Normalvikt = Smalmobbning?
Ibland när jag skriver om idealfrågor och förespråkar att man inte ska känna sig ful och fel när man inte är jättesmal så får jag höra att jag - håll i er! Är taskig mot smala människor.
Jag har alltid ansett att det här är en mycket märklig inställning. Den är lika märklig som vissa som får för sig att man indirekt är taskiga mot män när man tar tag i något som är ett problem för kvinnor. Så är inte fallet. Jag skulle vara astaskig om jag skrev att det var fult och kanske till och med okvinnligt att vara smal. Det skulle vara taskigt. Men det finns inget taskigt med att jag lägger upp en bild på där jag lider av undervikt och poängterar att jag är snyggare och friskare idag - för så är det ju!
Är man taskig mot rökare om man säger att en person ser fräschare ut efter att de slutat röka? Det skulle aldrig någon få för sig, och skadlig undervikt är ett stort hälsoproblem, precis som mycket kraftig övervikt.
Så här långt kan nog de flesta hålla men, men vi stannar inte här.
Kritiken går oftast ut på att jag förspråkar ett ideal som kan såra naturligt smala människor. Det här är märkligt. Överallt vi tittar ser vi smala kvinnor porträtterade. På TV, i film, i tidningar, på reklam, överallt! Smalt smalt smalt. Och är det inte en smal kvinna som exponeras så är det en överviktig kvinna som uppmanas till att gå ner i vikt. Om den stora kvinnan syns så är hon fel, och det smala framhålls alltid som det vackra, sunda och lyckade.
Får jag vara lite hård nu? I ärlighetens namn så anser jag att man måste skärpa sig och sluta vara så förbannat jävla egoistisk och självisk som man rimfåligtvis måsste vara om man blir förbannad över de mycket, mycket få undantag som finns där ute. På min blogg går det tusentals, kanske miljoner andra källor som enbart fokuserar på smalt, smalt, smalt. Gå ner i vikt, nu, alltid, tjo!
Jag inser att även smala kan ha komplex, absolut! Och självklart förespråkar vi att alla ska leva sunt och bra och låta sin kropp se ut som den vill efter de förhållandena. Men jag säger inte att smala är fula, dumma eller fel, och tolkar man in det i mina texter så övertolkar man. Speciellt när jag faktiskt har en massa bilder på mina smala tjejpolare i den här bloggen. Gosh, tänk på bildserierna jag tog vid metallväggen? Var det inte rätt många av tjejerna som var rätt smala? Eller? Så hur, hur kan man tolka in påhopp på smala människor om man inte VILL göra det?
Sedan till den sista delen. De flesta jag har träffat som är smala och blir sura och tolkar in det här i i det jag gör och säger är oftast inte så normalsmala som de vill hävda. Det har alltid varit just de som visat sig vara tungt belastade med ätstörningar. Det är helt enkelt en skyddsmekanism, och det är inte ens säkert att den är medveten. Många med ätstörningar förstår inte att de har det för att det blivit en vardag. Men när man känner sig provocerad av en text där jag talar om att man inte behöver banta, om man då läser in påhopp mot smala där mellan raderna, då anser jag egentligen att det är dags att man sätter sig ner och funderar på hur bra man lever och hur man egentligen äter.
Det finns säkerligen undantag, men i samtliga fall hitills jag har varit med om så har det varit så med. Även för mig själv! När jag var 18 och hade ett återfall så blev jag tokförbannad på sånt hela tiden och ville hela tiden hävda att jag minsan var smal helt naturligt och normalt. Min grundvikt ligger visserligen lågt naturligt, men den ligger inte SÅ lågt naturligt, nej. Så, tänk efter lite ni som blir arga, varför blir ni arga?
Kommentarer
Men ordet normalvikt har här blivit till nån jättestor skillnad mot smalvikt eller hur jag nu ska uttrycka det.
Och jag tog fasta på det du skrev i rubriken.
Hur kan ens normalvikt och en smal kropp bli till nåt som sticker i ögonen på än smalare personer?Det är det perspektivet jag inte förstår.
Du är fortfarande smala upprörda?
Villa bara säga det, att det är en helt annan erfarenhet att växa upp som den smala. Att vara smal är något man identifierar sig med (eftersom man aldrig har känt sig tjock i hela sitt liv). När folk talar om att det är snyggt att vara smal så är det ju ändå inte mig de talar om, det är någon vältränad slimmad idealbild utan synliga revben. När de talar om att det är fult att vara smal så kan de mycket väl mena mig.
håller säkert med dig och dig och dig. och dig.
men jag då? jag går hungrig var eviga dag för att jag måste äta en kost utan kött och mjölk. TVUNGEN, jag är ingen himla vegetarian som väljer det. inte vegan för den delen heller) jag föddes med en sjukdom som tvingar mig till det. äcklig tvångskost. jag blir inte mätt på grönsöker och havremjölk.
