Metrobloggen

Skapa din egen Metroblogg Klicka här!

Normalvikt = Smalmobbning?

Ibland när jag skriver om idealfrågor och förespråkar att man inte ska känna sig ful och fel när man inte är jättesmal så får jag höra att jag - håll i er! Är taskig mot smala människor.

Jag har alltid ansett att det här är en mycket märklig inställning. Den är lika märklig som vissa som får för sig att man indirekt är taskiga mot män när man tar tag i något som är ett problem för kvinnor. Så är inte fallet. Jag skulle vara astaskig om jag skrev att det var fult och kanske till och med okvinnligt att vara smal. Det skulle vara taskigt. Men det finns inget taskigt med att jag lägger upp en bild på där jag lider av undervikt och poängterar att jag är snyggare och friskare idag - för så är det ju!

Är man taskig mot rökare om man säger att en person ser fräschare ut efter att de slutat röka? Det skulle aldrig någon få för sig, och skadlig undervikt är ett stort hälsoproblem, precis som mycket kraftig övervikt.

Så här långt kan nog de flesta hålla men, men vi stannar inte här.

Kritiken går oftast ut på att jag förspråkar ett ideal som kan såra naturligt smala människor. Det här är märkligt. Överallt vi tittar ser vi smala kvinnor porträtterade. På TV, i film, i tidningar, på reklam, överallt! Smalt smalt smalt. Och är det inte en smal kvinna som exponeras så är det en överviktig kvinna som uppmanas till att gå ner i vikt. Om den stora kvinnan syns så är hon fel, och det smala framhålls alltid som det vackra, sunda och lyckade.

Får jag vara lite hård nu? I ärlighetens namn så anser jag att man måste skärpa sig och sluta vara så förbannat jävla egoistisk och självisk som man rimfåligtvis måsste vara om man blir förbannad över de mycket, mycket få undantag som finns där ute. På min blogg går det tusentals, kanske miljoner andra källor som enbart fokuserar på smalt, smalt, smalt. Gå ner i vikt, nu, alltid, tjo!

Jag inser att även smala kan ha komplex, absolut! Och självklart förespråkar vi att alla ska leva sunt och bra och låta sin kropp se ut som den vill efter de förhållandena. Men jag säger inte att smala är fula, dumma eller fel, och tolkar man in det i mina texter så övertolkar man. Speciellt när jag faktiskt har en massa bilder på mina smala tjejpolare i den här bloggen. Gosh, tänk på bildserierna jag tog vid metallväggen? Var det inte rätt många av tjejerna som var rätt smala? Eller? Så hur, hur kan man tolka in påhopp på smala människor om man inte VILL göra det?

Sedan till den sista delen. De flesta jag har träffat som är smala och blir sura och tolkar in det här i i det jag gör och säger är oftast inte så normalsmala som de vill hävda. Det har alltid varit just de som visat sig vara tungt belastade med ätstörningar. Det är helt enkelt en skyddsmekanism, och det är inte ens säkert att den är medveten. Många med ätstörningar förstår inte att de har det för att det blivit en vardag. Men när man känner sig provocerad av en text där jag talar om att man inte behöver banta, om man då läser in påhopp mot smala där mellan raderna, då anser jag egentligen att det är dags att man sätter sig ner och funderar på hur bra man lever och hur man egentligen äter.

Det finns säkerligen undantag, men i samtliga fall hitills jag har varit med om så har det varit så med. Även för mig själv! När jag var 18 och hade ett återfall så blev jag tokförbannad på sånt hela tiden och ville hela tiden hävda att jag minsan var smal helt naturligt och normalt. Min grundvikt ligger visserligen lågt naturligt, men den ligger inte SÅ lågt naturligt, nej. Så, tänk efter lite ni som blir arga, varför blir ni arga?

