Metrobloggen

Allt det som talar mot staten som aktör i sammanhang som kräver flexibilitet och entreprenörskap talar för staten som institution att begränsa våldet. Monopol är i sig utbudshämmande, lättare att ha kontroll över för ett folk som röstar och tillsätter styre, går att styra med hjälp av regler. Det är inte Sovjet: en ordning där byråkratin är en aktör i hela samhället, inte har några herrar och kan göra vad som faller den in. Utan tvärtom en nödvändig, men liten och kontrollerad del av ett blomstrande samhälle där människor i stort inte behöver ha med staten att göra.

Fan detta låter ju superfint. Ekonomisk tvång/våld inom näringslivets tydliga centralism löses genom en statlig monopolisering. En sovjetstat min gode $vensson :D

Ohederligheten i ditt sätt att argumentera blir bevisligen i långa loppet också den kniv som sticker dig i ryggen.

M.v.h jojjo

Du har helt enkelt velat sätta etiketten våld på det mesta du ogillar. Det är att relativisera vad som verkligen är våld. Men det är också att blanda ihop orsaker. Språk, statistiska skillnader eller tidningsartiklar på teman du ogillar blir inte våld för att du tycker illa om det. Sak samma med svält eller fattigdom. Problemen med de senare fallen är just att med din våldsförklaring så leds man till tanken att det finns mänskliga avsikter och handlingar som gjort människor fattiga. Så kan det vara, men behöver inte vara. Detta var större delen av mänsklighetens lott före den industriella revolutionen, före institutioner som äganderätt, storföretag och arbetsdelning. Dessa möjliggjorde för kontinenter att resa sig ur misären, vilket även enligt ditt sätt att mäta borde räkna som ett enormt framsteg för mänskligheten. Eller med din term: minskat våld.
Åtgärderna är också olika. Det låter sig göras att monopolisera våldet och sätta det under legal kontroll. På så sätt kan man beivra initierandet av våld. Men du kan inte låta staten beivra tidningsartiklar, andras synpunkter på ditt jobb eller att ta människors egendom, utan att själv initiera sådant våld.
Detta är varför du och Löfgren har fel.

Passusen om Osynliga partiet var menad att förklara varför jag, och förmodligen andra, hoppade från vad du skrev om, en relativisering av våldet, till slutsatsen att du försvarade vanadlisering etc. Även om du inte menade så, kan du kanske förstå att det inte ligger enorm illvilja eller ohederlighet bakom att (förhastat) dra den slutsatsen? Det är svårt att se hur någonting kan undvika att vara våld med din definition.

och nej, jag relativiserar inte våld för att ursäkta det. Jag utvidgar begreppet för att visa på att om vi verkligen vill minska våldet i vårt samhälle så måste vi ta tag i långt fler saker än de vi vanligtvis definierar som våld och problem. Slutsatsen, som faktiskt INLEDER min artikel, i citatform från Löfgren via Zizek, "Den första sorten är den som bekymrar västerlänningar i allmänhet och ges stort utrymme i medierna: busar på gatorna, ungdomar i förorten, terrorister i turistparadiset. De två övriga bekymrar oss mindre än de borde." Är att vi borde engagera oss mer för att minska den andra formen av våld, den vi försöker utesluta ur definitionen. Känner du till något om Mikael Löfgren på DN som gör att du kan diskutera det istället?

Fel av mig. Vad du gör i din artikel är att bagatellisera och relativisera riktigt våld: stöld t ex, genom att kalla väldigt många företeelser våld. I en förlängning kan jag argumentera för att du förespråkar våld. Vad kommer exempelvis den stat du vill inrätta att göra om jag inte vill lämna ifrån mig vad jag äger?

Men du har rätt i att du inte gör det explicit i artikeln, som inte är ett försvar för vad du anser utan använder en nyspråklig definition av våld (inkluderande språk!) för att visa att liberalismen visst skulle vara våldsam den med (liksom alla andra samhällen, förmodar jag?).

Min huvudkritik gäller definitionen av våld och hur du använder den, även om jag använde satirens form för att ro hem poängen. Du har däremot rätt i att min rubrik och "översättning" är orättvis om man ser till vad som står i den länkade artikeln (och inte till vad du förespråkar istället). Att det ligger i tangentens riktning att använda ditt våldsrelativiserande som en ursäkt för den typ av våld som dina nära vänner i Osynliga partiet (om än ej du själv) ägnar sig åt var min egen slutsats.

Drivs denna blogg av dumhet eller feghet? Vågar du inte ta en seriös debatt inför dina borgerliga kompisar?

blev det så svårt när pipan vändes åt Ert håll?

En småborgerlig nyliberal! Sådana känner jag inte många.

Dessutom blir vi ju av med alla jobbiga liberaler som ska hålla på och tjata om förnuft och sånt.

Japp! Eller att han lyssnat för mycket på den annars utmärkta gruppen Blå Tåget som tyvärr hyllat vänstervåldet i ett antal låtar. Från låten "Makten och Friheten":

"Många historieböcker fördömer revolutionens terror och räknar med stigande fasa antalet galgar och bödelskärror men hur mäter man slavarbete och svält, den terror som är konstant bara den oförutsedda döden är tillräckligt intressant"

Från "På väg till koppargruvan":

"Vi har kommit," ropar räven "till er i denna sal för att straffa er för ert hyckleri, er cynism och nonchalans. För er maktfullkomlighet och för er dåliga moral...
...Vi dömer er nu till döden för högförräderi
mot rättvisa och kärlek, mot människor och djur
Vi spränger hotellet i luften men först gör vi vår sorti. Rävens tal var nu slut. Vi tog fram vårat krut..."

"Jag skulle definiera våld som att en människa på något vis försöker tvinga någon annan att ingå i en viss relation, att agera mot sin egen vilja."

Det är rätt nära liberala värderingar, men Petter är uppenbarligen väldigt selektiv om vilka relationer och vems vilja som räknas. Förmodligen är allt som är dåligt per definition liberalt för Petter.

Tips: Roland PM har gjort en väldigt roligt sak av detta på sin blog.

Logik på högsta nivå