Intellektuell härdsmälta hos Bladet

Fredrik Segerfeldt

Jag är ingen större vän av kärnkraft.

Eller av något annat energislag heller, för den delen. Jag tror att marknaden skulle lösa det bäst själv, och att det enda skälet till att vi har kärnkraft är att staten (läs: skattebetalarna) subventionerar elbolagens verksamhet.

Men, man har rätt att kräva någon slags skärpa också i denna debatt. Åtminstone hos landets största tidning. I Aftonbladets ledare på temat idag skyms varje uns av konsekvens och relevans av tre idiotargument:

1. Nybyggnadsprojekt i Finland och Taiwan har blivit några år försenade. Om frånvaron av föseningar ska vara ett kriterium för att infrastruktursatsningar inom ett särskilt område ska vara ok undrar jag hur Bladet ser på nya tågspår, med tanke på att tunneln genom Hallandsåsen ligger typ 15 år efter schemat.

2. Vindkraften står för en större del av tillskottet av elproduktionen än kärnkraften, i världen. Vilket inte är så konstigt eftersom det inte byggts så många nya kärnkraftverk. Det är dessutom inget argument som är särskilt relevant för Sverige. Vindkraften står för mindre än en procent av landets elproduktion, mot knappt 23 procent för kärnkraften (2007).

3. Kärnkraft är inte heller något svar på klimathotet, eftersom "kampen om uranet kan bli lika intensiv som om naturgasen". Hur en eventuellt kamp om uran skulle försvåra klimatåtgärder förklaras inte.

Ska man skriva texter för att hålla en partilinje kan man väl åtminstone bemöda sig med att hitta lite argument. Annars blir det bara härdsmälta, om än intellektuellt.

Skrivet av Fredrik Segerfeldt 3 februari 2009 klockan 13:40

Kommentera Anmäl inlägg

Vi kan inte längre lita på att han ljuger

Utanförskapet minskar trots krisen

Kommentarer

I grund och botten håller jag med dig. Men precis som det inte finns något försäkringsbolag som kan hantera den värsta tänkbara kärnkraftsolyckan så finns det inget som kan hantera värsta tänkbara flygolyckan, klortransportolyckan, vattenkraftsolyckan, raffinaderiolycka etc.

Någonstans måste man dra en gräns och antingen säga att vi ignorerar extremt osannolika olyckor eller låta staten ta hand om det. Gör vi inte det så har vi ingen el i våra ledningar, ingen bensin till våra bilar, inge rent vatten att dricka eller ens datorer att använda.

Det är inte en svart-vit fråga för i princip ALL industriell verksamhet kan orsaka katastrofala olyckor.

Men vi talar återigen bara om tiondels öre per kWh, ören per flygbiljett osv. Varför inte bara balansera det med en skatt som motsvarar den teoretiska försäkringspremien?

Skrivet av Johan 2009-02-03 kl 16:19

Anmäl

En sista kommentar från mig angående att staten "subventionerar" kärnkraft (och annan potentiellt farlig verksamhet eftersom begränsningar i skadeåtagande är normalt):
1) I stort sett alla försäkringsbolag som jag har stött på har klausuler som friskriver dem från skada orsakad av krigshandling. Anta att staten vägrade acceptera detta som ett skäligt villkor, skulle det innebära att ingen verksamhet längre vore kommersiellt möjlig (eftersom försäkringsbranschen inte skulle acceptera att teckna försäkringar utan en sådan begränsning)?
2) Varför accepterar vi att brandkåren är offentligt finansierad? Borde inte det finansieras av försäkringsbolagen?

Kanske borde både försvaret och brandkåren finansieras av marknaden, allt annat är ju en gigantisk subvention :-)

Återigen, i all vänlighet :-)
/Bosse

Skrivet av Bosse J 2009-02-03 kl 16:19

Fredrik Segerfeldt svarade 4 februari 2009 klockan 10:04:

Försäkringsbolagen har force majeurklausuler. Och? Jag har inga problem med att avskaffa den offentligt finansierade brandkåren.

Anmäl

Min gissning är att vi fullt rationellt hade ignorerat olyckor med extremt låga sannolikheter, vi talar ändå om händelser som har lägre sannolikhet att ske än att vi ska träffas av en ny dinosauriedödarkomet under det kommande året.

Men du bollar undan frågan lite. Om du är mot kärnkraft pga försäkringssituationen, är du även mot flyg, kloranvändning, raffinaderier, och vattenkraft? Om inte, hur motiverar du det?