Skrivet av Hanna Fridén 20 november 2008 klockan 20:33

Kommentarer

Men det spelar väl ingen roll om ni ligger på samma BMI? BMI är för övrigt väldigt missvisande när man ska avgöra hur någons kropp ser ut. Och nej jag menar inte att man bara är smal om man är underviktig. Du har dock flera gånger uttryckligen sagt att du gillar beniga killar. Är man benigt smal, som man absolut kan vara helt naturligt, så är man underviktig. Det går väl inte att påstå något annat? Därför tycker jag det är underligt att någon som lidit av ätstörningar basunerar ut ett smalhetsideal(på en välbesökt blogg) som går stick i stäv mot det som du i andra fall kämpar MOT. Vad hade du tyckt om en kille som säger att han bara gillar smala, beniga tjejer och tyckte att du var för "kurvig"?
Skrivet av Gabriella 2009-01-06 kl 17:48
Hanna Fridén svarade 6 januari 2009 klockan 17:56:
FÖR DET FÖRSTA: Det är ju visserligen väldigt många av mina killkompisar som enkom gillar väldigt, VÄLDIGT smala tjejer. Jag har aldrig kritiserat dem för det, de får väl ha vilken smak de vill? Det är ju förihelvete deras egna sexualitet, man kanske inte ska gå in och ställa krav på att de måste knulla med någon annan på grund av att de ska "Ändra" ett skönhetsideal (precis som jag inte heller behöver gå och knulla med en tjock gammal gubbe, eller?) Att sätta press på mode och media att de ska visa upp en annan typ av skönhetsideal (varierat, helst) är ju en helt annan sak än att diktera vem du får och inte får knulla. Eller har du i ärlighetens namn sett mig säga någon gång överhuvudtaget att folk inte få ha sin smak? Jag fattar liksom inte vad du menar är motsägelsefullt. Den enda gången var när en kille sa att JAG var snyggare när jag hade anorexi i sin blogg. När han tog gamla bilder och bara: "Hanna borde bli så smal igen bläbläh ful hon är nu hon försöker bara bortförklara att hon har dålig disciplin". DÅ reagerade jag på vad han sa om mig, men kritiserade aldrig hans smak. Så vad fan gafflar du ens om? Vad är dubbelmoraliskt enligt dig? Exempel, please? FÖR DET ANDRA: Deras kroppar har varit i samma skala som min egen. Inte alltid, har träffat både mindre och större. Men däremot så är uppfattningen om vad som anses smalt hos killar och tjejer jävligt olika på grund av vårat skeva ideal. FÖR DET TREDJE: Att skriva att man gillar skitsmala killar är ungefär som att skriva att man gillar mulliga eller kurviga tjejer. Idealet för killar är att ha muskler, vara vältränade och så vidare. Spinkiga killar blir oftast mobbade genom sin uppväxt. Det här är det som mina killar varit med om, skittaskigt att jag säger att jag tycker att de är fina då, eller? Idealet är inte detsamma för tjejer och killar, även om det börjar ändras mer. Men, det viktigaste här är ändå min första punkt. Jag får inte knulla med vem jag vill? Jag måste korrigera det här och tvinga mig att knulla med andra? Om du tycker det så kan du, mycket hötidligt, dra åt helvetet.
Hur går din vurm för beinga killar ihop med din sin på smala tjejer? Jag tycker det är underligt att någon som du som lidit av ätstörningar kan fetischera beniga killar till den grad du tycks göra.
Skrivet av Gabriella 2009-01-06 kl 12:37
Hanna Fridén svarade 6 januari 2009 klockan 12:47:
Det är ju bara för att du tar för givet att jag har en muppig och skev anvndning av ordet smal. JAG är smal. Killarna jag gillar är oftast SMALA. Vi ligger på samma BMI i de flesta fall. Enda sättet för dig att ta för givet att jag är dubbelmoralisk inom det här är ju om du enbart tycker att man är smal om man lider av undervikt. Och det, det är ju faktiskt en väldigt störd uppfattning.
Bra skrivet!! :)
Skrivet av igelpiga 2008-12-05 kl 21:54
Med allt som har med utseendet att göra blir de flesta osäkra om man hör EN negativ kommentar om det, hur nöjd man än är vanligtvis. Jag tror det är därför endel blir "upprörda". Men jo, lite fjantigt är det ^^
Skrivet av J 2008-11-22 kl 23:07
nej jag har inte sagt att du inte tycker du är smal.
Men ordet normalvikt har här blivit till nån jättestor skillnad mot smalvikt eller hur jag nu ska uttrycka det.
Och jag tog fasta på det du skrev i rubriken.
Hur kan ens normalvikt och en smal kropp bli till nåt som sticker i ögonen på än smalare personer?

