Metrobloggen

Det kommer en presskonferens senare under dagen om hur den ska utformas, men enligt SvD ska den bl a bestå av att socialstyrelsen sprider information både till allmänheten samt hälso- och sjukvården och det är något jag verkligen hoppas kan ge resultat på sikt.

Flera medier skriver om att dricka är okej när man ammar. Naturligtvis är det rätt att Vetenskap och moral ska inte blandas ihop (SvD) och att Pekpinnar skapar lätt stress och osäkerhet.

Själv instämmer jag med Gunnel Bågenholm, barnhälsovårdsöverläkare i Stockholm tankegånge om att de ändrade råden kan ge fel signaler.

"Hur blir du som föräldrar när du dricker? Den informationen måste vi våga ta upp med föräldrarna, säger hon."

Risken i stort med att gå ut med information som förringar drickandet, gravid eller ej, och lyfter fram hälsoeffekter är att det snarare ökar acceptansen för drickandet överhuvudtaget. Problemet är att hälsoeffekterna uppnås vid ett mycket litet och måttligt intag och problemet inte är avsaknaden av de hälsoeffekterna utan alla de som dricker mer än det lilla intaget. Den eviga frågan är dessutom var exakt gränserna går, som få tycks kunna svara på och det finns en risk för mer acceptans över drickandet som gravid också.

Själv har jag uppriktigt svårt att förstå att man kan tycka alkohol är så viktigt under en så kort period att man måste dricka just då och, som jag såg någon nämna, så borde det vara självklart för pappan också att inte dricka. Överhuvudtaget så ser det väldigt illa ut med fulla föräldrar även bland lite äldre barn, som slutat amma sen länge, med tanke på vilka signaler det sänder ut och att man som sagt kanske inte klarar av att vara den bra förälderna man är annars...

Socialstyrelsen kan dessutom ha något att vinna på att inte bara komma med förbud utan även försöka få fram mer "positiva" nyheter, som den om att Närhet nyckeln till anknytning och att, som sägs sist i artikeln, att man inte kan utgå ifrån att man ska kunna leva som innan utan försöka gå ner i tempo och ambitioner vad det gäller jobb- och privatliv i övrigt. Som sagt innan så handlar det om en relativt kort tid i ens liv ändå...

Naturligtvis finns det någon logik i att försöka få ner sjukskrivningarna och låta Fokus vänds mot arbetsförmågan, men att ge bonus till vårdcentral vid färre sjukskrivningar riskerar snarast att läkarna åsidosätter de strikt medicinskt bästa lösningarna på någons sjukdom, som kan vara sjukskrivning, och istället tänker på sin ekonomi.

Inte heller verkar andar människors säkerhet vara viktigt, vilket på sikt naturligtvis inte bara kan ge massor av lidande utan även mycket ekonomiska konsekvenser, som när en läkare inte fick sjukskriva gravid flygledare när hon blev trött på grund av hormonella anledningar och riskerade bli en säkerhetsrisk på ett jobb där säkerheten är extremt viktig.

Deras jagande och ifrågasättande av den behandlande läkaren skapar istället merarbete även vid korta sjukskrivningar och när man dessutom enbart väljer att ta kommunikationen brevledes, vilket gör att det tar mer tid, så tar man mer och mer tid från läkarens egentliga arbete, att vårda sjuka så de blir friska, vilket i längden knappast får ner antalet sjukskrivna...

Den ena handen vet således inte vad den andra handen gör nu heller och i slutändan så blir det överhopade läkare som omyndigförklaras och sjuka som får vänta på att få ekonomin att gå ihop som blir drabbade. Frågan är vad för samhälle vi nu har som inte kan bry sig mer om de som behöver det eller lyssna till de som har kunskaperna?

SvD:s ledare skriver om att nazisterna borde prövas mot lagen av terroristbrott med tanke på att de uppfyller kraven om "injaga allvarlig fruktan hos [...] en befolkningsgrupp”, ”eller allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat", något jag var inne på redan igår.

Konstigt nog så tror jag inte det kommer att ske eftersom det känns som att man ofta har en uppsjö med ursäkter så fort det inte handlar om de som gemene man tänker först på om man säger ordet "terrorist". Det är att beklaga och frågan är hur mycket vapen och planer om terrorhandlingar som behövs innan det sker?

Trevligt att inte bara jag utan även Sydsvenskans ledarsida ifrågasätter Kina och OS och berättar om Den verkliga OS-kampen .

"Samtidigt planerar de styrande i värdlandet sina motdrag som skall säkra att spelen blir ett propagandanummer för den kinesiska modellen: marknadsekonomi och växande välstånd utan politisk frihet – varje diktators dröm. "

Det är ju skönt att se att även liberala Sydsvenskan insett att Kina inte är kommunistiskt utan just en diktatur. Undra bara när de börjar våga kritisera de företag, både svenska och andra, som drar nytta av den absurda kombinationen av liberal ekonomi och diktatur? Men varför bita den hand som föder en? Kritik mot Kina och de idrottare som åker dit förekommer, men det är väldigt tyst om alla de som tjänar stora pengar, trots den regimens blodiga styre. Deras hårdhänta metoder mot Tibet verkar inte räcka som anledning...

Men när USA mildrar sin kritik mot Kina och de mänskliga rättigheterna så är det naturligtvis omöjligt att förvänta sig någon förbättring... men å andra sidan vilka hade USA varit att kritisera Kina, som själv använder sig av tortyr?

En annan av Sydsvenskans ledarskribenter frågar sig Vad är det för fel på folkpartiet?? och att det krävs mer än krav för ett liberalt parti. Problemet är snarast att folkpartiet inte varit liberalt någonsin och att Adam Smith vrider sig i sin grav i samma typ av plågor som Marx gjorde under Sovjetunionens dagar...

Ett faktist liberalt parti vore en framgång och något som ändå gått att ha viss respekt för, trots att jag inte sympatiserar med ideologin ifråga. De som kallar sig liberaler på riksdagsnivå är lika urvattnat till sin innebörd som partiet som har arbetarparti i sittt namn...