Skrivet av Johan 2009-02-03 kl 15:55

Fredrik Segerfeldt svarade 3 februari 2009 klockan 16:07:

Jag är inte emot kärnkraft. Jag är emot att staten ska lägga sig och påverka energimixen. Jag har ingen kunskap om de andra frågorna, så det är svårt att svara på, men från höften tycker jag att exempelvis flygbiljetternas pris inte ska bygga på att medborgare som inte flyger implicit finansierar garantier för dem som flyger.

Anmäl

Fredrik, om man tänker så skulle inte marknaden heller tillåta flyg, raffinaderier, vattendammar, klortransporter, naturgastransporter etc.

Om staten inte ska tillåtas gå in som garant i exceptionella situationer så faller det mesta vi tar för givet med moderna samhället.

Ska verkligen en industri behöva försäkra sig mot olyckor med sannolikheter på runt en per miljarder driftsår? Kräver du tex att exxon eller shell ska försäkra sig för möjligheten att en av deras naturgastankers exploderar i new yorks hamn? Eller att SAS ska försäkra sig mot möjligheten att två SAS plan kolliderar i luften ovanför Ullevi samtidigt som det går en stor match?

Det går inte ha en binär antingen eller syn i den frågan eftersom vad som helst är möjligt om man tar hänsyn till situationer med ofantligt låg sannolikhet. I vilket fall blir den imaginära premien så liten att det är svårt att kalla det subvention.

Skrivet av Johan 2009-02-03 kl 15:43

Fredrik Segerfeldt svarade 3 februari 2009 klockan 15:48:

Vad skulle vi gjort om staten inte fanns, eller vägrade agera återförsäkrare åt kommersiella aktörer med medborgarnas pengar?

Anmäl

Fredrik, försäkringssituationen är inte på något sätt unik för kärnkraft. Samma gäller vattenkraft, flygindustrin, kemiindustrin och många andra industrier som inte är försäkringsbara mot "värsta tänkbara" olyckan. Det handlar inte om att risken är för stor i något av fallen ovan, risken är snarare enormt liten. Problemet är att summan vid en eventuell värsta tänkbar olycka överstiger vad ett försäkringsbolag kan hantera.

Läs gärna detta blogginlägg jag skrivit om det.
http://gronarealisten.blogg.se/2008/august/forsakringsfragan.html

Eller denna strålande artikel av Marian Radetzki
http://www.ne.su.se/ed/pdf/26-4-mr.pdf

Försäkringssubventionen om man ska se det som en sådan uppgår blott till bråkdelar av ören per kWh. Effektskatten(som är unik för kärnkraft) överväger vida den lilla subventionen, om något är kärnkraften alltså straffbeskattad snarare än subventionerad.

Skrivet av Johan Simu 2009-02-03 kl 14:54

Fredrik Segerfeldt svarade 3 februari 2009 klockan 15:00:

Fel igen av mig. Det är naturligtvis inte risken som är för stor, utan den kostnad som skulle uppstå vid en eventuell olycka. Helt rätt. Alltså skulle marknaden inte tillåta kärnkraft utan statens stöd.

Anmäl

Jag håller med om att man bör ha argument om man vill förespråka nåt, oavsett vad. Jag tror därför att du borde kommentera några av de saker du framför:

1. På vad sätt är kärnkraftsindustrin och vattenkraftsindustrin subventionerad av skattebetalarna? När jag kollar på elfakturan består den till största delen av skatt och jag är inte medveten om någon post i statsbudgeten som indikerar subvention till kärn- och vattenkraftsproducenter.

2. Kolla upp siffran 23% andel för kärnkraftsel i Sverige. (Enligt Svensk Energi var total elkonsumtion 145.9 TWH 2007, varav kärnkraft stod för 64.1, vattenkraft för 65.8, värmekraftverk producerade 13.3, vindkraft 1.4 och vi importerade 1.3 TWH. Det blir 44% kärnkraftsel i min miniräknare.)

I all vänlighet /Bosse

Skrivet av Bosse J 2009-02-03 kl 14:16

Fredrik Segerfeldt svarade 3 februari 2009 klockan 14:27:

1. Kärnkraften går inte att försäkra. Riskerna är för stora. Därför måste staten gå in som garant. Det är subventionen. Och den är gigantisk. 2. Oops. Jag bytte ut täljaren och nämnaren ( dividerade 144,9 med 64 i stället för tvärt om). Tyckte väl att andelen var väl låg. My wrong.

Anmäl

Fyll EJ i detta fält; det stoppar skräpkommentarer:

Namn:

Blogg- eller e-postadress:

Kommentar:

Fyll i kontrollkod: