Vad skiljer tvång och vilja?
Ibland undrar ni hur man vet om man rakar sig för att man själv vill eller om man egentligen bara gör det för att det, tja, förväntas av en. Det hela är ganska enkelt.
Får du ångest av att ha orakade ben på sommaren? Tvång. Inte vilja. Får du ångest om du har sex och har orakat kön? Återigen, tvång, inte vilja.
Det här gäller även smink, kläder och så vidare. När du är ute och handlar, köper du av impuls en klänning som en "rätt" fin bara för att du känner att du måste ha något nytt på helgen? Eller handlar du enbart när du hittar något fantastiskt? Får du ångest när du går utanför dörren osminkad?
Inget av det här är bra. Allt måste behandlas. Du ska inte styras av tvång oavsett hur ditt eget skönhetsideal ser ut. När jag var yngre så var jag kraftigt hårfobisk och rakade typ allt på hela kroppen varje dag, sedan gick jag över till att epilera ben, armar, mustasch, bikinilinje. You name it! Hade jag den minsta lilla stubb så kände jag mig äcklig. Det här kändes, tillslut, inte så himla vettigt. Då bestämde jag mig för att sluta. Det var inte lätt först, men idag så bryr jag mig inte det minsta lilla. Jag kanske rakar benen 2-3 gånger om året, och då är det för att jag vill och inte på grund av att jag känner mig äcklig annars eller för att jag vet att det förväntas av mig.
Och smink? Lät bli det helt ett tag, har idag inga problem alls med att gå ut osminkad. Tack och lov. Jag känner mig fin med smink, men får inte problem utan det.
Och hur många blir äcklade av att man inte rakar könet eller benen? Knappt någon, faktiskt. Jag har aldrig fått en kommentar om mitt orakade kön, så det är verkligen inget som förväntas. Tvärtom så vet jag att de flesta av mina killpolare föredrar när man inte ser ut som en nioåring i skötet. Ansning, däremot, kan ju vara trevligt om man har mycket behåring som exempelvis jag har. Men det vill vi ju att killar gör också, visst? En gigantisk buske gör saker liteeee märkligt. Och benen? Ja, det brukar inte folk märka överhuvudtaget. Fören jag påpekar det själv. Och det kan gå lång tid. Så hur viktigt är det, egentligen? Inte särskilt för de allra flesta.
Men! Känn efter själv. Får du ångest om du är orakad och osminkad? Skit då i att raka dig och sminka dig en period! Börja med en månad. Låter det tufft? Det är det inte. Tvärtom så känns det väldigt befriande efter en vecka. Och efter det så kommer du att känna dig mycket bekvämare i dig själv och du kommer att slippa alla tankar om tvång och vad du ska leva upp till.
Det kan däremot smyga tillbaks igen, men då är det bara att upprepa processen. Och det här är inte så trivialt som det låter. Det är inget skämt att det är en frigörelse att skippa de här könsnormerna. Det är mer befriande än vad man tror. Det ger mer självkänsla än vad man tror.
Testa! Bara ett tag! Du kommer att växa i dig själv, jag lovar. Ju färre tvång, dess bättre. Lär dig göra saker för att du vill. Inga dumma magasin, inga dumma normer. Bara vad du vill. Och lär dig vad det är du vill.
Kommentarer
Som tonåring var jag oftast sminkad. Idag är det något som inträffar en gång i halvåret.Har alltid rakat under armarna för svettdoften blir så härligt pikant om det är lurv därunder. En smak(lukt)sak för mig. Får ingen ångest av lurvet.
Benen tar jag när det är dags att vara fin. Ids jag inte åker det på byxor istället för kjol. Gillar känslan av lena ben helt utan svarta hårstrån och rakar därför när jag kommer ihåg. Så då till trekanten mellan benen. Inte för att det är en trekant längre. Ej heller ej vacker tjock matta. Luggsliten matta kan jag gå med på. Trots det brukar jag lämna den luggslitna mattan och bara raka på läpparna.
Varför? Absolut inte för att någon kräver det. Mannen gillar när jag är rakad men vill ha mig lika mycket som lurvig.
Känner jag ångest av att vara orakad? Nej det gör jag inte. Det enda jag känner är luggningarna under samlag då hans verktyg drar med sig hår från min blygdläpp. Det är väldigt osexigt att behöva dra ut ena läppen som försökt följa med in i djupet. Att jag verkligen gillar känslan av trosorna direkt blod blygdläpparna är bara plus i kanten ;)
Sedan upplever jag det lättare att hålla mig ren med lite mindre hårtester och då speciellt vid menstruation.Så.. 30+ som rakar utan ångest och egentligen rätt sporadiskt. Det upplevs som skönare och mer lätthanterligt. Drömmer om en tjock svart matta men får inse att den luggslitna mattan duger rätt bra ändå. Fy fabio så skönt att inte behöva känna det är ett måste att raka!
Själv har jag blivit lite självsäkrare och kan utan problem träffa folk numera utan smink. Förr var jag lite halvt besatt av mina ögonbryn (en gång i högstadiet målade jag i dem med en blyertspenna när jag kom på att jag glömt sminka dem på morgonen...=S)
Rakar benen gör jag ibland av ren vana, men det blir mer sällan eftersom jag alltid lyckas skära mig.
Könet är mer ansat än rakat. Så länge det inte sticker ut allt för mycket hår ut bikinin är jag nöjd =DTack för en skitbra blogg, den enda värd att läsa
PRECIIIIIIIIIIIS!Gud'va'bra, Hanna Fridén!
23 år. Singel. Stockholm, Södermalm. Frilansskribent.
Har tidigare arbetat som projektledare inom grafisk produktion, illustratör, fotograf (dålig sådan) redaktör och har varit programledare för ZTV presenterar. Feminist med fokus på ideal, ätstörningar och sexualitet. Gillar fina bilder. Hatar sin dåliga tarm.
Ni når mig bäst via mail: hannafrid@hotmail.com
Följ mig på Twitter!
Sök i denna blogg
