En riktigt bra intervju och jag är säker på att A kommer att se till så att det resulterar i ett riktigt bra slutresultat.
.jpeg)
MMS från D med texten, singlar till lunch. Undrar om det skulle vara sniglar till lunch.
Färdigintervjuade skjutsade jag N hem och passade på att följa med in på en kopp te. Det känns fortfarande ovant att komma hem till Ns eget hem när hon har bott med mig i 20 år. Ovant men väldigt mysigt då N har inrett den väldigt varmt och behagligt även om det är en del detaljer kvar att ordna med innan det blir perfekt.
.jpg)
Med fönstret öppet hos N såg det ut så här i stormen
Även idag har jag fått mail och sms med tips på läkemedel, behandling och behandlingshem. Om jag ens skulle komma på tanken att ge upp kampen så har jag många omkring mig som pushar mig att driva mina frågor och det uppskattar jag verkligen. Tack till Lars N, Eva M med flera.
D längtar hem, det vet jag för det kom precis ett mail från honom med texten, haur du sitt nettan har du sitt varden. Nu börjar det bli läggdags för min del. Imorgon väntar en ny spännande och underbar dag, det vet jag redan.
Kommentarer
Hittade din blogg av en händelse för några veckor sedan. Jag vill bara säga att jag ser fram emot att läsa din summering om säg.. två tre år. Jag antar att din blogg då bytt namn till "Hur jag satte cancern på plats" eller något annat i den stilen.
Jag har haft flera människor nära mig som den tagit. Jag läser om din kamp och blir så helvetes imponerad. Bara kör! Du skriver så naken om din (er) situation. Du engagerar och entusiasmerar. Problem i vardagen blir så små helt plötsligt.
Jag vill bara med mitt mejl försöka köra över lite energi och lite extra jävlaranamma. Mod behövs inte tror jag, det har du redan fullt av.
Jag ska försöka komma mig för att kommentera lite från och till och har du ärenden hit till huvudstaden lovar jag att bjuda på ett glas antioxidanter eller fem.
Keep up the fight!
jag följer dig varje dag genom din fantastiska blogg. Du är nog, utan att ljuga, den mest positivaste människa jag vet. Håll fast vid det om det går! Jag såg dig idag & ville så gärna springa fram till dig & krama dig men jag fegade ur...denna enda gång för nästa gång jag ser dig ska jag vara precis lika modig som du! Har någon sagt till dig att du är väldigt lik Sinead O´Connor? Massor av kramar!
Annika
Du är en fantastisk person. varje lunchrast på stan (jobbar i centrala Malmö) hoppas jag få möta dig för att ge dig en kram. Om jag vågar.... Du är så klok, vänlig och snäll. Du ska ej bara skriva att du har sån tur som har D. Han har MINST LIKA TUR som har dig!!!!Även om er tid tillsammans är utmätt så finns du ju alltid i hans hjärta. Han kunde ALDRIG ha fått någon bättre kvinna. Jag vet ej om du har dina döttrar med hnm eller någon annan man. Det gör det samma för jag vet att D kommer att se efter dem när den dagen och att vila i den tanken måste göra dig lite lugnare. Du ska dock ALDRIG ge upp hoppet. Du kan vara den människan som överlever detta. Det händer varje år några stycken så varför inte du?Mvh
från sjuksyrran
Hoppas dagen idag blir bra!!
Massor med kramar
Sök i denna blogg