Det är det perspektivet jag inte förstår.
Du är fortfarande smala upprörda?

Skrivet av Garderobsgrubbel&Byråbekymmer 2008-11-22 kl 16:20
Hanna Fridén svarade 22 november 2008 klockan 21:28:
Nej, det har du väligt rätt i. Det är otroligt vidrigt att smal och normalvikt inte längre kan ses som samma grej. Att man inte anses vara smal om man inte är underviktig, och så vidare. Helt sjukt! Så javisst, du har rätt.
Förlåt! Men Besserwissern i mig låta bli att kommentera det Siri sa om att hon äter 3500-4000 kalorier men misslyckas att gå upp i vikt. Jag har nyligen haft tenta på kost och hälsa så jag har hårdpluggat detta ;P Det finns två saker som man behöver veta för att kunna räkna ut hur mycket Kcal man behöver på en dag, det ena är sitt BMR (basal metabolic rate) hur mycket man förbränner när man sover/vilar, sen hur mycket man rör på sig. och därur kan man räkna ut sitt PAL (som jag har glömt vad det står för) som är hur många "energipoäng" du gör av mig och hur många kalorier du måste ha för att uppväga det. www.uppladdningen.nu/uppladdningenwww/main.nsf/page.items.www/92BDB88ACB662CE7C1257050004CDF59?open I den länken kan man räkna ut det ungefärliga (fast BMR-skalan är generell). Men 2000 kalorier är dagsbehover om man är sängliggande. Går man (alltså vanligt gående ingen träning) ca 5 timmar på en vanlig arbetsdag så är man uppe i ca 4000-5000 Kcal som man behöver få i sig för att inte gå ner i vikt. Så Siri vill du gå upp i vikt? Sluta röra på dig.
Skrivet av Åkerspöke 2008-11-22 kl 09:59
Hanna Fridén svarade 22 november 2008 klockan 16:11:
Ja, jag tyckte väl att 3000 lät himla lågt för någon som vill gå upp i vikt, men jag vet ju inte exakt om det där, så tack för att du bekräftade det! Ska läsa det du länkat också, intressant!
Jag håller med dig till viss del. Att vara smal när smalhet problematiseras kan ses som ett lyxproblem, framförallt för den som själv har kämpat för att bli smal. Samtidigt är vi många som har växt upp med att det aldrig kom några riktiga bröst, det kom aldrig några kurviga höfter, och vi hörde jämnåriga killar äcklas över Ally McBeal just när vi var i den åldern att man insåg att såhär ser jag ut. Det finns en stor kvinnlig gemenskap runt att banta och inte komma i jeansen och synda med en extra kaka, och allt det är vi smalisar utanför. Försöker vi vara med så blir det bara fel. Klagar jag på att jag har gått upp lite i vikt så får jag höra av vuxna män att "det klär mig". Hallå, säg rakt ut att jag är för smal liksom! (Och ja, vi långa smala tjejer kan med tiden vänja oss vid hur vi ser ut och då vill man fortsätta se ut så. Nu när jag närmar mig 30 och kroppen förändras så kommer jag snart kunna banta med mina goa glada lagom mulliga tjejkompisar!)
Villa bara säga det, att det är en helt annan erfarenhet att växa upp som den smala. Att vara smal är något man identifierar sig med (eftersom man aldrig har känt sig tjock i hela sitt liv). När folk talar om att det är snyggt att vara smal så är det ju ändå inte mig de talar om, det är någon vältränad slimmad idealbild utan synliga revben. När de talar om att det är fult att vara smal så kan de mycket väl mena mig.
Skrivet av Lisa 2008-11-21 kl 19:38
Bästa Hanna, får jag bara fråga när du blev sjuk första gången? Själv var jag sju år, är 16 nu och mer än halva livet har gått förbi med massa mattankar, svimmningsanfall och svarta prickar för ögonen, men såna här inlägg från dig får mig att känna mig mycket bättre. Tack.
Skrivet av tove 2008-11-21 kl 17:20
Hanna Fridén svarade 21 november 2008 klockan 18:45:
Nær jag var elva, typ. Dær i puberteten. Eller, føre puberteten.
vart jag än scrollar är det kommentarer som "mhm det är så himla jobbigt när folk hackar på mig för att jag är naturligt smal"
håller säkert med dig och dig och dig. och dig.
men jag då? jag går hungrig var eviga dag för att jag måste äta en kost utan kött och mjölk. TVUNGEN, jag är ingen himla vegetarian som väljer det. inte vegan för den delen heller) jag föddes med en sjukdom som tvingar mig till det. äcklig tvångskost. jag blir inte mätt på grönsöker och havremjölk.
är jag smal? nej.
ok, jag är inte tjock. har ett bmi på 21. men var himla nöjda med att ni kan äta det ni tycker är gott, att ni blir mätta och ändå är smala och trivs i det. ta ingen skit och vem bryr sig om vad andra tror och tycker? det finns så mycket fördomar och åsikter så det är lika bra ni lär er i tidigt stadie. det är ju bara befängt att ni ska störa er på att andra stör sig.
jag menar inget illa mot er, men jag skulle trivas i en smalare kropp. men jag är född sån här. jag blir inte smal. det går inte. är så himla trött på alla spinkiga som whinar över att de inte kan gå upp i vikt.
Skrivet av lovisa 2008-11-21 kl 15:45
Jag är ganska smal och var ännu smalare förut. Men jag är en av dom som är naturligt smala. Jag tycker inte att du hoppar på normalt smala alls. Men det jag stör mig på är att idealet är att man ska vara smal, men de som syns som är smala, t.ex. modeller, folk på TV m.m., ofta ser ut att vara onormalt smala, och därför tror vissa att smal betyder att man har en ätstörning. Det är där jag tycker problemet ligger för de normalsmala, att folk kan påpeka att man är smal och tro att man är sjuk just därför. Och att bli anklagad för att ha en ätstörning när så inte är fallet är extremt frustrerande och kan säkert i vissa fall till och med skapa en som inte fanns från början.
Kände bara att jag ville förklara hur jag kände om detta då det är ett problem som jag tror folk inte ser som ett faktiskt problem, då de, självklart inte alla, tycker att hon är ju smal hon har väl inget att klaga på.

Men jag tycker som sagt att du inte på något sätt hoppar på smala människor. Jag uppskattar din blogg väldigt mycket och tycker du har väldigt förnuftiga åsikter. :)

Skrivet av Sanna 2008-11-21 kl 15:27
Kring tanken om man, som Hanna, ska fokusera öht på "utseendet", "det ytliga" och "snygg eller inte": Det här problemet har funnits inom feministisk praktik kontra teori länge, eftersom yta tolkats som en last förbehållen kvinnor, men tillvägagångsättet att "använda fiendens vapen" har blivit mer och mer vanligt - om "media" använder halvnakna underviktiga modeller som projicerar ett "icke-normalt" kroppsideal så använder vi "normalviktiga" modeller för att projicera ett mer "normalt" kroppideal.

Om det är en bra taktik eller inte går att diskutera vidare.

Ett bra exempel är rökning. (kommer inte ihåg om H skrev om det tidigare) Rökning är rejält skadligt för kroppen. Även den som inte är insatt i exakt varför rökning är väldigt skadligt har blivit indoktrinerad av det faktum att "rökning dödar". Ändå röker en jävla massa människor. Medvetet. De väljer alltså "image" och nicotin före sitt eget fysiska(/mentala) välmående. Väljer kortsiktigt välmående före långsiktigt.

Att därför endast fokusera på hälsoriskerna med under-/övervikt tror jag resulterar i att färre bryr sig/lyssnar/förändrar något. Det har helt enkelt större genomslagskraft att angripa det som problemet faktiskt grundar sig i - YTA.

PS. Om Hanna själv tycker att hon själv är snyggare med "normalvikt" och att hon stoltserar kring detta ser jag bara som någonting positivt. Det är alltid bra att vara stolt över sig själv när man åstadkommit något. Det är heller inte oansvarigt att uttrycka det på en blogg som är väldigt populär eftersom de stora samhällsproblemen kring vikt och kroppsbyggnad finns hos under- och överviktiga. "Normal" (som i "normalvikt") syftar ju i detta fall inte till majoritet.

