Metrobloggen

Skapa din egen Metroblogg Klicka här!

En antipaternalistisk vänster

Var finns en antipaternalistisk svensk vänster har jag lite retoriskt frågat i ett par inlägg. Så tänkte jag efter. Visst finns en sådan.

Ta Petra Östergrens försvar för kvinnliga sexarbetares rätt att bestämma över sina egna liv (och att höras i debatten istället för att definieras ut som ”lurade”). Se Magnus Lintons förgörande kritik av svensk narkotikapolitik och plädering för att inte bara konsumtion, utan även produktion behöver legaliseras, för fattiga länders skull (därtill med positiva hänvisningar till Milton Friedman). Eller Lintons varning från 2001 för att den nya sekelskiftesvänstern skulle trampa i förmynderifällan. Läs Rasmus Fleischers avslöjande granskning av källorna till moralpaniken kring ungdomar och dataspel.

Stig-Björn Ljunggren talar ofta om sin principella avsky mot förmyndartanken, på hemsidans presentation kan man läsa: ”Ett skäl till varför jag hatar den svenska staten är att de med all sin brutalitet förhindrat televisionen att sända spännande äventyr. Det är först nu, när mediemonopolet brutits, som man har möjlighet att få lite spänning via dumburken. Mitt första publicerade alster (ca 1970) var en insändare i Aftonbladet som protesterade mot just förmynderiet i samhället. Och på den vägen är det.....”

Sedan vet jag inte om Marie Carlsson, som skrivit den utomordentliga boken Fettpaniken, räknar sig som vänster. Boken är i alla fall utgiven på Ordfront, men är en plädering för antialarmism och självbestämmande. Stoppar man helt fräckt Marie i detta fack har vi således fullbordat en vänsterns antipaternalistiska superfemma – Östergren, Linton, Fleischer, Ljunggren och Carlsson – som skulle kunna utmana de flesta. Och borde göra det oftare.

Lägg till att Ali Esbati är emot filmcensur, och att Birger Schlaug brände sin folk & bostadsräkning. Det meriterar åtminstone en plats i båset.

Har jag missat någon?

Skrivet av Mattias Svensson 28 mars 2008 klockan 12:34
Kommentera Anmäl inlägg

Kommentarer

Svensk höger är värdekonservativ och repressiv. Svensk vänster är elitistisk och centralistisk med förkärlek för social ingenjörskonst. Båda är patenalistiska och har sedan saltsjöbadavtalet i korporativt samarbete importerat det sämsta hos varandra så det numer är svårt att se skillnaden på de två annat än (i bästa fall) i retoriken.

Visst finns en svensk frihetlig vänster, vid början av 1900-talet var den framträdande men nu är den nästan lika marginell som liberalismen är inom svensk höger.

Skrivet av RedLib 2008-04-14 kl 00:54
Anmäl
@Marcus: Tack för nomineringen! Jag är smickrad. Antipaternalism är kanske inte mitt givna fokus, men visst.

Själv vill jag nominera min frihetliga vänsterkamrat Charlotte som bloggar på kamferdroppar.

Skrivet av jimmy 2008-04-02 kl 15:05
Anmäl
Kanske Jimmy Sand (http://jimpan.wordpress.com/)? Han brukar i alla fall beteckna sig som frihetlig vänster. Och även om jag tycker att han i många frågor hamnar rätt, så är jag lite osäker på hur mycket paternalism han vill se i praktiken.
Skrivet av Marcus 2008-03-28 kl 19:14
Anmäl
Rasmus Fleischer är knappast vänster.
Skrivet 2008-03-28 kl 15:05
Anmäl
Kommentaren kommer granskas innan publicering
Om bilden är oläslig, klicka på den för att få en ny.
Info: Kontrollkod
Klicka på koden om du inte kan läsa den så får du en ny
Mattias Svensson
Bor: Lidingö
Om mig: Jag är redaktör på Magasinet Neo och skribent i bland annat kulturmagasinet Voltaire. Här på min blogg hittar du tankar, texter och tips ur ett liberalt och levnadsglatt perspektiv. Det blir mycket kritik mot förmynderi och överhetsfasoner.

Sök i denna blogg

Prenumerera på bloggen

Inlägg i urval

Av mig

Artiklar

Bloggar

Om böcker

Mina favoritlänkar

Kul

RSS RSS 2.0