Metrobloggen

Ideologi utan fakta är meningslöst. Det är dock kanske i denna faktagrund som vi skiljer oss och då är debatt relativt meningslöst. Du berättar vid upprepade tillfällen om hur fel jag har. Jag tänker inte försvara mina åsikter punkt för punkt; allt det jag skrev är väl dokumenterat. Ångående latinamerika kan jag hänföra till ex till boken jag nämnde nedan, och mer allmänt t ex till Joseph Stiglitz ”Globalisation and its discontents”. Jag kan hänföra också till denna månads Monde Diplomatique’s artikel om Kolombien: ”Tous les Colombiens ne s’appellent pas Ingrid”.

Om jag skall vara ärlig så är det så att visa en upp graf som visar Sverige tillsammans med alla latinamerikanska länder, är antingen naivt eller absurt. Det visar än en gång att de flesta i den rika världen mäter latinamerika med den västerländska måttstocken och att de ”vet” bäst hur andra skall ha det (cf. Edward Said’s ”Cultural Imperialism”). Det är förvånande att du talar om liberalism och samtidigt beundrar Chile. Det är sant att Chile haft ekonomiska framgångar, även om det mest har varit grundat på ren råvaruexport (koppar), men jag antar att du håller med att politisk liberalism måste gå tillsammans med ekonomisk sådan, och för en generation sedan så hyllade europeiska ”liberaler” som du Pinochets maktövertagande. Att ta Costa Rica som ett exempel på framgång är definitivt inte att ha speciellt höga förväntningar på ett land. Om du har varit i Costa Rica så tror jag att du förstår vad jag menar. Trots att de har haft ett halvt sekel fred så kan man endast säga att de har det bättre än grannländerna El Salvador och Nicaragua (sic). Jag antar alltid att Sverige, som inte var en kolonialmakt, har ett försprång i den meningen, men med tanke på dina kommentarer, så har jag kanske fel.

F.

Dock ser man ju tydligt hur Sverige ligger i förhållande till sydamerikanska länder, så huvudpoängen går ju i alla fall inte förlorad.

Du redovisar en enda variabel som du kallar ”ekonomisk frihet” och utifrån den gör du jämförelser mellan två regioner med mycket olika historiska bakgrund. Inte nog med detta du drar ur denna jämförelse sedan slutsatsen att Sverige är ett kapitalistiskt drömrike. Hur djävla vetenskapligt är det?
Vänstern må ha tolkningsföreträde när det gäller bilden av Latinamerika (vilket också kan ifrågasättas) men nyliberaler tycks ha tolkningsföreträde när det gäller sanningen. Synnerligen ovetenskapligt.
En smula ödmjukhet inför vetenskapen skulle inte skada. Läs Karl R. Popper!

Tack för kommentaren. Som medecin för Latinamerika skulle jag skriva ut utbildning framför allt annat, och också en slags utbildning som skulle hjälpa människor att se på världen på ett annat sätt. För det är synen på livet och samhället som är ”fel” i Latinamerika, vilket inte är så konstigt efter allt de har gått igenom.
Det kommer att ta tid och antagligen så måste i många länder flera oliberaliska reformer äga rum, t ex reform av jordbruksägandet, nationalisering och inhemsk kontroll av viktiga industrier, för att tvinga fram en balans och jämlikhet i samhället som man tar för givet i vår del av världen. Om man bara liberaliserar som kommer inte grundproblemen att försvinna; utlänska företag kommer att fortsätta att trivas mycket bra utan att det kommer speciellt att gynna lokala samhället. För latinamerikas länder styrs fortfarande till stor del av en europeisk jordägande korrupt och klassistisk elit med utmärkta länkar till väst och som föredrar att hålla sin förmögenheter i banker i Schweiz och Miami istället för att reinvestera dem i syd. Liberalisering som sådan ökar välståndet men bara marginellt och kommer inte att ha den effekt den har haft i Europa om man inte samtidigt ser till att börja ta sönder denna maktstruktur. Då menar jag inte att ta till de medel som Che Guevara använde; utbildning kan vara ett bra sätt. De startar ju inte heller från noll, det har ju gått framåt sakta men säkert.

Jeffrey Sachs är inte precis den ekonom jag mest beundrar, men han säger inte att det är en tyngd i sig att ha resurser. Han säger att ” economies with a high ratio of natural resource exports to GDP in 1971 (the base year) tended to have low growth rates during the subsequent period 1971-89.” Alltså är det inte resurserna som sådana utan, som jag nämnde, sättet de säljs på och på vilka vilkor de exporteras som är det viktiga. Om ett land med många resurser hade valt (endast hypotes) att inte utveckla dessa resurser, d v s att vara helt protektionistisk i det området, hade det antagligen växt precis lika bra som ett annat land utan dessa resurser, caeteris paribus. Att säga "curse" verkar vara att säga att det inte finns någon logisk förklaring, det bara är så: de är förhäxade av sin tillgångar!