Skrivet av oscar 2008-11-21 kl 14:58
Ok, det är helt okej!
Skrivet av Jess 2008-11-21 kl 14:18
Det är konstigt hur hjärnan fungerar, när jag ser de två bilderna på dej tycker jag att du är som vackrast på den senare bilden men lik förbannat så kämpar jag dagligen mot rösterna i huvudet som säger att jag inte duger och att jag borde gå ner i vikt. Jag tror att de som blir upprörda och kallar det för "smalmobbning" huvudsakligen är de som blir provocerade av att du vågat ta tag i din situation, gått upp i vikt och ser strålande ut i en normalvikt. De flesta som lider av ätstörningar vill ju må bra och de flesta vet också att om de går upp i vikt så kommer de må bättre , men de är för rädda för vad som då kommer att hända (¨själv varit/är en av dom). Om man är underviktigt utan att lida av en ätstörning så ser man oftast inte sjuk ut på de sätt som man gör av en ätstörning. Man ska ju ha den vikt som sin kropp mår bra i, och om kroppen mår bra så syns det både utanpå och känns inuti, vilket gör att vikten egentligen inte spelar någon roll så länge man mår bra. haha blev lite flummigt, tycker iallafall att du skriver förbannat bra! Din blogg får mej att tycka, känna, gråta och skratta, och det är den ensam om!
Skrivet av emma 2008-11-21 kl 13:22
Jag har alltid varit naturligt smal. Jag väger bara drygt 53kilo på mina 173cm men jag har aldrig haft någon ätstörning. Visst det kan vara jobbigt och provocerande att höra att "jag borde äta mer, försöka gå upp i vikt och du skulle va så söt om du fick lite mer former" men det är ju för att folk "klagar" på mig personligen, på hur jag ser ut.

Jag blir däremot aldrig provocerad av att människor förespråkar än mer normalvikt än det smala. Min "smalhet" är ju min normalvikt och jag är nöjd med den. Eller som i ditt fall skriver att du är snyggare idag än innan. Det är inte riktat mot mig, du skriver ju inte att jag är ful bara för att jag är "smalare än normen".

Jag har inte någon gång när jag läst din blogg känt mig träffad av att du skulle tycka att det är fult att vara smal och så länge du inte pekar ut någon personligen, vare sig den är underviktig eller överviktig så förstår jag faktiskt inte varför folk blir så upprörda. Uppenbarligen så ser de något i texterna som jag inte ser.

Fortsätt med en bra blogg!=)

Skrivet av Doris 2008-11-21 kl 12:49
Hanna Fridén svarade 21 november 2008 klockan 12:58:
Jamen precis, då har du samma förbränning som jag har i mitt utgångsläge, ungefär. Och precis som du så känner jag knappast att jag anklagar mig själv!
Hanna - du är så skicklig i dina argument - gång på gång lyckas du få fram viktiga frågeställningar och sedan tydliggöra din smarta inställning (och du är aldrig rädd för att ta eventuell skit). Det är tur att unga svenska tjejer har en sådan förebild som du!
Skrivet av Malin 2008-11-21 kl 12:19
Tack, Hanna, för ett väldigt bra inlägg. Du satte äntligen ord på ett beteendemönster som jag förundrat mig över väldigt många gånger. Håller helt med! Kram=)
Skrivet av Tanja 2008-11-21 kl 12:18
Jag är en spinkis som varken går upp eller ner i vikt, har inte gjort det sen jag slutade växa. Får därför höra ganska ofta att jag måste ha en ätstörning, med motiveringen att annars kan man ju inte vara så smal. DET stör jag mig på.

Dina texter om kroppssyn har däremot ALDRIG stört mig, då jag tror att poängen med dessa är att förmedla ett friskt och sunt tänkande angående den egna kroppen, att man ska vara nöjd som man är! Det är i alla fall det intrycket jag har fått.

Kanske behöver bara en del människor något att störa sig på?

Fortsätt att skriva som du gör. Du gör skillnad.

Skrivet av Linda 2008-11-21 kl 12:08
Äsch, det finns alltid vissa som gillar att missuppfatta och gnälla om allting. Det är dags att tycka synd om de smala nu istället för de överviktiga, den trenden har märkts tydligt. Snart får man inte skriva något mer om utseenden utan att få skit och anklagad för diskriminering.
Jag blev själv förvånad över att någon kunde ta illa upp av det du skrev, för jag är en av de smala som aldrig aldrig vägt mer än 39 kg fastän jag nu är 20, och jag uppfattade ingenting av det du skrev som elakt. Min vikt är ärftligt och jag är frisk, och det SYNS när någon är naturligt smal och när man svälter sig.