är jag smal? nej.
ok, jag är inte tjock. har ett bmi på 21. men var himla nöjda med att ni kan äta det ni tycker är gott, att ni blir mätta och ändå är smala och trivs i det. ta ingen skit och vem bryr sig om vad andra tror och tycker? det finns så mycket fördomar och åsikter så det är lika bra ni lär er i tidigt stadie. det är ju bara befängt att ni ska störa er på att andra stör sig.
jag menar inget illa mot er, men jag skulle trivas i en smalare kropp. men jag är född sån här. jag blir inte smal. det går inte. är så himla trött på alla spinkiga som whinar över att de inte kan gå upp i vikt.
Kände bara att jag ville förklara hur jag kände om detta då det är ett problem som jag tror folk inte ser som ett faktiskt problem, då de, självklart inte alla, tycker att hon är ju smal hon har väl inget att klaga på.Men jag tycker som sagt att du inte på något sätt hoppar på smala människor. Jag uppskattar din blogg väldigt mycket och tycker du har väldigt förnuftiga åsikter. :)
Jag blev själv förvånad över att någon kunde ta illa upp av det du skrev, för jag är en av de smala som aldrig aldrig vägt mer än 39 kg fastän jag nu är 20, och jag uppfattade ingenting av det du skrev som elakt. Min vikt är ärftligt och jag är frisk, och det SYNS när någon är naturligt smal och när man svälter sig. Så det jag egentligen ville säga är att folk är dumma i huvudet och det är alltid synd om någon vad man än skriver, och det är bra att någon vågar ta striden utan att vara sådär äckligt politiskt korrekt och rädd för att trampa någon på tårna hela tiden. :)
jag har tex provat med allt, jag äter ca 3500-4000kcal om dagen, vilket är en kost som bodybuilders äter när de ska öka vikten avsevärt
jag har ätit mediciner som ska bromsa upp förbränningen, jag har druckit näringsdrycker (som egentligen är till för anorektiker) men inget har fungerat, jag har på min höjd lyckats gå upp 1-2kilon, sen tar det stopp och vikten återgår till sitt normala, det är jättejobbigt att äta äta äta, precis hela tiden för att förhindra ännu större viktförlust,
jag menar tänk er själva, att äta varannan timme! så mycket tid det går åt att äta såhär.
och läkarna säger att det är ärftligt och att jag kommer bli mer stabil i vikten när jag blir äldre? det känns helt hopplöst eftersom jag är 26år idag.
Jag är annars en frisk och glad tjej men i storlek zero eller zero minus är mer träffandemen jag tycker att ditt inlägg är mycket bra, för jag själv kan tycka det är läskigt att vissa tjejer blir avis på att jag vräker i mig mat och inget händer, det är ett mycket dumt ideal med dessa pinnsmala kroppar, jag önskar att jag fick kurvor men det är inte nått som jag kommer få sådär över en nattkram siri
Har man en normalvikt så är man inte överviktig och är man inte överviktig är man smalBara för att du har normalvikt gör det inte dig till ickesmal så att smala människor tar illa upp förstår jag faktiskt inte för då måste de ju ändå sätta sig själva i ett perspektiv och förhållande att det är en väldigt stor skillnad på sig själva och dig..
Det jag hade komplex över då får jag komplimanger för idag. Då kunde jag aldrig hitta kläder, idag verkar kläderna vara gjorda för min kroppstyp. Det är ju skönt för mig på ett sätt men det är en förlust för samhället och hemskt tråkigt att se vänner som önskar bort sina bröst och sin rumpa (det som jag önskade mig så mycket). Det har gått så skrämmande fort!
Jag har för övrigt uppskattat din blogg extra mycket på sistonne, du är allra bäst när du skriver om samhällsfrågor.
Tack för bra blogg.
23 år. Singel. Stockholm, Södermalm. Frilansskribent.
Har tidigare arbetat som projektledare inom grafisk produktion, illustratör, fotograf (dålig sådan) redaktör och har varit programledare för ZTV presenterar. Feminist med fokus på ideal, ätstörningar och sexualitet. Gillar fina bilder. Hatar sin dåliga tarm.
Ni når mig bäst via mail: hannafrid@hotmail.com
Följ mig på Twitter!