Metrobloggen

"Det här är montern för kultur och kraftuttryck. Bo Rothstein sug min kuk. Det var kraftuttrycken, nu hade jag tänkt tala om varför Bo Rothstein behöver mer kultur."

Den inledningen hade jag funderat på till lördagens framträdande i Kraft & Kulturmontern på bokmässan. Fast nu gick jag direkt på Rothsteins taskiga tajming i att skylla oss nyliberaler för tystnad angående den ekonomiska krisen, och det kulturmagasin som hade kunnat bespara honom genansen.

Det var ju ekonomisk kris jag talade om på bokmässan, på basis av ett reportage om Landsbro från i våras om hur det gick till senast vi hade en rejäl ekonomisk kris. Precis som jag skrev en artikel i lagom tid innan nedgången i början på 2000-talet, fö. Man kan sina österrikare.

Det var där i montern med scenario från en amerikansk bar, bland kreativa ordkonstnärer av allehanda subversiva politiska inriktningar som jag kom på och utvecklade metaforen för att vi verkar ha fått samma syn på ekonomiskt risktagande som plågat vår syn på personligt risktagande som något entydigt negativt som ska begränsa alla former av aktivitet för att hindra att barn ens ramlar och skrubbar knäna. Precis som David Eberhart varnade för ett ”vadderat samhälle” ville jag varna för den ”vadderade ekonomi” som en av USA:s mest socialistiska presidenter är på väg att kröna sin karriär med. Faran är inte en casinoekonomi, utan en curlingekonomi.

(En av anledningarna till den volatila situationen är en långt driven vilja att försäkra sig mot allehanda risker, även om huvudproblemet i vanlig ordning är en statlig kreditexpansion förstärkt av politiskt tagna regleringar för att tvinga fram lån till mindre kreditvärdiga personer. Johan Norberg har skrivit bättre och mer aktuellt här och här, och Erik Herbertson sammanfattat Rothsteins dövhet här. I somras släppte Timbro för övrigt en rapport av Stefan Karlsson, som även bloggar i ämnet.)

För övrigt var bokmässan lika galet kul som förra året. Jag älskar gänget kring Voltaire och Kraft&Kultur med årets fränaste monter komplett med ett riktigt bra band och lördagsfest på boxningsklubb där Ingo boxats. Kultursidesvänstern såg jag inte mycket av, måhända var de skrämda av debattutmaningen om Naomi Klein och de uppskattade kycklingar som gick runt på bokmässan. Särskilt kul att träffa Björn och Barbra på Hydra förlag och Martin på Kapten Stofil, och bonusplus för en snygg och angelägen t-shirt från SILC.

Gick dessutom på små moln under lördagen efter ett omvälvande besked. Mer om detta inom kort.

Eva, Boris och Lars i montern.