Så det jag egentligen ville säga är att folk är dumma i huvudet och det är alltid synd om någon vad man än skriver, och det är bra att någon vågar ta striden utan att vara sådär äckligt politiskt korrekt och rädd för att trampa någon på tårna hela tiden. :)

Skrivet av Mia 2008-11-21 kl 11:47
jag tror det kan vara så att de som är ofrivilligt smala och kämpar för att gå upp i vikt (ja, man får kämpa med det också) så blir de ännu mer provocerande när någon hackar på de naturligt smala, det är ibland svårare att gå upp i vikt än ner!
jag har tex provat med allt, jag äter ca 3500-4000kcal om dagen, vilket är en kost som bodybuilders äter när de ska öka vikten avsevärt
jag har ätit mediciner som ska bromsa upp förbränningen, jag har druckit näringsdrycker (som egentligen är till för anorektiker) men inget har fungerat, jag har på min höjd lyckats gå upp 1-2kilon, sen tar det stopp och vikten återgår till sitt normala, det är jättejobbigt att äta äta äta, precis hela tiden för att förhindra ännu större viktförlust,
jag menar tänk er själva, att äta varannan timme! så mycket tid det går åt att äta såhär.
och läkarna säger att det är ärftligt och att jag kommer bli mer stabil i vikten när jag blir äldre? det känns helt hopplöst eftersom jag är 26år idag.
Jag är annars en frisk och glad tjej men i storlek zero eller zero minus är mer träffande

men jag tycker att ditt inlägg är mycket bra, för jag själv kan tycka det är läskigt att vissa tjejer blir avis på att jag vräker i mig mat och inget händer, det är ett mycket dumt ideal med dessa pinnsmala kroppar, jag önskar att jag fick kurvor men det är inte nått som jag kommer få sådär över en natt

kram siri

Skrivet av siri 2008-11-21 kl 11:14
Hanna Fridén svarade 21 november 2008 klockan 11:19:
Ja, det är svårt! Men jag tycker inte att du behöver pressa dig till att gå upp i vikt. Jag äter 6000-8000 kalorier om dagen för att hålla den vikt jag ligger på, men det är INGET jag tycker att andra måste göra. Däremot så vill jag det, för jag mår bra av att kunna vara en av få storbloggare som inte är petite för det är viktigt för mig. Men jag trodde typ att 2000-3000 kalorier om dagen var standard om man rör på sig också? Äh, jag har inte full koll, ska medges.
åh du är så bra Hanna!

Sånna som du behövs!!

Skrivet av spiderchick 2008-11-21 kl 10:34
fast det konstigaste här tycker jag blir att de i den kritiken tolkar in att normalvikt då inte är smalt.
Har man en normalvikt så är man inte överviktig och är man inte överviktig är man smal

Bara för att du har normalvikt gör det inte dig till ickesmal så att smala människor tar illa upp förstår jag faktiskt inte för då måste de ju ändå sätta sig själva i ett perspektiv och förhållande att det är en väldigt stor skillnad på sig själva och dig..

