Metrobloggen

Skapa din egen Metroblogg Klicka här!

veckans fem

Mina fem mest romantiska ögonblick (as I can remember)

i kronologisk ordning

1999

När jag slutade nian gillade jag en pojke som hette Peter litegrann. Han var kort, hade kolsvart hår och såg ut som en liten hamster. Fast på ett gulligt sätt.

Jag och mina vänner var hemskt fulla på skolavslutningen. Låg i en hög på Djurgårn, pratade osammanhängande och halsade ur ett billigt körsbärsvin.

Och så stod han där. Han hade ryggsäck på sig och var nykter. Vi hade inte sett varandra på 7 månader. Jag ramlade fram till honom.

- hej, sa han.

- hej. sluddrade jag.

- jag är påväg härifrån.

Och sen lutade han sig fram och kramade mig. Länge. När vi släppte taget drog sig hans kind mot min och helt plötsligt kysste vi varandra för allra första gången och jag tänkte att det här är som i en film och all fylla runt omkring mig var som oexisterande. Och vi kysstes kanske i fyra minuter och sen vände han sig om och gick. Och jag var tvungen att sätta mig ner i gräset för det kändes som om femtusen fjärilar skulle explodera i min mage. Jag har aldrig sett honom sedan dess.

2001

Jag var sexton och hade varit på hultsfred för första gången. Träffade en pojke där som bodde i tältet bredvid och hade skorrande R och snedbena. Vi var lika långa och jag tyckte han var rysligt söt. Sen åkte jag hem. Skrev om honom i min dagbok. Fortsatte mitt liv i Stockholm som vanligt, tänkte inte så mycket mer på saken.

Sen blev det augusti och jag åkte till emmabodafestivalen. Så stod han där bara. Och han gick fram till mig och tog mig i handen. Och vi sa inget till varandra. Ställde oss och såg en david and the citizens konsert. Och helt plötsligt la han händerna om mina axlar och kysste mig.

Mitt sextonåriga hjärta stängdes nästan av. Sen dess är jag hysteriskt svag för skorrande R.

2003

En gång dejtade jag en pojke som hette Sebastian. Han var lång och hade ett gulligt skratt. Vi firade nyår ihop 2002/2003.

Vi var på en hemmafest och min kompis hade druckit alldeles för mycket. När klockan var tre minuter i tolv satt jag nedanför sängkanten i ett pojkrum och höll i hennes hår när hon kräktes i en djup tallrik. Alla på festen hade sprungit ut på gatan för att titta på fyrverkerierna.

När jag kom ut stod alla och kramade om varandra och klockan hade blivit 2003 för flera minuter sen.

Sebastian gick fram till mig och utan att säga något började han långsamt räkna ner.

- tio nio åtta sju sex fem fyra tre två ett.

och sen kysste han mig.

2004

Jag och Tobias var ihop. Och jag skulle resa iväg till Vietnam i 6 veckor morgonen efter. Vi hade inte varit ihop så länge. Jag hade fortfarande problem att titta honom i ögonen för att jag blev så överjävla knäsvag då.

På stereon spelades en blandskiva han hade bränt och helt plötsligt dansade vi tryckare precis som på mellanstadiet. Och det kom på en smiths-låt jag inte hade hört förut och han viskade textraderna i mitt öra.

"i don't have much in my life, but take it. It's yours."

och jag tänkte att nu dör jag.

2007

Jag och Tobias hade gjort slut. Vi hade varit ifrån varandra i en vecka och saknade varandra varje dag. För så är det i början när man gjort slut. Han hade fortfarande nycklarna till min lägenhet och när jag kom hem en dag efter skolan stod det ett enormt paket på mitt köksbord. Ett rosaprickigt med en stor grön rosett runt.

"Så att du inte ska vara så ledsen." stod det på en lapp fastknuten i rosetten.

Och i paketet låg det dvdfilmer av regissörer jag älskar. Det låg klistermärken med rosetter och hundar, fotoalbum, en färgläggningsbok och tuschpennor och massa annat. Och allt var så himla precis mig och jag ringde och sa "du kan inte ge mig det här, det är för fint."

och han sa "just därför."



Skrivet av niotillfem 20 november 2007 klockan 14:55

Kommentarer

Åh jag dör! Älskar hur du skriver, underbart fint!
Skrivet av jennifer 2010-07-16 kl 22:35
david & the citizens också. mitt hjärta hade nog också stannat.
Skrivet av amanda 2010-01-28 kl 13:05
the smiths - unloveable, en tår glimmar på kinden och jag ler, tack för att du förgyller min fredag!!
Skrivet av sanna 2009-11-27 kl 16:01
Finstämt och så vackert att jag var tvungen att göra en själv.
Skrivet av Ewonne 2009-11-13 kl 15:24
sandra du skriver finare än någon annan. ditt språk och dina formuleringar. alltså jag dör. det är så fint så att det pirrar i magen lite. alltså snälla skriv en bok vettja. en bok om din uppväxt. och proppa den med alla de där orden du använder så bra. det finns ingen som skriver som du. alltså verkligen inte.
Skrivet av bella 2009-11-12 kl 19:25
niotillfem svarade 13 november 2009 klockan 11:55:
puss!
åh, vad underbart. romantik är så vackert.
Skrivet av fia 2009-09-15 kl 20:44
åh, det är så hjärtskärande vackert att det gör ont i själen.
Skrivet av Ellinor 2009-09-14 kl 01:45
Du är helt underbar! Hoppas jag också får lika romantiska ögonblick som du :)
Skrivet av Izzie 2009-08-01 kl 18:20
Åh. Jag är kär just nu, om det kommer leda till något vet jag inte. Men nu vet jag åtminstone att allt jag upplevt med den personen är precis som dina fina brev till oss som läser, och de gör mig helt galet glad och lyckligt tårögd oavsett :)
Skrivet 2009-07-14 kl 15:53
Din blogg är den enda bloggen jag vill läsa som har har något att ge ut på riktigt!
Skrivet av Anna 2009-07-06 kl 21:53
Om bilden är oläslig, klicka på den för att få en ny.
Klicka på koden om du inte kan läsa den så får du en ny
niotillfem
Namn: sandra beijer
Bor: stockholm
Kvinna
Om mig: boys, beer and bows.

Sök i denna blogg

Prenumerera på bloggen