MVH,
F

Jag tycker Mario Matteoni gör mycket riktiga och viktiga kommentarer nedan. Latinamerika har kapitalism, liksom alla andra delar av världen. Det är inte ökad ekonomisk frihet som sådan som är tillräcklig för att berika den delen av världen. Latinamerikas problem går så mycket djupare, de har historiska, sociala och kulturella aspekter. Att inte Latinamerika har speciellt mycket ekonomisk frihet är en konsekvens av dessa aspekter. Santiagokorrespondenten säger nedan något riktigt i denna diskussion, nämligen att ekonomisk frihet som sådan är viktig men inte allt, eftersom när den inte beskyddas så hittar människor alltid andra medel för handel, utanför lagens ramar. Det räcker alltså tyvärr inte bara med större ekonomisk frihet, som om det vore någon slags mirakel formel.

"Resource curse" är en stark förenkling. Det finns inte någon "curse" att ha resurser, självklart! Från alla möjliga perspektiv så måste det vara bättre att ha resurser än att inte ha dem. Kan vi hålla med om detta? Det är alltså inte resurserna som sådana som gör att dessa länder förblir fattiga. Det är sättet dessa resurser används och vem som investerar. Ofta kan inte landet använda/sälja dessa resurser själv och utländska företag måste in. Då händer det ofta, t ex som i Bolivien före Morales, att 80% av vinsten från försäjlningen försvinner direkt från landet. Det har ju varit en del av Latinamerikas exploatering sedan Spanjorerna kom dit.

Vad dessa problem som Latinamerika har, skulle ta för lång tid att listera här. Referensboken att läsa för att förstå Latinamerikas problem är "Las lágrimas abiertas de América Latina", av Eduardo Galeano. Jag kan starkt rekommendera den. Det är en klassiker - inte i Sverige, men i Latinamerika.

Om man, som du, utgår ifrån ”hur mycket av produktionsmedlen som styrs av staten eller av privata sektorn” som en mätare på graden av ”kapitalism” hamnar man lika snett som Johan Norberg när han skrev ”Till världskapitalismens försvar”. Boken var ett uselt försvar för kapitalismen. Däremot var det ett utmärkt försvar för en liberal politik och för frihandel. Boken handlade om marknadsekonomin inte om kapitalismen.
Men det är inte bara liberaler som blandar samman begreppen, det sker också inom råvänstern.
Om man försöker hålla isär begreppen i diskussionen kan man naturligtvis säga att det är en lek med ord. Fredrik Segerfeldt och du leker kanske inte med ord, men blandar bort begreppen.

Den här sortens dumheter får man när folk får ekonomisk bildning från DN-kultur. Kapitalism-Socialism handlar om hur mycket av produktionsmedlen som styrs av staten eller av privata sektorn, en alternativ indelning är hur mycket av transaktioner som sker på marknaden och hur mycket som är centralstyrda.

Båda dessa är kontinuerliga variabler, som går mellan 0% och 100%. Ett land som Kuba där nästan hela ekonomin är styrd av staten är mest socialistiskt, men ändå inte lika socialistiskt som Nordkorea. I Sverige är ungefär 30% av ekonomin ägd av staten, och ungefär 50% styrs av offentliga sektorn. Det är klart att Sverige är mindre kapitalistiskt än Hong Kong.

Det indikerar kur dåligt anpassad kulturtänkande är för att analysera ekonomin. I Marios , när kapitalism bara är en mental kategori, ett känsloladdat ord, så att han inte klarar av att förstå att Kuba och Venezuela inte är kapitalistiska länder.

“Kapitalismen kan inte existera utan ekonomiska, sociala och kulturella skillnader.”

Ingen mänsklig samhälle har någonsinn existerat, eller kommer att någonsin att existera, utan sociala och kulturella skillnader mellan individer. Människor är för komplexa för motsatsen. Det är dessutom en mardrömssamhälle för de flesta om det inte fick finnas kulturella skillnader (eller sociala skillnader, även om vi önskar oss mindre social ojämlikhet så uppskattar de flesta skillnader på andra plan).

Andreas Bergh har skrivit ett nyanserat inlagg om Fraser-indexet (under en liknande debatt i fjol):

http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2007/12/20/nyliberalism-ekonomisk-frihet-och-chiles-valfardsstat.html

- Nä, det var ju rätt... jag skyller på bildkvalitén... ;)

Ju lägre siffra desto friare har du skrivit, menar du inte tvärtom? Ju högre siffra desto friare?

Jpeg-formatet skall användas till fotobilder och liknande. Gif- eller png-formatet används med fördel till diagram och dylikt. Man pratar om lossy och lossless komprimering, med foton är det ok att tappa lite kvalitet, men i ett diagram och med bilder innehållande text så får det resultatet som vi ser här.

mvh

MVH