Skrivet av Garderobsgrubbel&Byråbekymmer 2008-11-21 kl 10:09
Hanna Fridén svarade 21 november 2008 klockan 10:30:
Jag har inte sagt att jag inte är smal, jag har sagt att jag inte är underviktig längre!
Jag håller med om att smala bekräftas väldigt mycket i nuläget och att om man missar det så är man ganska blind. Som jag minns det var dock idealet ett annat under nittiotalet. Jag fick kommentarer och kände mig ofta oerhört ful i min beniga kropp som numera är bekräftad som något eftersträvansvärt. Kanske är folk extra känsliga för att de inte har hängt med i utveckligen riktigt utan bara minns hur de betraktades för några år sedan?
Det jag hade komplex över då får jag komplimanger för idag. Då kunde jag aldrig hitta kläder, idag verkar kläderna vara gjorda för min kroppstyp. Det är ju skönt för mig på ett sätt men det är en förlust för samhället och hemskt tråkigt att se vänner som önskar bort sina bröst och sin rumpa (det som jag önskade mig så mycket). Det har gått så skrämmande fort!
Jag har för övrigt uppskattat din blogg extra mycket på sistonne, du är allra bäst när du skriver om samhällsfrågor.
Skrivet av Ingrid 2008-11-21 kl 09:37
Ja, det är faktiskt helt sjukt hur synd det är om alla människor. Hade vi bara brytt oss om varandra lite mer hade vi kanske inte haft ett sånt otroligt behov av att exponera oss, få bekräftelse till höger och vänster, tycka synd om oss själva etc. För att spinna vidare tycker jag det är tragiskt att folk blir förvånade när de hör talas om fina saker människor gör mot varandra. Ta det där programmet "X-treme Home Makeover" till exempel. Jag lipar i varje program. Men borde det inte vara självklart att vi ska ta hand om de som behöver tas om hand om? Och blir inte folk förvånade över de fina saker andra gör så blir de förbannade, sätter sig själv i fokus och undrar, men jag då? Och det är väl det som hänt dig Hanna. Du gör en jättefin och vacker handling genom att skriva din blogg och påvisa om ett sundare ideal men givetvis ska det då finnas folk som säger, men jag då?

Props till dig Hanna! Hade jag haft en sån där skön amerikanare med manuell stötdämpare hade jag studsat upp och ner med ena handen på ratten och den andra i luften och skrikit: -Go Hanna, go Hanna!!!

/Jonnie

Skrivet av Jonnie Holmberg 2008-11-21 kl 09:15
Ja, det är faktiskt helt sjukt hur synd det är om alla människor. Hade vi bara brytt oss om varandra lite mer hade vi kanske inte haft ett sånt otroligt behov av att exponera oss, få bekräftelse till höger och vänster, tycka synd om oss själva etc. För att spinna vidare tycker jag det är tragiskt att folk blir förvånade när de hör talas om fina saker människor gör mot varandra. Ta det där programmet "X-treme Home Makeover" till exempel. Jag lipar i varje program. Men borde det inte vara självklart att vi ska ta hand om de som behöver tas om hand om? Och blir inte folk förvånade över de fina saker andra gör så blir de förbannade, sätter sig själv i fokus och undrar, men jag då? Och det är väl det som hänt dig Hanna. Du gör en jättefin och vacker handling genom att skriva din blogg och påvisa om ett sundare ideal men givetvis ska det då finnas folk som säger, men jag då?

Props till dig Hanna! Hade jag haft en sån där skön amerikanare med manuell stötdämpare hade jag studsat upp och ner med ena handen på ratten och den andra i luften och skrikit: -Go Hanna, go Hanna!!!

/Jonnie

Skrivet av Jonnie Holmberg 2008-11-21 kl 09:14
Bra inlägg men (även om det kasnke inte hör till det du skrev sååå jättemycket) Så tycker jag att DU är MER "smal" än "frisk-normal-viktig-idelaet". Och med det inte sagt bu eller bä om det ena eller andra!

En annan störig grej är att begreppet "mullig/kurvig" inte finns längre (tack vare media?) för väger man några kilon mer än "smal" så är man plötsligt just "kurvig/mullig" och inte "normal" och "kurviga/mulliga" har blivit "feta" allt flyttas upp, hela tiden. Hoppas du fattar vad jag menar.
Tack för bra blogg.

Skrivet av deizi 2008-11-21 kl 02:02
Hanna Fridén svarade 21 november 2008 klockan 09:37:
Ja, alltså, min BMI ligger väl typ på 20 och normalvikt brukar klassas som 19-25 typ, så det är ju på den smala sidan. Håller med om att begrepp som kurvig och mullig blir skeva, när folk kallar mig det så vet man att något är lurigt, minsan!
Kommentaren kommer granskas innan publicering

23 år. Singel. Stockholm, Södermalm. Frilansskribent.

Har tidigare arbetat som projektledare inom grafisk produktion, illustratör, fotograf (dålig sådan) redaktör och har varit programledare för ZTV presenterar. Feminist med fokus på ideal, ätstörningar och sexualitet. Gillar fina bilder. Hatar sin dåliga tarm.

Ni når mig bäst via mail: hannafrid@hotmail.com


Följ mig på Twitter!

Sök i denna blogg

Prenumerera på bloggen
  • Bloggtoppen.se