Jonas Gardells blogg
Jag bara ÄLSKAR Jonas Gardells blogg i Aftonbladet. Kanske för att vi är jämngamla. Det han skriver skulle kunna vara jag som skrivit. Minnena är lika. I dagens inlägg skrev han om brevvänner och jag blev så smärtsamt påmind om hur det var att vara 11 år och hur det kändes. Den tiden är förbi och enda sättet att komma dit är att våga minnas.
Jag har känt igen mig så i Jonas barndoms- och ungdomsbeskrivningar i böckerna ”En komikers uppväxt” och ”Ett Ufo gör entré”. ”Jenny” har jag inte börjat läsa ännu...har inte orkat...känner som på mig att det kommer göra ont. Den väntar i bokhyllan bredvid de andra böckerna av Gardell. Men hur kan det vara så lika att växa upp i Sverige var man än bodde i landet under 70-talet? Jag växte ju upp i Malmberget, men jag känner igen mig i allt Jonas skriver, trots att han beskriver att annat samhälle i södra Sverige. Är det så idag också? Kommer de barn som växer upp nu känna igen sig i varandras berättelser om hur det var att växa upp på 10-talet i Sverige? Eller är det bara jag som känner igen min barndom i Jonas barndom, av alla oss som föddes i mitten av 1960-talet?
Kommentarer
Men han kan bli litet svår att "lyssna" på. Han pratar så himla fort.
Jag har haft brevvänner genom skolan till både höger och vänster. Den mest minnesvärda var nog James Bonne - en 13 årig anarkist från skottland som jag träffade när jag ö-luffade med mamma på Hebriderna då jag var 13 år själv. Om jag berättade att jag hade honom som brevvän för någon, kunde jag uttala namnet så snabbt som möjligt och då lät det naturligtvis som James Bond vilken imponerade storligen. Jag behövde ju inte "rätta" alla gånger :-)
Hur som haver började han försöka kasta på mig en massa propaganda och skrev arga brev om jag inte svarade tillräkligt snabbt. Så jag dumpade "James Bond" he he...
Å jag känner igen mig i så mycket han skriver. Jag... Förortsbarnet från Stockholm med träskor och mobbad jag med.
Hans böcker gör verkligen ont eftersom det kommer upp så mycket minnen.En liten rolig grej.
Den där trafikplatsen Glädjen... Det är ifrån min kommun där jag är född och uppväxt. Så Glädjen finns på riktigt. :-)
Jag hade ju tolv utländska brevkompisar i tonåren.. skrev engelska flygpostbrev varje dag och fick massor av brev att läsa. Saknar den tiden!! Hm, nu fick jag ett tips till ett inlägg.. Tack! ;o)
Kram!
Skrev till okända människor om sina hobbies, idoler och vad man hade gjort sen sist. Blev alltid lika glad när det låg ett brev innanför dörren när man kom hem.
En av dom julklappar jag minns bäst och som jag uppskattade mest var en rulle med 100 75-öres frimärken som jag fick av pappa en jul!
Räckte ju till 100 brev!Jag har jämfört bloggning med att ha brevvänner. Fast det går ju mycket fortare idag och blir inte (alltid) lika långa utläggningar som då när det begav sig :-)
Sök i denna blogg
Mina favoritbloggar
- En Weirdo's bekännelser
- Egoinas Mamma
- Livsvishet
- En tonårsmorsa
- Daniels värld
- Spiderchick
- Järnflickan
- Brutala Bloggen
- Tesstamente
- Egoina
- Hörni
- Anne
- Ellis
- Kinaguld
- Hanna
- Witsman William
- Cherin och Mohammed
- Anjocapi
- Stattinskan
- Ama de Casa
- Fabulousforty
- Carl Bildt
- Magnus Betner
- Alexandra Pascalidou
- Jonas Gardell
- Marcus Birro
