500 dagar av sommar.
Jag grät helt hjälplöst i biosalongen när eftertexterna kom. Grät av all mascara, grät en krage på hans tröja smutsig. Som om att någonting gick sönder någonstans, en liten nerv som glömts bort. Ett minne som fastnat under en stol. Ibland blir det bara så, man förstår inte alltid varför. Det kan handla om ett ögonblick, en bildruta. Bestämde mig för att aldrig se den igen men har lyssnat på soundtracket tills det inte finns något kvar. Men jag älskade den, med eller utan alla popkulturella referenser, joy division-tshirtar och the smiths-citat. Med eller utan tecknade fåglar, lillgamla barn som ska ge råd, eller kommentarer som "i grunden och botten är det bara ännu en romantisk komedi". Helt ovillkorligt älskade jag den.
Det var bara det.
bilder härifrån. (klicka inte på länken om du inte vill veta hur filmen slutar)
Kommentarer
Alltså. Vad liksom tvungen att gå in och kommentera för jag kom ihåg vad du skrev om den här filmen och det är ju klockrent. Den känns liksom i hela kroppen och i hjärtat. Det gör ont i min kropp efter den. Men det var så underbar att jag nästan dör. Soundtracket är mist lika bra. Dör.Puss!
Jo, det var en riktigt bra film. Fast jag blev inte alls så där berörd som många verkar ha blivit. Jag väntade bara på att man skulle få se hennes nya kille, men det fick man ju aldrig.
Såg den, älskade den, och har tvingat alla jag känner att se den med mig. Måste ha sett den minst 11 ggr nu.
Skrivet
av Lisen
2010-01-21 kl 18:48
Oh my I also cried like a child in this movie; tried to hold it in as long as I could and failed fabulously. Then I also went home and downloaded the soundtrack and I officially know all the music by memory.
Åh åh åh! Filmen är tokbra! Bloggade nyligen om den, den är helt sällsamt fin. Fantastisk musik därtill!
Gud vad lustigt. Såg den här filmen för någon vecka sen eller två och då tänkte jag så mycket på dig. Hon var så lik dig på något sätt. Jag har alltid velat vara som flickan i filmen. Ha lite lagom distans till kärlek och bara bara älska The Smiths och träffa en pojke som ritar fint på min arm. Men så är jag inte, hur mycket jag än skulle vilja. Jag vill ha en systemkamera och ta vackra bilder på mitt liv och mina vänner. Jag vill äta komplicerad mat och ha tjusiga strumpor med volang och jordgubbar på. Sen vill ja ha perfekt hår och strykta kläder. Lite som flickan i filmen. Och sen vill jag älska mig själv. Verkligen vara trygg i mig själv. Som du. Tack!
Skrivet
av Gina
2010-01-20 kl 14:16
har du sett An education förresten? underbart soundtrack hittar man här: http://open.spotify.com/search/an+education+ost
Skrivet
av
Sofia i London
2010-01-20 kl 00:34
niotillfem svarade 20 januari 2010 klockan 09:15:
det verkar inte som vi i sverige har tillgång till det! :(
åhhh jag älskar den, fast tyvärr är den lite hålig i mitt minne för pojken som ordnade så att vi kunde se den efter allt mitt tjat var så fin att jag liksom råkade hångla bort ungefär två tredjedelar av den. nåja
ja, precis så kände jag också. jag älskar den filmen så fruktansvärt mycket.
jag ser den om och om igen, jag kan inte sluta se den. efter fem gånger går det fortfarande inte beskriva känslan. lycka blandat med förtvivlan. filmen gör ont i hjärtat av fin kärlek, men också av smärtan en hopplös förälske kan bära med sig.
jag trodde att första gången jag skulle få se den, så skulle det vara ihop med världens finaste philip. med hans hand i min, hans stora hundögon i mörkret bredvid mig. första gången jag såg den var dagen efter han hade gjort slut.
jag trodde att första gången jag skulle få se den, så skulle det vara ihop med världens finaste philip. med hans hand i min, hans stora hundögon i mörkret bredvid mig. första gången jag såg den var dagen efter han hade gjort slut.
Skrivet
av ma
2010-01-19 kl 20:19
Sök i denna blogg
finfina bloggar.
best of.
- mitt liv ungefär.
- mina fem mest romantiska ögonblick.
- om att göra slut.
- att vara 16 och förälskad.
- jag tycker om.
- alla hjärtans dag.
- om olycklig kärlek.
- du glömde din halsduk.
- sommaren 2001.
- om pojkar.
- om vikt.
- hej solo girl ni är dumma i huvudet.
- och jag var 17 år och ville inte vara den som blev kvar.
- det här med att vara rädd.
- om kedjerökning.
- om jag hade en musa.
- städer.
- en liten text om kärlek.
- om paraplyer.
- om vi hade svans.
- min kanin skrutt.
- hej 14åriga sandra.
- om att ha en stor blogg.
- om ett augusti 2001.
- när jag blir gammal.
- om era liv.
- för att han.
- att vara 17 och lite mer ungefär.
- dunkande hjärtan och gurkmajonnäs.
- 45 minuters bussresor.
- a picture.
- ni berättar om er måndag.
- det sorgligaste jag vet.
- 15 år och okysst.
- ett decennium.
